Sovmorgon

Det var oerhört trevligt med middagsgäster igår. Så att Pontus bestämde sig för att ta sovmorgon och vakna 8 istället för 6, var den bästa överraskningen vi fått på länge. För nu för tiden är det oftast mörkt ute när Pontus går upp, men imorse såg det ut så här utanför vårt sovrumsfönster.

Minus telefonreflektionen då.

Lördags morgon

Pontus fick ett par tjusiga badbrallor igår. Och han gillar dem supermycket, så han ville ha dem imorse också. Hon, kassörskan på badhuset, en kvinna på 60+, frågade inte om vi ville ha rosa eller blå, som det fanns att välja på. Utan sa: Ja, det är ju en pojke och då blir det ju tokigt med rosa, så här är de blå. Orkade inte direkt fajtas med henne, för kön bakom oss var en mil lång.







Nu är Sibell hos mormor och ska sova över där. Pontus och Johan är ute och röjer i gästhuset. Jag ska städa lite, baka äppelpaj och förbereda råstekt potatis. Emmelie och Joakim kommer på middag. Ska bli väldigt trevligt.

Västerut

Imorse åkte vi till Västervik. Gick på badhuset och njöt av 32-gradigt vatten. Fast Pontus var relativt avvaktande. Ville helst sitta högst upp på trappan och plaska med fötterna bara. Sibell badade på, fast vi hade inga armpuffar med till henne, men hon hoppade runt bra ändå.

Sen var barnen och lekte ett par timmar i lekparken, medan jag och Johan turades om att kolla kläder. Det finns en riktigt bra butik som heter Ogräs. Säljer både vuxenkläder, barnkläder, skor, leksaker och inredning. Jag hittade dock inget, men Johan shoppade loss på två par byxor.

Nu sitter 3/4 av familjen i soffan och kör favvo i repris: Popcorn och Prinsessan och Grodan. 1/4 sover som en gris i sin säng sen en halvtimme tillbaka.

Så nu ska jag gå in i helgläge och låta helgen peaka imorgon, för att sedan under söndagen, känna hur söndagsångesten kryper inpå. Men jag tror inte det kommer att göra mig så mycket, utan snarare att det kan kännas bra. För det betyder ju att vi äntligen kan komma igång med verkligheten här i Vimmerby.

Sibell i parken.

Så här ser Pontus ut när han sover. Som värsta Omenbarnet. Han slaggade mitt i parken idag, bland snattrande ankor, skrikande barn och skramlande cyklar. Skönt att han kan komma till ro var som helst.

Eld

I vårt hus har vi eluppvärmning. Och det betyder dyr uppvärmning. Som tur är, finns det två kakelugnar, en kamin och en järnspis. Så nedervåningen kan vi värma upp ganska bra, bara genom att elda. Men jag insåg idag, att bara få fyr i kakelugn och järnspis, tar för mig typ tjugo minuter och sen är det ständig passning så inte elden slocknar.

Och när Pontus är inne, så måste man passa så inte han bränner sig sig. För han har en förkärlek för att göra dumma grejer. Idag brände han sig på avgasröret till exempel. Men det gick bra, blev bara lite rött och så kom det många tårar.

Nu kan vi nog konstatera att barnen är helt inskolade. I morse när Johan lämnade barnen, grät inget av dem, utan båda var kanonnöjda och började leka på en gång. Skönt för mig, för från och med måndag, är det jag som lämnar. Väldigt skönt att Johan har gjort hela hästjobbet.

Sista dagen

Barnen på dagis. På måndag börjar Johan. Så idag ska vi hinna allt vi inte hunnit de senaste tre månaderna. Prioritera.

Jag ska röja klart efter äppelträdsmassakerna och Johan ska börja tömma gästhuset på gammalt skräp.

Vi funderar på att sätta in en annons i Das Spiegel, efter en rik och tysk finansiär, som vill ge oss pengar till att renovera gästhuset. De kommer att få nyttja huset cirka en helg per år. Men de kan och andra sidan stoltsera med att ha en stuga i Astrid Lindgren land. Och sånt slår väl högt på statusstegen?

Klippa

Det lapptäcke som Sibell hade i Tallkrogen, sålde jag för ett tag sen. Nu har jag börjat klippa lappar till hennes nästa. Det är perfekt att klippa och samtidigt titta på tv. Fast det blir mest lyssna på tv.

Huset, träden och vägen

Vi började att ta en gren, som skatorna har byggt ett gigantiskt bo i. Sen gick det av bara farten och så hade vi kapat nästan hela trädet. Det var så skruttigt och torrt, så nu ber jag en tyst bön, att trädskrället inte dör över vintern.



Vägen som går förbi oss och bort in i skogen. På åkern bor det en aggressiv svanfamilj. Om en bil åker förbi i närheten av dem, så går de till attack. När man går förbi med barnen, brukar jag vara lite nervös att de ska anfalla oss.

Huset sett från vår tomt borta vid vägen. När jag tittar på den här bilden, flyttar jag upp fasadmålning på priolistan. (kråkslott)

Tunga artilleriet

Jag har insett, att det går inte att stå med handsåg och försöka ta de grövsta äppelträdsgrenarna. Så nu tar vi fram motorsågen. Johan har byxorna med armering på och skyddsvisiret. Barnen är på dagis.

Nu ska vi kapa träd.

Stort

Hör från köket:
Låda öppnas, pall dras fram, kran sätts på, vatten som klunkas. Sibell var törstig och fixade det alldeles själv. Inget speciellt för världen, men speciellt för mig. Hon fixar och kan själv. Det som jag ha längtat efter, men som känns vemodigt, för snart behöver hon mig knappt alls. Buhu! Lovar: Skärpa mig och va tacksam för hennes självständighet.


Undrar om vi utmanar allergiödet? Skatten inne på dagitid och utan förhållningsorder. Det har gått så himla bra och Johan har inte känt av sin allergi alls. Även konstigt är; han tål en del av äpplena från trädgården. Han kanske inte har någon allergi på Tomtebo?

Helgen

För att till en början inte haft något planerat, blev det en väldigt bra helg. Jag hade lite social abstinens i torsdags, så det var grymt bra att Johan bytte plats med grannfrun Caroline i fredags kväll. Han satt hos Rikard och pratade och Caroline här på Tomtebo med mig.

I lördags var det sommar och hur varmt som helst. Så vi passade på att åka till Astrid Lindgrens värld, återigen med grannfamiljen. Barnen var överlyckliga, övermätta på socker och lek.

Sen var Kinna och Tomas, de som vi går och hämtar ägg hos, på middag här. Mycket trevligt att få bjuda igen lite, eftersom vi har fått fika där hela sommaren.

Idag var jag och Sibell in till Frödinge en sväng och hälsade på min kompis Emmelie i hennes stall. Hon hade sex kattungar, födda i onsdags, som vi fick klappa. De var så bisarrt små och söta, fast Sibell tyckte att de hade vassa naglar, så hon ville helst inte hålla. Sen hade Emmelie också sjukt stora hästar. Tack och lov stod de i sina boxar, för de var helt enorma.

Till slut tog ursäkterna slut, för att Pontus inflyttning till eget rum skulle skjutas upp. Så i onsdags, blev han stor kille och slagga i sitt nya rum. Det var lite skillnad med Sibell. Hon fick eget rum när hon var ett halvår. Då var man hård och oresonlig. Nu blödig och med kraftig separationsångest, för det vore ju väldigt märkligt om han skulle flytta tillbaka sin säng in till oss i framtiden ju. Å jag är ju en sucker för end of eras.

Hej Via direkt

Efter två timmar vakentid, är Pontus nerspilld och nerdregglad. Så just nu tvättar jag hans t-shirts om och om igen och tänker att när han lärt sig äta och fått ut alla tänder, då ska han få gå och köpa sig lite kläder. Nu går han i Sibells gamla avlagda grejer och är aldrig ren eller torr.

Photo booth we love you

Motbevisad

Jag och Sibell gick till skogen idag och plockade trattkantareller. Hon verkar ha fattat att skogen kan vara riktigt rolig. Igår när de var där med dagis, då hade hon faktiskt inte velat gå hem.

För några veckor sedan, när jag var och kollade skor till Calle och Malins bröllop, misslyckades ju fatalt med det och dömde ut Vimmerby shopping. Men idag var vi i stan och minsann, då hittade jag mina drömmars, just nu i alla fall, sko. En fleecefodrad låg gummisko. Perfekt att hoppa i och ur.


400:- från Tretorn

Sen drömmer jag om en sån här också. Men den kostar fasiken en förmögenhet. Har inte råd.

3700:- från Hope

Nu sitter jag och Sibell framför tv:n, käkar popcorn och kollar Prinsessan och grodan.

Vaknat på fel dag

Det är tur att vi snart kommer att leva som alla vanliga människor. Alltså där det är skillnad på veckodagar och helg. För sedan i mitten av juni, har hela familjen varit ledig. Vilket har varit helt fantastiskt. Kommer att se tillbaka på den här tiden, när vi harvar med jobb och hämtning och vabb och vanligt liv och tänka; cheezus va bra vi hade det.

Idag är det fredag enligt kalendern, men i mitt huvud lördag.

Rädda det som räddas kan

Innan vi flyttade till Tomtebo, bodde mina föräldrar här i 14 år och innan dess bodde en familj här som hade fem barn. Fem-barnsfamiljen, hade nog annat att göra än att tänka på äppelträden. Mina föräldrar prioriterade också bort tomtens 8 äppelträd, vilket jag fattar.

Så nu försöker jag att rädda dem. 2/8 är helt fina och friska med massa frukt. Resten är torra och skröpliga, som jag inte ens vet om det finns någon räddning för. Håller tummarna.


Att klippa och såga ner grenarna är kul. Men jag gillar inte att släpa grenarna bort till eldhögen. Gillar dock att vi har en egen eldhög på tomten.

ahmen just det

Johan har fått jobb!! Asabra. Så nu kan vi bo kvar här. Annars hade vi tänkt köpa radhuset, som ligger granne med Calle och Malin och snabbt som attan flytta tillbaks till Tallkrogen. Näe, det hade vi inte tänkt. Skoja bara.

Ikväll blir det sampanj! (Champagne på finska alltså.)

Bilder från gårdagen

Skatten hängde med oss hela dagen och Sibell lekte i skogen, att hon var en prinsessa med en förtrollad katt. Och tursamt nog, satt Skatten bredvid henne hela tiden och gav sken av att va med i leken.

Pontus hade en av sina mest hårdhänta dagar och flera gånger tog han tag i Sibells hår och bara drog så hårtestar lossnade. Han är så snabb, så jag hinner inte fram innan han har gjort det. Sen när jag skäller på honom, då tokgarvar han mig rakt i fejjan. Sibell är så snäll och säger bara AJ! Fast på ett sätt hoppas jag att hon klipper till honom, så han fattar. Fast å andra sidan, så klart inte.

Äpplen har vi just nu sjuka mängder av. Vet inte hur jag ska göra med allt. Kan ju inte proppa frysen full med mos och göra äppelkaka varje dag.

Idag

Johan är iväg på en grej och jag bestämde mig imorse för att barnen skulle vara hemma. Sibell hade absolut kunnat gå, men Pontus har varit ganska snorig inatt och inte sovit så bra.

Som tur är skiner solen och det är jättevarmt ute, så vi har plockat äpplen, gått på promenad och bakat äppelpaj. Men klockan är ändå bara tjugo över ett och Pontus har redan sovit middag, så jag undrar va katten vi ska hitta på nu. Kanske får stoppa barnen i skrindan och gå till skogen. Sådana här dagar kan man sakna lille park. Vilket jag inte trodde att jag skulle göra någonsin.

Nu ska vi käka en symbolisk mellis, för att sedan proppa oss mätta med äppelpaj och glass.

Blandat

Idag var barnen på dagis igen och jag och Johan körde järnet här hemma. Johan målade ute och jag möblerade om här inne. Eller jag flyttade en bokhylla, två flyttkartonger och några lampor. Men det blev så bra, så det känns som att det var flera grejer som bytte plats.

Sen hämtade vi Sibell och Pontus vid två, handlade mat och på vägen hem, hämtade vi grannflickan Nora på hennes fritids. Så fick Sibell leka en stund innan det var dags för dans. Idag var det mormor, som följde med.

Vi har ju ett litet problem med vårt vatten härute. Vi har något som heter aggressiv kolsyra, vilket är dåligt av två anledningar. Den första är att det långsamt förstör våra nya kopparrör. Men den andra, som kanske inte inte är lika allvarligt, men långt mer irriterande; Sibell får grönt hår.

Så från och med idag, kommer hon att tvätta håret inne i stan hos mormor. Skönt för henne att slippa ha sjögräsfärgat hår.

Jackpot

Vi var i skogen nu på morgonen. Dagisfröknarna tycker att Sibell behöver öva lite på att vara där, för tydligen tenderar hon att tycka att det är jobbigt och tråkigt. Jag var precis likadan, när jag var liten, så det är väl ingen jätteöverraskning.

I alla fall, vi hittade svamp. Av den ätbara sorten. Och jag är nästan hysterisk när det kommer till svamp, så jag rensade mossan på trattkantarellerna och tänkte nu lära mig hur man torkar dem.