Idag var Sibell och lekte hos grannflickan Dina en sväng. När jag kom för att hämta hem henne till middagen, så ville hon självklart inte följa med. Men jag var så less på att höra min röst hota om indraget lördagsgodis och bortslängda födelsedagspresenter, så jag tog av henne tyllklänningen hon hade lånat och bar hem henne skrikandes i trosorna. Sen skrek hon på sitt rum och levde rövare i en kvart.
Jag är inte stolt, men jag har förståelse för mig själv. En fyraårig Sibells trots, är fasiken tre resor värre än treåringens, för nu kan hon snacka tillbaka och argumentera på ett sätt hon inte gjort förr. Hua.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar