Annars fick barnen godkänt på sina respektive kontroller. Eller Pontus fick en varning; han måste börja prata lite mer. 1 1/2-åringar "ska" säga minst 8-10 ord och det är knappt att han gör det. Han säger typ: Pappa, gunga, åka, titta. Sen gör han ju egna ljud och vi förstår honom relativt bra, men det är orden som räknas.
Sibell klarade alla sina tester utan anmärkning. Balansgång, ett-bens-hopp, hörsel, syn, teckning och berätta om sig själv.
Snart 4 år och i mina ögon, sjukt tuff, när det kommer till sprutor. När jag var 5 och skulle få en lugnande spruta, fick 4 sjuksköterskor, en doktor och mamma, hålla i mig, för jag var hysteriskt spruträdd. Lite skillnad mot Sibell, hon bara satt i mitt knä och tittade på sprutan.
Imorse på Gubbängsfältet. Stora traktorer åkte runt och klippte gräs. Pontus hade stora ögon och passade även på att smaka fimp. Han har nämligen börjat om med att stoppa saker i munnen. Så sjukt jävla äckligt.
Pontus: bjuda-in-till-lek-kroppshållning. Som att han förbereder attack.
Sibell och kusinerna på väg hem från dagis i förra veckan.
2 kommentarer:
Min lille brölade tills han var tre. Det var ÖÖÖÖÖÖÖH och UUUUGH och DÄÄÄÄÄÄ tills han en dag med hög röst sa BALANSRÄKNING (eller om det var kapitalförvaltning eller försäkringsbesked) och sen dess pratar han rent.
Så tänk inte så mycket på Pontus ordförråd. Han snackar när han har tillräckligt mycket viktigt att säga :D
Åh en kommentar!! Tack!!
Jag känner ofta att det är tur att Pontus är mitt andra barn, för hade det varit Sibell, då hade jag bokat tid hos talpedagog och skickat henne på kurs. Nu tänker jag: Det kommer när det kommer.
Skulle nog mest va skönt för honom om orden kom dock. Han är ju så galet frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd...
Skicka en kommentar