Dagarna går så fort och ändå gör vi inte direkt någonting. Men det är väl så det är, tills vi börjar få rutin på allt det nya. Än så länge sover Pontus väldigt mycket och äter typ var 3-4 timme, så det känns skönt.
I lördags kom mormor Marianne upp från Småland och stannade över natten. Sibell har varit så glad över att ha henne här och jag och Johan har fått välbehövlig avlastning.
Samtidigt som jag vill vrida fram klockan till april, då man slipper klä på Sibell 17 lager fleece och vindtäta material, så vill jag frysa tiden så att Pontus inte blir större. För hans kinder är så mjuka och han luktar så himla gott. Snart kommer han ju bara ha moppemusche och lukta tonårssvett.
Just nu får jag en viss stresskänsla när jag tänker på måndagen 26/1. Då ska Sibell, om hon är frisk, till dagis. Så då börjar min nya vardag, med att pälsa på två barn och släpa iväg oss. Gulp.
1 kommentar:
Vad fin han är, och vilka mörka ögon han har! Förstår din oro helt och hållet för det där med moppemushen, tiden går så himla snabbt och jag föreställer mig att det kommer bli extremt onehagligt när ens lilla son börjar odla diverse hår och svaja på rösten. Kram på er! /Helena
Skicka en kommentar