Maaat...

Sibell åt idag en hel portion gröt, 1/4 burk pasta carbonara och 3/4 fruktkompott. På en och samma gång. Jag var inte hemma, men Johan såg allt.
Idag somnade även Sibell på dagisvilan för första gången. Hon har somnat alla dagar, men i sin vagn. Fast idag somnade hon på madrass bredvid alla andra barn. Grym tjej.
Anywho... Jag tycker att dagis känns bra. Klart att det är jobbigt att jag inte vet exakt hur hon har det på dagarna. Men jag trodde att det skulle vara sjukt mycket jobbigare. Jag har visserligen bara hämtat henne en gång. På fredag ska jag lämna för första gången. Så jag kanske byter åsikt efter det. Då kanske jag blir hemmamamma på heltid. No more jobbmamma... Skulle vara tråkigt, eftersom jag tycker att det är superkul att jobba.

Imorgon ska Sibell vara själv på dagis i 4 timmar. Helt wicked. Jag känner en sån oerhörd stolthet över henne. Hon är så himla duktig. Johan är fantastisk som har fixat det här. Ujuj va jag kommer tänka på Sibell imorgon.
Mat:
Vi har slutat helt med burkmat nu. Hon får bara riktig mat och även om hon bara äter 1 fiskbulle, 10 ärtor och 1/20dels potatis, så äter hon bättre och hon äter själv.
Nattsömn:
Somnar i sin säng efter bad och välling runt halv 7. Sover fint med lite nattvälling fram till 7 på morgonen.

Konstigt, men det känns som om att jag skryter nu. Känns bra...

Johan och Sibell har gått på dagis två dagar. Sibell sover inte på vilan ännu. Men det är det visst inte så många andra barn som gör heller. Hon äter mycket smörgåsar, lite korv och frukt.
Sibell är den enda av alla barn som inte går än. Det känns faktiskt jobbigt i mammahjärtat. Hon är minst och yngst. Johan sa att de andra barnen bara springer runt Sibell.
Samtidigt så vet jag att det kommer inte dröja, förrän hon är tillräckligt arg över att inte kunna hänga med. Och då kommer hon gå av envishet.
Idag har Sibell fått sin första ryggsäck. En svart mini-kånken.

Imorgon börjar Sibell och Johan på dagis. Det känns faktiskt bra. Även om Sibell är yngst av alla barnen och är den enda som inte går. Jag tror hon kommer att gilla sin nya vardag. Det största plusset är att Sibell och Astrid får hänga varje dag.
Idag åt Sibell en hel köttbulle. Johan skickade ett sms till mig om den nyheten. Då kanske ni förstår på vilken nivå hennes matvägran har legat på.

par i hjärter

gissa vad?

Det känns som om den här bloggen börjar bli en dålig kopia på sig själv. För ännu en gång har Sibell massa feber och idiottänder som bråkar. Nu är det två i vardera käke som håller på och krånglar sig fram. Så Sibell sover apdåligt och äter i stort sett bara lite fruktyogurt, torkade aprikoser och pizza. Börjar bli så less på de här perioderna. Jag får i och för sig sova gott på nätterna eftersom Johan är föräldraledig nu.
Men on the good side: Sibell kan gå massa steg nu och är jätteduktig på att resa sig och gå iväg med sin gåvagn. Kanske, kanske tar det bara några veckor till nu så kan hon gå helt själv.
Sen får ni hålla koll efter nr 11 av mama, för Sibell har gjort sitt första modelljobb som publiceras då.

mixalot

Uthäng med Astrid Öhlén. Sibell visar sin finaste fotomin.

Katten Bengt var inte lika peppad på Sibell som hon var på honom.

Flottig pizza och flottigt hår.

weekendglory

Första tre dagarna som arbetande mamma är slut. Det har gått jättebra, även om det känns som att hjärtat genomborras av tusen knivar varje morgon när jag kliver utanför dörren.
Men så fort jag har kommit på tunnelbanan blir allt bättre. Och som tur är, är det så mycket att göra på nya jobbet, att tiden bara rusar iväg och vips så är klockan fyra och jag får åka hem igen. På mamaredaktionen går vi på sommartid till och med september. 8.15-16 och 1 timmes lunch. Men det bästa är att alla börjar ändå kl 9. Me love new job!
På tisdag ska Sibell vara fotomodell, så då får jag ju träffa henne på jobbet också.
Johan har börjat gå-bootcamp med Sibell. Så nu knatar hon med sin gåvagn och längs med alla möbler. Han är bättre på att inte falla för hennes knep, som hon tar till, för att få hålla sig i ett pekfinger.

No more mama

Vi har haft jättebra dagar. Eller igår, var Sibell ur fas. Hon sov lite dåligt, åt lite dåligt och gnällde lite mycket. Men förutom det, så har det varit toppen.
Idag har Johan gipsat väggarna på lilla toaletten, så jag och Sibell har hängt runt i Tallkrogen. Vi har lärt känna nya grannar; familjen på Kulstötarvägen 87. De har två döttrar i lekvänlig ålder. Och den äldsta går på samma dagis som Sibell, den yngsta är bara 1/2 år
Sen har jag kört hård gåträning hela dagen. Faktiskt, så tar Sibell flera steg nu och står jättestadigt. Fast hon tycker att det är så läskigt och blir rädd.
Men dagens bästa nyhet: Sibell kramas! Hårt och länge och bara mamma.
Vi funderar på att byta namn på lilltjejen. Vi återkommer när beslut är taget.

Vardagsdag

Få saker är så spännande som kollektivtrafik

Häng hemma hos kusinerna

Vemod och annat mod

Snart är jag inte föräldraledig längre. Snart ska jag jobba heltid. Då kommer jag att träffa Sibell max 3 timmar varje dag. Jag förstår inte hur föräldrar klarar att lämna sina barn och gå till jobbet. Varje dag. En förskolepedagog kommer att spendera betydligt mer tid med min dotter, än jag själv kommer att göra. Tänk om mammigheten ersätts av förskolepdagogighet?
Alla som har småbarn måste ju vara stålmänniskor. För hur ska man annars klara detta?
Jag kommer sakna det här året. Jag blir arg på mig själv. När Sibell var runt 5 veckor, då längtade jag efter att börja jobba. Idiotiskt. Nu är det 4 1/2 dag kvar. Sen blir det mamajobb på heltid.

Sommar, men ingen sol

Vi har varit i Järbo en vecka med Calle, Malin, Astrid och Viktor. Sibell och Astrid har busat och lekt. Viktor har ätit och kräkts. Vi "vuxna" har lagat mat, tävlat i allmänbildning, idkat ölhävning och handdiskat en hel del.
Johan fyllde 31 på tisdagen och fick tårta och presenter.
Vi gjorde en utflykt till Furuviks djurpark. Där klappade vi getter, hästar och såg tokmånga påfågelhannar.
Jag måste ha varit lite yr av min dåvarande förkylning, eftersom jag på allvar misstog en åsna för en enhörning. De kan vara väldigt lika i profil... eller så ville jag väldigt gärna vara den första människan, som såg en livs levande enhörning.
Då och då tar Sibell några steg på egen hand och hon kan nu resa sig. Men helst av allt vill hon hålla någon i pekfingret och gå runt. När vi har varit ute på gräsmattan i Järbo, har hon haft en faiblesse för att plocka klöverblommor. Så hon har hela tiden haft en nyplockad liten blomma i vänster hand. Sånt kommer bli så roligt att berätta för henne när hon är runt 15 år.
Jag orkar inte ens berätta vilka bakslag vi har haft med maten. Men förutom det, så har det varit great!

Jag behöver en slangbella...

... så jag kan skjuta en kork på grannarnas hundar som står och skäller på deras veranda. I två timmar har hundskrällena levt om. Johan är borta och jag vill inte lämna sovandes Sibell ensam och gå över och säga till. I alla andra fall är jag en stor djurvän, men när folk inte håller koll på sina husdjur, blir jag lätt arg.
Imorgon ska jag gå över och ta mig ett snack med dem. Ägarna alltså.

humor

Sibell skrattar åt sina egna fisar. Hur roligt är inte det?
Hennes gåtalang utvecklas hela tiden. Hon tar några steg och kan stå längre stunder utan stöd. Jag hoppas att mina böner hörsammas och att hon kan gå när hon börjar på dagis. Då har ju dagisfröknarna ett problem mindre, tänker jag.

En helt annan sak. Jag har upptäckt Amy Winehouse. Fantastisk! Förra månaden var jag helt såld på Regina Spector, men nu är det mer pompös storbandsmusik som går på repeat på Kulstötarvägen.

Big girl

Blygsamma steg

Sibell gick fyra steg idag. Utan att hålla i sig. Helt galet. Det är nästan lite läskigt att se när hon gör ett sånt stort framsteg. För nu finns det ju ingen väg tillbaka. Sibell kommer ju aldrig mer att bli en liten bebis, som ligger på rygg och leker med sitt babygym. Hon börjar bli så stor. Jag vill inte missa en enda del av hennes utveckling, men om 3 veckor börjar jag jobba heltid. Den 20:de augusti börjar hon på dagis. Så snart är det slut på den eviga föräldraledigheten. Sorg och saknad.

Feber och en leksakskorg

Glömde att berätta: När Sibell går, går hon utåt med vänsterfot och inåt med höger. Först trodde jag att det var någon slags neurologisk skada, men tydligen har nästan alla kusiner på min sida haft skeva fötter. Stackars Sibell, som fick ärva den, inte helt vackra, egenskapen.
När hon snackar nuförtiden får hon till ljud som låter som riktiga ord. Idag har hon till exempel sagt: "höga träd" och "jag kan själv". På ett ungefär alltså.

You give me fever

Nu är det dags för febermaraton igen. Nu är vi ganska säkra på att det är tanddax igen. Jag tycker att man kan se lite buktande tandkött. I put a curse on theese teeth!
Vi kom tillbaka från Småland igår och bor nu hemma på Kulstötarvägen igen. Vi har redan kört diskmaskinen 2 gånger. Bosch is the man! Köket är fantastiskt fint.
Sibell tycker det är toppen att inspektera alla nya lådor och hon har haft ett kärt återseende med massa leksaker.

Morfar