Men nu så

Vi trodde att Sibell skulle ha lärt sig gå för länge sen, men hon har varit lite skrajsen och velat hålla sig I, helst I mitt högra pekfinger. Men idag, helt plötsligt, så började hon släppa taget och stappla några steg. Från gå-vagnen till mig och från mig till gå-vagnen. Sen när Johan kom hem, då gick hon fram och tillbaka mellan oss. Och sen, släppte hon taget om en pall i badrummet och gick, som på måfå. Det känns helt mirakulöst.
Hoppas nu bara att det fortsätter. Hon har ju visat tydliga tendenser tidigare, på att vara lite av en varannan-dag unge. Varannan dag äter hon, varannan dag inte. Varannan natt sover hon 12 timmar i sträck, eller varannan natt är väl att ta i, men ändå.
Dagis fungerar bra, vissa dagar mycket bra, andra dagar inte fullt så bra. Idag hade hon varit gnällig och varit ganska misspeppad på allt. Men sen efter att jag hämtade henne vid halv 2, var hon som en liten solstråle.