Ljusare tider...

I lördags hade vi Bjurling-Ahlénius på tacomiddag. Väldigt trevligt! Sibell och Astrid börjar faktiskt så smått att umgås med varandra, även om det oftast handlar om att Astrid rycker ut Sibells napp ur munnen och stoppar tillbaka den, om och om igen. Eller att Astrid klappar Sibell på huvudet, ibland lite våldsamt, men alltid kärleksfullt. Sibell visar tydliga tecken på sitt något hetsiga temperament, när Astrid tar en leksak ifrån henne. Hon skriker och klämmer fram några tårar. Jag tror att kusinerna kommer att bli BFF (= Best Friends Forever)!!

Idag åt Sibell 3 tuggor biff stroganoff och det känns ju helt sagolikt. Hon spottade inte ut maten och grät inte. Så jag betraktar detta som ett enormt framsteg. Vi har även varit ute på en vårpromenad och tittat på fåglarna.

8 månader...

För 8 månader och två timmar sedan föddes Sibell. Man har alltid hört att tiden går fortare när man får barn och det är ju sjuuukt sant. Om jag tänker på hur evighetslång graviditeten kändes och hur fort tiden gått sedan 3:de juli, är det som att tiden har blivit ett helt nytt fenomen. I början efter förlossningen gick dagarna otrooligt långsamt, vi trodde aldrig att livet skulle kännas "normalt" igen. Men nu är ju livet med Sibell det nya normala. Och det nya underbara! Kärlek och känslor har fått helt ny innebörd. Ibland när man tittar på Sibell och hon tittar tillbaka, så är det som att ens hjärta öppnar sig och all kärlek i kroppen flyger runt i rummet. Sen finns det ju stunder då jag undrar hur man ska skydda henne från alla hemskheter, som hon kommer stöta på. Ibland sitter Sibell helt stilla i sin stol och tittar ut genom fönstret och är alldeles tyst. Då kan man nästan inte låta bli att lyfta upp henne och hålla henne tätt, tätt intill sig och få känslan av att man vill frysa tiden och att hon inte ska bli en enda sekund äldre. Samtidigt är det ju helt fantastiskt när man ser henne göra något nytt för första gången och då längtar man till hon börjar krypa, stå själv, gå, prata, räknar med derivator osv...

Idag har har vi firat henne med premiärgungning i lekparken. Nu fick hon gunga i egen gunga och hon skrattade förtjust. Om sötnosen inte gör för många sattyg under dagen, ska hon nog få en present också.

Kvällsmat

Även om man kan bli lite irriterad, så glömmer man det när Sibell tittar på en med sina söta blå ögon.
Nu får Sibell smaka på riktig mat istället. Köttbullar, mackaroner, sallad, tomat och ketchup. Inte helt barnpolitiskt korrekt, men hon verkade gilla det i alla fall. Hennes mors arma vegetariska hjärta kände lite sorg när hon högg in på köttbullarna, medan pappa Bull log stolt.
Så här ser Sibell ut när hon smakar på riktig mat. Så ni förstår att det finns annat hon tycker bättre om.

trots+obefintligt tålamod= inte så bra

Nähä! Familjen Lager-Oviks metod funkar inte hemma hos Svensson-Bjurlings. Nu ville hon inte ens äta den utsökta fruktsalladen. Spott och spe! Min enda fråga är: hur behåller man lugnet??? Jag har ju redan världens sämsta tålamod och Sibell verkar vara världens envisaste barn, så i kombination blir det inte roligt. Jag tror vi ska prova att bara ge Sibell mat i sin rena form. Alltså broccoli för sig, pasta för sig osv, så vänjer hon sig kanske vid smakerna och sen kan vi vänja henne vid puréerna. För det här är så oerhört frustrerande, tråkigt och alldeles, alldeles hemskt. Nej, nu tar jag nya tag och förtränger att Sibell måste börja äta mat. Man kan väl bli stor och stark på gröt, välling, smörgåsrån och frukt? Helena L; du är min nya idol!!

Nu ska hon banne mig äta...

Inspirerade av kompisen Alvins matäventyr, ska Sibell nu börja äta. Jag har bestämt att hon ska det och alla stora händelser börjar med tankeverksamhet! Så nu har jag förberett pasta med grönsaker och ost, så när hon vaknar, då ska det ske. Hon ska äta! Tålamodet ska prövas och jag kommer inte att ge mig förrän hon har ätit upp allt på tallriken. Giv mig styrka.

Grymmaste tjejen

Alltså, jag trodde aldrig att det skulle hända; men nu har Sibell vänt sig från rygg till mage. Det är så underbart när något så konkret i hennes utveckling händer. Att helt plötsligt så förstår hon något nytt om sin kropp.
Annars så verkar det som att Sibell genomgår någon slags humorförändring. Sådant som förut enkelt lockade fram skratt, är helt ointressant nu. Det hon tycker är roligast är helt klart att sitta, vinka, klappa händerna och när man dansar med eller för henne. Men om man tar till tjuvknep, såsom att kittla henne, så brukar hon bjuda på ett skratt.

Charlie Chaplin??

Broccoli är inte alltför äckligt...

Sibells första mjölkmustach.

Torsdag

Sibell spenderade torsdag eftermiddag med gudmor Isabel, Hanna och söta bebisen Hugo, när Rebecca var hos frisören. Det hade gått jättebra och Sibell kände sig till och med trygg nog att ta en liten tupplur. Jag undrar när man börjar känna sig helt lugn när man är ifrån sitt barn. Inte så att jag är orolig för henne, mer för att barnvakten ska tycka att Sibell trilskas eller gnäller.
Men det bästa som hände idag, var att Sibell klappade händerna för första gången. Så otroligt sött!!
Imorgon är Johans första officiella föräldralediga dag. Spännande...
Hugo Åslund, som precis fått sin första tand och tandlösa (fortfarande) Sibell
Meg White, Sibell Bjurling eller Jack White???

mera tugg

Sibell och tungan

Med jämna mellanrum upptäcker Sibell alla konster man kan göra med en tunga. Hon vrider och vänder på den både inne i och utanför munnen. Hon smackar och trycker ut saliven på hakan. Och hon tycker att det är fantastiskt roligt. Eftersom Blogger endast vill ladda upp en bild i taget, så hamnar inte bilderna tillsammans.

Playdate

Igår hade vi fint besök av Ann-Sofie och Astrid Öhlén. Småtjejerna har träffats ganska många gånger, men nu kändes det som att de faktiskt hade kul tillsammans. De lekte dragkamp och skrattade åt varandra. Astrid hade tokgrym frisyr! Idag har vi bara varit inomhus eftersom det är istid ute.
Imorgon ska vi träffa Hanna Åslund, hennes lille Hugo och gudmor Isabel.

nya bilder

Sibell och fina Skatten

Lattjo med Zoë Grimsgård Första ciabattan med smör var så himla god
PÅ X2000 med Kalikådjuret

Update

Förra onsdagen tog jag, Rebecca och Sibell tåget ner till mormor och morfar i Vimmerby. Där tog vi det väldigt lugnt, lekte med katterna och hunden, åkte pulka och lekte. Tyvärr verkar det som att Sibell aldrig kommer att börja äta något annat än välling, gröt och fruktpuréer. Nu har vi provat varenda smak som finns på burk och diverse hemmlagat, men allt vägrar hon att smaka på. Det är otroligt frustrerande att försöka dag efter dag, men bara mötas av en ihopknipen mun. Men så länge hon i alla fall äter gröt, är vi glada.
Sibell är väldigt förtjust i mormor och morfars hund Pixie och hon skrattar högt när hon får blöta hundpussar och när Pixie jagar stackars Skatten (en av katterna) genom hela huset.
Nu är vi tillbaka på Kulstötarvägen och idag var vi på Öppna förskolan och passade på att väga Sibell som nu ligger på 7895 gram. Nästa vecka är det dags för 8-månaders kontroll på BVC.

Sibellx4

Igår morse åt fröken Bjurling en hel portion gröt. Jag trodde inte mina ögon. Förhoppningsvis börjar hon äta mer och mer nu. Annars har vi hängt med Astrid Öhlén, varit på Öppna förskolan, sovit gott på nätterna, tittat på fåglarna och busat. Sibell väger nu 7650 gram och ska väl snart växa i sin nya bilbarnstol.

Hon har för sig roliga saker nu för tiden. Hon viker in läpparna och gör sedan ett "smack"-ljud, om och om igen. Sen har hon kommit på ett nytt ljud hon kan göra; det låter som ett hest spökväsande. Händerna håller hon aldrig still, hon vrider och vänder, griper tag i allt som kommer i hennes väg. Helst hennes föräldrars näsor, öron, halsar och läppar, favoriten är dock Johans glasögon.

Pappa..appaaaappppaaaaaa

Jomenvisst, nu börjar det bli på riktigt! Becca har haft ännu en jobbhelg på R.O.O.M. (viktigt med punkter på rätt ställe) och jag har hållt ställningarna hemma. Jag trivs att vara hemma med Sibell men samtidig har jag ett push på mig själv att det ska gå bra. Jag vill verkligen att det ska funka, jobbar hårt för att tänka en-två timmar framåt i Sibells liv. När vill hon äta? När vill hon sova? Om jag går hemifrån nu, kommer hon lägga bajj i blöjan lagom vid slussen då? Finns det skötbord på alla MCd? Vara förälder är mer än vad jag trodde det skulle vara. Det går liksom inte att gissa sig fram, man måste ge uppgiften seriös attention.
Om några månader ska jag vara föräldrarledig. Ska glida ner på en tre-dagars vecka och men andraord vara hemma fler dagar än vad jag är på jobbet. Ledig fre, lör, sön o mån jobba tis, ons o tors. Sweeet! Jag längtar mycket till denna tid. Känns lite smått overkligt faktiskt.

Nu i helgen som gick fick vi besök av snyggaste paret i Täby, Johan (rockstar) Lindgren och hans adliga underbara Malin samt Martin (Marra, kör tills det bränns) Lindroth och Åsa Ros som även dom ska ha en liten parvel inom ngr månader. Deras hund Salma var med också. Sibell hade några fina ögonblick med Salma och skrattade högt när hon fick en blöt hundpuss.

Kram på er alla fina fina kompisar, hörs snart!
Johan.

Kingdom calling

Hålligång

Idag kämpade vi oss genom snön till Dalens öppna förskola, för att träffa Wilma och de andra busarna. Jag passade på att väga Sibell, som nu är 7425 gram tung. Det var lite nervöst inför sångstunden. Skulle fröken protestera eller? Första 2/3 gick utmärkt, men sen ledsnade Sibell. Idag har vi prövat smaka lite på västkustgrytan från Semper och det var tydligen inte alltför äckligt, bara lite konstiga bitar som var svåra att svälja.

Pulkan syns knappt, men den finns där

Öppna förskolekompisen Wilma

Vintersportspremiär

Idag har Sibell åkt pulka för första gången, inte utför, utan längdåkning runt kvarteret. Hon var ordentligt inpackad i åkpåse, filt, fårskinn och overall. Jag tror att hon gillade det. Vi var inte ute så länge eftersom hon är lite snuvig. Hon har ätit hemmagjord äpple-banan- och katrinplommonpuré idag, som hon verkade gilla. Konstigt, det verkar som att varenda unge hatar att bli snuten, eller vad det nu heter när man torkar deras snor. Sibell skriker och vrider sig när man kommer med näsduken, även om man torkar snällt och försiktigt. Jaja, nu sover hon i alla fall. Skönt... Kommer bild på Pulksibell senare.

Tiden går..

peppar peppar

Ok. Två nätter i rad har nu lilla fröken sovit väldigt, väldigt bra. Och hon har ätit väldigt, väldigt bra. Så vi håller tummarna, men samtidigt vet man ju att allt ändrar sig hela tiden. Förhoppningsvis kanske det håller i sig några dagar till. Hon är kanske en liten björnunge egentligen, som går i ide, nu när det äntligen har blivit vinter. Söt som en björnunge är hon i alla fall... Hon har blivit otroligt duktig på att sitta. Förut satt hon nästan dubbelvikt, men nu har hon fin balans.

Times have changed...?

Den här dagen kommer att gå till historien som en av de bästa i Sibells liv hittills. Hon sov utan att säga ett knyst mellan 8 igår till halv 7 imorse. Och jag har sovit en hel natt för första gången sen Sibell föddes. Helt makalöst! Idag är hon på ett strålande humör och hon har ätit gröt, utan att spotta ut, gnälla eller vägra öppna munnen. Tugga efter tugga åt hon. Snälla låt detta vara det nya!!!Vi har även varit och hälsat på ett dagis i närheten. Sibell var helt förstummad av alla barn och även om jag redan fasar för den dagen hon ska börja, så kändes det bra. I lördags var farmor Lena barnvakt och Sibell hade snällt ätit sin välling och sedan somnat. Snart är det nog dags för Sibell att ha barnvakt över natten, så hennes föräldrar får hitta på något utan att behöva tänka på morgonen därpå.