vill och vill inte

Igår premiärbadade Sibell i plaskdammen i Högalidsparken. Jag fick ignorerade alla tankar på de miljarders biljarders triljoner baciller som också badade där. Sibell tyckte det var så himla roligt. Hon gick och stampade i vattnet så det stänkte och satt och plaskade. När vi badat klart och jag tog av Sibell blöjan, vägde den säkert 2 kilo. All heder åt Libero.
Sen åt hon spätta parisienne till middag. Fisk och potatis à la Nestlé. Nästan en 1/2 burk. Fast idag har hon matvägrat, förutom morgongröten och lite lasagne till lunch.

Sibell stod själv idag. 2 sekunder.

ockupera mera

Jag och Sibell har tagit Calle och Malins lägenhet i besittning, de är fortfarande i Järbo. Sibell är överlycklig, eftersom hon kan leka med Astrids leksaker hur mycket hon vill. Jag är också väldigt glad; internetta!!

Det har varit en innehållsrik midsommar, både positivt och negativt sett. Mest positivt så klart.
Sibell har lite svårt att klara alla miljöombyten, det märks framförallt på insomnandet. I lördags somnade hon bredvid mig i sängen kl 22.30. Igår gick vi ut på långpromenad och då somnade hon kl 22. Visserligen sover hon väldigt bra sen.

Sibell har fått smaka på Hipps 12 månaders burk, med pasta och köttfärssås. She loves it! Klumpar och allt. There is a light at the end of the tunnel!

Sibell vill gå. Hela tiden. Så man får hålla fram sina pekfingrar och gå. Inget annat duger. Gärna uppför trappor, över trösklar och annat knepigt. Detta har fört med sig, den första attacken av mammighet. Om det är något som orsakat tårar, är det bara jag som kan trösta. Så helt plötsligt, är man bunden till sitt barn igen. Jag ska jobba på onsdag, så vi håller tummarna för att pappa duger.

För någon vecka sen, fick Sibell en tennisboll av en kille på stan. När hon upptäckte att den studsar, har hon börjat testa andra sakers studsighet. Skor: studsar ej. Flaskor: studsar ej. Mitt smink: studsar ej.

Sibell har lärt sig att peka och säga "där". Sweet. Nu säger vi massa lätta ord och hoppas att hon ska haka på.

ny lärdom

Ok. Igår var det sista gången jag gick till frisören med Sibell. Det slutade med att hon blev tokmammig och skulle sitta i mitt knä, så hon fick allt hår på sig. De andra gångerna har det slutat med att jag har suttit med henne bland alla färgångor och känt mig som en usel moder. En gång hade jag fixat barnvakt, men eftersom min frisör är världens största tidsoptimist, så fick jag springa därifrån innan jag var klar, för att lösa av barnvakten.
Igår fick Sibell testa en gåstol för första gången och hon kutade fram och tillbaka över golvet.
Idag åt hon en hel burk pasta penne till middag, vilket är mängdrekord. Vi var även uppe på Mamaredaktionen och hämtade nya nummer av alla bonniertidningar. Det är en mycket angenäm jobbförmån.
Imorgon åker hela familjen till Järbo för att fira midsommar. Ska bli jätteskönt att komma från lilla lägenheten.

city slickers part deux

Nu har vi noll kök på Kulstötarvägen. Johan sliter som en häst hela dagarna med att riva och slänga grejer. Jag och Sibell bor inne i stan på Högalidsgatan och har det mycket mycket bra. Första nätterna hade vi lite problem med insomningen i resesängen, men nu somnar Sibell snällt runt 19 och sover till 07, fast hon vaknar och käkar välling vid 01.
Den största nyheten är att Sibell nu äter mat med klumpar i. Det började med att hon smakade min vegetariska gryta med sojafärs, sen käkade hon pasta penne med ris, ärtor och majs och idag har hon ätit thaigrytan från Nestlé. Hon äter ganska små portioner, men det känns ändå helt fantastiskt.
Så fort vi går i närheten av en lekpark nu, så börjar Sibell utropa små glädjetjut. Och eftersom det finns ganska många lekparker, får vi stanna ganska många gånger när vi är ute på promenad.
I tisdags var vi på BVC och Sibell väger 8555 gram och är 73 centimeter lång.
Idag har vi hängt ut med Hanna O och sett massa små ankungar och andra fågelbebisar, en katt och massa hundar. Man tror att det inte finns några djur i betongen, men det har blivit motbevisat.

Inte sova

Nu för tiden behöver jag och Johan inte oroa oss för att Sibell ska somna för tidigt på kvällarna. Förra veckan var det lite tjatigt, när hon somnade vid 19-tiden. Då var vi ju tvungna att ta det lugnt och kolla på film och annat tråkigt för att få tiden att gå.

Nya nappstylen

Sibell trixar och fixar gärna med sin napp nu för tiden. En annan favvogrej är att öppna och stänga dörrar. Hur många gånger på raken som helst. Själv hade jag ju tröttnat efter kanske 6 öppningar.

Eftermiddagsdate

Igår var vi på söder och tog en öl med Hanna O. Mycket trevligt, sen blev Sibell lite trött så då fick vi åka hem. Jag kände mig som en ganska dålig mor, när jag sen upptäckte att Sibell hade feber. Inte bra med vare sig öl, eller utomhusaktiviteter...

Russinfreak

Nöjd när hon får äta obegränsat med russin

Precis när vi trodde faran var över...

Sibell var feberfri imorse, men nu i eftermiddags hade hon 39.4 grader igen. Det finns ju helt klart perioder i livet, som jag klassar som enkla. Och så finns det dagar, som känns lite tuffare.
Så här har Sibells senaste dygn sett ut:
somnade måndag kväll kl 19 (bra)
vaknade på natten kl 03 (ingen fara)
somnade inte om förrän 07 (fara)
vaknade kl 10 i förmiddags
nu är klockan snart 22:30 och så vitt jag vet är hon fortfarande vaken. Jag skickade ut Johan och Sibell på en kvällspromenad, för fem minuter sedan.
Vad ska man göra när det känns som att man har provat allt? Hon bara vänder sig i sängen och blir ursinnig när hon hamnar på mage med huvudet mot spjälorna. Det slutar med att jag släpper på alla regler om hur nattningen ska se ut. Bara hon somnar, är jag beredd att göra avkall på allt.
Jag förstår att det är lika jobbigt för Sibell, hon måste vara helt utmattad och så feber på det. Jag önskar att hon kunde somna i min eller Johans famn och bli lugn av närheten, men hon verkar ha myror i hela kroppen. Litet pyre...

It's a hard knock life for us

Fortfarande 39,2 graders feber och inte glad. Men nu sover Sibell i alla fall och har fått alvedon. Prisa supparna!
I natt blev det väldigt tydligt för mig, hur oerhört fantastiskt det är att vara två föräldrar, istället för en. Visserligen tänker jag ganska ofta på att ensamstående föräldrar är superhjältar. Men i natt, när Sibell inte ville sova, inte vara nära, inte äta, bara gråta, då kunde jag och Johan hjälpa varandra och peppa tillsammans. Hade jag varit ensam, hade jag ju tagit en ambulans till psykakuten och lämnat Sibell på närmaste barnsjukhus.
Jag är ganska orolig av mig och tror att Sibell är dödssjuk, om hon inte går att trösta. Medan Johan är betydligt coolare och bättre på att sprida lugnet.
Jag börjar förstå, att resten av mitt liv, kommer det att finnas en hel del oro för Sibells skull.

Någorlunda nöjd och hög på alvedon

Teething schmeeting...

Efter att ha varit på Ann-Sofi och Fredriks underbara bröllop och farmor och farfar passat Sibell i 24 timmar, så kom vi hem till en ynklig liten tjej. 39,4 graders feber och total grötvägran. Farmor och farfar verkar dock fortfarande älska Sibell lika mycket som de andra 2 barnbarnen. Puh!
Jag vet inte om det är tänder på gång igen, eller om Sibell ska få någon annan sorts sjukdom. Varför ska det vara en sån pärs att klämma fram små riskorn?
Farmor Lena berättade att Sibell gärna hade borstat tänderna igår kväll, något som annars brukar framkalla spott och spe.