Belöning

Om man vill garantera mys och skön stämning: tänd ljus.


Om man sen även känner att man behöver känna sig lite mer, än bara mysig, kanske det behövs en kopp té. Och om det nu inte räcker, för att känslan av avkoppling ska infinna sig. Då plockar man fram chokladkakorna från skåpet och svisch; har man mitt-i-veckan-mys med belöningskänsla garanterad.

Härjad kille

Pontus ser ut som att han varit i slagsmål med en katt i en soptunna. Det är rivmärken, orsakat av vassa naglar, som blivit vassa eftersom det omöjligt att hålla i hans händer och klippa dem. Det är blåmärken, eftersom en ny favvogrej är att kryphasa med huvudet nedsänkt och dunka rakt rakt in i saker.
Och det är intorkade matrester, eftersom han protesterar när jag ska tvätta av honom efter maten och ibland orkar jag inte brottas med honom.

Sen vill jag göra er uppmärksamma på blicken han har i ögonen på den här bilden. Så här ser han ut sekunden innan han blir förbannad. Inte gnällarg, utan surarg. Just efter jag tagit det här kortet, tog det hus i helvete, för att jag inte lät honom dra ner gardinstången. Temper temper...

Afternoon tea

Vi blev bjudna på scones och 17 sorters marmelad. Vilket var superlyxigt och gott. Barna lekte som små ljus och det kändes som att det var bästa tänkbara eftermiddagsgrej. Sen var det inte helt fel att få gosa med Björkarnas två katter. Jag och Sibell la upp en plan om att vi skulle ta med oss katterna och lämna Johan. "Så slipper han bli ollergisk", tyckte Sibell.


Gravida duon; Suss och Öhlénskan


Nu på morgonen har farfar Lars varit här en stund och lekt i dockhuset med Sibell. Pontus har mest varit blyg, men gick sen och la sig. Pontus har för övrigt blivit sitt vanliga glada jag igen. Ingen är nog gladare för det än jag. Inte ens Pontus själv.

Lördagslek

Gårdagens lunchbesök av familjen Åslund blev tyvärr inställt pga sjukdom. Men istället kom kusinfamiljen över på köttfärssåsmiddag och lek. Så Sibell fick leka av sig ordentligt. Idag ska vi över till Björks i Bromma på fika. Har inte träffat dem sen innan jul, så det känns som att Sonja kommer ha blivit tonåringsstor.


Sen har vi den här grabben, som just nu har en 1-års kris. Det är så gnälligt och jobbigt att vara Pontus just nu. Men framförallt verkar denna fas vara aktiv när jag är i närheten, så nu ska jag skicka ut man och barn i snön, så jag får vila mina öron och städa lite inför hellweek, som även kallas Möbelmässeveckan. Johan kommer jobba typ dygnet runt mellan tisdag och lördag. Jag kommer alltså också jobba dessa okristliga pass, fast hemma då. Inte lika mycket gratissprit och bjudgodis och ryggdunkningar på mitt jobb... Mest bajsblöjor, matlagning och blöta pussar.

paus

Med 2/4 av familjen iväg till badhuset, 1/4 sover i vagnen, så är det bara jag, datorn, hela internet och ett stort sug av inspirationssurfande som härjar i huset. Shit va bra internet kan va, om man bara har lite tid över. Man kan gå in på sjyssta inredningsbloggar, tygsajter, mammabloggar och bara bli peppad.

Det som tyvärr ställer till det är att jag bli hagalen. Vill bara klicka på "köp"-knappen och ta det på faktura.

Stol från barnvanligt.nu 995 kr

Kudde från barnvanligt.nu 339 kr. Titta på ugglans vingar; matchar ju Sibells tapet perfa.

Kort utflykt

Idag gjorde jag, Sibell och Pontus den kortaste utflykt vi någonsin gjort. Vi gick till pulkabacken, åkte ett åk var, åt varsin kaka och drack lite varm choklad. Sen tyckte Pontus att det räckte, så han ville inte sitta i pulkan, inte sitta i snön, inte stå och inte gå. Och jag ville inte bära en påpälsad 1-åring någon längre stund, så det var bara att knata hem igen.

Grannsämja

Det är så mycket snö här på gatorna och apdåligt plogat. Så att köra vagnen till dagis och även dra en pulka har vissa dagar varit som ett spöstraff. Men så fick jag låna en bebispulka till Pontus av vår granne, så igår blev det pulktåg på väg hem. Gick väl så där, men det var snäppet lättare än med vagn.


När jag hämtade Sibell igår, låg en av fröknarna på en soffa och tuggade tuggummi. Inte på grund av att hon var lat, utan för att hon var jätteillamående. Så jag tog raskt med mig barna ut och idag fick Sibell stanna hemma. Har jag ruggigt mycket tur, klarar hon sig från kräksjukan som nu härjar på dagis. Eller tydligen heter den kaskadkräksjukan; på grund av sin aggressivitet. Creepy!

snö

Jag måste erkänna att jag känner en viss oro för dessa snömängder. Visserligen har vårt hus stått här i snart 60 år, men tänk om taket kommer att braka ihop under trycket. Och inte kommer sopgubbarna att hämta våra sopor heller, eftersom det är någon slags sopstrejk på grund av för dåligt plogande. Så vi kommer snart att sitta i ett ihoprasat hus med ett berg av sopor utanför. Tycker inte att det känns särskilt lockande.

Den här lilla killen har kombinerat tandsprickning med tredagarsfeber. Så han är inte nöjdast i stan. Och igår, när han skulle stödja sig på sin syster, ryckte hon helt sonika undan sin hand, så han ramlade och slog upp ett litet jack i ögonbrynet. Så himla taskigt. Men annars kämpar han på med att bli helt balanserad i sin gång. Han promenerar ett par meter utan problem, men sen blir han lite övermodig och börjar luta sig framåt och det brukar inte funka så bra.

Och hans ömma moder, har äntligen hittat inställingen på kameran som gör bilderna svartvita. Så nu; svårmodiga bilder på barnen.

Besök vi gillar

Igår kom farfar Lars på spontanbesök och hade med sig 4(!) semlor, eller hattbullar som Sibell säger, så det blev efterlunchfika, vilket Sibell tyckte var förtjusande.

Sen gick vi till apoteket och Konsum, tillsammans med vår granne Jennie, hennes dotter Dina, som också var hemma från dagis och deras lillkille Leonidas. Då blev det eftermiddagsfika på caféet med Delicatoboll.

Så min och Johans nya regel om enbart helgfikor, efterlevdes inte igår. Men idag är Sibell tillbaka på det sockerfria dagiset, så jag tror inte det är någon skada skedd.

Då kör vi igen

Nu är bloggens jullov slut och jag köra igång igen.
Idag är båda barnen hemma, så första inlägget blir inget superkul, men när de somnat ikväll; då jädrar ska jag blogga.
Puss

Tillfälligt friska

Efter att båda barnen har haft några dagars diarré, så verkar de vara på bättringsvägen. Så nu får vi väl vara friska ett par dagar innan det är dags för nästa åkomma. Alla sjukdomar verkar vilja va med oss. Men nu tycker jag att det räcker för ett tag.

Idag vågade vi oss ut till pulkabacken i alla fall. Är ju lite riskabelt, eftersom Sibell helt plötsligt hade kunnat bli toanödig, men vi klarade oss. Pontus gjorde sitt första åk och såg halvt förskräckt ut när vi kom ner, men glad ändå.

Min nya favorit

Nu är det så himla mycket snö. Vilket är underbart. Mindre underbart är att dra vagn och pulka till dagis innan det har plogats. Imorse tog det en halvtimme att ta sig ner till dagis, i vanliga fall, om Sibell står på brädan, tar det 6-7 minuter. Sen känner man sig lagom i vägen när man går mitt ute på gatan, eftersom det är så mycket lättare att ta sig fram där, än på trottoaren.

Därför har jag under förmiddagen spejat och hoppats på att en viss person ska komma. Sen satt jag och pratade i telefon med en granne, om just denna person, när hon ropar: Nu kommer han! Varpå jag kastar mig mot fönstret och ser de högst välkomna orangea saftblandarna på taket; Plogbilsföraren!


Jag stod i köksfönstret och kastade slängpussar till honom.

Världens godaste mat...

...lagade jag igår. En helt fantastisk veggolasagne. Jag var ganska tveksam under tillagningen, för det var persiljerötter och rotselleri i och det är ju konstiga saker att ha i lasagne, tycker jag. Men maten var så sagolikt god. Skulle nog kunna säga att det var den godaste lasagne jag har ätit. Och Johan tyckte samma. Och Sibell sa; Det här är min favoritmat!

Senare på kvällen var jag över hos Calle och Malin och de hade också lagat den. Till och med Calle, som är något av en köttbehovsmänniska av rang, tyckte den var jättegod. Inte illa pinkat Middagsfrid.

Johan tycker att vi ska starta något som heter Körvfrid. Olika korv varje dag. Är inte så sugen på det konceptet. Alls.

Poopydaipers

När Pontus får tänder, så får han även en hel del problem med magen. Han bajsar heeeeela tiden. Alltså vi snackar 10-15 bajsblöjor på en dag. . Imorse när klockan var 05.30 hade jag redan bytt 3 blöjor. Vi har därför satt Pontus på en strikt diet; majsvälling. Så jag är ganska glad att vi bara har ett blöjbarn just nu.

Det är ganska bra när barna vill leka i spjälsängen. De håller sig på plats liksom.

Hemma igen

Lunchen var trevlig, sånär som på ett par småsaker. Pontus var extremt mammig och kunde bara sitta nära, nära, mig. Helst på och helt utan att jag ägnade någon uppmärksamhet till att prata med vuxna, utan bara klappade och pussade på honom. Sen bestämde sig Pontus för att han ville gå hem och sova. Så det var bara att packa ihop honom gallskrikandes och mig själv störtsvettandes och knata 200 meter hem till vagnen. Nu sover han som en stock och jag har hunnit förbereda vegetarisk lasange á la Middagsfrid.

Det andra som störde lunchen var en av mammorna. Vilken messersmith(? på stavningen). Jag vet att jag kan vara en ypperlig veta-bäst-om-allt-människa också, men hon var proffs på allt, hade gjort allt, hade haft alla typ av förlossningar (2 barn) och kunde allt allt allt.

Liten kris

I morse vaknade Pontus halv 6 och det var min tur att gå upp med honom. Han bajsade två fruktansvärt illastinkande tandsprickningsblöjor och ville helst av allt peta mig i ögonen. När han bajsade för tredje gången på en timme, då väckte jag Johan. Som med glada och utvilade steg gick till skötbordet. När Johan har Pontus på morgnarna, klagar han aldrig, oavsett antal blöjbyten eller tidigt uppvaknande. Jag däremot, blir snabbt sur.

Mitt morgonhumör är inte särskilt familjeanpassat.

Nu sover Pontus sin förmiddagslur och när han vaknat ska vi gå över till en granne på morsalunch. Vi är 6 mammor i de närmaste två kvarteren, som har barn födda -09. Pontus är äldst och med all säkerhet sötast.

Grandpa rules

Idag har mannen närmast i bild utfört, i mina ögon, ett mindre mirakel. Jag har varit iväg på kurs med Målarmästarn hela dagen och Johan har jobbat. Så han har tagit hand om Pontus, hämtat Sibell på dagis, varit med våra barn tills Johan kom hem vid fem.

Jag är så himla glad för att barna har sån fantastisk mormor, farfar och farmor.

Lyckliga stjärna

Igår hade jag något av en helkväll med min söta vän Louise. För några månader sedan, lottade hon ut en biljett till Regina Spector på Cirkus via Facebook. Jag hade den bästa motiveringen till att få följa med.

Så igår bjöd jag henne på finmiddag på Ljunggrens på Götgatsbacken. Sen åkte vi till våra gamla skolhoods på Djurgården och gick på en sagolikt bra konsert. Sen kom jag hem sent och kände mig så där ungdomligt trött. Så som man bara kan bli när man har tillfredställt ovana sinnen.

Tack Louise för en underbar kväll!

Ovanligheter

Detta; mina vänner, är ett par händer som tillhör min 17-åriga lillasyster. Inget ovanligt med det, men ser ni vad de gör? De arbetar! Jag älskar min syster högt och dyrt, men arbetsvillig är inget, jag skulle kalla henne. Så när hon i helgen, frivilligt hjälpte till i köket, inte bara en gång, utan under flera timmar. Då stod jag som ett frågetecken och undrade vem som har besatt hennes kropp med denna hjälpsamma person.

Den enda julskiva som räknas

Den här skivan har spelats i mitt barndomshem, så länge jag kan minnas. Jag älskar den här skivan och så fort det är tillåtet att spela julskivor, så går den på repeat. Och idag, lyckades jag få hela familjen att älska den. Sibell satt helt stilla och lyssnade och sjöng med i de sånger hon kan. Pontus skakade nöjt på huvet. Jag och Johan tog oss en svängom på köksgolvet. Love