ja, men okej då

Efter inlägget om josen, måste jag säga att jag hade fel. Var ju tvungen att testa om hon gillade morotsjosen. Det kanske inte är hennes nya favorit, men hon drack utan att klaga. Det är asbra eftersom den innehåller järn och med tanke på att Sibell inte äter supermycket spenat, så skadar det ju inte att bredda blodpuddingen med morotsjos.
Idag ska vi gå och shoppa våraccessoarer till Sibell. Hennes fötter har vuxit ur alla skor och eftersom hon alltid blir kallad för "pojken" i lekparken, måste vi även köpa en rosa mössa. Eller måste är väl att ta i.

En hälsning

Sibell vill passa på att hälsa att hon har slutat att äta välling på natten. Kulstötarvägen ska fira detta med champagne och vegetarisk kaviar!

felköp

Ibland när vi ska festa till det lite, med betoning på lite, får Sibell så kallad gojos. Sån där osötad barndryck med äppel eller päronsmak. När vi ska festa till det ordentligt, då får hon saft, men säg inget till BVC-tanten...
Så när Johan skulle handla sist, bad jag honom köpa några flaskor. Då kommer han hem med den här smaken: (syns kanske inte, men det är morotsdryck från Semper)
Min första tanke var: Är han helt tokig? Sen tänkte jag att han hade köpt den på skoj. Jag menar; Sibell har ju inte ätit något med suspekt smak i hela sitt liv. Och vi vet ju alla att morotsjuice inte är så värst gott. Det är ju bara nyttigt. Så nu kommer den där flaskan stå i skåpet tills något hälsofreak till barn kommer och hälsar på.

Efter-dagis-häng

Det nya är att man drar en sväng förbi stora lekparken på vägen hem från dagis. Gubbängsmorsorna och Tallisfarsorna hänger med massa kids och äter bananer och annat småmellis.
Sibells lekparksfavorit, som jag skrivit tidigare, är att hitta en lämplig chaufför, som kör runt henne på ett trehjulingsflak. Problemet är att de flesta ungarna vill inte ha snålskjutsare. Så hon jagar något stackars barn på cykeln och skriker av ilska för att hon inte får skjuts. Än så länge är det bara Alex som kör runt på henne. Men när han snällt frågade ifall Sibell ville joina honom och gunga, totaldissade hon inbjudan. Så hon är inte mycket för gentjänster...

Igår när jag hade lämnat Sibell på dagis, så hade hon sagt till en av fröknarna: Mamma jobba. Efter mellis, pappa kommer. Sexordsmening! Jag kan inte säga, hur stolt jag blev när Johan berättade. Nu gäller det att passa vad man säger, annars kanske hon glatt snackar familjehemlisar på dagis... Om vi har råkat snacka lite för mycket om dagispersonalen till exempel. Huvaligen!

budgetlek

En hink, en boll och en stekspade. Perfekt för att spela trumma, gräva lite och studsa lite mot sovrumsdörren. Passar ypperligt för att straffa en bakfull Johan, hehehe.
Idag hängde vi i lekparken efter dagis och Sibell hade sin första raggarbrudsstund. Alex, en pojke från samma dagisavdelning, körde runt en trehjuling med släp och Sibell satt på släpet och bara blev runtkörd. Han cyklade och hon satt. Sweet puppylove.

Inget mera ögonkladd

Efter 10 dagar, två läkarbesök, tjat om penicillin (ej bönhört), en arg mamma och ett par ögon som har fått stå ut med det mesta, så är Sibells ögoninflammation borta. Jag förstår verkligen doktorerna, som måste vara restriktiva med recept på antibiotika, men shit va jobbigt det är när ens barn är långvarigt sjukt. Sen är det ju inga andra barn som vill leka, när man har något som är så smittsamt. Men idag är Sibell tillbaka på dagis.

Tack för lille herr Kanin

På annandagpåsk var vi hos morbror Sibbes tjej, Sandra, på våffelkalas. Och Sandras mamma, Rose-Marie, som aldrig har träffat Sibell, hade skickat en present till Sibell. En liten söt och mjuk kanin. Sibell tackar å det hjärtligaste.

Jag drar nu!

Vi var ute igår och hängde runt i Tallkrogen. Sibell började gå. Hon gick och gick och gick. Till slut blev hon trött av allt pulsande och sa: Bär mig. När jag lyft upp henne och började gå hemåt, började hon ropa: Tåget! Tåget, mamma!! Hon hade bestämt sig för att gå till tunnelbanan och blev assur när jag inte tyckte att det var en särskilt bra idé.
Undrar om hon kommer att bli en sån där rymmunge? Vi kanske måste sluta visa "Pippi på rymmen". Men jag är väldigt stolt över hennes lokalsinne, för det är ändå typ 800 meter till tunnelbanestationen och hon hade benkoll på vart hon skulle.

Skills

På alla bilder vi tar på Sibell nu för tiden, brukar det finnas en napp i hennes mun, men om man tar ut den och sen fotograferar, då kan hon göra jättelustiga miner. Fast hon blir arg och sen sätter man tillbaka nappen, då blir hon glad igen.

Sibell pottränar genom att sitta på pottan och skjuta sig fram med fötterna. Så det är väl ett steg i rätt riktning. Fast det känns så avlägset att hon ska sluta med blöjor.
Som tur är har inte barnen på dagis börjat med mobbing än, annars skulle nog Sibell få höra att hon har nördbrallor, de slutar vid ankelknölarna.

There's a new bed in town

Inspirerade av kusin Ahlénius, har vi också skaffat en stor säng. En riktig säng. En 90x200 centimeters säng. Sibell ser ut som en liten liten myra när hon ligger däri. Hon kurar gärna ihop sig högst upp i hörnet.
Jag trodde att hon skulle utnyttja bristen på spjälor och aldrig vilja ligga kvar i sängen. Visserligen tycker hon att det är ganska kul att gå upp en sväng efter kvällsvällingen och leka i sitt rum i mörkret, men hon har bara kommit ut i vardagsrummet ett par gånger.
Och hon har bara ramlat ur sängen en gång, än så länge, fast då landade hon på pannan. Kan inte ha varit helt skönt...
Annars har senaste dagarna varit ögoninflammtionsinspirerade. Först blev högra ögat sjukt, sen smittades det vänstra. Och så är hon förkyld på det. Det är inte helt lätt att hålla henne glad och sysselsatt, men tack vare Pippi och Madicken, går det faktiskt ganska bra.

Lilla stora tjejen

Nu känns det som att Sibell inte riktigt vill vara stor. Hon gillar ju allt hon kan göra och fixa själv. Men ibland vill hon vara en liten baby som måste bli buren och inte kan gå en sekund utan napp.
Fast idag var hon i alla fall sjukt barnslig; när Astrid och hon tjivades om en leksakskundkorg blev Sibell så arg att hon dängde till Astrid rakt i skallen. Och sen hade Sibell mage att börja storlipa när jag skällde på henne för det.

INTE välkommen in

Sibell har börjat stänga in sig på sitt rum och då vill hon vara i fred. Om vi knackar på och öppnar dörren, då kommer hon rusandes och skriker: Nej! Sen stänger hon in sig igen.
Vet inte riktigt vad vi ska göra. Så länge hon bara leker kafferep där inne, så är det ju lugnt. Men tänk om hon börjar hålla på med något fuffens. Då måste vi ju dra en gräns. Vår starka sida; gränsdragning...

Mussin, maten och gagicken

Det känns som att Sibell är lite väl medveten om hur hon ska göra för att få exakt som hon vill. Och jag är rädd för att hon kommer bli en manipulativ liten sate om vi inte passar oss. Rubriken ovan betyder; russin, nappen och Madicken. Detta är Sibells tre absolut bästa saker i livet. Hon tjatar om dem ganska mycket. Nappen får hon ha typ jämt. Russin kanske 3 gånger i veckan. Madicken nästan varje dag.
Jag har läst någonstans att under barns 2 första år, präglas deras hela personlighet. Så om vi blir sjukt disciplinerad och stränga, så kanske vi slipper hennes några av hennes vredesutbrott och tjat.

Intellektuell liten brutta

Som gammal barrikadfeminist, kan jag ju inte bli annat än stolt när Sibell gång på gång går och hämtar den här boken i bokhyllan. Jag känner på mig att hon kommer bli något riktigt stort när hon blir stor. Större än Gudrun...

Koja och bilsömn

Stan suger

Nu åker vi till Småland. Förhoppningsvis genomgår Sibell en mindre förändring under helgen. Som gör att hon 1)slutar äta 4 flaskor välling varje natt och 2)börjar äta vanlig mat igen. Mamma needs me bjutysleep. Påsarna under ögonen blir större och svartare för varje natt...

Crossdresser

Sibell är sjukt intresserad av motorfordon och att klä ut sig. Eller i hennes ögon; klä upp sig. När man hämtar på dagis här hon nästan alltid på sig en giraffmössa.
Och så gillar hon att titta upp på himlen och spana efter flygplan. Förra veckans höjdpunkt var att åka tunnelbana till Farsta.Eller förresten, höjdpunkten var nog när vi kommit fram, varit hos doktorn och sedan gick till Leksaksaffären, där Sibell fick välja vilken leksak hon ville. Efter tandagnisslan blev det en Lilla Gubbenhäst. Det stod mellan den och en finfin käpphäst.
Vi hade varit hos doktorn och gjort ett ultraljud på Sibells höft. Hon har haft ont i sitt ena ben ett par gånger. Men nu har det i alla fall konstaterats att hon har "höftsnuva". En vätskeansamling i höftleden. Inget farligt, bara lite konstigt.

Sibell älskar namn

Sibell rabblar namnet på alla hon känner; mamma, pappa, Calle, Moli (Malin), Assid (Astrid), Kikor (Viktor), mojmoj (mormor), jajaj (farfar verkar även gälla farmor), Hanna, Pissi (mormors hund Pixie) och sen alla barnen på dagis.
Sig själv kallar hon för mamma.

Tack för den här tiden Bölden.

Nu har jag opererat bort min halscysta. Doktorn sa att den var lika stor som ett strutsägg när den kom ut. Så jag har säkert gått ner ett halvt kilo. Måste säga att jag är imponerad av Karolinska i Huddinge. Personalen var supersnäll, kanske inte alltid jättesmart, men väldigt väldigt snäll. Jag hade eget rum och fick hur mycket smärtstillande jag ville.
Tack vare vår underbara standbynanny Fia, farmor, farfar och mormor har familjen Bjurling-Svensson överlevt veckan. Och självklart familjen Bjurling-Ahlénius, som lät mig sova ett dygn på deras soffa, när jag kom hem från sjukhuset och inte riktigt orkade vara mamma. Utan er hade det nog varit diverse barn utannonserade på Blocket och skilsmässopapper inskickade till Skatteverket.
Det enda Bölden har lämnat efter sig, är ett lååångt snitt och ett starkt lyftförbud. Alltså går Sibell och drar i mina ben hela tiden. Hon hajjar inte att tant Doktorn har skurit i mamma och att mamma måste ta det lugnt.