Eld

I vårt hus har vi eluppvärmning. Och det betyder dyr uppvärmning. Som tur är, finns det två kakelugnar, en kamin och en järnspis. Så nedervåningen kan vi värma upp ganska bra, bara genom att elda. Men jag insåg idag, att bara få fyr i kakelugn och järnspis, tar för mig typ tjugo minuter och sen är det ständig passning så inte elden slocknar.

Och när Pontus är inne, så måste man passa så inte han bränner sig sig. För han har en förkärlek för att göra dumma grejer. Idag brände han sig på avgasröret till exempel. Men det gick bra, blev bara lite rött och så kom det många tårar.

Nu kan vi nog konstatera att barnen är helt inskolade. I morse när Johan lämnade barnen, grät inget av dem, utan båda var kanonnöjda och började leka på en gång. Skönt för mig, för från och med måndag, är det jag som lämnar. Väldigt skönt att Johan har gjort hela hästjobbet.

Sista dagen

Barnen på dagis. På måndag börjar Johan. Så idag ska vi hinna allt vi inte hunnit de senaste tre månaderna. Prioritera.

Jag ska röja klart efter äppelträdsmassakerna och Johan ska börja tömma gästhuset på gammalt skräp.

Vi funderar på att sätta in en annons i Das Spiegel, efter en rik och tysk finansiär, som vill ge oss pengar till att renovera gästhuset. De kommer att få nyttja huset cirka en helg per år. Men de kan och andra sidan stoltsera med att ha en stuga i Astrid Lindgren land. Och sånt slår väl högt på statusstegen?

Klippa

Det lapptäcke som Sibell hade i Tallkrogen, sålde jag för ett tag sen. Nu har jag börjat klippa lappar till hennes nästa. Det är perfekt att klippa och samtidigt titta på tv. Fast det blir mest lyssna på tv.

Huset, träden och vägen

Vi började att ta en gren, som skatorna har byggt ett gigantiskt bo i. Sen gick det av bara farten och så hade vi kapat nästan hela trädet. Det var så skruttigt och torrt, så nu ber jag en tyst bön, att trädskrället inte dör över vintern.



Vägen som går förbi oss och bort in i skogen. På åkern bor det en aggressiv svanfamilj. Om en bil åker förbi i närheten av dem, så går de till attack. När man går förbi med barnen, brukar jag vara lite nervös att de ska anfalla oss.

Huset sett från vår tomt borta vid vägen. När jag tittar på den här bilden, flyttar jag upp fasadmålning på priolistan. (kråkslott)

Tunga artilleriet

Jag har insett, att det går inte att stå med handsåg och försöka ta de grövsta äppelträdsgrenarna. Så nu tar vi fram motorsågen. Johan har byxorna med armering på och skyddsvisiret. Barnen är på dagis.

Nu ska vi kapa träd.

Stort

Hör från köket:
Låda öppnas, pall dras fram, kran sätts på, vatten som klunkas. Sibell var törstig och fixade det alldeles själv. Inget speciellt för världen, men speciellt för mig. Hon fixar och kan själv. Det som jag ha längtat efter, men som känns vemodigt, för snart behöver hon mig knappt alls. Buhu! Lovar: Skärpa mig och va tacksam för hennes självständighet.


Undrar om vi utmanar allergiödet? Skatten inne på dagitid och utan förhållningsorder. Det har gått så himla bra och Johan har inte känt av sin allergi alls. Även konstigt är; han tål en del av äpplena från trädgården. Han kanske inte har någon allergi på Tomtebo?

Helgen

För att till en början inte haft något planerat, blev det en väldigt bra helg. Jag hade lite social abstinens i torsdags, så det var grymt bra att Johan bytte plats med grannfrun Caroline i fredags kväll. Han satt hos Rikard och pratade och Caroline här på Tomtebo med mig.

I lördags var det sommar och hur varmt som helst. Så vi passade på att åka till Astrid Lindgrens värld, återigen med grannfamiljen. Barnen var överlyckliga, övermätta på socker och lek.

Sen var Kinna och Tomas, de som vi går och hämtar ägg hos, på middag här. Mycket trevligt att få bjuda igen lite, eftersom vi har fått fika där hela sommaren.

Idag var jag och Sibell in till Frödinge en sväng och hälsade på min kompis Emmelie i hennes stall. Hon hade sex kattungar, födda i onsdags, som vi fick klappa. De var så bisarrt små och söta, fast Sibell tyckte att de hade vassa naglar, så hon ville helst inte hålla. Sen hade Emmelie också sjukt stora hästar. Tack och lov stod de i sina boxar, för de var helt enorma.

Till slut tog ursäkterna slut, för att Pontus inflyttning till eget rum skulle skjutas upp. Så i onsdags, blev han stor kille och slagga i sitt nya rum. Det var lite skillnad med Sibell. Hon fick eget rum när hon var ett halvår. Då var man hård och oresonlig. Nu blödig och med kraftig separationsångest, för det vore ju väldigt märkligt om han skulle flytta tillbaka sin säng in till oss i framtiden ju. Å jag är ju en sucker för end of eras.

Hej Via direkt

Efter två timmar vakentid, är Pontus nerspilld och nerdregglad. Så just nu tvättar jag hans t-shirts om och om igen och tänker att när han lärt sig äta och fått ut alla tänder, då ska han få gå och köpa sig lite kläder. Nu går han i Sibells gamla avlagda grejer och är aldrig ren eller torr.

Photo booth we love you

Motbevisad

Jag och Sibell gick till skogen idag och plockade trattkantareller. Hon verkar ha fattat att skogen kan vara riktigt rolig. Igår när de var där med dagis, då hade hon faktiskt inte velat gå hem.

För några veckor sedan, när jag var och kollade skor till Calle och Malins bröllop, misslyckades ju fatalt med det och dömde ut Vimmerby shopping. Men idag var vi i stan och minsann, då hittade jag mina drömmars, just nu i alla fall, sko. En fleecefodrad låg gummisko. Perfekt att hoppa i och ur.


400:- från Tretorn

Sen drömmer jag om en sån här också. Men den kostar fasiken en förmögenhet. Har inte råd.

3700:- från Hope

Nu sitter jag och Sibell framför tv:n, käkar popcorn och kollar Prinsessan och grodan.

Vaknat på fel dag

Det är tur att vi snart kommer att leva som alla vanliga människor. Alltså där det är skillnad på veckodagar och helg. För sedan i mitten av juni, har hela familjen varit ledig. Vilket har varit helt fantastiskt. Kommer att se tillbaka på den här tiden, när vi harvar med jobb och hämtning och vabb och vanligt liv och tänka; cheezus va bra vi hade det.

Idag är det fredag enligt kalendern, men i mitt huvud lördag.

Rädda det som räddas kan

Innan vi flyttade till Tomtebo, bodde mina föräldrar här i 14 år och innan dess bodde en familj här som hade fem barn. Fem-barnsfamiljen, hade nog annat att göra än att tänka på äppelträden. Mina föräldrar prioriterade också bort tomtens 8 äppelträd, vilket jag fattar.

Så nu försöker jag att rädda dem. 2/8 är helt fina och friska med massa frukt. Resten är torra och skröpliga, som jag inte ens vet om det finns någon räddning för. Håller tummarna.


Att klippa och såga ner grenarna är kul. Men jag gillar inte att släpa grenarna bort till eldhögen. Gillar dock att vi har en egen eldhög på tomten.

ahmen just det

Johan har fått jobb!! Asabra. Så nu kan vi bo kvar här. Annars hade vi tänkt köpa radhuset, som ligger granne med Calle och Malin och snabbt som attan flytta tillbaks till Tallkrogen. Näe, det hade vi inte tänkt. Skoja bara.

Ikväll blir det sampanj! (Champagne på finska alltså.)

Bilder från gårdagen

Skatten hängde med oss hela dagen och Sibell lekte i skogen, att hon var en prinsessa med en förtrollad katt. Och tursamt nog, satt Skatten bredvid henne hela tiden och gav sken av att va med i leken.

Pontus hade en av sina mest hårdhänta dagar och flera gånger tog han tag i Sibells hår och bara drog så hårtestar lossnade. Han är så snabb, så jag hinner inte fram innan han har gjort det. Sen när jag skäller på honom, då tokgarvar han mig rakt i fejjan. Sibell är så snäll och säger bara AJ! Fast på ett sätt hoppas jag att hon klipper till honom, så han fattar. Fast å andra sidan, så klart inte.

Äpplen har vi just nu sjuka mängder av. Vet inte hur jag ska göra med allt. Kan ju inte proppa frysen full med mos och göra äppelkaka varje dag.

Idag

Johan är iväg på en grej och jag bestämde mig imorse för att barnen skulle vara hemma. Sibell hade absolut kunnat gå, men Pontus har varit ganska snorig inatt och inte sovit så bra.

Som tur är skiner solen och det är jättevarmt ute, så vi har plockat äpplen, gått på promenad och bakat äppelpaj. Men klockan är ändå bara tjugo över ett och Pontus har redan sovit middag, så jag undrar va katten vi ska hitta på nu. Kanske får stoppa barnen i skrindan och gå till skogen. Sådana här dagar kan man sakna lille park. Vilket jag inte trodde att jag skulle göra någonsin.

Nu ska vi käka en symbolisk mellis, för att sedan proppa oss mätta med äppelpaj och glass.

Blandat

Idag var barnen på dagis igen och jag och Johan körde järnet här hemma. Johan målade ute och jag möblerade om här inne. Eller jag flyttade en bokhylla, två flyttkartonger och några lampor. Men det blev så bra, så det känns som att det var flera grejer som bytte plats.

Sen hämtade vi Sibell och Pontus vid två, handlade mat och på vägen hem, hämtade vi grannflickan Nora på hennes fritids. Så fick Sibell leka en stund innan det var dags för dans. Idag var det mormor, som följde med.

Vi har ju ett litet problem med vårt vatten härute. Vi har något som heter aggressiv kolsyra, vilket är dåligt av två anledningar. Den första är att det långsamt förstör våra nya kopparrör. Men den andra, som kanske inte inte är lika allvarligt, men långt mer irriterande; Sibell får grönt hår.

Så från och med idag, kommer hon att tvätta håret inne i stan hos mormor. Skönt för henne att slippa ha sjögräsfärgat hår.

Jackpot

Vi var i skogen nu på morgonen. Dagisfröknarna tycker att Sibell behöver öva lite på att vara där, för tydligen tenderar hon att tycka att det är jobbigt och tråkigt. Jag var precis likadan, när jag var liten, så det är väl ingen jätteöverraskning.

I alla fall, vi hittade svamp. Av den ätbara sorten. Och jag är nästan hysterisk när det kommer till svamp, så jag rensade mossan på trattkantarellerna och tänkte nu lära mig hur man torkar dem.

Morgontrött promenad

Då Pontus vaknade kl 6 i lördags morse och jag inte ville att han skulle väcka resten av huset, så gick vi ut på promenad. Vi tänkte ta oss till Enskede bageri och handla gott bröd och bullar till frukost. Så vi gick genom Enskede bort till Sandsborg, för att där inse, att bageriet inte öppnade sju, utan åtta. Så då var det bara att knata tillbaka. Då hade i alla fall huset vaknat. Men vi var å andra sidan ute till tjugo över åtta, så då hade det inte gjort något om vi väckt dem.

Längs hela Nynäsvägen, kör de en protest mot trafiken, genom att hänga ut vita lakan. Sånt slipper vi här på landet.

Upptäckte en jättesöt, liten butik i Gamla Enskede; Mostrarnas diversehandel, med gamla grejer från golv till tak. Tyvärr var den inte öppen kvart och sju på lördagens morgon.

Vi var lite trötta båda två, men Pontus kämpade på tappert på fårskinnet.

Hemma igen

Det har varit ett högt tempo i helgen och det har varit helt fantastiskt.


På fredagen hälsade vi på Sibells gamla dagis. Johan och Pontus drog in till stan under tiden. Sen tog jag och Sibell tunnelbanan in till Fridhemsplan. Mötte upp Johan, Pontus och farfar på lunch. Sen åkte Sibell med farfar och farmor för att sova över en natt.

Johan och Calle gick ut på fredagen, medan jag och Malin var hemma med barnen.

På förmiddagen på lördagen, åkte jag, Johan och Pontus in till söder, mötte upp min syster som var i krokarna på lunch. Pontus fick röja järnet i lekparken på Nytorget, bland hårt övervakade småttingar i dunvästar och Timberlandkängor, som käckt matchades av likadant klädda föräldrar.

Tillbaka hos Calle och Malin, kom även Sibell dit och sen gick hon, med kusinerna på kalas hos Greta.

På lördag kväll åkte jag och Malin in till East, mötte upp massa fina vänner; Robin, Ann-Sofie, Jenny G och Cecilia. Sen såg jag inte sängen förrän fyra på morgonen. Väldigt, väldigt glad. Det var en sjukt rolig kväll, med massa vin, supergod thaimat, dans och krossat glas under skorna.

Två Bjurlingbarn, två Ahléniusar och två Wolfersar, framför film på lördagskvällen.

En del av släkten


Innan vi åkte hem idag, passade vi på att hälsa på lilla söta Ingrid , som är strax över två månader och hennes söta och stolta föräldrar; Per och Maria. Ingrid var så liten och så söt. Och så snäll.

Brommaturnén fortsatte till Ann-Sofie och Fredrik, på pannkakslunch och intensiv lek för barnen, innan det var dags att åka tillbaka till Tomtebo.

Nu sitter jag och Johan framför valvakan, lyssnar på spraket från kakelugnen och förfasas över vissa valsiffror. Inskränkta, rädda och korkade människor, som tror att SD är någon slags räddning för dem. Skit.

Tack igen Calle och Malin. Ni är världens bästa. Ni borde få pris för er gästvänlighet och generositet. Vi är så glada för att ni finns.

Tack Lars och Lena för att Sibell fick en rejäl farmor- och farfardos.

Nu:

-Packa lätt. Har alltid visionen av att vi inte kommer ha med oss så mycket grejer, men sen står man där likaväl, med 4 platskassar md det sista och en rörig packning där blöjor samsas med datorn och snyggskorna.
-Förtidsrösta på bibblan i Vimmerby


Sibell är helt överlycklig över att vi ska åka till Tallkrogen. Plus att hon ska få gå på kalas hos en av sina gamla kompisar, med kusinerna bland annat.

Igår sa hon:
-Mamma, jag vill inte bo på Tomtebo längre. Jag tycker att vi flyttar till Tallkrogen nu.
Jag frågade varför hon kände så.
-Jag tycker inte att de här tapeterna var så fina. De var mycket finare i Tallkrogen.

Så nästa gång, får jag inte glömma att Sibell är vår inredare. För om hon inte gillar någon detalj, då dömer hon ut hela huset.

Gött mos

Har haft som mål att göra minst en laddning äppelmos i år. Och eftersom jag har en passertillsats till köksassistenten, så blev det slätt mos. Förra gången jag gjorde eget mos, körde jag sånt där grovt, men det käkade inte barnen. Nu får vi hoppas att de gillar det här.

Sibell har varit på cirkus med min mamma inne i stan nu på kvällen. Det är tur att hon har snälla släktingar, för jag är en stor cirkusvägrare, så mig får hon aldrig med.

Onsdag 13:00

Lyssnar på sjörapporten på P1 och stirrar på dagens tredje disklass. Måste ta tag i det innan det är dags att hämta barnen.

Tänker på att om 48 och en halv timme sitter jag i en tvätta-håret-stol på Corinne&friends och får mig en skalpmassage.

Funderar lite på vad det är som gör att Sibell tokreagerar på vissa typ av bett. Nu är hennes fot svullen, röd och jättekliig. Är till 90% säker på att det var en mygga som bet henne. Men det ser läskigt ut när hela foten deformeras. Det verkar vara något som går i släkten, för jag har hört att kusin Astrid är likadan.

Äntligen har det hänt

Idag fick jag till slut inspiration till att tapetsera. Det gick bra fram till sista våden, den blev lite för kort upptill och då var jag så trött, så lappningen blev ett skämt. Men nu sitter den uppe i alla fall.





Båda barnen var på dagis idag och det hade gått bra för Pontus. Lite ledsen och arg vid lämning, men när jag hämtade honom, var han glad. Känns mycket skönt.

Höstaccessoar nr 1

Sibell har nu vuxit ur sin fina hallonröda mössa, som jag virkade till henne för evigheter sedan, så nu till hösten har jag fixat en ny. En gammelrosa. Jag är överlycklig för att hon gillar den här ganska omoderna varianten. Annars är det ju mest glitter och fluff, som faller fröken i smaken.


Här ser ni den gamla

Viktig liten skylt

Sen vi flyttade ner, har jag varit på väg att fixa en sådan här till brevlådan, kanske 10 gånger. Men som vanligt har jag skjutit upp det och så har det alltid kommit saker i mellan.


Men idag blev måttet rågat, skopan full, bägaren svämmade över, för vi har fått propagandatidningar för inte bara S***igedemokraterna, utan även deras fruktansvärda icke-rumsrena oäkta halvbrorsa; Na****naldemokraterna. Bara det att båda har demokrat i sina namn, får mig att vilja krypa ur mitt skinn.

Jag känner mig kränkt och spottad på, som ens måste ha skiten i min brevlåda. Det är demokratins svaga sida; att den måste tillåta allt att finnas, i politikens namn.

Saknad

Det blev ganska tomt när min bror åkt. Så vi bjöd över grannarna på lite fika och tog sen en promenad bort och köpte lite ägg. Det var lite social abstinens som kunde stillas och så är det tur att vi åker upp till gamla Tallkrogen om ett par dagar.

Sibell har haft en rejäl släng av flyttångest idag. Hon saknar nog sina kompisar en hel del, så förhoppningsvis blir det bra för henne med dagisbesök och kalas och grejer nästa helg. Värsta scenariot är att hon gråter hela vägen hem på söndagen och hulkar: Tallkrogen!!. Det har hon gjort ett par gånger idag nämligen.

Ja ja, det ska nog bli bra. När Sibell slutade med napp för lite mer än ett år sen, då ropade hon ju:Nappen!, så fort något gick henne emot. Och det höll på i ett halvår, så vi får väl se hur länge detta kommer pågå.

Besök och jobb

Igår kom min bror hit, tyvärr ingen Sandra, men i alla fall en Sebastian. Och min mamma har också varit här ute hela helgen. Så vi har fått massa hjälp. både med att elda upp massa bråte ute i trädgården och med barnpassning. Så jag har nästan hunnit med ett äppelträd till. Bara 5 halvdöda stackars träd kvar att försöka rädda.

Jag och barnen var över hos Exners på eftermiddagen och hängde ut i deras trädgård, som enligt våra barn är miljoner gånger roligare än vår. Vet inte vad det är, men Sibell och Pontus älskar att leka där. Här på vår tomt, tycker de inte att det finns alls så mycket kul.

Nu är det kväll och barnen har somnat. Johan och Basti, är ute vid elden. Jag och mamma sitter inne och ska kolla på Legally blonde tror jag. Mysigt.

En bra dag

Som sagt var, idag har allt varit frid och fröjd. Sibell på dagis. Pontus och jag gick på morgonpromenad till skogen och hittade lite kantareller, vilket är som att vinna på lotto för mig.

Sen har vi bara hängt ute i trädgården och kollat på när Johan och snickarna har jobbat på gästhuset. Som nu har nya fina vindskivor och snart ett tjusigt plåttak. Härligt att det inte kommer att regna in något mer.

Och så hade vi grannfamiljen Exner på middag. Bjöd på kantarellpaj, parmesangratinerad lax på spenatbädd med grädd- och vitvinssås. Fast barnen fick pannkakor. Tänk vilken tur, att Exners bor här och att de är så himla trevliga. Och att våra barn tycker om varandra. För annars hade vi nog varit lite ensamma...


Johan uppe på taket och hamrar och spikar.

Skogen. Så himla fridfull.

Svampar som ska plockas om en dag eller två. Hoppas att jag hinner först.

Dessa var stora nog, för att följa med hem.

Min lilla vagnriddare. Han ville helst inte gå i skogen, utan föredrog att bli körd. Då och då ville han att jag skulle plocka en liten blomma åt honom, som han kunde lukta på.

Djurkontakt

På min och Pontus morgonpromenad hann jag prata med telefonsamtal till Malin och få klartecken att vi kan bo där nästa helg, när vi ska upp till Stockholm. Konstigt att inte ha ett eget hus att bo i, men desto mysigare att få hänga med Ahlénius-Bjurlingfamiljen en hel helg.

Sen gick vi förbi hästhagen, där det stod en väldigt social häst. Den vill gärna bli klappad och den var väldigt snäll, som lätt Pontus peta den i näsan och dra den i morrhåren. Om nu hästar har morrhår...





Den här lilla kattrackarn är ju nu väldigt lycklig, för hon ska få börja sova inne på nätterna. Några kvällar har hon fått komma in och sova i fåtöljen ett par timmar, för att sen schasas ut framåt 23-tiden när vi går och lägger oss. Men nu är tvättstugan fixad, så där ska hon få sova. Än så länge funkar det bra med Johans allergi. Peppar peppar.

Ursäkta min skräckslagna min, men det är svårt att hålla kameraskygg katt och samtidigt ta kort själv. Höll här precis på att tappa telefonen. Inte bra.

Hej gnissel

Idag har vi haft en sån där ohärlig dag. Pontus har haft en omättningsbart närhetsbehov. Sibell har haft en utsökt förmåga att sätta sig på tvären. Johan har jobbat med hantverkarna ute på gästhuset. Jag har varit "en tråkig mamma", enligt Sibell. Och jag klandrar henne inte, för jag har tjatat och gnatat och gnällt och surat. Som tur är inte hela dagen, men kanske en större del.

Fast nu känns det bättre. Barnen sover, jag har fått dammsuga, vilket inte har varit möjligt sen i fredags (hör och häpna), för dammsugarpåsen var knökfull och vi hann inte köpa, innan den enda affären som saluför Mielepåsar i den här stan, stängde i lördags och sen har vi ju även söndagsstängt. Men idag, fick min svarta lilla hjälte, svepa fram över de vitlackade plankorna igen. Frid och fröjd.

Imorgon ska Sibell till dagis, Pontus får en dag till att bli av med sitt hostande och snorande. Jag undrar om han någonsin kommer att bli helt inskolad. Svårt när de bara får gå tre dagar i veckan, för det blir inte någon kontinentuerlighet, eller vad det nu heter...
(Vi måste börja prenumerera på dagstidning, så man får någon slags intellektuell stimulans.)

Annars glädjs jag åt att Mia Skäringer har börjat blogga igen.

2 månaders check

Nu har vi snart bott två månader i Småland och kort kan man sammanfatta det så här.

Fas 1
-semester, första 5 veckorna.
-många trevliga besök från vänner

Fas 2
-gå in med mössan i hand till arbetsförmedlingen.
-fåtal besök från vänner.
-frekventa hemnetbesök för att kolla utbudet av hus i Stockholm.

Fas 3?
-en plöstligt infunnen känsla av att vi har gjort något väldigt bra.

Det finns vissa kvalitéer med livet på landet, som skulle vara oerhört svåra att vänja sig av med, vid en eventuell tillbakaflytt. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Men just nu kan jag känna mig så harmonisk med att bo här. Kanske är det att vi precis haft fina vänner här, eller att nästa besök till Stockholm är planerat, eller att solen har skinit flera dagar. Jag vet inte, men nu är det bra.

Att bo så här billigt, att inte behöva tänka på att köpa massa kläder för att passa in i en trendig massa, att kunna vara ute på sin egen tomt en hel dag, utan att det blir trångt eller tråkigt, det gör livet väldigt mycket enklare.

Sen finns det några stora nackdelar, som är svåra att kompromissa med; våra vänner bor långt härifrån. Sen om det är så att man behöver köpa något, förutom mat, byggvaror eller blommor, kan det blir svårt i den här lilla staden. Men då är det ju tur att allt man kan behöva, finns på internet.

20-årigt fuktproblem

Vad som först verkade vara ett par taskiga takpannor, blev en utriven vägg. Så våra planer på att ha gästhuset klart snart, har blivit lite fördröjda. Det har runnit vatten i väggen, väldigt mycket och väldigt länge. Så det blir inget bed and breakfast nu i höst i alla fall. Vilket kanske aldrig var tanken, men vi kan ju låtsas att vår ambitionsnivå var så hög.


ps. har inte tapetserat än.

Fantastisk helg

Sent i fredags kom familjen Björk ner. Beundransvärt att de drog med två små barn, halv åtta från Bromma, för att komma ner strax efter elva på kvällen.

På lördagen åkte vi till Astrid Lindgrens värld och hade en jättefin dag där. Det är ju väldigt skönt att gå dit på lågsäsong. Slippa trängsel och kopiösa mängder turister.

Resten av helgen innehöll god mat, brädspel, bondgårdsbesök, och mycket prat.

Sibell


Pontus


Markus och Sonja

Inredningsrace

Nu sitter hyllplanen i köket uppe och nästa moment är tapetseringen, alltså mitt moment. Och jag bara drar lite på det. Lite grann bara. Tänker att det blir nog ett bättre tillfälle sen. Men frågan är om jag ska slänga upp ett par våder nu. Eller ska jag vänta lite. Vi får väl se om det blir några före och efter bilder senare...

Leker själv

Sibell är nu inne i en helt fantastisk fas när det gäller det mesta. Men framförallt: lekmässigt. Hon kör en miljon olika lekar och använder allt från ett sugrör och lite tejp, till sin gamla Pippi-docka och handduk. Och så håller hon på. Man märker knappt av henne långa stunder. Det känns skönt att hon har kommit igång med leken här på Tomtebo, för fram tills nu, har hon stundtals, varit väldigt missnöjd med att bo här. Hon har längtat till Tallkrogen, velat flytta till mormor, vägrat gå hem från grannflickan på kvällarna osv. Men nu, peppar peppar, känns det som att hon verkligen trivs.

Här är hon kock.

Skrindtur

Vi tog en promenad bort till Kinna och fick fika. Barnen älskar att vara där och de älskar att fika. Så det kunde inte ha passat bättre. Vi fick även med oss en bukett blommor från trädgården och hemodlade tomater.

Vad har vi annars gjort idag?
Älskat golvvärme, vilket måste vara det bästa vi någonsin har investerat i. Varmt golv i badrum, hall och tvättstuga; det är helt underbart.

Hemmahäng

Det blev inget dagis idag. Jag bedömde att Pontus var för snorig och Sibell ville då, av ren syskonkärlek, också stanna hemma. Johan är iväg idag, så jag och barnen kör ett tremannarace här på Tomtebo. Men solen skiner och det är helt underbart ute, så det finns bara saker att vara glad för.

När Pontus sov sin lur, satte jag Sibell framför en film och gjorde klart soppan till middag. Så är det bara pannkakorna som behöver fixas sen. För av någon anledning, blir soppa och pannkaksmiddagarna, helt sjukt stressiga.