tipptapp

Nu har det pyntats på Kulstötarvägen. Granen är klädd, smällkaramellerna gjorda, julklappparna köpta, dock inte inslagna eller rimmade. Och just det, knäcken är inte kokad och golven inte dammsugade. Men vi åker bort på juldagen och julafton ska firas hemma hos kusin Astrid på Gubbängsvägen, så det är inte hela världen att det är stökigt.
Problemet är att jag har sjukt svårt att låta det vara lite stökigt. Jag får lite obehagsfjärilar i magen. Det kanske ska vara mitt nyårslöfte; slappna av och inte bry mig så mycket.
Nu ska i alla fall hela familjen vara ledig i över två veckor. Inge jobb och inge dagis. Bara slappdagar och godis.

Nya ord

brumbrum-bil. Säger hon när hon hör bilar som åker förbi huset.
umpa- strumpa
pippi- fågel

Det börjar även bli dags för Sibell att lämna en kär del bakom sig. Den här pyjamasen har hon använt sedan hon var 4 månader. Det har känts som att hon inte växer, eftersom den alltid har passat. Men nu börjar den sitta lite tight runt blöjan.

Bokmal

När Sibell inte städar, så läser hon väldigt gärna. Böcker eller tidningar spelar inte någon roll. Bara det går att bläddra i.

Santa's little helper

Sibell har kommit in i städartagen. Bra lekar är att sopa golvet, ta på sig pappas diskhandskar, skura golvet med en wettex, plocka skräp från golvet och slänga i soptunnan. Jag tackar och tar emot all hjälp jag kan få.

Lördag kväll

Sibell sover. Johan är på bio med grabbarna. Tidigare ikväll har vi varit hemma hos min mormor och firat lilla julafton. Alla mostrarna och alla kusinerna var där. Sibell åt kalkon, ris, sås och kokta morötter som om vi aldrig har gett henne någon mat tidigare. Sen gick hon från person till person och tiggde smörgås. Innan vi skulle åka hem pussade hon gammelmormor och morbror Sibbe.
Favoritsysselsättningarna nu är, stapla klossar i storleksordning, läsa olika magasin (till mitt stora förtret föredrar hon Vi föräldrar framför mama), packa väskor, packa ur dem och sedan säga så och sucka lite.


Övrigt: Eternal sunshine of the spotless mind måste vara en utav de bästa filmer som gjorts. Vacker, sorgsen.

miss moody

Följande ord finns i Sibell vokabulär:
mamma (självklart)
pappa
jajaj- farfar
näa- näsa
mage
titta
så
hej då
äääää- bääää som fåret
acka- anka
öra
nej- säger hon alltid när man frågar om man får ta nappen.
huv-huv- vov vov, svara hon när man frågar vad hunden säger
miiiia- mjau, vad katten säger...
Sen säger hon massa saker som man inte riktigt förstår. Men det kommer väl. Kanske samtidigt som hon blir något jämnare i humöret. Hon har ett humör som pendlar otroligt. Hon kan bli så galet arg. Och precis lika galet glad. Ni kan ju gissa vilket man föredrar...

Pannkakor

Sibell hjälpte mig att vispa smeten och ungefär 1 minut efter att bilden togs, hällde hon ut nästan all smet i vasken. Men vi fick varsin pannkaka i alla fall...
mamas little helper.

Bättre nätter nu

Jag hade bestämt mig för att få Sibell att sluta med nattvälling. Och eftersom det på något sätt är lättare när man inte behöver ta hänsyn till någon annan vuxen, så passade jag på nu i helgen när Johan var bortrest. Och jag har faktiskt lyckats. Nu äter hon en flaska när hon lägger sig kl 19 och en när hon vaknar 07.30. Så himla skönt. Nästa mission är att hon ska sova hela nätter, varje natt.
Jag ser så oerhört mycket fram mot helgen. Min mamma och syster kommer hit och ska barnvakta. Jag och Johan ska göra romantiska saker och sova borta. Sweet!

Moment 22

Sibell vill att russinasken ska vara stängd och öppen samtidigt och att gröna mössan ska ligga i russinasken samtidigt som det sitter på hennes skalle...

Tullo McBullo

Fikapaus

I söndags hade vi besök av Mackan, Suss, Fredrik, Ann-Sofi och Astrid. Astrid och Sibell har inte setts sedan i somras då ingen av dem gick. Men nu gick de runt här och käkade kanelbullar och rulltårta. Jag kan inte riktigt släppa att Sibell kan gå. Det känns så sjukt stort!
Vill passa på att skicka en krya-på-dig-puss till kusinen, som har fått öroninflammation.

sova hela natten, sova hela natten

Ibland så sover Sibell en hel natt. Det händer inte så ofta. Kanske 1 natt av 20. Men i natt var en sån natt. Hon sov från 19.30 till 7.15. Hela familjen får som en själslig makeover.
Igår var vi hos Grimsgårds på fika. Sibell gick runt runt runt. Sen hittade hon en grön Shreckballong som hon höll i den hand som fortfarande är uppsträckt mot taket.
Nu kan man märka att Sibell umgås med andra barn på dagarna. För helt plötsligt så gör hon en pryl, som hon aldrig gjort förut. Ibland är det något sött. Ibland något inte lika sött. Som att kasta saker hårt i marken och skrika ett högt vrål av missnöje.

regnet det föll ner ner ner

Det hällregnar i Tallkrogen och har gjort det i säkert 45 minuter. Som husägare gillar man inte regn. Vattenrelaterade skador är öken...
Sibell tyckte att hon skulle sova i vår säng i natt. På tvären. Så jag har en fruktansvärd nackspärr idag. Sitter med vetekudden och undviker all form av rörelse.
Vardagen rullar på. Dagis och jobb. Som tur är, känns det som att vårt största problem är att fundera på om Sibell har tilräckligt med kläder på sig på dagarna. Igår inhandlades ett par fleecefodrade galonisar från Katvig, nya vantar och sockor. Så förhoppningsvis fryser hon inte för mycket i sandlådan på dagis.

Tallkrogsligan

Astrid, Sibell och Henny hänger framför teletubbies. Henny bor också i Tallkrogen med sina föräldrar. Och från och med imorgon måndag, så är vi grannar med världens bästa familj; Bjurling-Ahlenius.

Sibell och vår fjärrkontrollsarsenal.


Nu går Sibell riktigt bra. Fast hon hoppar ju fortfarande omkring på rumpan. Hon har ju lärt sig att gå genom att hålla sin högra hand runt ett tillgängligt finger, så när hon går själv håller hon sin högerarm rakt upp i luften. Det verkar ge henne bättre balans.

Tjommo

Imorgon är det dags att hänga ut med mormor igen. Äntligen tycker jag. Sibell får lite för lite småländskt mös i sig. Vi vill ju inte riskera att hon blir för mycket Stockholm. Som tur är kan moster Hanna komma och prate lite redit prat mä'na.

öroninflammerat

Sibell äter sin första kur kåvepenin. Det går förvånansvärt bra att få i henne den sjukt äckliga medicinen. Vet inte om öroninflammation påverkar balanssinnet, men den har i alla fall medfört att hon inte vill gå.
Jag har varit hemma med Sibell i två dagar och har passat på att sova middag med henne. 2 timmars underbar tupplur mitt på dagen.
Nya favoritleken är att packa ur korgar och lådor och sedan packa dem igen. Jag tycker Sibell visar ett bra sinne för organisation och ordning.

the world is not enough

Nu har jag upptäckt vad otillräcklighet är på riktigt. Eftersom jag och Johan inte vill att Sibell ska gå längre än till kl 3 på dagis, betyder det att vi måste sticka från jobbet vid halv 3 för att hinna hämta henne. Även fast vi båda har bra arbetsgivare, så känns det nästan som om att man begår ett brott när man stänger av datorn 14:20 och säger hej då till kollegorna. Fan för att vara vuxen!
Jag är så avundsjuk på alla människor som frilansar. Jag tycker det verkar vara himmelriket, rent arbetstidsmässigt i alla fall. Men förhoppningsvis tuffar jag till mig och går ut från redaktionen klockan 14:20 imorgon och håller huvudet högt. Sen drar jag raka vägen till dagis och kramas med bästa, finaste och sötaste Sibell.

Bolibompa

TVtaim i nya fåtöljen. Sibell älskar bolibompaintrot och sen tycker hon det är kul i några minuter. Sen är det inte så mycket mer med det.
Sibell har nu fått sin första riktiga förkylning, med gul tvåfilig motorväg under näsan. Som tur är, får vi torka bort snoret utan större protester. Jag tänkte att Sibell skulle få sin första hutt av Quilla simplex (världens godaste hostmedicin), men ungen hade inte vett att tycka om det. Men hey, more for mummy...
Idag åt Sibell glass till middag. Inget annat ville hon ha.

overallhets

Jag har ingen aning om vilket märke som är bäst, vilken storlek vi ska köpa och hur mycket pengar det är värt att lägga på en overall. Men det lutar åt att det blir en från Didriksons, eftersom vi får bra pris genom jobbet. Jag har upptäckt att det finns barnoveraller som kostar 1500 kronor. Det är helt sanslöst mycket pengar, för ett plagg som används en säsong. Hujedamig!

Men nu så

Vi trodde att Sibell skulle ha lärt sig gå för länge sen, men hon har varit lite skrajsen och velat hålla sig I, helst I mitt högra pekfinger. Men idag, helt plötsligt, så började hon släppa taget och stappla några steg. Från gå-vagnen till mig och från mig till gå-vagnen. Sen när Johan kom hem, då gick hon fram och tillbaka mellan oss. Och sen, släppte hon taget om en pall i badrummet och gick, som på måfå. Det känns helt mirakulöst.
Hoppas nu bara att det fortsätter. Hon har ju visat tydliga tendenser tidigare, på att vara lite av en varannan-dag unge. Varannan dag äter hon, varannan dag inte. Varannan natt sover hon 12 timmar i sträck, eller varannan natt är väl att ta i, men ändå.
Dagis fungerar bra, vissa dagar mycket bra, andra dagar inte fullt så bra. Idag hade hon varit gnällig och varit ganska misspeppad på allt. Men sen efter att jag hämtade henne vid halv 2, var hon som en liten solstråle.

Maaat...

Sibell åt idag en hel portion gröt, 1/4 burk pasta carbonara och 3/4 fruktkompott. På en och samma gång. Jag var inte hemma, men Johan såg allt.
Idag somnade även Sibell på dagisvilan för första gången. Hon har somnat alla dagar, men i sin vagn. Fast idag somnade hon på madrass bredvid alla andra barn. Grym tjej.
Anywho... Jag tycker att dagis känns bra. Klart att det är jobbigt att jag inte vet exakt hur hon har det på dagarna. Men jag trodde att det skulle vara sjukt mycket jobbigare. Jag har visserligen bara hämtat henne en gång. På fredag ska jag lämna för första gången. Så jag kanske byter åsikt efter det. Då kanske jag blir hemmamamma på heltid. No more jobbmamma... Skulle vara tråkigt, eftersom jag tycker att det är superkul att jobba.

Imorgon ska Sibell vara själv på dagis i 4 timmar. Helt wicked. Jag känner en sån oerhörd stolthet över henne. Hon är så himla duktig. Johan är fantastisk som har fixat det här. Ujuj va jag kommer tänka på Sibell imorgon.
Mat:
Vi har slutat helt med burkmat nu. Hon får bara riktig mat och även om hon bara äter 1 fiskbulle, 10 ärtor och 1/20dels potatis, så äter hon bättre och hon äter själv.
Nattsömn:
Somnar i sin säng efter bad och välling runt halv 7. Sover fint med lite nattvälling fram till 7 på morgonen.

Konstigt, men det känns som om att jag skryter nu. Känns bra...

Johan och Sibell har gått på dagis två dagar. Sibell sover inte på vilan ännu. Men det är det visst inte så många andra barn som gör heller. Hon äter mycket smörgåsar, lite korv och frukt.
Sibell är den enda av alla barn som inte går än. Det känns faktiskt jobbigt i mammahjärtat. Hon är minst och yngst. Johan sa att de andra barnen bara springer runt Sibell.
Samtidigt så vet jag att det kommer inte dröja, förrän hon är tillräckligt arg över att inte kunna hänga med. Och då kommer hon gå av envishet.
Idag har Sibell fått sin första ryggsäck. En svart mini-kånken.

Imorgon börjar Sibell och Johan på dagis. Det känns faktiskt bra. Även om Sibell är yngst av alla barnen och är den enda som inte går. Jag tror hon kommer att gilla sin nya vardag. Det största plusset är att Sibell och Astrid får hänga varje dag.
Idag åt Sibell en hel köttbulle. Johan skickade ett sms till mig om den nyheten. Då kanske ni förstår på vilken nivå hennes matvägran har legat på.

par i hjärter

gissa vad?

Det känns som om den här bloggen börjar bli en dålig kopia på sig själv. För ännu en gång har Sibell massa feber och idiottänder som bråkar. Nu är det två i vardera käke som håller på och krånglar sig fram. Så Sibell sover apdåligt och äter i stort sett bara lite fruktyogurt, torkade aprikoser och pizza. Börjar bli så less på de här perioderna. Jag får i och för sig sova gott på nätterna eftersom Johan är föräldraledig nu.
Men on the good side: Sibell kan gå massa steg nu och är jätteduktig på att resa sig och gå iväg med sin gåvagn. Kanske, kanske tar det bara några veckor till nu så kan hon gå helt själv.
Sen får ni hålla koll efter nr 11 av mama, för Sibell har gjort sitt första modelljobb som publiceras då.

mixalot

Uthäng med Astrid Öhlén. Sibell visar sin finaste fotomin.

Katten Bengt var inte lika peppad på Sibell som hon var på honom.

Flottig pizza och flottigt hår.

weekendglory

Första tre dagarna som arbetande mamma är slut. Det har gått jättebra, även om det känns som att hjärtat genomborras av tusen knivar varje morgon när jag kliver utanför dörren.
Men så fort jag har kommit på tunnelbanan blir allt bättre. Och som tur är, är det så mycket att göra på nya jobbet, att tiden bara rusar iväg och vips så är klockan fyra och jag får åka hem igen. På mamaredaktionen går vi på sommartid till och med september. 8.15-16 och 1 timmes lunch. Men det bästa är att alla börjar ändå kl 9. Me love new job!
På tisdag ska Sibell vara fotomodell, så då får jag ju träffa henne på jobbet också.
Johan har börjat gå-bootcamp med Sibell. Så nu knatar hon med sin gåvagn och längs med alla möbler. Han är bättre på att inte falla för hennes knep, som hon tar till, för att få hålla sig i ett pekfinger.

No more mama

Vi har haft jättebra dagar. Eller igår, var Sibell ur fas. Hon sov lite dåligt, åt lite dåligt och gnällde lite mycket. Men förutom det, så har det varit toppen.
Idag har Johan gipsat väggarna på lilla toaletten, så jag och Sibell har hängt runt i Tallkrogen. Vi har lärt känna nya grannar; familjen på Kulstötarvägen 87. De har två döttrar i lekvänlig ålder. Och den äldsta går på samma dagis som Sibell, den yngsta är bara 1/2 år
Sen har jag kört hård gåträning hela dagen. Faktiskt, så tar Sibell flera steg nu och står jättestadigt. Fast hon tycker att det är så läskigt och blir rädd.
Men dagens bästa nyhet: Sibell kramas! Hårt och länge och bara mamma.
Vi funderar på att byta namn på lilltjejen. Vi återkommer när beslut är taget.

Vardagsdag

Få saker är så spännande som kollektivtrafik

Häng hemma hos kusinerna

Vemod och annat mod

Snart är jag inte föräldraledig längre. Snart ska jag jobba heltid. Då kommer jag att träffa Sibell max 3 timmar varje dag. Jag förstår inte hur föräldrar klarar att lämna sina barn och gå till jobbet. Varje dag. En förskolepedagog kommer att spendera betydligt mer tid med min dotter, än jag själv kommer att göra. Tänk om mammigheten ersätts av förskolepdagogighet?
Alla som har småbarn måste ju vara stålmänniskor. För hur ska man annars klara detta?
Jag kommer sakna det här året. Jag blir arg på mig själv. När Sibell var runt 5 veckor, då längtade jag efter att börja jobba. Idiotiskt. Nu är det 4 1/2 dag kvar. Sen blir det mamajobb på heltid.

Sommar, men ingen sol

Vi har varit i Järbo en vecka med Calle, Malin, Astrid och Viktor. Sibell och Astrid har busat och lekt. Viktor har ätit och kräkts. Vi "vuxna" har lagat mat, tävlat i allmänbildning, idkat ölhävning och handdiskat en hel del.
Johan fyllde 31 på tisdagen och fick tårta och presenter.
Vi gjorde en utflykt till Furuviks djurpark. Där klappade vi getter, hästar och såg tokmånga påfågelhannar.
Jag måste ha varit lite yr av min dåvarande förkylning, eftersom jag på allvar misstog en åsna för en enhörning. De kan vara väldigt lika i profil... eller så ville jag väldigt gärna vara den första människan, som såg en livs levande enhörning.
Då och då tar Sibell några steg på egen hand och hon kan nu resa sig. Men helst av allt vill hon hålla någon i pekfingret och gå runt. När vi har varit ute på gräsmattan i Järbo, har hon haft en faiblesse för att plocka klöverblommor. Så hon har hela tiden haft en nyplockad liten blomma i vänster hand. Sånt kommer bli så roligt att berätta för henne när hon är runt 15 år.
Jag orkar inte ens berätta vilka bakslag vi har haft med maten. Men förutom det, så har det varit great!

Jag behöver en slangbella...

... så jag kan skjuta en kork på grannarnas hundar som står och skäller på deras veranda. I två timmar har hundskrällena levt om. Johan är borta och jag vill inte lämna sovandes Sibell ensam och gå över och säga till. I alla andra fall är jag en stor djurvän, men när folk inte håller koll på sina husdjur, blir jag lätt arg.
Imorgon ska jag gå över och ta mig ett snack med dem. Ägarna alltså.

humor

Sibell skrattar åt sina egna fisar. Hur roligt är inte det?
Hennes gåtalang utvecklas hela tiden. Hon tar några steg och kan stå längre stunder utan stöd. Jag hoppas att mina böner hörsammas och att hon kan gå när hon börjar på dagis. Då har ju dagisfröknarna ett problem mindre, tänker jag.

En helt annan sak. Jag har upptäckt Amy Winehouse. Fantastisk! Förra månaden var jag helt såld på Regina Spector, men nu är det mer pompös storbandsmusik som går på repeat på Kulstötarvägen.

Big girl

Blygsamma steg

Sibell gick fyra steg idag. Utan att hålla i sig. Helt galet. Det är nästan lite läskigt att se när hon gör ett sånt stort framsteg. För nu finns det ju ingen väg tillbaka. Sibell kommer ju aldrig mer att bli en liten bebis, som ligger på rygg och leker med sitt babygym. Hon börjar bli så stor. Jag vill inte missa en enda del av hennes utveckling, men om 3 veckor börjar jag jobba heltid. Den 20:de augusti börjar hon på dagis. Så snart är det slut på den eviga föräldraledigheten. Sorg och saknad.

Feber och en leksakskorg

Glömde att berätta: När Sibell går, går hon utåt med vänsterfot och inåt med höger. Först trodde jag att det var någon slags neurologisk skada, men tydligen har nästan alla kusiner på min sida haft skeva fötter. Stackars Sibell, som fick ärva den, inte helt vackra, egenskapen.
När hon snackar nuförtiden får hon till ljud som låter som riktiga ord. Idag har hon till exempel sagt: "höga träd" och "jag kan själv". På ett ungefär alltså.

You give me fever

Nu är det dags för febermaraton igen. Nu är vi ganska säkra på att det är tanddax igen. Jag tycker att man kan se lite buktande tandkött. I put a curse on theese teeth!
Vi kom tillbaka från Småland igår och bor nu hemma på Kulstötarvägen igen. Vi har redan kört diskmaskinen 2 gånger. Bosch is the man! Köket är fantastiskt fint.
Sibell tycker det är toppen att inspektera alla nya lådor och hon har haft ett kärt återseende med massa leksaker.

Morfar

Födelsedagstårta

Mormor och morfars hund Pixie älskar Sibell. Hon sitter vakt under Sibells stol och inväntar all mat som Sibell gladeligen kastar ner på golvet. Tårtan var en favorit, men bästa stunden var när Sibell slängde ner i stor bit Lönnebergaskinka rakt i gapet på Pixie.

Midsommar

Jag kämpade med den här kransen till Sibell och hon hade den på sig i 1 1/2 sekund innan hon slet av sig den.

Fröken Vrid- och vänd

Nu har Sibell fyllt 1 år. Hon fick sjukt mycket paket och så fick hon äta tårta och bullar och dricka saft. Med ett barns mått mätt, så tror jag att hon är väldigt nöjd med födelsedagen.
Alltså det händer så mycket nu. Sibell säger titta, mamma och oj. Hon blir stadigare och stadigare och går nu väldigt bra när hon håller sig bara i en hand. Fast hon är också mammigare än någonsin. Det är faktiskt inte alls kul. Klart att jag känner mig älskad och så, men det är frustrerande att inte kunna lämna rummet utan att höra ett vrål.
Jag och Sibell har sedan i fredags varit i Småland hos mina föräldrar och jag fasade inför ännu ett miljöombyte, men Sibell somnar kvart över sex på kvällarna och sover till halv sju. Tack Johan G-sson för sömntågstipset! När sömntåget går, då vill man inte bli kvar på perrongen. Men varje insomning inleds med ett otroligt vridande och vändande i sängen. Sibell sätter sig upp och lägger sig ner, hon rullar runt och dunkar huvudet i väggen och gör andra konster.
Nu tycker Sibell att jag har ägnat datorn för mycket uppmärksamhet och protesterar högljutt.

vill och vill inte

Igår premiärbadade Sibell i plaskdammen i Högalidsparken. Jag fick ignorerade alla tankar på de miljarders biljarders triljoner baciller som också badade där. Sibell tyckte det var så himla roligt. Hon gick och stampade i vattnet så det stänkte och satt och plaskade. När vi badat klart och jag tog av Sibell blöjan, vägde den säkert 2 kilo. All heder åt Libero.
Sen åt hon spätta parisienne till middag. Fisk och potatis à la Nestlé. Nästan en 1/2 burk. Fast idag har hon matvägrat, förutom morgongröten och lite lasagne till lunch.

Sibell stod själv idag. 2 sekunder.

ockupera mera

Jag och Sibell har tagit Calle och Malins lägenhet i besittning, de är fortfarande i Järbo. Sibell är överlycklig, eftersom hon kan leka med Astrids leksaker hur mycket hon vill. Jag är också väldigt glad; internetta!!

Det har varit en innehållsrik midsommar, både positivt och negativt sett. Mest positivt så klart.
Sibell har lite svårt att klara alla miljöombyten, det märks framförallt på insomnandet. I lördags somnade hon bredvid mig i sängen kl 22.30. Igår gick vi ut på långpromenad och då somnade hon kl 22. Visserligen sover hon väldigt bra sen.

Sibell har fått smaka på Hipps 12 månaders burk, med pasta och köttfärssås. She loves it! Klumpar och allt. There is a light at the end of the tunnel!

Sibell vill gå. Hela tiden. Så man får hålla fram sina pekfingrar och gå. Inget annat duger. Gärna uppför trappor, över trösklar och annat knepigt. Detta har fört med sig, den första attacken av mammighet. Om det är något som orsakat tårar, är det bara jag som kan trösta. Så helt plötsligt, är man bunden till sitt barn igen. Jag ska jobba på onsdag, så vi håller tummarna för att pappa duger.

För någon vecka sen, fick Sibell en tennisboll av en kille på stan. När hon upptäckte att den studsar, har hon börjat testa andra sakers studsighet. Skor: studsar ej. Flaskor: studsar ej. Mitt smink: studsar ej.

Sibell har lärt sig att peka och säga "där". Sweet. Nu säger vi massa lätta ord och hoppas att hon ska haka på.

ny lärdom

Ok. Igår var det sista gången jag gick till frisören med Sibell. Det slutade med att hon blev tokmammig och skulle sitta i mitt knä, så hon fick allt hår på sig. De andra gångerna har det slutat med att jag har suttit med henne bland alla färgångor och känt mig som en usel moder. En gång hade jag fixat barnvakt, men eftersom min frisör är världens största tidsoptimist, så fick jag springa därifrån innan jag var klar, för att lösa av barnvakten.
Igår fick Sibell testa en gåstol för första gången och hon kutade fram och tillbaka över golvet.
Idag åt hon en hel burk pasta penne till middag, vilket är mängdrekord. Vi var även uppe på Mamaredaktionen och hämtade nya nummer av alla bonniertidningar. Det är en mycket angenäm jobbförmån.
Imorgon åker hela familjen till Järbo för att fira midsommar. Ska bli jätteskönt att komma från lilla lägenheten.

city slickers part deux

Nu har vi noll kök på Kulstötarvägen. Johan sliter som en häst hela dagarna med att riva och slänga grejer. Jag och Sibell bor inne i stan på Högalidsgatan och har det mycket mycket bra. Första nätterna hade vi lite problem med insomningen i resesängen, men nu somnar Sibell snällt runt 19 och sover till 07, fast hon vaknar och käkar välling vid 01.
Den största nyheten är att Sibell nu äter mat med klumpar i. Det började med att hon smakade min vegetariska gryta med sojafärs, sen käkade hon pasta penne med ris, ärtor och majs och idag har hon ätit thaigrytan från Nestlé. Hon äter ganska små portioner, men det känns ändå helt fantastiskt.
Så fort vi går i närheten av en lekpark nu, så börjar Sibell utropa små glädjetjut. Och eftersom det finns ganska många lekparker, får vi stanna ganska många gånger när vi är ute på promenad.
I tisdags var vi på BVC och Sibell väger 8555 gram och är 73 centimeter lång.
Idag har vi hängt ut med Hanna O och sett massa små ankungar och andra fågelbebisar, en katt och massa hundar. Man tror att det inte finns några djur i betongen, men det har blivit motbevisat.

Inte sova

Nu för tiden behöver jag och Johan inte oroa oss för att Sibell ska somna för tidigt på kvällarna. Förra veckan var det lite tjatigt, när hon somnade vid 19-tiden. Då var vi ju tvungna att ta det lugnt och kolla på film och annat tråkigt för att få tiden att gå.