Nu är vi tillbaka på Kulstötarvägen. Sibell är på dagis och Pontus sover. Jag är alldeles darrig på händerna. Har nämligen börjat dricka kaffe och eftersom jag inte kan göra något halvhjärtat, drack jag 3 koppar till frukost. Min kropp som har levt på koffeinfritt te i många år, har en overdrive. Jag har fått höra att kaffe motverkar alzheimers och det är ju inget som jag vill få. Jag har fram tills nu tyckt att kaffe smakar ruttet, men med rätt mängd mjölk i är det ju sjukt gott. Johan har väntat på den har dagen och instruerade mig i Moccamastern i morse. Så nu väntar jag bara på att koffeiruschen ska lägga sig, så jag kan brygga lite mer.
Annars har jag lite Smålandsabstinens. Men som tur är åker vi ner nästa onsdag igen och stannar minst 1 1/2 vecka. Det är så underbart att vara där. Och nästa gång ska vi gå till granngården och hälsa på de nyfödda kalvarna och om vi har tur har det kommit kycklingar också.
När man är på landet, får begreppet "att barnsäkra" helt ny innebörd. Ett murket brunnslock är inte bra. Då känns vassa bordshörn som en baggis. Så det blir påskens projekt; renovera lekstugan och gjuta ett nytt lock till brunnen. Och påskäggsjakt förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar