Ännu en dag i paradiset...

Sibell stannade hemma idag med, men imorgon ska hon gå. För jag ska till stan och träffa Sweet-Josefine på Room. Vi ska fiiika!

Vi hade besök av farfar Lars en sväng. Sen har vi varit i parken och lekt med Greta.
Pontus har haft en sån där rövdag igen, då han inte sover något. Men han har fått lite snor av Sibell, så det är nog det som ställer till det.

Mäh

Sibell vill också va en bäbi sa hon, och kröp in i bäbigymmet. Så lätt uppfyller vi alla önskningar på Kulstötarvägen.

Bush

Fina svärmor Lena har gett mig två buskar av valfri sort. Så jag ska försöka stuva in mig och kidsen i bilen och dra till Plantagen och bestämma mig. Jag vill ha blomsterprakt i trädgården. Jag vill ha något som absorberar björkpollen, så jag slipper känna mig som en klibomb. Så en björkätande växt kanske?

Bildbrist

Inte en enda bild har jag lyckats ta idag. Trots att kameran var med. Men, men. Sibell fick stanna hemma idag med. Hon är fortfarande lite snorig.
Imorse kände jag ganska omgående, typ så fort Johan klev utanför dörren, att det skulle bli en lång dag, med dåligt tålamod från min sida. Och jag vet, att även fast det känns meckigt, är det alltid bäst att bara gå ut. Släppa disk och stök. Packa en flarra, ett par blöjor, plånbok, nappar, barn och mobil och gå till parken.

Sen kom jag på den brillianta idén; lunch på G-star. Så jag och Sibell delade på en laxtallrik. Sen skulle vi äta glass på sunktorget i Gubbängen och då körde allt bara ihop sig. Sibell ville bajsa, Pontus äta, glassen smälte och min kaffe-to-go skvimpade över. Lösningen blev: Sibell fick hålla sig, glassen ätas, Pontus matas och kaffet torkas av på byxorna.

När vi kom tillbaka till parken, var dagiskompisen Chihiro där, som också precis har fått en lillebror. Så småtjejerna lekte, och jag fick prata vuxenprat och bebisprat.

Så det som började som en riktig crapdag, blev en riktigt bra dag.

Uj uj. Lite trött efter natten. Ingen exceptionellt dålig natt. Bara lite väl många korta uppvaknanden. Sibell har haft hosta. Johan kom hem vid 01-tiden efter jobbfest (vissa har det bra:-)). Pontus sov faktiskt helt ok. Drömde, jag inte Pontus, massa tokiga drömmar om 13 miljoners hus, som Johan tyckte att vi skulle köpa.
Nu sitter jag med en balja kaffe och vaknar till huvet. Snart så kan jag fungera igen. Vad (VAD??) gjorde jag innan kaffets intåg?

sovande barn

Båda barnen sover. Sibell av förkylning. Pontus av vana. Så jag har druckit kaffe, surfat och funderat över vilken tapet vi ska ha i sovrummet.
Även fast jag var själv hela dagarna med båda barnen nere i Småland, så har jag konstigt nog mycket sämre tålamod här hemma. Det är som att jag förväntar mig mer av Sibell här. Att hon ska förstå att man inte får pilla in sten i utomhuskranen. Att dragkedjor drar man ner, inte upp, när man ska ta av sig jackan. Att min telefon inte alltid har tangentlåset på.

mina barn

Pontus älskar Sibell. Hon tycker mycket om Pontus. Igår låg vi i hennes säng och läste bok efter dagis. Pontus tittar beundrande på Sibell så fort hon pratar eller rör sig. Han vill gärna hålla i hennes klänning när han når henne. För det mesta låter Sibell honom hållas.

tack dagis...

... för allt. Minst tack dock, det blir det för förkylningarna. Och allt annat som det bjuds på i smittoväg. Så efter 3 dagar tillbaka, rinner snoret igen. Men vi har vår kära Näsfrida, hon får jobba hårt.
Så idag blir vi tre personer som ska tampas härhemma. Men jag tror vi drar iväg en sväng och beställer lite tapeter och köper lite blommor. Nu ska här fixas.

Lugnet har lagt sig

Pontus blev sig själv igår kväll. Han sov en timme i babybjörnen, vilket resulterade i en skev rygg för mig. Sen käkade han en bamseflarra, badade, alvedonades, gosade och somnade fint i spjälsängen vid halv tio. Och idag är han precis lika go & gla' som alltid.
Sibell är på dagis och idag är det skräpplockardag med korvgrillning. Sen vid hämtning, då får man gå tipspromenad. Can't wait...
Men innan dess kommer söta Suss och Sonja på lunch. Ska bjuda på en helt sjukt go tonfisk- och tomatsallad. Konstigt hur saker och ting kan utveckla sig. När jag var rabiat tonårsvegetarian, då var tonfisk bland det kött jag hatade mest. Ur djursynpunkt, men nu kör jag skygglapparna på och äter det. Fast det luktar faktiskt kattmat. Men så äter jag delfinskyddad tonfisk (som om att det är någon garanti på att inga delfiner fastnar i näten, men jag kan inte tänka på alla stackars djur).

lille stackars Pontus

Liten Pontus tyckte inte att sprutorna (2stycken nuförtiden) kändes så bra. Han klarade själva sticken bra, men nu är han så gnällig och vill bara hänga i babybjörnen. Så det blir en alvedonsupp vid nästa blöjbyte. Nya vikten är cirka 6.8 kg. Några hekton mer, minns ej exakt. Han har i alla fall dubblat sin födelsevikt, vilket brukar vara vanligt att man gör vid 6 månader. Nya längden är 63 cm.
Efter dagis hängde vi med kompisen Greta hem. Greta har en storebror; Ivar. Han klädde ut sig till sjörövare och Sibell blev alldeles rädd. Om några år, då kommer hon tycka att Ivar är värsta koolingen, men idag, då var han läskig.

Sibell och Greta

1:a sprutan

Nu ska vi snart gå till Bvc. Väga, mäta och spruta. Jag har inte sagt något till Pontus än. Så när han ligger där och tittar på Miffytavlorna, som sitter vid vågen, då ska jag säga det, tyst så han knappt hör: " Just det Pontus, du ska vaccineras också".
Behöver jag tillägga att jag inte är så förtjust i att barnen måste ta sprutor? Men som ni ser på bilden, gör jag mitt bästa för att dölja det för lille mannen. Inte överföra rädslor. Absolut inte...

Min kille...

...är ju världens bästa på alla sätt och vis. Särskilt när han visar den lille gubben han är innerst inne. Tofflorna med skoblocken är kanske tydligaste tecknet på gubbigheten.

Man vet..

.. att när man tycker att det är spännande att gå gång upp och gång ner på Bea (världens bästa stoooora Ica-affär, som har allt) och titta på krokar, klämmor och korgar till städskåpet, då är det dags att skaffa sig en hobby. En hobby som inte har med inredning, hus eller barn att göra.

kom-ihåg-lapp-i-huvet

Pratade med en granne igår. Han har en snart 18-årig dotter. Han bad mig och Johan hålla ett litet öga på henne och huset under Valborg, för han skulle åka bort och hade en känsla av att hon kommer ha fest. Han sa: "Hon är ju i den åldern nu, då hon börjar festa och passar säkert på när jag är bortrest."
Grejen är att hon har haft riktiga röjarfester ända sedan vi flyttade hit. Så vi har varit helt övertygade om att hon får ha fester. Men uppenbarligen har pappan inte haft en aning om hennes tidigare festande. Ville inte säga något om de nätter vi har vaknat av skrik och musik. Men vi får väl se om hon festar ännu mer, nu när hennes pappa vet om det.
Så när Sibell är en så där 15 år, då ska jag inte lura mig själv och tro att hon är en liten ängel. Hökögon på 'na, det ska jag ha.

Vårpremiär

Idag åkte Conversen fram och på. Det är mitt säkraste vårtecken. Lite sent kanske, men jag hade inte med dem till Småland.
Sibell gick gladeligen till dagis imorse. Och hon blev så glad över att träffa sin kompis Greta. Och de satte igång att leka och det fanns knappt någon tid att pussa mig hejdå.
Hon har det superbra på dagis och det vet jag till 100%. Men hon hade det så himla bra i Småland. Ute hela dagarna. Lagård, lamm, kalvar, hönor, hästar, lekstugan, hunden, katten osv. Utifrån mitt perspektiv, är det ju bättre än en grusig dagisgård i förorten. Men hon älskar ju sina kompisar, så vi kan ju inte vara i Småland jämt. Förresten skulle min mamma nog tröttna på att ha oss där jämt. Och jag skulle sakna Johan och han mig och barnen. Men mitt hjärta klappar nog lite hårdare för Småland, än Tallkrogen. Just nu i alla fall...

Vardag igen

Resan igår gick strålande. Vi lyckades köra hela vägen utan stopp. Jag var levande jukebox och Sibell önskade låtar. Pontus; han sov lite, log lite och tittade väldigt mycket på en färgglad liten BRIO-leksak. Fascinerande hur en liten människa kan behöva så lite för att bli fascinerad...
Sibell hade ett glatt återseende. Hon tjöt av glädje: Mina leksaker!! Åh, mina leksaker!!
Idag kom farmor och farfar på besök och som vanligt passade vi på att lämna minst ett barn i deras vård, idag Pontus, för att sticka iväg och köpa saker. Vi drog till Bauhaus och köpte nya dynor till trädgårdsmöblerna och gungor.
Imorgon ska Sibell till dagis. Jag känner lite vånda, för hon brukar vara ganska trött av sig under dagarna. Hon vägrar ju att sova middag, men hon kanske slocknar på vilan imorgon. Annars kommer det eka av ett skrikandes barn över Tallkrogen, imorgon runt tre-tiden när vi ska hem.

rollfördelning

Igår bytte Sibell namn på sig själv och mig och mormor. Jag fick heta Tingeling, mormor, Tristan och Sibell själv; hon hette Ann-Sofiiiii. Idag är vi tillbaka vid att kallas vid våra riktiga namn.


Den här gungan sitter i en ek på Bosse och Tinas gårdsplan. Och den kan gunga hÖÖÖÖgt. Sibell tjöt av skratt och ropade: mera fart, mera fart! Mormor som är en liten hare innerst inne, vågade knappt titta.
Idag åker vi till Stockholm. Ska äta middag och ge Pontus en flarra. Sen packar vi in vårt bohag i V70:n och öppnar upp den här resans föreställning.

roadtrip

Idag åkte jag, barnen och mormor till Lenhovda för att fira min moster Tinas födelsedag. Tyvärr har inte Pontus fattat att spädbarns uppgift i bilar är att SOVA! De ska somna när man sätter dem i bilstolen och sedan sova tills bilen stannar. Pontus är vaken och kräver underhållning. Han vill att man sjunger för honom, gör grimaser och clownar sig. Inget jag har lust med. Jag vill läsa och sova, inte leka barnteater.
Moster bor tillsammans med Bosse. Bosses släkt är som "Tomten är far till alla barnen" gånger tusen. Det är så många barn med olika män. Så jag förstår inte hälften av hur alla förhöll sig till varandra. Det var halvsyskon, ingifta barn, utgifta karlar med nya barn och fostermammor. Varenda ord för familjemedlemmar kan finnas i den släkten. Men de älskar varandra och sina exmän och exfruar, så det är bara underbart. Bara väldigt långt från min och Johans kärnfamiljer...

Addict

Det är tur att vi åker till Stockholm på söndag för annars skulle jag ruinera oss med loppisfynd. Idag var jag och Sibell inne i stan och köpte mat och lite annat. Och jag kunde inte hålla mig från Lloyds. Det är som en superstark Rebeccamagnet. Idag blev det inget stort. En ask, några små grytlappar och en liten hink. Detta ska vara i lekstugan här nere. Till Kulstötarvägen hittade jag en spegel.
Sen har jag och syster målat lekstugan med falurödfärg, så första renoveringfasen är färdig. Ska sy gardiner, måla verandaräcket och knutarna, byta vindskivor, tapetsera och skruva upp hyllor, sen är det klart.
Sibell har varit på ett helt underbart humör idag. Lloydsbesöket till trots. För hon tycker inte att det är lika kul som jag. Hon får ju inte pilla på något. Och de antika leksakerna som finns där är ju som gjorda för en snart-3-årig tjej att pilla på.

Framsteg

Idag vände Pontus sig från mage till rygg för första gången. Sen en andra gång och en tredje gång. Har ingen aning om det är tidigt eller sent. Det spelar ingen roll. Jag är så stolt. Han var så glad över att han klarade det. Han är inne i värsta fäktningsfasen. Sprattlar och orvar sig.
Vi har lekt hos grannen idag hela dagen. De har barnkittat sin trädgård med sandlåda, ruschkana, lekstuga och gungställning. Vi måste ta tag i vår tomt i Tallis, just nu finns det inte något barnigt alls. Bara sten, en icke-fungerande fontän, ogräs, en miljon kottar och 1000 triljoner barr. Vi trodde att när vi kapade våra tallar, skulle vi slippa kottar och barr, men grannen har sju tallar kvar. Och de bryr sig inte ett skvatt om tomtgränser.