Sibell var feberfri imorse, men nu i eftermiddags hade hon 39.4 grader igen. Det finns ju helt klart perioder i livet, som jag klassar som enkla. Och så finns det dagar, som känns lite tuffare.
Så här har Sibells senaste dygn sett ut:
somnade måndag kväll kl 19 (bra)
vaknade på natten kl 03 (ingen fara)
somnade inte om förrän 07 (fara)
vaknade kl 10 i förmiddags
nu är klockan snart 22:30 och så vitt jag vet är hon fortfarande vaken. Jag skickade ut Johan och Sibell på en kvällspromenad, för fem minuter sedan.
Vad ska man göra när det känns som att man har provat allt? Hon bara vänder sig i sängen och blir ursinnig när hon hamnar på mage med huvudet mot spjälorna. Det slutar med att jag släpper på alla regler om hur nattningen ska se ut. Bara hon somnar, är jag beredd att göra avkall på allt.
Jag förstår att det är lika jobbigt för Sibell, hon måste vara helt utmattad och så feber på det. Jag önskar att hon kunde somna i min eller Johans famn och bli lugn av närheten, men hon verkar ha myror i hela kroppen. Litet pyre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar