Pappa..appaaaappppaaaaaa

Jomenvisst, nu börjar det bli på riktigt! Becca har haft ännu en jobbhelg på R.O.O.M. (viktigt med punkter på rätt ställe) och jag har hållt ställningarna hemma. Jag trivs att vara hemma med Sibell men samtidig har jag ett push på mig själv att det ska gå bra. Jag vill verkligen att det ska funka, jobbar hårt för att tänka en-två timmar framåt i Sibells liv. När vill hon äta? När vill hon sova? Om jag går hemifrån nu, kommer hon lägga bajj i blöjan lagom vid slussen då? Finns det skötbord på alla MCd? Vara förälder är mer än vad jag trodde det skulle vara. Det går liksom inte att gissa sig fram, man måste ge uppgiften seriös attention.
Om några månader ska jag vara föräldrarledig. Ska glida ner på en tre-dagars vecka och men andraord vara hemma fler dagar än vad jag är på jobbet. Ledig fre, lör, sön o mån jobba tis, ons o tors. Sweeet! Jag längtar mycket till denna tid. Känns lite smått overkligt faktiskt.

Nu i helgen som gick fick vi besök av snyggaste paret i Täby, Johan (rockstar) Lindgren och hans adliga underbara Malin samt Martin (Marra, kör tills det bränns) Lindroth och Åsa Ros som även dom ska ha en liten parvel inom ngr månader. Deras hund Salma var med också. Sibell hade några fina ögonblick med Salma och skrattade högt när hon fick en blöt hundpuss.

Kram på er alla fina fina kompisar, hörs snart!
Johan.

Kingdom calling

Hålligång

Idag kämpade vi oss genom snön till Dalens öppna förskola, för att träffa Wilma och de andra busarna. Jag passade på att väga Sibell, som nu är 7425 gram tung. Det var lite nervöst inför sångstunden. Skulle fröken protestera eller? Första 2/3 gick utmärkt, men sen ledsnade Sibell. Idag har vi prövat smaka lite på västkustgrytan från Semper och det var tydligen inte alltför äckligt, bara lite konstiga bitar som var svåra att svälja.

Pulkan syns knappt, men den finns där

Öppna förskolekompisen Wilma

Vintersportspremiär

Idag har Sibell åkt pulka för första gången, inte utför, utan längdåkning runt kvarteret. Hon var ordentligt inpackad i åkpåse, filt, fårskinn och overall. Jag tror att hon gillade det. Vi var inte ute så länge eftersom hon är lite snuvig. Hon har ätit hemmagjord äpple-banan- och katrinplommonpuré idag, som hon verkade gilla. Konstigt, det verkar som att varenda unge hatar att bli snuten, eller vad det nu heter när man torkar deras snor. Sibell skriker och vrider sig när man kommer med näsduken, även om man torkar snällt och försiktigt. Jaja, nu sover hon i alla fall. Skönt... Kommer bild på Pulksibell senare.

Tiden går..

peppar peppar

Ok. Två nätter i rad har nu lilla fröken sovit väldigt, väldigt bra. Och hon har ätit väldigt, väldigt bra. Så vi håller tummarna, men samtidigt vet man ju att allt ändrar sig hela tiden. Förhoppningsvis kanske det håller i sig några dagar till. Hon är kanske en liten björnunge egentligen, som går i ide, nu när det äntligen har blivit vinter. Söt som en björnunge är hon i alla fall... Hon har blivit otroligt duktig på att sitta. Förut satt hon nästan dubbelvikt, men nu har hon fin balans.

Times have changed...?

Den här dagen kommer att gå till historien som en av de bästa i Sibells liv hittills. Hon sov utan att säga ett knyst mellan 8 igår till halv 7 imorse. Och jag har sovit en hel natt för första gången sen Sibell föddes. Helt makalöst! Idag är hon på ett strålande humör och hon har ätit gröt, utan att spotta ut, gnälla eller vägra öppna munnen. Tugga efter tugga åt hon. Snälla låt detta vara det nya!!!Vi har även varit och hälsat på ett dagis i närheten. Sibell var helt förstummad av alla barn och även om jag redan fasar för den dagen hon ska börja, så kändes det bra. I lördags var farmor Lena barnvakt och Sibell hade snällt ätit sin välling och sedan somnat. Snart är det nog dags för Sibell att ha barnvakt över natten, så hennes föräldrar får hitta på något utan att behöva tänka på morgonen därpå.

Terrorn på Kulstötarvägen

Fröken Sibell sover inte på nätterna. I alla fall inte i särskilt långa etapper. Hon vill äta lite och helt plötsligt blir hon tvärarg för att man försöker mata henne. Som om att hon tycker att jag är knäpp, för att jag tror att hon är hungrig mitt i natten. Hon har inte några problem med att visa sina bestämda åsikter, fast jag misstänker att hon ganska ofta trilskas för trilskandets skull. Ett annat personlighetsdrag jag tycker mig märka hos Sibell, är att hon starkt ogillar körsång. Varje gång vi är på Öppna förskolan och det är sångdags, vill hon under inga omständigheter sitta med i ringen och göra diverse rörelser. Däremot älskar hon att bli skrämd, fast bara så där lite lagom. "Spöket Laban-läskigt" och inte "The ring-otäckt". Hon skrattar högt när låtsastappar henne lite, eller gör plötsliga ljud kombinerat med en speciell min.

lekkompisarna

Så fort Sibell ser kameran smilar hon upp sig. Hon är förälskad i sina fossingar och vill gärna hålla i dem hela dagarna. Hon snackar om babagas och mmmeemmaaan, men det dröjer nog lite tills hon hittar lampan och blomman. Hon är oftast på socialt humör och gillar när folk kommer och hälsar på. Men det verkar som att Sibell blir kinkigare och kinkigare med maten. Nu är det bara mosad banan som accepteras av fröken, förutom ersättning och välling. Ja ja, det blir nog bättre snart.
Linslus

Lille söte Nore

Farfar Bjurling

Astrid Öhlén och Sibell har dragkamp.

Tjihu

Gudfar Markus

Pappsen

Sibell lirar kort med Jeppe Z

Peek-a-boo

I tryggt förvar hos familjen Öhlén

Halvår

Efter två nätter i rad med bajsblöjor och vaken Sibell, börjar man se två Sibeller för ögonen går i kors.

BVC

Idag var hela familjen på BVC för vaccination. Det gick bra, Sibell skrek till när hon fick sprutan, men lugnade sig. Hon väger nu 7225 gram och är 67 centimeter lång. Sibells favoritljud just nu är ma-ma-ma-ma-ma. Favoritmaten är hemmagjord äpple-banan och katrinplommonpuré. Men hon vaknar fortfarande på nätterna och har man riktig otur vill hon vara vaken en timme eller två. (Tack familjen Öhlén för lånet av Vänner-boxen; bra nattsysselsättning.)

Sibell och bästa kompisen Peppe