Dag 19

Vi har haft några väldigt amningsintensiva dagar på Kulstötarvägen och mina bröst har fått stå till konstant förfogande. Jag har verkligen glömt att man ammar HELA tiden i början och att det känns lite enformigt. När Sibell var liten och det var högsommarvarmt, kunde man ju amma utomhus. Nu är jag ganska begränsad till hemmet. Men förhoppningsvis lugnar grabben snart ner sig och äter med ett par timmars mellanrum. Igår fick jag nog efter att ha haft honom vid bröstet i 12 timmar och Johan gav Pontus en flaska ersättning. Som han, tack och lov, åt utan betänkligheter. 80 ml rakt ner i kistan. Sen sov han i 3 timmar.
Idag var min moster Tina här och hon har tidigare jobbat med små pyttebebisar på sjukhus. Så det var med glädje och största lättnad jag överlämnade Pontus bad åt henne. Så han spa-ade i baljan med mandelolja och blev ompysslad av vana händer.
Vi har även hunnit med ett BVC-besök. Så nu stannar vågen på 3905 gram. Han växer och frodas, den lille mannen.
På lördag drar vi ner till Småland för en veckas lanthäng. Johan åker tillbaka på söndag för att jobba stenhårt på möbelmässan och jag och barnen ska andas lantluft och njuta av mormors omvårdnad. Lovely!

Jag och brösten tog med barnen på en vardagsrumspicknick

Babysitterinvigning

Pontus i trygga barnmorskemosters händer

puh

Första morgonen med två barn, påklädning, promenad till dagis och lämning är avklarad. Och jag är så glad, för det har gått jättebra. Pontus sov, Sibell klädde på sig utan strul och hon sprang lycklig in på avdelningen. Så nu har jag ett par timmar innan jag ska upprepa processen fast åt andra hållet. Men jag är hoppfull.

Dag 12

Sibell tycker verkligen om att hålla sin lillebror, i ungefär 7 sekunder. Sen är hon nöjd och färdig. Tänk om man kunde få sina pepp tillgodosedda på så kort tid.
Idag har också varit en riktigt bra dag. Hela familjen var på Sös för att kolla så Pontus hör bra. Båda öronen blev godkända. Så nu vet vi att han inte har några problem med att höra Sibells skrik och vrål. Men han får ju även njuta av hennes sånger och mysprat.

Det blir bättre, bättre dag för dag

Idag har varit en jättebra dag. Pontus har sovit flera långpass och då har jag kunnat hänga med Sibell, som självklart har tyckt att det har varit fantastiskt att träffa sin mamma igen. Så vi har haft det lugnt och skönt. Nästan inget trotsande alls. Ska försöka fixa lite nya bilder under morgondagen.

Dag 10

Ja, vad ska man säga... Jag vill ju säga att allt är toppenfinemang och vi bara njuter av våra två små älsklingar. Och det gör vi ju visserligen. Men den ena har slutat att sova sig igenom dagarna och börjat äta OFTA och den andra skriker sina två favoritfraser: "NEJ" och " JAG KAN SJÄLV" hela tiden. Ni får själva gissa vem som gör vad.
Så jag och Johan ser varandra som varsin livboj som man kan kasta sig om halsen på, för att få lite ny kraft under dagen. Det kommer (väl) att bli bättre.
Vi hade hembesök av världens bästa BVC-Marie igår och Pontus har gått upp från 3115 gram till 3620 på 4 dagar. Och så har han gjort nappdebut. Sibell fick bli 11 dagar innan hon fick smaka plast första gången, den här gången höll vi ut 10 dagar.

Dag 8

Dagarna går så fort och ändå gör vi inte direkt någonting. Men det är väl så det är, tills vi börjar få rutin på allt det nya. Än så länge sover Pontus väldigt mycket och äter typ var 3-4 timme, så det känns skönt.
I lördags kom mormor Marianne upp från Småland och stannade över natten. Sibell har varit så glad över att ha henne här och jag och Johan har fått välbehövlig avlastning.
Samtidigt som jag vill vrida fram klockan till april, då man slipper klä på Sibell 17 lager fleece och vindtäta material, så vill jag frysa tiden så att Pontus inte blir större. För hans kinder är så mjuka och han luktar så himla gott. Snart kommer han ju bara ha moppemusche och lukta tonårssvett.
Just nu får jag en viss stresskänsla när jag tänker på måndagen 26/1. Då ska Sibell, om hon är frisk, till dagis. Så då börjar min nya vardag, med att pälsa på två barn och släpa iväg oss. Gulp.

Dag 5

Idag har vi varit på återbesök nr 2 på Sös.Lillkillen var lite gul,så de ville kolla på honom igen. Nu har även vikten börjat gå uppåt, vilket är skönt. Sibell är med farfar, Johan städar källaren, som lämpligt nog precis blivit färdig och jag; jag är så lycklig för jag har precis sovit 1 1/2 timmes vila och fick vakna av mig själv.
Igår gick hela familjen ut på en promenad och Sibell fick äntligen inviga sin ståbräda, hon har peppat länge för detta.
Annars så går allt fortfarande bra. Sibell bryr sig inte nämnvärt om lillebror. Hon har fullt upp med sitt trotsande.

Älskade lillebror

Shit va en graviditet är lång!! Å fy helvete va ont det gör att föda. Men så obeskrivligt underbart det är att få barn.
I lördags 12:58 föddes min och Johans son, som vi nästan har bestämt oss för att kalla Pontus, på Södersjukhuset. Förlossningen gick jättebra och vi åkte hem från bb på söndagen. Hem till en väldigt nyfiken och stolt Sibell.
Pontus vägde 3335 gram och var 49 cm lång när han föddes 1 vecka före beräknat. Än så länge går allt super. Även om det känns som om att man har landat i någon annan familjs tumultartade hem.
Här var det tänkt att det skulle ligga lite bilder, men det funkar inte att lägga föra över just nu. Provar senare igen.

Kusin i urval

Citatmaskinen

Idag har Sibell sagt följande:
Johan höll på att skruva upp våra nya sänglampor och Sibell röjde runt bredvid. Johan sa väl något i stil med: "Akta så du inte slår dig med hammaren" Då ger Sibell Johan en vattenflaska och säger: "Här pappa, drick lite mjölk och lugna ner dig." Sen går hon därifrån.
Några timmar senare, när jag precis har lagt upp min middag, sojaschnitzel, ris och broccoli, och ska sätta mig för att äta, Johan och Sibell hade redan ätit, då kommer Sibell springandes och vill smaka. Så hon klättrar upp på min stol, lägger sig över tallriken och säger: "Jag vill smaka den stora fiskpinnen, inte äta de där träden." Så hon kanske kan bli en liten icke-grönsaksätande vegetarian, när hon blir större.

Imorgon är det dagispremiär. Känns både läskigt och bra. Förhoppningsvis håller sig sjukdomarna långt borta. En kompis har precis berättat om deras lille son, 2 månader, som fick RS-virus av sin storebror. De fick va hela julen på sjukhus och lillpojken bröt revben pga den kraftiga hostan. Vill inte ha!

Trött nu...

Jag har lite småpanik. För jag sover så dåligt på nätterna nu. Vaknar 5 gånger och är tokkissnödig och sen tar det en halvtimme att hitta en skön sovställning. Jag vet ju att jag ska amma nätterna igenom snart och hur svårt det är att sova i början. Så jag vill verkligen vara utvilad när bebisen kommer, men det verkar inte bli så.
Sibell har börjat med en ny språkvariant; hon lägger till bokstaven 'g' efter ett gäng ord: Pippi-g, Pixi-g, nu-g, och många andra ord som slutar på vokal. Idag har hon varit med farmor och farfar hela dagen, medan jag och Johan har ränt runt och köpt matbord och lampor.

09

Ja, nu vet vi att lillbebisens personnummer kommer att börja på 09 i alla fall. Skulle verkligen tro att de följande två blir 01, men de två sista ska bli mycket spännande att se vilka de blir.
Nyårsafton blev en oerhört gourmandisk (?) och lugn tillställning. 3-rätters smakexplosion som var sagolikt god. Sibell somnade snällt på soffan och det är ju en lyx att kunna bära hem henne på 2 minuter mitt i natten. Tänk om alla vänner bodde så nära.