Lunchen var trevlig, sånär som på ett par småsaker. Pontus var extremt mammig och kunde bara sitta nära, nära, mig. Helst på och helt utan att jag ägnade någon uppmärksamhet till att prata med vuxna, utan bara klappade och pussade på honom. Sen bestämde sig Pontus för att han ville gå hem och sova. Så det var bara att packa ihop honom gallskrikandes och mig själv störtsvettandes och knata 200 meter hem till vagnen. Nu sover han som en stock och jag har hunnit förbereda vegetarisk lasange á la Middagsfrid.
Det andra som störde lunchen var en av mammorna. Vilken messersmith(? på stavningen). Jag vet att jag kan vara en ypperlig veta-bäst-om-allt-människa också, men hon var proffs på allt, hade gjort allt, hade haft alla typ av förlossningar (2 barn) och kunde allt allt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar