Vad är det frågan om?

Ja ha, då har man sett till att ens barn kommer att få hjärnskador och beteendestörningar och inlärningsproblem och gud vet vad. För att man har varit så urbota korkad och trott att nappflaskor varit ofarliga. Det är ju helt sjukt att allt ska vara farligt och giftigt. Jag ska börja värma vattnet till vällingen i en skål av bark och tälja nappar i trä. Och Sibell kan glömma att hon får leka med något som kan tänkas innehålla några konstgjorda ämnen. Och fleecebyxorna och galonstället åker i soporna. Bara yllebyxor från och med nu.
Tacka vet jag killen som intervjuades i DN angående "larmet". Han sa: Äh, för några år sen, var det chipsen, som var boven och superfarligt. Nu är det nappflaskorna.
Det går ju inte att leva om man ska hålla på och undvika allt. För det är nästan så det känns. Allt är farligt. Och det lilla som är ofarligt är 1. äckligt 2. tråkigt 3. dyrt

Så nu kan bloggen fortsätta som "vanligt"

Det här är ju Sibells blogg, och jag vill att den ska vara en glad blogg. Därför deppar den inte ner sig, utan fortsätter i sin glättiga ton.
Sibell har börjat förstå att det är en bebis i min mage och att den ska komma ut. Eller hon har nog egentligen ingen aning om vilka konsekvenserna blir, men hon gillar att pussa på magen och önska sig presenter som bebisen ska köpa till henne när den kommer. Just nu står en tröja högst upp på önskelistan.
Om allt går som det ska, kommer det en bebis någon gång runt den 17 januari.

I söndags var det Tallkrogens Trädgårdsförenings 75 års dag och värsta galejet i Olympiaparken. Sibell satt på en häst, tiggde gratisballonger och hoppade i hoppborgen med de snälla granntjejerna.

Det här är det tråkigaste inlägget jag har behövt skriva. Tråkigt i betydelsen tragiskt/hemskt/sorgligt. Sibells fina morfar lever inte längre. För 3 veckor sedan fick min pappa Uffe en hjärtinfarkt och han klarade sig inte. Svårt att skriva om, så jag skriver inget mera.