Jag drar nu!

Vi var ute igår och hängde runt i Tallkrogen. Sibell började gå. Hon gick och gick och gick. Till slut blev hon trött av allt pulsande och sa: Bär mig. När jag lyft upp henne och började gå hemåt, började hon ropa: Tåget! Tåget, mamma!! Hon hade bestämt sig för att gå till tunnelbanan och blev assur när jag inte tyckte att det var en särskilt bra idé.
Undrar om hon kommer att bli en sån där rymmunge? Vi kanske måste sluta visa "Pippi på rymmen". Men jag är väldigt stolt över hennes lokalsinne, för det är ändå typ 800 meter till tunnelbanestationen och hon hade benkoll på vart hon skulle.

Skills

På alla bilder vi tar på Sibell nu för tiden, brukar det finnas en napp i hennes mun, men om man tar ut den och sen fotograferar, då kan hon göra jättelustiga miner. Fast hon blir arg och sen sätter man tillbaka nappen, då blir hon glad igen.

Sibell pottränar genom att sitta på pottan och skjuta sig fram med fötterna. Så det är väl ett steg i rätt riktning. Fast det känns så avlägset att hon ska sluta med blöjor.
Som tur är har inte barnen på dagis börjat med mobbing än, annars skulle nog Sibell få höra att hon har nördbrallor, de slutar vid ankelknölarna.

There's a new bed in town

Inspirerade av kusin Ahlénius, har vi också skaffat en stor säng. En riktig säng. En 90x200 centimeters säng. Sibell ser ut som en liten liten myra när hon ligger däri. Hon kurar gärna ihop sig högst upp i hörnet.
Jag trodde att hon skulle utnyttja bristen på spjälor och aldrig vilja ligga kvar i sängen. Visserligen tycker hon att det är ganska kul att gå upp en sväng efter kvällsvällingen och leka i sitt rum i mörkret, men hon har bara kommit ut i vardagsrummet ett par gånger.
Och hon har bara ramlat ur sängen en gång, än så länge, fast då landade hon på pannan. Kan inte ha varit helt skönt...
Annars har senaste dagarna varit ögoninflammtionsinspirerade. Först blev högra ögat sjukt, sen smittades det vänstra. Och så är hon förkyld på det. Det är inte helt lätt att hålla henne glad och sysselsatt, men tack vare Pippi och Madicken, går det faktiskt ganska bra.

Lilla stora tjejen

Nu känns det som att Sibell inte riktigt vill vara stor. Hon gillar ju allt hon kan göra och fixa själv. Men ibland vill hon vara en liten baby som måste bli buren och inte kan gå en sekund utan napp.
Fast idag var hon i alla fall sjukt barnslig; när Astrid och hon tjivades om en leksakskundkorg blev Sibell så arg att hon dängde till Astrid rakt i skallen. Och sen hade Sibell mage att börja storlipa när jag skällde på henne för det.

INTE välkommen in

Sibell har börjat stänga in sig på sitt rum och då vill hon vara i fred. Om vi knackar på och öppnar dörren, då kommer hon rusandes och skriker: Nej! Sen stänger hon in sig igen.
Vet inte riktigt vad vi ska göra. Så länge hon bara leker kafferep där inne, så är det ju lugnt. Men tänk om hon börjar hålla på med något fuffens. Då måste vi ju dra en gräns. Vår starka sida; gränsdragning...

Mussin, maten och gagicken

Det känns som att Sibell är lite väl medveten om hur hon ska göra för att få exakt som hon vill. Och jag är rädd för att hon kommer bli en manipulativ liten sate om vi inte passar oss. Rubriken ovan betyder; russin, nappen och Madicken. Detta är Sibells tre absolut bästa saker i livet. Hon tjatar om dem ganska mycket. Nappen får hon ha typ jämt. Russin kanske 3 gånger i veckan. Madicken nästan varje dag.
Jag har läst någonstans att under barns 2 första år, präglas deras hela personlighet. Så om vi blir sjukt disciplinerad och stränga, så kanske vi slipper hennes några av hennes vredesutbrott och tjat.

Intellektuell liten brutta

Som gammal barrikadfeminist, kan jag ju inte bli annat än stolt när Sibell gång på gång går och hämtar den här boken i bokhyllan. Jag känner på mig att hon kommer bli något riktigt stort när hon blir stor. Större än Gudrun...

Koja och bilsömn

Stan suger

Nu åker vi till Småland. Förhoppningsvis genomgår Sibell en mindre förändring under helgen. Som gör att hon 1)slutar äta 4 flaskor välling varje natt och 2)börjar äta vanlig mat igen. Mamma needs me bjutysleep. Påsarna under ögonen blir större och svartare för varje natt...

Crossdresser

Sibell är sjukt intresserad av motorfordon och att klä ut sig. Eller i hennes ögon; klä upp sig. När man hämtar på dagis här hon nästan alltid på sig en giraffmössa.
Och så gillar hon att titta upp på himlen och spana efter flygplan. Förra veckans höjdpunkt var att åka tunnelbana till Farsta.Eller förresten, höjdpunkten var nog när vi kommit fram, varit hos doktorn och sedan gick till Leksaksaffären, där Sibell fick välja vilken leksak hon ville. Efter tandagnisslan blev det en Lilla Gubbenhäst. Det stod mellan den och en finfin käpphäst.
Vi hade varit hos doktorn och gjort ett ultraljud på Sibells höft. Hon har haft ont i sitt ena ben ett par gånger. Men nu har det i alla fall konstaterats att hon har "höftsnuva". En vätskeansamling i höftleden. Inget farligt, bara lite konstigt.

Sibell älskar namn

Sibell rabblar namnet på alla hon känner; mamma, pappa, Calle, Moli (Malin), Assid (Astrid), Kikor (Viktor), mojmoj (mormor), jajaj (farfar verkar även gälla farmor), Hanna, Pissi (mormors hund Pixie) och sen alla barnen på dagis.
Sig själv kallar hon för mamma.

Tack för den här tiden Bölden.

Nu har jag opererat bort min halscysta. Doktorn sa att den var lika stor som ett strutsägg när den kom ut. Så jag har säkert gått ner ett halvt kilo. Måste säga att jag är imponerad av Karolinska i Huddinge. Personalen var supersnäll, kanske inte alltid jättesmart, men väldigt väldigt snäll. Jag hade eget rum och fick hur mycket smärtstillande jag ville.
Tack vare vår underbara standbynanny Fia, farmor, farfar och mormor har familjen Bjurling-Svensson överlevt veckan. Och självklart familjen Bjurling-Ahlénius, som lät mig sova ett dygn på deras soffa, när jag kom hem från sjukhuset och inte riktigt orkade vara mamma. Utan er hade det nog varit diverse barn utannonserade på Blocket och skilsmässopapper inskickade till Skatteverket.
Det enda Bölden har lämnat efter sig, är ett lååångt snitt och ett starkt lyftförbud. Alltså går Sibell och drar i mina ben hela tiden. Hon hajjar inte att tant Doktorn har skurit i mamma och att mamma måste ta det lugnt.

Uppesittarkväll

Inte sova. Bara gå runt och säga pippi. Men ganska glad. Det var så skönt förut. Då kunde man lita på att Sibell sov från typ 19-07. Men inte längre. Ikväll vill hon inte somna. Igår sov hon hela natten. Natten innan det somnade hon bra, men vaknade mitt i natten och var så arg/trött/rädd/galen så att hon skrek tills hon började blöda näsblod. Då kändes det inte helt stabilt...

vabb

Idag är jag hemma med Sibell. Det går magsjuka på dagis och det verkar som att lillfröken har åkt på en liten variant av det. Johan fick byta en sjukt äcklig diarréblöja innan han drog till jobbet. Jag paxade först för att inte ta den. Shotgun!!
Sibell ligger och sover sen 1 timme tillbaka. Hon kommer att vara utsvulten när hon vaknar. Det enda hon har ätit sen hon vaknade är: 25 russin, 4 havrekuddar, 2 fullkornsmakaroner, 5 tuggor på en smörgås, en klick messmör och saften av 2 tuggor äpple (hon spottade ut äpplebitarna efter att ha sugit lite på dem).
För att få tiden att gå på förmiddagen har vi tittat på Madicken. Jag älskar Madicken. Jag och Johan citerar Madicken så fort vi pratar med varandra: "Det tänker jag visst inte göra" och "det ska han gärna låta bli". Hoppas, hoppas att Sibell blir lika modig som Madicken när hon blir stor. Fast gärna lite smartare, så hon inte hoppar från taket med ett paraply och sådana grejer.
Fönsterbytarkillarna håller på och väsnas utanför Sibells fönster, så det är nog bara minuter tills hon vaknar och säkert är hon på ett strålande humör efter att ha väckts.

Sibell och jag leker fotomodeller till mama. Ni får hålla ögonen öppna efter det nummer som kommer ut i februari. Där är vi med. Sen passar jag på att göra lite reklam för en grymt bra blogg; Mia Skäringers. Länk hittar ni bland mina länkar här till höger.

jag måste bara visa

Den här mysiga cocktailen av piller fick jag sätta i mig före frukost idag. Halsbölden har blivit infekterad och behöver pencillin, den gör ont, så den behöver alvedon och ipren. Plus de vardagliga vitaminerna. Sen ett par teskedar linfröolja till det också. Det enda trevliga i det här är färgen på pencillinet: LILA! Så fiiiint. Jag vill från och med nu att alla mina piller ska vara i glada färger.

buskatt

I onsdags när jag kom till dagis för att hämta, så hade Sibell precis ramlat och slagit upp ett jack på hakan. Så det var blod! Vi gick upp till Gubbängens vårdcentral och de tejpade igen såret. Sibell sa inte ett knyst. Själv skulle jag ha kvidit och låtit alla veta att jag skadat mig.
I torsdags hämtade gudfar Markus på dagis och hängde med Sibell tills jag och Johan kom hem från jobbet. Det är så underbart att ha massa fina vänner och släktingar som hjälper oss med hämtningarna.
Idag vaknade Sibell med feber. Nu under eftermiddagen har termometern stannat på 39.6. Så jag och Sibell fick stanna hemma när resten av släkten Bjurling har ätit finmiddag på Edsbacka krog och firat farmor Lenas 60-årsdag. Fast jag och Sibell har och festat lite. På bulle, glass och pannkakor. Lite kul måste vi ha, trots febern.

Dagiseffekten

Igår gick Sibell till dagis för första gången på över 2 veckor. Jag var lite nervös för att det skulle bli vrål vid lämning och att hon skulle protestera vid lunchen. Vi har nämligen bara serverat hennes favoriträtter under jullovet och vi kan ju gärna inte be dagis att ge Sibell blodpudding, fiskpinnar, pannkakor eller omelett när de andra barnen får levergryta eller spenatsoppa. Men allt har i alla fall gått utmärkt. Sibell har ätit, sovit och varit "tillfreds" som fröknarna säger.

Sibell på Tomtebo

Vi åkte ner till mormor och morfar på juldagen och firade en andra julafton där. Sibell tycker att det är oerhört kul att dra både hunden och katten i svansen, men som tur hände inga olyckor. Katten är väldigt tålmodig och Sibell fick klappa hur mycket hon ville. Hunden däremot, tyckte att Sibell hamnade lite väl mycket i centrum och blev väldigt avundsjuk när framförallt morfar lekte med Sibell.
Dagen före nyårsafton åkte jag och Johan tillbaka till Stockholm och lämnade Sibell på Tomtebo. Vi gick på bio, nyårsfest och hade bakishäng på Kulstötarvägen. Men grejen är, att även om det är väldigt skönt att få vara barnfri ett tag, så finns det ingen saknad som är större än när man saknar sin lilla dott.
Men nu vet vi att hon klarar sig utan oss ett par dagar och det är fler som kan ta hand om henne än vi.

Astrid och Sibell på julafton