Ännu en dag i paradiset...

Sibell stannade hemma idag med, men imorgon ska hon gå. För jag ska till stan och träffa Sweet-Josefine på Room. Vi ska fiiika!

Vi hade besök av farfar Lars en sväng. Sen har vi varit i parken och lekt med Greta.
Pontus har haft en sån där rövdag igen, då han inte sover något. Men han har fått lite snor av Sibell, så det är nog det som ställer till det.

Mäh

Sibell vill också va en bäbi sa hon, och kröp in i bäbigymmet. Så lätt uppfyller vi alla önskningar på Kulstötarvägen.

Bush

Fina svärmor Lena har gett mig två buskar av valfri sort. Så jag ska försöka stuva in mig och kidsen i bilen och dra till Plantagen och bestämma mig. Jag vill ha blomsterprakt i trädgården. Jag vill ha något som absorberar björkpollen, så jag slipper känna mig som en klibomb. Så en björkätande växt kanske?

Bildbrist

Inte en enda bild har jag lyckats ta idag. Trots att kameran var med. Men, men. Sibell fick stanna hemma idag med. Hon är fortfarande lite snorig.
Imorse kände jag ganska omgående, typ så fort Johan klev utanför dörren, att det skulle bli en lång dag, med dåligt tålamod från min sida. Och jag vet, att även fast det känns meckigt, är det alltid bäst att bara gå ut. Släppa disk och stök. Packa en flarra, ett par blöjor, plånbok, nappar, barn och mobil och gå till parken.

Sen kom jag på den brillianta idén; lunch på G-star. Så jag och Sibell delade på en laxtallrik. Sen skulle vi äta glass på sunktorget i Gubbängen och då körde allt bara ihop sig. Sibell ville bajsa, Pontus äta, glassen smälte och min kaffe-to-go skvimpade över. Lösningen blev: Sibell fick hålla sig, glassen ätas, Pontus matas och kaffet torkas av på byxorna.

När vi kom tillbaka till parken, var dagiskompisen Chihiro där, som också precis har fått en lillebror. Så småtjejerna lekte, och jag fick prata vuxenprat och bebisprat.

Så det som började som en riktig crapdag, blev en riktigt bra dag.

Uj uj. Lite trött efter natten. Ingen exceptionellt dålig natt. Bara lite väl många korta uppvaknanden. Sibell har haft hosta. Johan kom hem vid 01-tiden efter jobbfest (vissa har det bra:-)). Pontus sov faktiskt helt ok. Drömde, jag inte Pontus, massa tokiga drömmar om 13 miljoners hus, som Johan tyckte att vi skulle köpa.
Nu sitter jag med en balja kaffe och vaknar till huvet. Snart så kan jag fungera igen. Vad (VAD??) gjorde jag innan kaffets intåg?

sovande barn

Båda barnen sover. Sibell av förkylning. Pontus av vana. Så jag har druckit kaffe, surfat och funderat över vilken tapet vi ska ha i sovrummet.
Även fast jag var själv hela dagarna med båda barnen nere i Småland, så har jag konstigt nog mycket sämre tålamod här hemma. Det är som att jag förväntar mig mer av Sibell här. Att hon ska förstå att man inte får pilla in sten i utomhuskranen. Att dragkedjor drar man ner, inte upp, när man ska ta av sig jackan. Att min telefon inte alltid har tangentlåset på.

mina barn

Pontus älskar Sibell. Hon tycker mycket om Pontus. Igår låg vi i hennes säng och läste bok efter dagis. Pontus tittar beundrande på Sibell så fort hon pratar eller rör sig. Han vill gärna hålla i hennes klänning när han når henne. För det mesta låter Sibell honom hållas.

tack dagis...

... för allt. Minst tack dock, det blir det för förkylningarna. Och allt annat som det bjuds på i smittoväg. Så efter 3 dagar tillbaka, rinner snoret igen. Men vi har vår kära Näsfrida, hon får jobba hårt.
Så idag blir vi tre personer som ska tampas härhemma. Men jag tror vi drar iväg en sväng och beställer lite tapeter och köper lite blommor. Nu ska här fixas.

Lugnet har lagt sig

Pontus blev sig själv igår kväll. Han sov en timme i babybjörnen, vilket resulterade i en skev rygg för mig. Sen käkade han en bamseflarra, badade, alvedonades, gosade och somnade fint i spjälsängen vid halv tio. Och idag är han precis lika go & gla' som alltid.
Sibell är på dagis och idag är det skräpplockardag med korvgrillning. Sen vid hämtning, då får man gå tipspromenad. Can't wait...
Men innan dess kommer söta Suss och Sonja på lunch. Ska bjuda på en helt sjukt go tonfisk- och tomatsallad. Konstigt hur saker och ting kan utveckla sig. När jag var rabiat tonårsvegetarian, då var tonfisk bland det kött jag hatade mest. Ur djursynpunkt, men nu kör jag skygglapparna på och äter det. Fast det luktar faktiskt kattmat. Men så äter jag delfinskyddad tonfisk (som om att det är någon garanti på att inga delfiner fastnar i näten, men jag kan inte tänka på alla stackars djur).

lille stackars Pontus

Liten Pontus tyckte inte att sprutorna (2stycken nuförtiden) kändes så bra. Han klarade själva sticken bra, men nu är han så gnällig och vill bara hänga i babybjörnen. Så det blir en alvedonsupp vid nästa blöjbyte. Nya vikten är cirka 6.8 kg. Några hekton mer, minns ej exakt. Han har i alla fall dubblat sin födelsevikt, vilket brukar vara vanligt att man gör vid 6 månader. Nya längden är 63 cm.
Efter dagis hängde vi med kompisen Greta hem. Greta har en storebror; Ivar. Han klädde ut sig till sjörövare och Sibell blev alldeles rädd. Om några år, då kommer hon tycka att Ivar är värsta koolingen, men idag, då var han läskig.

Sibell och Greta

1:a sprutan

Nu ska vi snart gå till Bvc. Väga, mäta och spruta. Jag har inte sagt något till Pontus än. Så när han ligger där och tittar på Miffytavlorna, som sitter vid vågen, då ska jag säga det, tyst så han knappt hör: " Just det Pontus, du ska vaccineras också".
Behöver jag tillägga att jag inte är så förtjust i att barnen måste ta sprutor? Men som ni ser på bilden, gör jag mitt bästa för att dölja det för lille mannen. Inte överföra rädslor. Absolut inte...

Min kille...

...är ju världens bästa på alla sätt och vis. Särskilt när han visar den lille gubben han är innerst inne. Tofflorna med skoblocken är kanske tydligaste tecknet på gubbigheten.

Man vet..

.. att när man tycker att det är spännande att gå gång upp och gång ner på Bea (världens bästa stoooora Ica-affär, som har allt) och titta på krokar, klämmor och korgar till städskåpet, då är det dags att skaffa sig en hobby. En hobby som inte har med inredning, hus eller barn att göra.

kom-ihåg-lapp-i-huvet

Pratade med en granne igår. Han har en snart 18-årig dotter. Han bad mig och Johan hålla ett litet öga på henne och huset under Valborg, för han skulle åka bort och hade en känsla av att hon kommer ha fest. Han sa: "Hon är ju i den åldern nu, då hon börjar festa och passar säkert på när jag är bortrest."
Grejen är att hon har haft riktiga röjarfester ända sedan vi flyttade hit. Så vi har varit helt övertygade om att hon får ha fester. Men uppenbarligen har pappan inte haft en aning om hennes tidigare festande. Ville inte säga något om de nätter vi har vaknat av skrik och musik. Men vi får väl se om hon festar ännu mer, nu när hennes pappa vet om det.
Så när Sibell är en så där 15 år, då ska jag inte lura mig själv och tro att hon är en liten ängel. Hökögon på 'na, det ska jag ha.

Vårpremiär

Idag åkte Conversen fram och på. Det är mitt säkraste vårtecken. Lite sent kanske, men jag hade inte med dem till Småland.
Sibell gick gladeligen till dagis imorse. Och hon blev så glad över att träffa sin kompis Greta. Och de satte igång att leka och det fanns knappt någon tid att pussa mig hejdå.
Hon har det superbra på dagis och det vet jag till 100%. Men hon hade det så himla bra i Småland. Ute hela dagarna. Lagård, lamm, kalvar, hönor, hästar, lekstugan, hunden, katten osv. Utifrån mitt perspektiv, är det ju bättre än en grusig dagisgård i förorten. Men hon älskar ju sina kompisar, så vi kan ju inte vara i Småland jämt. Förresten skulle min mamma nog tröttna på att ha oss där jämt. Och jag skulle sakna Johan och han mig och barnen. Men mitt hjärta klappar nog lite hårdare för Småland, än Tallkrogen. Just nu i alla fall...

Vardag igen

Resan igår gick strålande. Vi lyckades köra hela vägen utan stopp. Jag var levande jukebox och Sibell önskade låtar. Pontus; han sov lite, log lite och tittade väldigt mycket på en färgglad liten BRIO-leksak. Fascinerande hur en liten människa kan behöva så lite för att bli fascinerad...
Sibell hade ett glatt återseende. Hon tjöt av glädje: Mina leksaker!! Åh, mina leksaker!!
Idag kom farmor och farfar på besök och som vanligt passade vi på att lämna minst ett barn i deras vård, idag Pontus, för att sticka iväg och köpa saker. Vi drog till Bauhaus och köpte nya dynor till trädgårdsmöblerna och gungor.
Imorgon ska Sibell till dagis. Jag känner lite vånda, för hon brukar vara ganska trött av sig under dagarna. Hon vägrar ju att sova middag, men hon kanske slocknar på vilan imorgon. Annars kommer det eka av ett skrikandes barn över Tallkrogen, imorgon runt tre-tiden när vi ska hem.

rollfördelning

Igår bytte Sibell namn på sig själv och mig och mormor. Jag fick heta Tingeling, mormor, Tristan och Sibell själv; hon hette Ann-Sofiiiii. Idag är vi tillbaka vid att kallas vid våra riktiga namn.


Den här gungan sitter i en ek på Bosse och Tinas gårdsplan. Och den kan gunga hÖÖÖÖgt. Sibell tjöt av skratt och ropade: mera fart, mera fart! Mormor som är en liten hare innerst inne, vågade knappt titta.
Idag åker vi till Stockholm. Ska äta middag och ge Pontus en flarra. Sen packar vi in vårt bohag i V70:n och öppnar upp den här resans föreställning.

roadtrip

Idag åkte jag, barnen och mormor till Lenhovda för att fira min moster Tinas födelsedag. Tyvärr har inte Pontus fattat att spädbarns uppgift i bilar är att SOVA! De ska somna när man sätter dem i bilstolen och sedan sova tills bilen stannar. Pontus är vaken och kräver underhållning. Han vill att man sjunger för honom, gör grimaser och clownar sig. Inget jag har lust med. Jag vill läsa och sova, inte leka barnteater.
Moster bor tillsammans med Bosse. Bosses släkt är som "Tomten är far till alla barnen" gånger tusen. Det är så många barn med olika män. Så jag förstår inte hälften av hur alla förhöll sig till varandra. Det var halvsyskon, ingifta barn, utgifta karlar med nya barn och fostermammor. Varenda ord för familjemedlemmar kan finnas i den släkten. Men de älskar varandra och sina exmän och exfruar, så det är bara underbart. Bara väldigt långt från min och Johans kärnfamiljer...

Addict

Det är tur att vi åker till Stockholm på söndag för annars skulle jag ruinera oss med loppisfynd. Idag var jag och Sibell inne i stan och köpte mat och lite annat. Och jag kunde inte hålla mig från Lloyds. Det är som en superstark Rebeccamagnet. Idag blev det inget stort. En ask, några små grytlappar och en liten hink. Detta ska vara i lekstugan här nere. Till Kulstötarvägen hittade jag en spegel.
Sen har jag och syster målat lekstugan med falurödfärg, så första renoveringfasen är färdig. Ska sy gardiner, måla verandaräcket och knutarna, byta vindskivor, tapetsera och skruva upp hyllor, sen är det klart.
Sibell har varit på ett helt underbart humör idag. Lloydsbesöket till trots. För hon tycker inte att det är lika kul som jag. Hon får ju inte pilla på något. Och de antika leksakerna som finns där är ju som gjorda för en snart-3-årig tjej att pilla på.

Framsteg

Idag vände Pontus sig från mage till rygg för första gången. Sen en andra gång och en tredje gång. Har ingen aning om det är tidigt eller sent. Det spelar ingen roll. Jag är så stolt. Han var så glad över att han klarade det. Han är inne i värsta fäktningsfasen. Sprattlar och orvar sig.
Vi har lekt hos grannen idag hela dagen. De har barnkittat sin trädgård med sandlåda, ruschkana, lekstuga och gungställning. Vi måste ta tag i vår tomt i Tallis, just nu finns det inte något barnigt alls. Bara sten, en icke-fungerande fontän, ogräs, en miljon kottar och 1000 triljoner barr. Vi trodde att när vi kapade våra tallar, skulle vi slippa kottar och barr, men grannen har sju tallar kvar. Och de bryr sig inte ett skvatt om tomtgränser.

Fina mössor

Sibell in sin favvosweetmössa
En kollega till mig från ROOM syr superfina mössor, som hon nu säljer på sin hemsida
sweetnet.se
Jag har beställt en till, den med fina röda blommor på. De är ju som godis. Love

Föräldraönskelista

1. Rutiner för Pontus
2. Trots- och gnällförbud för Sibell, som lyds så klart
3. Självdiskande nappflaskor. Med ett flaskbarn på heltid och en vällingfantast, blir det 8 flaskor per dygn. Så länge vi är här nere, så diskar i och för sig min mamma nästan alla.

Rutiner för Pontus... Är inget jag jobbar särskilt hårt för, utan jag hoppas innerligt att han ska hitta dem själv. Nu ser varje dag olika ut. Ibland sover han jättemycket (bästa dagarna), ibland har han jättesvårt att komma till ro och vill bara kramas (mysigt, men inte så tidseffektivt).

Trots- och gnällförbud. Inte sannolikt att jag kommer att få uppleva närmaste tiden. Men ibland har Sibell helt fantastiskt tålamod och kan vara glad en hel dag. Andra dagar vaknar hon gnällandes och så fortsätter dagen så. Och med henne hjälper det inte att kramas...

Jag fattar't inte

Sibell har ett riktigt konstigt sätt att se på mat, sin matvägran till trots. Igår var systers kompis Erik här. En liten popkille med asglögon (Sibells ord för glasögon). När han hade åkt, så sa Sibell: Han såg lite konstig ut, den där pojken. Lite som blodpudding.

Idag

Jag och Johan har slitit med ett gigantiskt och vildvuxet äppelträd hela dagen. Så jag är helt färdig nu. Och då fick jag ändå sovmorgon till 10. Pontus ligger i min famn och väntar på mat. Sibell har somnat. Johan har åkt tillbaka till Tallis. Syster är på grillning hos en kompis.
Usch, jag kommer att sakna Johan, men jag känner att jag vill vara här en vecka till. Så Johan får komma hit i helgen igen och hämta hem oss då i stället.

Igår

Vi åkte till min kompis Emmelie, som har ett stall med massa hästar och Sibell fick rida på Bella, en ponny som jag brukade rida när jag bodde här nere. Fast på den tiden var Bella värsta tokhästen, som alltid stack med mig. Men nu för tiden är hon så snäll så. Sibell red en sväng i skogen och så ryktade vi Bella.
På vägen hem från stallet stannade vi på affär'n (lilla Ica i Frödinge) och köpte fem säckar jord. Så vi har planterat och hållt på. Sibell gillar att gå och hälla jord på buskarna och vattna.
Gårdagens maträtt vid nattning: Potatisbulle.

Bästa gästen

Igår var familjen Wallgren på påskmiddag har på Tomtebo. Pernilla och Sibell lekte hela eftermiddagen och kvällen. De letade påskägg ute i skogen. Blåste såpbubblor och käkade russin och kex. Pernillas pappa, Matte, och min pappa, var kusiner.
På kortet syns en gul tallrik med stenar som Sibell hade plockat till Pernilla. Men enligt Sibell hade hon plockat en skål med svanar.
Igår när Sibell skulle gå och sova, då skulle jag bära henne som ett litet majskorn. Denna fascination för att bli buren som diverse mat, gör knappast att hon äter mer. Till middag igår åt hon tre bitar paprika och 10 majskorn. Till lunch idag, åt hon 1/4 dels köttbulle och 3 majskorn. Så vi får se om det finns något Sibell kvar eller om hon kommer att tyna bort. Tack för att hon äter välling i alla fall.

Nya fynd

Jag kunde inte hålla mig från Lloyds, så den här tjejen fick följa med hem tillsammans med en kanna som blir perfekt till saftkalasen.
Tallriken rotade jag fram från mammas gömmor, hon hade den när hon var liten, men nu ska den få sitta på vår vägg. Stig Lindberg har ritat dekoren.

3 månader

Idag är det tre månader sedan Pontus föddes. Och jag måste erkänna att det är nu först, som jag känner att 2-barnsmorsefasonerna börjar falla på plats.
Idag har vi varit ute hela dagen. Johan kom redan strax före nio, han hade åkt 5.40 imorse. Riktigt skönt att vara hela familjen igen. Men vi har beskurit äppelträd, städat altanen, grillat korv och jagat Pixie som hade smitit.

Sibell har, Småland till trots, fått värsta Liiidingödialekten. Hon säger Sofiiiija, liiiila, gardiiiiin, kaniiiiiin osv. Vi ska försöka fånga det på band.
På kvällarna när man ska gå upp med Sibell och lägga henne, så säger hon att man ska bära henne som olika saker. Exempelvis det logiska: en säck potatis, men igår skulle man bära henne som en liten ketchup. Så det var bara att improvisera.

Sweettooth

Sibell och Arvid drar skrindan på väg hem från Flugenäs, Tomas och Kinnas gård.

Idag har Sibell ätit sin första tablettask och sin första Palle Kuling-chokladkaka. Vi har inte medvetet hållit det ifrån henne, men det har liksom aldrig varit något problem med att hon inte har fått godis.
Men jag kan ju känna att vi har släppt lös ett godismonster, för nu snackas det om talletter (tablettask) och lördagsgodis i ett.
Och en sak som jag försöker lära Sibell, är att inte tjata. Men när jag säger: Tjata inte. Då börjar hon visktjata istället, som att det inte är lika irriterande.

gott

Jag hakar på smoothiestrenden. Banan+blåbär+havregryn+vaniljyogurth+mjölk. Blev mätt och höll mig mätt länge.

Stolarna

Regn idag

Det får bli påskkärringar med galonisar och stövlar som går ut och tigger godis idag. Fast det duggar bara.
Pontus sov bra i natt i alla fall, så det känns bättre idag.
Nu ska Sibell skriva lite: AHHEMKLOVRTS åh så roligt. Snart kan hon diktera och jobba på kontor och bläddra med papper.
Idag kommer Johan ner. Han har jobbat och på kvällarna renoverat en garderob som vi har i hallen. Jag är så nyfiken på att se hur det har blivit. Jag har någon slags känsla av att det ska bli ordning och reda hemma på Kulstötarvägen nu när garderoben är klar. Vet ni förresten att ordet garderob är franskt och betyder vakta klänningen (garde = vakta och robe = klänning). Fast det är ingen garderob utan mer ett skåp med hyllor. Kommer fungera som städskåp och allförvaring.
Sen har våra nya köksstolar kommit. Eller två av framtidens sex. Svarta "Lilla Åland".

älskade bloggåteruppståndare

Jag gillar att läsa bloggar och har haft ett gäng favoriter. Som alla la av en efter en. Men tamejfan, så har 2/3 börjat igen. Vet inte om de är likabra nu som då, men jag håller tummarna. Det är fyranyanseravrosa.blogspot.com och popmorsa.blogspot.com
äntligen lite vettiga mammabloggar.

Schiiiitunge!

Ett Nalle Puh-hus som hör tll Sibells favoritleksaker här nere. Och på toppen ser ni en kollodator. I alla fall enligt Sibell. Det lilla lusthuset, som går att plocka bort är alltså en kollodator.

Idag har den här herrn inte sovit någonting. Precis när jag trodde att vi hade någon slags rutin på gång, så struntar han blankt i det och är vaken, vaken och vaken. Blä va trött jag blir. För att citera en kär vän: Man älskar sina barn mest när de sover.
För det är nog mitt sbsolut svagaste föräldradrag; att ha tålamod fast barnen inte sover. Sibell sover ju inte på dagarna längre, men det är jag ju van vid. Men Pontus brukar sova i stort sett hela förmiddagarna och eftermiddagarna, för att sen va vaken på kvällen.
Ja ja, imorgon kommer min kompis Annelie med sina två barn, så ska vi gå påskkärringar. Sibell är så peppad på att måla sig i ansiktet, så vi får se hur många fräknar det blir. Nu ska jag återgå till min ickesovande son...

Dagens

För er som inte har varit här. Detta är Tomtebo.

Sibell klättrar i ett av äppelträden.

Idag tog vi en promenad bort till lammungarna och kalvarna igen. Sen blev det fika och perkulatorkaffe.
Lunch: köttbullar och makaroner och Sibell åt ganska bra. Hon är inne i någon slags matvägrarfas igen. Men det är ju knappast något nytt. Idag fick hon titta på Lotta på Bråkmakargatan och sitta i soffan när hon skulle äta. Tyvärr fick hon då höra begreppet "lördagsgodis", och hon vet ju knappt vad godis är, men hon fattade att det är något bra, så idag har hon bett om lördagsgodis. Sibell har däremot benkoll på vad fika är och det är nog hennes bästa.
Grannflickan Nora och Sibell busade runt på eftermiddagen. De klättrade på berget bakom huset och tränade lydnad med Pixie. Vilket mest innebar att ge henne godis.

Måndag

Sibell går och sätter sådana här små klisterörhängen på allas näsor. Imorse höll mormor på att glömma ta bort sitt innan hon åkte till jobbet. Tokigt...

Här finns en lekfilt sydd i lapptäcksteknik med alfabetet på, den syns bakom Pontus och Sibell som nu är inne i en bokstavsfas gillar att stå på filten och säga de bokstäver hon känner igen: ABEHIJKLMOPRSTZ inte i ordning och inte varje gång, men oftast så kan hon dessa.
Idag har vi varit hos granntjejen Nora och lekt och ätit tjockpannkaka. De håller på och renoverar sitt kök och även om jag vet hur jobbigt det är, blev jag lite avundsjuk, för de kommer att få ett stort lantkök när de blir klara. Deras hus är jättefint och gammalt. Är ganska sugen på att flytta till landet och ha ett stort hus.
Pontus, som har blivit 12 veckor, håller sig sysselsatt med att titta på sina händer, suga på sina händer, öva sig på att stå, göra söta läten, le, titta på Pixie och Skatten, sova ute i vagnen och gilla Babybjörnselen.

Himmelriket?

Även om vi har trädgård i Tallkrogen också, så är det så underbart att vara här och kunna vara ute och hålla på. Det blir lättare på något vis. Det finns mer att göra och Sibell leker för sig själv eller med Pixie. Inte för att Pixie så gärna leker med Sibell, men de har nog ganska kul ihop.

La la Lloyd's

Det finns en auktionskammare här i Vimmerby, som går under namnet Lloyds´, inte så konstigt med tanke på att ägaren heter Lloyd. Det är ett underbart ställe. Inte direkt fyndvarning, men det finns så många fina saker och det är bra skött. Igår var jag, syster och Sibell där. Vi gjorde inga storköp, men en hattask, 6 nya tallrikar till väggsamlingen och en liten porslinspojke till Sibell. Sen är det ett tidningsställ och en liten staty som ligger illa till. Och ett skåp. Och en lampa. Och en tavla. Och en kanna.

Landet kickar rumpa

4H gårdar i all ära. Men här i Småland då är det på riktigt. Kalvar och lammungar och tama hönor. Och vi fick klappa alla hur mycket vi ville. Kobajs och kalvdreggel. Och fika med hembakt bröd.
Det bästa är att allt det här finns på gångavstånd från Tomtebo. Och om vi går tillbaka på söndag, till Tomas och Kinna som bor på gården, då ska Sibell få åka traktor.
Sen var vi ute på trädgården hela eftermiddagen och Sibell käka russin och lekte med sin docka, som hon har döpt Kerstin.
Dagens Sibellcitat: På toaletten, hemma hos Tomas och Kinna finns en våg, en sån där 80-talsaktig, och när Sibell såg den sa hon: Där ligger klockan och sover.

Sovrekord

Inatt sov jag från 22-05 utan att bli väckt och sen från 05.40-07.40. Det känns som att jag har fått ett nytt huvud. Lite mera skärpt och lite bättre tålamod. Hoppas jag i alla fall. Pontus sov bra natten innan också, men då hade jag massor att packa upp, så jag kom sent i säng. Här är det ju tyst som i graven och kolmörkt, så han kanske gillar det.
Igår njöt vi av värmen och var ute hela dagen. Pontus sov i vagnen till ljudet av mormors vindspel och fågelkvitter. Sibell lekte med stenar och pinnar och Pixie. Jag satt i solen, drack kaffe och hade det sjukt bra.

Så mysigt

Sibell kollar Sex and the city- filmen. Hon fick dock bara se lite grann, inga snuskscener. Men det känns ändå bra att hon har min filmsmak...

Innan vi drog iväg, låg vi i Sibells säng och läste bok. Mobilkameran är inte superbra på att leverera skarpa bilder. Pontus låg mellan mig och Bello och lyssnade på hela sagoboken.

Bilresan gick väl inte så bra som vi hoppats. Pontus sov första fem minuterna, sen bajsade han, Sibell sov en timme, sen kissade hon på sig. Pontus skrek och kinkade. Men Sibell sjöng "Blinka lilla stjärna" för honom och då lugnade han sig.

Säkra vårtecken i förorten

Sopade gator och trimmade moppar som kör förbi huset vid 8-tiden på kvällen.

Just det

När Sibell har kompisar över, brukar hon alltid bjuda dem på ett bad. Sist var det kusinerna. Tänk om man gjorde så själv när en polare kom på middag. Istället för efterrätt, säger man: Kom så går vi och badar, jag har nya badbubblor!
Anywhu, packningen går bra. Är uppe i fem väskor, vilket känns lite mycket, med tanke på att vi ska till min mamma, där allting finns. Men vi har ju en V70 kombi, så jag packar helt enkelt lite extra allt.
Snart är det dagishämtardags. Så jag ska göra ett sista ryck och smälla i Pontus en flarra.

Wiiihu

Idag bär det av till bästa Småland igen. Vi åker ikväll efter middagen och hoppas på sovande barn och noll stopp. Sist vi åkte hem, körde vi i ett svep, så det är möjligt.
Jag har bestämt mig för att betrakta Pontus normaltillstånd som förkylt. Eftersom han har varit snorig mer eller mindre sen han föddes, så känns det bara hopplöst att vänta på att han ska bli frisk. Förhoppningsvis blir det bättre till sommaren...
Nu är han snart 12 veckor och det är ju faktiskt nu det roliga börjar. Han jollrar och skrattar och ler. Innan är det ju bara ett bräckligt lite knyte. Så jag är glad över att han har börjat bli lite större.
Nu är det dags att packa. Jag har alltid ambitionen att packa lätt och i så få väskor som möjligt, men ändå står man där på slutet och stoppar grejer i sju olika plastpåsar. Inte bra.
Hoppas att packningen inte tar hela dagen, för jag vill sitta ute på altanen i solskenet, med en kaffekopp och odla mina fräknar. Föräldraledig på våren är kanske den bästa föräldraledigheten...