Inge mer vila

Nu får Sibell aldrig mer sova på dagen. Idag lät jag henne vila en timme på förmiddagen, eftersom hon vaknade 05:38 och jag tänkte att det skulle bli tröttisvarning på eftermiddagen annars. Senaste tiden har hon inte sovit någon vila och då kunnat somna fint på momangen klockan 19. Men nu ikväll tog det 1 1/2 timme för henne att komma till ro. Hon som aldrig har haft problem att somna med stängd dörr och utan tänd lampa, var helt plötsligt rädd för troll, trollkarlar och kaniner. Fast jag tror att den största boven i dramat var glassbilen som åkte runt i kvarteret. Vi har nämligen sagt till Sibell att det är brandbilen som låter så, inte så bra, för nu undrar ju hon varför brandbilen står utanför vårt hus och tjuter...
Men nu sover hon i alla fall, Johan är och spelar rockband med sina bästisar och jag sitter med världens halsbränna. Borde packa tills imorgon, men det finns ju ett helt internet att läsa först...

Underbara farfar

Idag är Johan iväg på julfest direkt efter jobbet och då är det himla bra att Sibell har en farfar som kan komma förbi och leka med Sibell ett par timmar. Jag kunde ta min efterlängtade eftermiddagslur, steka pannkakor och äta farmor och farfars goda hembakade pepperkakor.

Snor och slem

Sibells förkylning verkar vara en riktigt seg en. Hon blev snorig i söndags och är fortfarande hängig. Igår kom även hostan, som har hållt familjen vaken under natten. Fast hennes humör är det inget fel på. Hon röjer runt som en galning. Kanske är därför det tar tid för henne att bli frisk?
Men på lördag måste hon ha blivit bra, för då drar vi äntligen till Småland. Sibell pratar om att åka till mormor flera gånger varje dag, så hon kommer bli så glad när det äntligen är dags.

Inte bara film

När man är hemma flera dagar i rad med en snorig liten tjej, kan det vara lätt att knäppa på film på film, men för att vi inte ska sitta och bli helt passiviserade har vi kört med utklädning, måleri, bakning och väldigt mycket sång och dans. Eftersom jag just nu är smidig som en sjöko, får Sibell dansa runt mig, men hon tycker det är kul.
Det som är lite dålig tajming, är att Sibell sover inte längre på dagen, medan jag väldigt gärna gör just det. Så minst en gång per dag, blir jag så trött att jag inte kan hålla mig vaken. Ögonen bara faller ihop. Men peppar peppar, väcker Sibell mig på en gång och säger: Mamma, inte sova!
Nu är det en månad till beräknad förlossning. Det är så spännande att bebisen snart är här.

youtube

Sibell tycker så mycket om att titta på klipp på youtube. Favoriterna är två medleyn med Astrid Lindgrensånger, ett klipp med Pernilla och Benjamin Wahlgren från Allsång på Skansen och en liten tjej som vann norska juniormelodifestivalen.
Vattkopporna är nu nästan helt borta och kvar är bara små röda prickar och en del sårskorpor. Men eftersom vårt dagis verkar vara värsta smittohärden har hon redan åkt på en ny förkylning. Förra veckan gick följande på småbarnsavdelningarna: vattkoppor, ögoninflammation, förkylning, nässelutslag med feber och kräksjukan. Det lutar åt att Sibell får vara hemma hela veckan, så kanske hon lyckas hålla sig frisk till jul.

alldeles lagom stor

-5% på kurvan ligger bebisen. Så den är inte särskilt liten. Väger typ 2 kilo. Det var så roligt att se den. Den låg och sörpla fostervatten och klia sig på huvudet. Jag ville bara plocka ut den och pussa på den. Nu längtar jag jättemycket tills det är dags att klämma ut den.
Jag försökte verkligen att spana in om man såg en liten snopp eller snippa, men tyvärr...

In flames

Stackars lilla Sibell. Nu har hon fått nässelutslag också. Hon vaknade imorse med konstiga flammor på kroppen. Efter telefonköer, samtal med Vårdguiden och Närakuten i Farsta, hade vi fått två möjliga diagnoser: Ringorm eller vätskebrist. Vi blev hänvisade till Sös. Och pga av vattkopporna, fick vi karantänsrum med egen ingång och direkt observation av sjuksköterska. Hon konstaterade att det var nässelutslag. Så som tur var, slapp vi vänta 3 timmar på doktorn, utan kunde åka hem igen.
Tillväxtultraljudet är ombokat till på fredag, så lill* bebisen i magen får ytterligare några timmar att kralla till sig.

Bildbevis

Så här ser Sibell ut nu för tiden. Helt prickig. Det borde heta vattkoppsprickar. Och de verkar klia och vara väldigt besvärliga. Hon kliade sig till och med mot boken, när vi läste god natt-sagan. Så idag har vi nästan bara kollat på film. Ritat lite och lekt med dockorna en stund, men annars bara film.
Eller jag var till barnmorskan en sväng också. Hon konstaterade att den har lille bebisen följer i storasysters fotspår och håller sig på de nedre kurvorna på tillväxtdiagrammet, så på onsdag ska vi göra tillväxtultraljud. Vi gjorde två sådana när Sibell låg i magen, så jag tror inte det ska vara någon fara.

Nästan pesten

Över en natt fick Sibell vattkoppor. Inte så många än så länge, men ändå vattkoppor. Som tur är har både jag och Johan haft det, så det spelar ju inte så stor roll. Men vi har säkert hunnit smitta ner dagis och därmed de älskade kusinerna.
Jag har verkligen inte en aning om varifrån de kom. Men som tur är blir hon ju immun i en så där 50 år i alla fall.
Nu håller vi tummarna för att hon hinner bli frisk till lucia. Eftersom lucialinne, ljuskrona och ljus är inhandlat, vill man ju gärna få valuta för kosingen. Annars blir det ordentligt firandet här hemma.

Åka till Småland

Den här gröna farkosten har hängt med sedan Johan var liten och går nu under namnet "motorcykeln". Sibell åker omkring på sin motorcykel och är alltid på väg till Småland.
Annars pratas den mycket om troll, spöken och grottor här hemma. Det verkar vara stora favoritleken bland barnen på dagis. De släcker lamporna och läser böcker om troll. Sen måste alla övertygas om att det är "inge fara". Sen har de en sång som de lyssnar på, som heter "Svarta grottan" och när den spelas, då kryper alla barnen in under borden och gömmer sig.

Inte längre ruckel

Före

Före

Efter

Vi håller på och gör vår källare bebolig. Innan har jag knappt velat gå ner, eftersom det har känts som spindel- och krypterritorium. Men nu har alla väggarna putsats, spacklats och slipats. Dörren har bytts ut. Taket är fint och vitt. Det kommer att bli den finaste källaren i Tallkrogen. Ett sovrum, ett tv-rum och ett litet kontor ska det bli. Förhoppningsvis är det klart till bebisen kommer.

Mjau

Ibland när man kommer till dagis och tänker att man ska hämta sitt lilla barn, så får man med sig en katt hem istället.

baka

Pepparkaksbak är ju som tur är inte särskilt ansträngande, så lite julstämning kommer vi få i alla fall. Jag försökte fylla huset med maximal mycket jul genom att sätta på en hackig jul-cd, men efter att ha hört Mariah Carey sjunga "All I want for christ- All I want for christ- All I want for christ" 45 gånger, stängde jag av.
I alla fall, pepparkakorna blev goda, Sibell åt inte alltför mycket deg och bara en av plåtarna blev så har smulig.
Något annat: När Sibell frågar efter sin svarta drake, då menar hon egentligen sin svarta (hals)krage. Det tog ett litet tag innan jag fattade det...

7 långa veckor kvar

Det är sju veckor kvar till den 17 januari. Någon gång i de datumkrokarna kommer Sibell att få ett syskon. Jag har fram tills, ungefär nu, tyckt att det känns bra att det är ett par månader kvar, innan vi blir tvåbarnsföräldrar. Lite tid att njuta av lugnet och att bara få sova på nätterna och inte behöva tänka på såriga brötvårtor, konstiga hormonplitor och annat spädbarnsrelaterat.
Men det är som om att bebisen i magen, inte riktigt håller med. Eller jag kanske inte ska skylla på bebisen, utan det är väl snarare min illasinnade livmoder, som tycker att jag ska göra aboslut ingenting. Inte ens sova på nätterna. För den håller på med sammandragningar och med att göra ont, ont, ont. Och ingenting verkar göra så den lugnar ner sig.
Så min favoritmånad på året, som snart börjar, verkar inte alls bli fylld med mysiga julmarknader och trevligt julpyssel och pulkaåkning, utan stillasittande, icke-städande, icke-promenerande och icke-icke. Så nu ska jag genomgå någon slags personlighetsförändring, så jag kan njuta av detta. För jag kan ju liksom inte göra så mycket annat. PÄCK!

Varmt och sen kallt

Sibells potträning går ibland jättebra och imorse gick det mindre bra. Jag och Sibell satt och morgonbusade i sängen. Precis när hon ska ge mig en kram, så känner jag hur det blir väldigt varmt mellan oss. Sibell kissade sin morgonkiss över mig och det rinner över bebismagen och ner på täcket. Så himla omysigt! Men som tur är, så av alla människor på jorden, är det Sibells kiss som jag helst får över mig.

Viva la Diva

Sibell har fått för sig att hon inte kan äta själv utan måste bli matad, för då kan hon läsa tidningen samtidigt. Och så länge vi har ett barn så finns ju det tid, tuffare blir det i januari. Men imorse så tyckte Johan att Sibell faktiskt kunde äta sin filmjölk själv och sa det till henne. Då puttar hon bort tallriken mot Johan, spänner ögonen i Johan och säger med en mycket bestämd röst: Nej, säger jag. Mata mig.
Vi frågade fröken på dagis vid vårt senaste utvecklingssamtal, om det är några problem med detta på dagis, men där äter hon själv och det är aldrig några protester. Hon vet ju att hon kommer undan med det, för på Kulstötarvägen är matfrågan=maktfrågan.

Vår egen lilla kantor

Nya favoritsången är "Tryggare kan ingen vara". Sibell var för någon månad sedan på kusin Viktors dop och då hörde hon den för första gången. Sen är den med i en sångbok som vi har och efter att vi har sjungit den några gånger för henne, går hon nu runt och drar tre verser på egen hand.

1000 frågor och inte lika många svar

Sibell kör just nu en evighetsfrågesport med oss. Frågan är densamma varje gång: "Vad är det nånting?" Hon frågar om allt, allt och allt. Och hon frågar tills hon får ett tillfredsställande svar. Igår var Bolibompa en enda lång frågestund om vad saker var för något. Men det är ju bra att hon är nyfiken av sig.
Idag var Sibell tillbaka på dagis, för första gången på nästan 1 vecka, och när vi kom hem på eftermiddagen, var det som om att dagisfröknarna hade satt i nya high-power-batterier i Sibell. Hon var som ett riktigt högljutt och uppkäftigt godståg. Som tur är lugnade hon ner sig efter att Johan hade busat ur henne massa skratt och annat vilt.

Kiss och kullerbyttor

Tjihu!! Äntligen har Sibell förstått att man ska kissa och bajsa på pottan. Så nu är det hårdpotträning här. Idag har vi i och för sig haft 5 klädbyten, men jag har i alla fall fått upp hoppet för att hon någon gång i framtiden inte kommer att använda blöja.
Och idag lyckades hon göra en kullerbytta på egen hand. Så hon kanske inte har ärvt min rädsla för allt som kan resultera i kroppsskador. Känns bra. Jag vågade aldrig hoppa bock i skolan till exempel. Var säker på att jag skulle slå ihjäl mig.
I början på veckan var vi hundvakt till mormors hund Pixie. Det gick jättebra, men jag kom att fundera över hur alla hundägande småbarnsföräldrar gör. För säg att man är ensam hemma med hund och barn och så går barnet och lägger sig, vem passar då barnet när hunden får sin kvällspromenad?

örk

Utan en digital örontermometer, skulle vi ha det tufft just nu. Sibell har feber som pendlar mellan 38.5 och 39.9. Och om vi bara skulle ha haft den klassiska rövtermometern, så skulle vi kanske ta tempen två gånger om dagen och detta under fasthållning, men med den här, fantastiska uppfinningen, så kan man kolla tempen lite oftare. Väldigt skönt för hela familjen.
Men Sibells feber har hållt i sig sen i lördags nu och det kommer inga andra symptom. Bara feber. Så vi får väl se hur länge den håller i sig, men jag hoppas så mycket på att den har lagt sig till imorgon. För när ungen har feber, ska man ju hålla henne inomhus och det är inte alls så lätt att få dagarna att gå. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag längtar till parken. Frisk luft.