Uppesittarkväll

Inte sova. Bara gå runt och säga pippi. Men ganska glad. Det var så skönt förut. Då kunde man lita på att Sibell sov från typ 19-07. Men inte längre. Ikväll vill hon inte somna. Igår sov hon hela natten. Natten innan det somnade hon bra, men vaknade mitt i natten och var så arg/trött/rädd/galen så att hon skrek tills hon började blöda näsblod. Då kändes det inte helt stabilt...

vabb

Idag är jag hemma med Sibell. Det går magsjuka på dagis och det verkar som att lillfröken har åkt på en liten variant av det. Johan fick byta en sjukt äcklig diarréblöja innan han drog till jobbet. Jag paxade först för att inte ta den. Shotgun!!
Sibell ligger och sover sen 1 timme tillbaka. Hon kommer att vara utsvulten när hon vaknar. Det enda hon har ätit sen hon vaknade är: 25 russin, 4 havrekuddar, 2 fullkornsmakaroner, 5 tuggor på en smörgås, en klick messmör och saften av 2 tuggor äpple (hon spottade ut äpplebitarna efter att ha sugit lite på dem).
För att få tiden att gå på förmiddagen har vi tittat på Madicken. Jag älskar Madicken. Jag och Johan citerar Madicken så fort vi pratar med varandra: "Det tänker jag visst inte göra" och "det ska han gärna låta bli". Hoppas, hoppas att Sibell blir lika modig som Madicken när hon blir stor. Fast gärna lite smartare, så hon inte hoppar från taket med ett paraply och sådana grejer.
Fönsterbytarkillarna håller på och väsnas utanför Sibells fönster, så det är nog bara minuter tills hon vaknar och säkert är hon på ett strålande humör efter att ha väckts.

Sibell och jag leker fotomodeller till mama. Ni får hålla ögonen öppna efter det nummer som kommer ut i februari. Där är vi med. Sen passar jag på att göra lite reklam för en grymt bra blogg; Mia Skäringers. Länk hittar ni bland mina länkar här till höger.

jag måste bara visa

Den här mysiga cocktailen av piller fick jag sätta i mig före frukost idag. Halsbölden har blivit infekterad och behöver pencillin, den gör ont, så den behöver alvedon och ipren. Plus de vardagliga vitaminerna. Sen ett par teskedar linfröolja till det också. Det enda trevliga i det här är färgen på pencillinet: LILA! Så fiiiint. Jag vill från och med nu att alla mina piller ska vara i glada färger.

buskatt

I onsdags när jag kom till dagis för att hämta, så hade Sibell precis ramlat och slagit upp ett jack på hakan. Så det var blod! Vi gick upp till Gubbängens vårdcentral och de tejpade igen såret. Sibell sa inte ett knyst. Själv skulle jag ha kvidit och låtit alla veta att jag skadat mig.
I torsdags hämtade gudfar Markus på dagis och hängde med Sibell tills jag och Johan kom hem från jobbet. Det är så underbart att ha massa fina vänner och släktingar som hjälper oss med hämtningarna.
Idag vaknade Sibell med feber. Nu under eftermiddagen har termometern stannat på 39.6. Så jag och Sibell fick stanna hemma när resten av släkten Bjurling har ätit finmiddag på Edsbacka krog och firat farmor Lenas 60-årsdag. Fast jag och Sibell har och festat lite. På bulle, glass och pannkakor. Lite kul måste vi ha, trots febern.

Dagiseffekten

Igår gick Sibell till dagis för första gången på över 2 veckor. Jag var lite nervös för att det skulle bli vrål vid lämning och att hon skulle protestera vid lunchen. Vi har nämligen bara serverat hennes favoriträtter under jullovet och vi kan ju gärna inte be dagis att ge Sibell blodpudding, fiskpinnar, pannkakor eller omelett när de andra barnen får levergryta eller spenatsoppa. Men allt har i alla fall gått utmärkt. Sibell har ätit, sovit och varit "tillfreds" som fröknarna säger.

Sibell på Tomtebo

Vi åkte ner till mormor och morfar på juldagen och firade en andra julafton där. Sibell tycker att det är oerhört kul att dra både hunden och katten i svansen, men som tur hände inga olyckor. Katten är väldigt tålmodig och Sibell fick klappa hur mycket hon ville. Hunden däremot, tyckte att Sibell hamnade lite väl mycket i centrum och blev väldigt avundsjuk när framförallt morfar lekte med Sibell.
Dagen före nyårsafton åkte jag och Johan tillbaka till Stockholm och lämnade Sibell på Tomtebo. Vi gick på bio, nyårsfest och hade bakishäng på Kulstötarvägen. Men grejen är, att även om det är väldigt skönt att få vara barnfri ett tag, så finns det ingen saknad som är större än när man saknar sin lilla dott.
Men nu vet vi att hon klarar sig utan oss ett par dagar och det är fler som kan ta hand om henne än vi.

Astrid och Sibell på julafton