playtime

Fika på Art of living med Lena och dottern Disa. Detta fik är ett "mammafik" utan dess like. Tycker synd om cafépersonalen som måste stå ut med vårt pack...

Kusinerna vitaminerna. Sibell hade precis innan bilden togs försökt ge Astrid en puss. Sweet!

Sleeping beauty

Inatt sov Sibell från 19-07 utan att säga ett endaste knyst. Det har aldrig hänt förut. Visserligen har hon sovit väldigt bra periodvis, men minst en gång per natt, har vi varit tvungna att proppa in nappen. Jag tror inte att jag behöver förtydliga hur skönt det var att sova utan att bli väckt för första gången på mer än 8 månader.
Igår var vi på IKEA med Jenny G och shoppade lite grejer. Sibell tyckte att det var kul att pilla på allt som fanns inom hennes räckhåll. Hon är blixtsnabb på att gripa tag i grejer som kommer i hennes väg. Allt ska undersökas och demoleras i sina beståndsdelar.
Häromdagen var Sibell på kusin Astrids 1 årskalas och hon visade stort intresse för de godsaker som jag proppade i mig. Bulle och tårta var mycket mycket intressant, men hon får inte smaka än. NO sugarrush for the baby!

Pratstund... part II

Pratstund

ändring

Man får söka på Sibell Bjurling på youtube.com, så kommer länken med pratfilmen upp. Vet ni? Hon åt faktiskt ganska mycket av rödspättan och potatisen. Men jag undrar hur hennes smaklökar är funtade, för hon tyckte att det var gott när maten var blandad med banan... Själv tycker jag att det verkar jättejätteäckligt!

BVC och annat

Nu väger Sibell 7850 gram och är 72 centimeter lång. BVC-Marie som är världens snällaste tycker att Sibell är ett väldigt kommunikativt barn. Jag tror att det på svenska, betyder att hon gillar att hänga med människor och se hur de reagerar på saker hon gör. Hon snackar gärna och högt. Vi håller på att lägga upp en film på bloggen, men det går sådär. Fast jag tror att om man söker på lillpyret på youtube, så kommer den upp där. Annars så kämpar vi på med maten, inte direkt någon förändring på den fronten.
Förra veckan sov Sibell så fruktansvärt dåligt. Hon vaknade 10000 gånger varje natt och bajsade minst en riktig diarréblöja per natt. Så när torsdag natt kom och det var Johans tur att ta hand om monstret, eftersom jag skulle upp och jobba fredag, tänkte jag. Åhh, nu får jag sova! Tror ni inte att fröken sov i stort sett hela natten??! Men men, jag är ju väldigt glad för Johans skull... Men nu sover hon i alla fall ganska bra på nätterna igen och det är vi ju evigt tacksamma för.

Idag har vi varit ute i vårvädret och tittat på alla bilar som åker förbi. Det tyckte Sibell var så roligt. Vi passade även på att gunga lite och hänga i trädgården. Nu sover hon middag och är lyckligt ovetande om att hon ska få rödspätta och potatis till lunch.

Baby beauty

Sibell undersöker noggrannt kvistarna i golvplankorna. De är så svåra att få tag på tycker hon... Inte ens pincettgreppet funkar för att få tag på dem.
När hon ligger på mage, så skjuter hon sig bakåt och blir väldigt konfunderad när hon fastnar med benen under soffan.

Bus=ruggigt kul!

Ljusare tider...

I lördags hade vi Bjurling-Ahlénius på tacomiddag. Väldigt trevligt! Sibell och Astrid börjar faktiskt så smått att umgås med varandra, även om det oftast handlar om att Astrid rycker ut Sibells napp ur munnen och stoppar tillbaka den, om och om igen. Eller att Astrid klappar Sibell på huvudet, ibland lite våldsamt, men alltid kärleksfullt. Sibell visar tydliga tecken på sitt något hetsiga temperament, när Astrid tar en leksak ifrån henne. Hon skriker och klämmer fram några tårar. Jag tror att kusinerna kommer att bli BFF (= Best Friends Forever)!!

Idag åt Sibell 3 tuggor biff stroganoff och det känns ju helt sagolikt. Hon spottade inte ut maten och grät inte. Så jag betraktar detta som ett enormt framsteg. Vi har även varit ute på en vårpromenad och tittat på fåglarna.

8 månader...

För 8 månader och två timmar sedan föddes Sibell. Man har alltid hört att tiden går fortare när man får barn och det är ju sjuuukt sant. Om jag tänker på hur evighetslång graviditeten kändes och hur fort tiden gått sedan 3:de juli, är det som att tiden har blivit ett helt nytt fenomen. I början efter förlossningen gick dagarna otrooligt långsamt, vi trodde aldrig att livet skulle kännas "normalt" igen. Men nu är ju livet med Sibell det nya normala. Och det nya underbara! Kärlek och känslor har fått helt ny innebörd. Ibland när man tittar på Sibell och hon tittar tillbaka, så är det som att ens hjärta öppnar sig och all kärlek i kroppen flyger runt i rummet. Sen finns det ju stunder då jag undrar hur man ska skydda henne från alla hemskheter, som hon kommer stöta på. Ibland sitter Sibell helt stilla i sin stol och tittar ut genom fönstret och är alldeles tyst. Då kan man nästan inte låta bli att lyfta upp henne och hålla henne tätt, tätt intill sig och få känslan av att man vill frysa tiden och att hon inte ska bli en enda sekund äldre. Samtidigt är det ju helt fantastiskt när man ser henne göra något nytt för första gången och då längtar man till hon börjar krypa, stå själv, gå, prata, räknar med derivator osv...

Idag har har vi firat henne med premiärgungning i lekparken. Nu fick hon gunga i egen gunga och hon skrattade förtjust. Om sötnosen inte gör för många sattyg under dagen, ska hon nog få en present också.

Kvällsmat

Även om man kan bli lite irriterad, så glömmer man det när Sibell tittar på en med sina söta blå ögon.
Nu får Sibell smaka på riktig mat istället. Köttbullar, mackaroner, sallad, tomat och ketchup. Inte helt barnpolitiskt korrekt, men hon verkade gilla det i alla fall. Hennes mors arma vegetariska hjärta kände lite sorg när hon högg in på köttbullarna, medan pappa Bull log stolt.
Så här ser Sibell ut när hon smakar på riktig mat. Så ni förstår att det finns annat hon tycker bättre om.

trots+obefintligt tålamod= inte så bra

Nähä! Familjen Lager-Oviks metod funkar inte hemma hos Svensson-Bjurlings. Nu ville hon inte ens äta den utsökta fruktsalladen. Spott och spe! Min enda fråga är: hur behåller man lugnet??? Jag har ju redan världens sämsta tålamod och Sibell verkar vara världens envisaste barn, så i kombination blir det inte roligt. Jag tror vi ska prova att bara ge Sibell mat i sin rena form. Alltså broccoli för sig, pasta för sig osv, så vänjer hon sig kanske vid smakerna och sen kan vi vänja henne vid puréerna. För det här är så oerhört frustrerande, tråkigt och alldeles, alldeles hemskt. Nej, nu tar jag nya tag och förtränger att Sibell måste börja äta mat. Man kan väl bli stor och stark på gröt, välling, smörgåsrån och frukt? Helena L; du är min nya idol!!

Nu ska hon banne mig äta...

Inspirerade av kompisen Alvins matäventyr, ska Sibell nu börja äta. Jag har bestämt att hon ska det och alla stora händelser börjar med tankeverksamhet! Så nu har jag förberett pasta med grönsaker och ost, så när hon vaknar, då ska det ske. Hon ska äta! Tålamodet ska prövas och jag kommer inte att ge mig förrän hon har ätit upp allt på tallriken. Giv mig styrka.

Grymmaste tjejen

Alltså, jag trodde aldrig att det skulle hända; men nu har Sibell vänt sig från rygg till mage. Det är så underbart när något så konkret i hennes utveckling händer. Att helt plötsligt så förstår hon något nytt om sin kropp.
Annars så verkar det som att Sibell genomgår någon slags humorförändring. Sådant som förut enkelt lockade fram skratt, är helt ointressant nu. Det hon tycker är roligast är helt klart att sitta, vinka, klappa händerna och när man dansar med eller för henne. Men om man tar till tjuvknep, såsom att kittla henne, så brukar hon bjuda på ett skratt.

Charlie Chaplin??

Broccoli är inte alltför äckligt...

Sibells första mjölkmustach.

Torsdag

Sibell spenderade torsdag eftermiddag med gudmor Isabel, Hanna och söta bebisen Hugo, när Rebecca var hos frisören. Det hade gått jättebra och Sibell kände sig till och med trygg nog att ta en liten tupplur. Jag undrar när man börjar känna sig helt lugn när man är ifrån sitt barn. Inte så att jag är orolig för henne, mer för att barnvakten ska tycka att Sibell trilskas eller gnäller.
Men det bästa som hände idag, var att Sibell klappade händerna för första gången. Så otroligt sött!!
Imorgon är Johans första officiella föräldralediga dag. Spännande...
Hugo Åslund, som precis fått sin första tand och tandlösa (fortfarande) Sibell
Meg White, Sibell Bjurling eller Jack White???

mera tugg

Sibell och tungan

Med jämna mellanrum upptäcker Sibell alla konster man kan göra med en tunga. Hon vrider och vänder på den både inne i och utanför munnen. Hon smackar och trycker ut saliven på hakan. Och hon tycker att det är fantastiskt roligt. Eftersom Blogger endast vill ladda upp en bild i taget, så hamnar inte bilderna tillsammans.

Playdate

Igår hade vi fint besök av Ann-Sofie och Astrid Öhlén. Småtjejerna har träffats ganska många gånger, men nu kändes det som att de faktiskt hade kul tillsammans. De lekte dragkamp och skrattade åt varandra. Astrid hade tokgrym frisyr! Idag har vi bara varit inomhus eftersom det är istid ute.
Imorgon ska vi träffa Hanna Åslund, hennes lille Hugo och gudmor Isabel.

nya bilder

Sibell och fina Skatten

Lattjo med Zoë Grimsgård Första ciabattan med smör var så himla god
PÅ X2000 med Kalikådjuret

Update

Förra onsdagen tog jag, Rebecca och Sibell tåget ner till mormor och morfar i Vimmerby. Där tog vi det väldigt lugnt, lekte med katterna och hunden, åkte pulka och lekte. Tyvärr verkar det som att Sibell aldrig kommer att börja äta något annat än välling, gröt och fruktpuréer. Nu har vi provat varenda smak som finns på burk och diverse hemmlagat, men allt vägrar hon att smaka på. Det är otroligt frustrerande att försöka dag efter dag, men bara mötas av en ihopknipen mun. Men så länge hon i alla fall äter gröt, är vi glada.
Sibell är väldigt förtjust i mormor och morfars hund Pixie och hon skrattar högt när hon får blöta hundpussar och när Pixie jagar stackars Skatten (en av katterna) genom hela huset.
Nu är vi tillbaka på Kulstötarvägen och idag var vi på Öppna förskolan och passade på att väga Sibell som nu ligger på 7895 gram. Nästa vecka är det dags för 8-månaders kontroll på BVC.

Sibellx4

Igår morse åt fröken Bjurling en hel portion gröt. Jag trodde inte mina ögon. Förhoppningsvis börjar hon äta mer och mer nu. Annars har vi hängt med Astrid Öhlén, varit på Öppna förskolan, sovit gott på nätterna, tittat på fåglarna och busat. Sibell väger nu 7650 gram och ska väl snart växa i sin nya bilbarnstol.

Hon har för sig roliga saker nu för tiden. Hon viker in läpparna och gör sedan ett "smack"-ljud, om och om igen. Sen har hon kommit på ett nytt ljud hon kan göra; det låter som ett hest spökväsande. Händerna håller hon aldrig still, hon vrider och vänder, griper tag i allt som kommer i hennes väg. Helst hennes föräldrars näsor, öron, halsar och läppar, favoriten är dock Johans glasögon.