Inte ropa hej, absolut inte

Sibell i sin "tomtebobarnen"-mössa. Jag virkade den till henne, för jättelänge sen och den är ju lite liten, men hon skulle absolut ha den till dagis imorse.

Beställde kläder till Sibell från minirodini. Fraktfritt och så fint. Så nu måste jag nog beställa lite till.

Bara för att jag skrev att Pontus är så snäll, så har han haft två ganska röviga dagar. I alla fall om man jämför med hur han brukar vara. Fast han är ganska snorig, så jag tror att det beror på det. Sen trodde jag att jag skulle slippa efter-ammning-håravfallet, den här gången. Men inte, nu rasar håret. Så snart är man så där snygg med stubb igen...
Idag har jag haft värsta flytet och energin. Johan hade inte så bråttom iväg imorse, så han lämnade Sibell på dagis. Efter mycket gnäll från Pontus sida, så somnade han till slut ute i vagnen. Så jag har tvättat fönster, dammsugit, dammat och våttorkat hela övervåningen. Så nu luktar det såpa och rent. Igår gjorde jag inte ett skvatt på hela dagen, vilket var skönt, men jag blir så rastlös.

Skrik och kram

Just nu är Sibell verkligen inne i en upp-och ner fas. Ena sekunden är hon världens lugnaste och gladaste, som leker och pysslar för sig själv. Andra sekunden är det trots och fröken Tvärtemot. Igår när jag hämtade henne på dagis, fick jag för första gången uppleva hur det är att försöka få hem en unge, som verkligen inte vill gå hem. Hon bara skrek och slingrade sig. Jag fattar inte hur en människokropp kan bli så lealös. Hon bara vred sig och var så jävla arg, rent ut sagt. Men efter att ha lockat med bad och film, så gick allt helt plötsligt över.
När jag var liten, skulle jag ha gjort vad som helst, för att få ha gått hem först av alla barn, men Sibell är inte av samma åsikt.
Annars är det så himla spännande att prata med Sibell just nu, för fantasin är oändlig. När man frågar henne, vad poliser jobbar med, så får man svaret: De håller på med dockor, rosa dockor. Eller så kommer det väldigt ofta rosa krokodiler på besök, och de har alltid med sig presenter. Nu har hon även hittat på ord, som jag inte riktigt har förstått vilken innebörd de har; kollodator och kallenk. Kollodatorn är lite olika saker, ibland en telefon, ibland ett litet plasthus. Kallenk pratar hon mest om, men visar sällan vad det är.
Och Pontus, han är världens snällaste bebis. Bara sover och myser. Och när han gnäller, så ger man honom bara massa kramar, då slutar han.

Det framgår inte på bilden, men Pontus har på sig en heldress i frotté, som han har fått av fina familjen Grimsgård. Det är med sorg vi snart får lägga den i högen av urvuxna kläder. Som min syster Hanna kallar den: en James Bond frottédress à la bebis.

När vi har haft tid över, har jag och Sibell kommit på det absolut roligaste pysslet; att klippa och klistra. Här ser ni den fantastiska drottningkronan. Sibell har inte riktigt fått koll på att klippa än, men hon är en hejare på att klistra.

Hemma igen

Nu är vi tillbaka på Kulstötarvägen. Sibell är på dagis och Pontus sover. Jag är alldeles darrig på händerna. Har nämligen börjat dricka kaffe och eftersom jag inte kan göra något halvhjärtat, drack jag 3 koppar till frukost. Min kropp som har levt på koffeinfritt te i många år, har en overdrive. Jag har fått höra att kaffe motverkar alzheimers och det är ju inget som jag vill få. Jag har fram tills nu tyckt att kaffe smakar ruttet, men med rätt mängd mjölk i är det ju sjukt gott. Johan har väntat på den har dagen och instruerade mig i Moccamastern i morse. Så nu väntar jag bara på att koffeiruschen ska lägga sig, så jag kan brygga lite mer.
Annars har jag lite Smålandsabstinens. Men som tur är åker vi ner nästa onsdag igen och stannar minst 1 1/2 vecka. Det är så underbart att vara där. Och nästa gång ska vi gå till granngården och hälsa på de nyfödda kalvarna och om vi har tur har det kommit kycklingar också.
När man är på landet, får begreppet "att barnsäkra" helt ny innebörd. Ett murket brunnslock är inte bra. Då känns vassa bordshörn som en baggis. Så det blir påskens projekt; renovera lekstugan och gjuta ett nytt lock till brunnen. Och påskäggsjakt förstås.

Long time...

Ibland går tiden så fort. Nästan två veckor sen jag bloggade sist... Sen dess har Pontus flyttat till spjälsängen, som även Sibell har myst i. Jag har fyllt 30. Igår körde Johan ner mig och barnen till Småland igen. Nu stannar vi här en vecka och njuter av VÅREN!!

Ut och fika

Idag var vi friska nog för en sväng till parken och en fika på G-star(fik i Gubbängen). I parken var det som en sjö. Och Sibell drog en vurpa i värsta glabbet, men jag hade varit förutseende och dragit på henne galonisar. Mindre förutseende med mitt skoval, så jag var ganska blöt.
Sen gick vi som sagt och fikade, tyvärr var kakan vi köpte, torrare än sand. Men det var mysigt att vara någon annanstans än hemma.

Åsså kör vi igen

Precis när Näsfridor och Renässanssprayerna har åkt in i ambulanslådan, så började Sibell snora och hosta igen. ÖÖÖÖÖRRRRKKK!!!! Vill bara ha friska barn! Sibell gick två dagar på dagis, sen var det klippt. Kanske är lite orättvist att skylla allt på dagis, men jag gör det i alla fall. Jag sätter mina pengar på att Pontus näsa börjar rinna på onsdag morgon.
Sibells går även just nu under smeknamnet: Mästergömmaren Bello Bjurling. Hon gömmer allt. Och på ställen som man inte trodde fanns. Eller man trodde inte att hon visste att de fanns i alla fall... Så när man lyfter på madrassen eller tar fram ett par strumpor ur garderoben, så hittar man kanske något så trevligt som Pontus nässpray eller kontokortet.
Sen kör hon hårt på räkning och kastning. Hon står vid köket och räknar till elva och kastar någon sak, sedan skriker hon: Bra jobbat Pippi! Eller: Bra jobbat Annika!

Ännu en bra helg

Igår var Johan och Sibell ute med kusinerna och Calle och Malin i Gubbängsparkerna och lekte. På eftermiddagen åkte vi ut till Skarpäng, efter att ha bjudit in oss själva på fika hos familjen Zandin. Sibell och jämnåriga Theo hann precis börja leka när det var dags för oss att åka därifrån. De var lite avvaktande till en början och Theo var lite mer intresserad av Pontus.
På kvällen somnade barnen fint klockan sju, så jag och Johan kollade i lugn och ro på Melodifestivalen. Eftersom vi inte röstade själva, kanske vi inte är berättigade någon åsikt... Men shit va dålig smak svenska folket har. Opera och Stureplanstechno?? Fast jag gillade Agnes låt och hennes Beyoncé-body suit. Så det var ju en rackarns tur att hon gick vidare.
Efter frukost idag åkte Johan och Sibell över till familjen Öhlén i Bromma för lunch och pulkaåk. Jag och Pontus stannade hemma för vila, dusch och dammsugning. Ikväll kommer Peter, Robin, morbror Sibbe och Sandra på middag. Peter och Sandra har ännu inte träffat Pontus, så vi tänkte att det var på tiden att vi ser till att de får göra det.

7 veckor

För exakt sju veckor sedan skrevs vi in på BB och för exakt 7 veckor och en timme sedan föddes Pontus. Det känns både som en evighet sedan och som att det har gått en sekund. Han är en helt underbar bebis och snäll för det mesta. Det enda man kan klaga på är att han är den enda nattugglan i familjen. Han gillar att vara vaken till midnatt ungefär. Men vi ska börja köra med någon slags nattningsrutin, för att försöka få honom i säng lite tidigare. Och så skulle jag vilja att han bara käkade 2 gånger per natt, istället för dagens flaskor kl 00, kl 03 och kl 06. Annars är allt prima, peppar peppar.
Sibell har fått ett oönskat återfall av trots. Fast jag har en känsla av att den är relativt lindrig. Lite spottande på golvet och skrikande får man väl helt enkelt stå ut med. Vi kör på ignorerande taktiken. Struntar blankt i det. Känns lättast så. Jag orkar inte gå i diskussion med henne varje gång. Då skulle vi bara tjafsa dagarna i ända.

Håller tummarna

Idag lämnade jag Sibell på dagis igen, hon var hemma igår, och hon verkade vara i 7:de himlen. Hon sa inte ens hej då, när hon sprang iväg till kompisarna. Så nu hoppas jag innerligt att hon inte åker på något. Det skulle vara så skönt att ha henne helt frisk över helgen, så vi kan träffa kompisar och sticka iväg på någon utflykt.
Pontus och jag har haft det mysigt här hemma och kollat Entourage och surfat. Igår var vi på tidig 2-månaders kontroll på BVC. Han väger nu 5270 gram och blev godkänd på alla punkter av doktorn. Sibell var med och inventerade BVC-Maries rum, allt skulle klämmas på och undersökas. Jag tog tunnelbanan till Enskededalen med barnen och Sibell gillar det så mycket. Hon trycker på hissknapparna, håller upp spärren, sitter och kollar folk och tycker att det är värsta äventyret.
Pontus sover, så jag ska passa på att vika tvätt. Jippi!

300:de inlägget

Idag har Sibell varit på dagis för första gången på snart 2 veckor. Det är sjukt va lyxigt det är att bara vara hemma med Pontus. Jag har sovit, druckit te, surfat, pratat i telefonen och gosat med lillkillen. Men det är faktiskt lite väl tyst och lugnt här hemma, så om Sibell inte är tokpepp på dagis, får hon stanna hemma resten av veckan.
Igår var vi på lek- och sångstund i kyrkan. Det var ju bara massa bebisar och Sibell, så hon härjade fritt bland alla leksaker och tyckte det var fantastiskt roligt.
Snart ska jag åka in till Söder och gå till frisören för färgning och klippning. Ska bli obeskrivligt skönt att få vara helt själv i ett par timmar. Eller själv med frisören...

Bästa helgen

I fredags kom som sagt Ann-Sofie hit med Astrid och lille Oskar. Sibell och Astrid lekte som galningar hela eftermiddagen och kvällen. Sibell fick en pruttkudde i present och jag har aldrig varit med om en present som haft så stor utdelning. Sibell skrattar varje gång hon hör "pruuuutt". Så det är en gå-bort-present jag varmt kan rekommendera. Tjejerna passade även på att bada och tvätta håret.
I lördags åkte vi pulka och sen hade vi Per och Maria, samt familjen Björk på fika. Så himla himla roligt att träffa alla kompisar igen, efter vår isoleringsperiod.
I förmiddags var jag och Sibell ute i snön och byggde snöhäst och snölykta. Eller Sibell satt mest på hästen och jag byggde. På eftermiddagen har farmor och farfar varit här och farbror Calle och kusin Astrid.
Sibell och Astrid Ö, som i vanliga fall aldrig äter välling. Men hon ville ha som Sibell, så lägg märke till hennes inte så peppade min...

Övertolkning?

Jag har väntat och väntat på Pontus första leende och jag tror att han klämde till imorse. Fast han kan ju ha gjort ännu ett omedvetet kissleende. Och sen lyckades jag fånga ett leendeliknande ansiktsuttryck med kameran. Idag får Sibell leksällskap i form av Astrid Öhlén. Pontus och Astrids lillebror får vänta innan de har utbyte av varandra.

syskonbilder

Underbart, verkligen...

Ja då har Pontus fått sin första förkylning. Snor i den lilla näsan och rossel rossel. Tack för Renässans och NäsFrida. Han sover inget och äter inte som han brukar. Stackars, stackars liten. Sibell är sannolikt smittbäraren. Hon kom hem med snuva från dagis i torsdags, men hon är nästan frisk nu i alla fall.
Så det ska bli spännande imorgon. En Sibell som vill ha konstant underhållning och en Pontus som bara vill bli buren. Som sagt; spännande...

Alltså, jag längtar så mycket tills det är sommar. Och Sibell säger det dagligen: "Mamma, jag längtar till sommaren." Hon pratar om att hon ska ha solhatt och sandaler. Och bada i stora vattnet (sjön). Jag blir nästan lite småtokig när jag tänker på att det bara är en och en halv månad tills det är april. Och då börjar det. Vissa dagar är så där varma, så man kan sitta mot husväggen i t-shirt. Och andra dagar är det snöstorm. Men i vilket fall som helst, så är det vår då.
Vi har ju gjort i ordning i källaren och har flyttat ner tv:n. Tyvärr sitter vi nästan aldrig där nere, men vi ska mysa till det, så att det inte känns så vitt och nytt. Så idag köpte vi en palm. Inte en matta, eller lite sjysst belysning. Utan en liten palm. Så, banne mig, om vi inte tycker att mysfaktorn skjuter i höjden...

Sibell hänger i mormors kök

Sibell hejar på när Pontus kör rygg och nackträning

Idag var vi på BVC och Pontus väger nu 4735 gram och är 55,5 cm lång. Man blir så där fånigt stolt när ens lille går upp så bra i vikt.
Med mjölkstockningen och såriga bröstvårtor och allt annat som gjorde ont, så la jag och Pontus ner amningen. Så nu kör vi flaska på heltid och jag känner hur lugnet har sänkt sig över familjen. Det är bara synd att man ska ha ett litet gnagande samvete, en liten taskig amningsfascist, som sitter på axeln och säger: "Bröstmjölk är det bästa för ditt barn." Men om ett par dagar har jag nog lyckats sparka den rösten sjukt långt bort.

Ja ha...

Då var vi tillbaka då. Det är både skönt att vara hemma igen, samtidigt så saknar jag Småland och min familj så mycket. Men som min mamma säger: Vi bor ju på samma kontinent i alla fall.
Nu är det bara 4 veckor innan mamma kommer upp till Stockholm nästa gång och då ska hon och min moster passa båda barnen, om allt går som vi har tänkt. Så ska jag och Johan fira min 30-års dag. Spännande.
Sen vi kom hem, har vi badat barnen och packat upp. Pontus tycker att det är så skönt att bada. Han bara ligger helt stilla på min arm och njuter. Det är en bra fin liten kille vi har fått. Johan håller på att införa smeknamnet: Lille P. Vet inte riktigt om jag gillar det...

4 veckor

Korvgrillning

Pontus

Sibell matchar napp och nagellack


Nu har vi varit här i Småland en vecka och tiden har gått så fort. Sibell har varit med mormor, morbror Sibbe och moster Hanna och fått galet mycket uppmärksamhet. Pontus har sovit mest, men även klappat katten och fått många pussar av hunden. Jag har fått mjölkstockning och varit inomhus i 6 dagar. Men nu har febern i alla fall gett med sig.
Imorgon kommer Johan ner och det ska bli så skönt. Fast jag kommer längta tillbaka till Småland, från och med att vi åker härifrån.