För 8 månader och två timmar sedan föddes Sibell. Man har alltid hört att tiden går fortare när man får barn och det är ju sjuuukt sant. Om jag tänker på hur evighetslång graviditeten kändes och hur fort tiden gått sedan 3:de juli, är det som att tiden har blivit ett helt nytt fenomen. I början efter förlossningen gick dagarna otrooligt långsamt, vi trodde aldrig att livet skulle kännas "normalt" igen. Men nu är ju livet med Sibell det nya normala. Och det nya underbara! Kärlek och känslor har fått helt ny innebörd. Ibland när man tittar på Sibell och hon tittar tillbaka, så är det som att ens hjärta öppnar sig och all kärlek i kroppen flyger runt i rummet. Sen finns det ju stunder då jag undrar hur man ska skydda henne från alla hemskheter, som hon kommer stöta på. Ibland sitter Sibell helt stilla i sin stol och tittar ut genom fönstret och är alldeles tyst. Då kan man nästan inte låta bli att lyfta upp henne och hålla henne tätt, tätt intill sig och få känslan av att man vill frysa tiden och att hon inte ska bli en enda sekund äldre. Samtidigt är det ju helt fantastiskt när man ser henne göra något nytt för första gången och då längtar man till hon börjar krypa, stå själv, gå, prata, räknar med derivator osv...
Idag har har vi firat henne med premiärgungning i lekparken. Nu fick hon gunga i egen gunga och hon skrattade förtjust. Om sötnosen inte gör för många sattyg under dagen, ska hon nog få en present också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar