Snart är jag inte föräldraledig längre. Snart ska jag jobba heltid. Då kommer jag att träffa Sibell max 3 timmar varje dag. Jag förstår inte hur föräldrar klarar att lämna sina barn och gå till jobbet. Varje dag. En förskolepedagog kommer att spendera betydligt mer tid med min dotter, än jag själv kommer att göra. Tänk om mammigheten ersätts av förskolepdagogighet?
Alla som har småbarn måste ju vara stålmänniskor. För hur ska man annars klara detta?
Jag kommer sakna det här året. Jag blir arg på mig själv. När Sibell var runt 5 veckor, då längtade jag efter att börja jobba. Idiotiskt. Nu är det 4 1/2 dag kvar. Sen blir det mamajobb på heltid.
2 kommentarer:
Kan inte annat än säga än att det verkligen är vidrigt i början när man börjar jobba, men man vänjer sig sakta men säkert. Ser dock inte fram emot dagen då det är dags för heltid! Tur att du har ett sprillans nytt och spännande jobb, det hjälper säkert lite grann istället för att sitta och tråka med samma gamla vanliga liksom.
Och Johan: grattis i efterskott! Glömde...
Tack för supporten. Känns som att det behövs. Men jag är verkligen glad att det är helt nytt, så det inte blir slentrian på en gång.
Skicka en kommentar