Eftersom en stor bromskloss för fler blogginlägg är att ladda bilder från kameran, så kör jag hårt på webkameran.
Idag har jag haft så skitigt hår, att luvan åkte på. Det känns verkligen som att jag grottar ner mig härute. Och i helgen åker vi till Småland, så jag känner en viss oro för att sunkmorsa kommer få en ny innebörd.
Pontus är verkligen inne i en klängfas just nu. Så fort jag går en meter ifrån honom, tjuter han på sirenvis och tårarna börjar trilla nerför kinderna. Stackarn, han tycker det börjar bli lite jobbigt att alla runt honom kan förflytta sig, men inte han. Så jag säger åt honom: Lär dig krypa, så kan du följa efter mig när jag går. Men icke. Han är bekväm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar