Taikon-get-together

Idag har min släkt firat "lilla julafton" enligt tradition. Vi ses allihop i Hornstull hos min mormor i hennes tvåa. Idag var vi 19 personer mellan 11 månader och 90 år, och en hund. Lite trångt, men det är underbart att träffa alla kusiner och mostrar.

Så vi käkade julmat, åt godis, drack champagne (chapel hill, men min mormor kallar allt som bubblar sampanj, för hon är finska), Sibell fick träffa sin älskade morbror Sibbe och Pontus fick äta pepparkakor, så alla var helnöjda.

Jag drack dock ingen skumpa, för jag skulle köra hem. Undrar när min fascination över att jag kan köra bil upphör? När kommer jag sluta skryta och förvånas över att jag har använt mitt körkort? Men det känns bara så coolt att jag kan köra Hornsgatan utan att krocka och att alla tutar argt på mig.

Svartsjuka

Igår tog min mamma igen lite av den barnbarnstid hon missar till vardags. Så hon körde ett heldagspass med Pontus. Hon matade, fick honom att sova, bytte två bajsblöjor och gick och gick och gick med honom. Och hela tiden svansade lilla Pixie efter och gnällde. Hon är väldigt mammig den där lilla hunden, så hon var inte förtjust i konkurrensen. Alls.

Pontus har nu lärt sig att sätta sig ner, istället för att bara handlöst kasta sig åt något håll. Så förhoppningsvis slipper han ha huvet fullt med bulor framöver.

jävligt stolt

Jag har kört bilen till Odenplan, fickparkerat, inte fått p-bot, kört hem och allt detta utan att vara hysterisk. Så en dag, kanske snart, kommer jag att våga köra Essingeleden.

Var på gravöl för Room på Tranan. Sorgligt konstigt, att vissa av alla dessa fina människor, kommer jag aldrig träffa igen.

Men nu är min mamma här och imorgon är det pepparkaksbak och lussebullsrullning hela dagen.

Mer sömn tack

I natt hade vi inget krupp. Men ändå var jag vaken mellan 02-04 och Johan mellan 02-04.30. Så fort Johan kom in i något rum vaknade det barnet, sen kunde endast jag få det att somna om. Så det var ett fasligt spring fram och tillbaka i natt.

Så efter två nätter med otillräcklig sömn, går man omkring som en vålnad. Tycker lite synd om min mamma, som kommer hit idag och ska bo här några nätter. Hon kommer att få ta minst ett barn i natt.

Inte så bra

Kl 00 i natt vaknade jag och Johan av att ett rådjur står och skäller i Sibells rum. Fast det var i själva verket Sibell, som hade falsk krupp. Fy farao va det är otäckt. Hon hade feber, svårt att andas och så den värsta hosta jag hört, förutom från någon som har rökt 40 år.

Så Johan lindade in henne i täcket och gick ut på altanen. Andnöden släppte ganska snart och hostan lindrades efter någon timme, tillräckligt för att vi skulle våga låta henne somna om. Idag har hon varit ganska spak och mest velat kolla på film och äta pepparkakor och köttbullar och dricka mjölk.

Woki

Idag lagade vi kalkonwok med ris och grönsaker. Jag var oortodox och petade bort kalkonen och käkade det andra. Sibell åt jättebra, fast vi slängde på majs på hennes tallrik för att garantera att hon skulle äta. Johan tyckte det var kanongott och Pontus petade i sin några bitar kalkon. Maten man lagar är tänkt att räcka till 4 personer, så i vår familj, blir det väldigt mycket mat över. Men det blir ju massa matlådor, vilket är bra.

Bilder från igår
Pontus, ganska peppad, lite skelögd.

Den här minen hade vår son på 90% av bilderna vi tog. Hans intelligenta min.

Sibell adopterade Sonja och bestämde att hon skulle vara Sonjas storasyster. Skönt tycker jag; så slipper hon tjata på mig och Johan om fler bebisar till familjen. Nu har hon ju ett småsyskon av varje sort.

Middagen då

Idag skulle vi laga viltfärspanna med ostronskivling, potatis, lingonsylt och kokt vitkål. MIddagsfrid säger att det ska ta cirka 30 minuter att laga middagen, Calle och Malin, som också har detta, säger snarare 40 minuter. Men då har det inte räknats med bajsblöjsbyte och diverse avbrott för att se till att inte 3-åringar hackar sönder sina händer tillsammans med ostronskivlingen. Så för mig tog det närmare en timme att laga maten.

Men Johan tyckte maten var god. Sibell åt upp, mest tack vare lingonsylten. Pontus tog några tuggor och verkade tycka att det var ok.

Så här såg maten ut:

Nej, just det. Det här var det vegetariska alternativet. Fil med frukt och frön. Nu kanske några av er tänker; stackarn. Men jag ska säga, att jag blev inte det minsta sugen på malen älg, utan känner mig väldigt nöjd med frukostmiddag.

Morgonmys

Imorse åkte Johan hemifrån vid 7. I vanliga fall har vi inte ens gått upp då. Det är väldigt ovanligt att det ringer några väckarklockor i det här huset. Men idag ringde Johans kl 6. Pontus vaknade och därför även jag. Sibell fick vi däremot väcka vid halv 8. Sen låg barna och mös i sängen en stund. Så jäkla fint!

Nu har jag kommit hem från dagislämning. Mackan och Sonja kommer hit och käkar lunch idag, så jag tänkte bjuda på tomatsoppa med grönsaker.

Vår nya vän

Det här är Kicki. Kicki har startat något som heter Middagsfrid. En gång i veckan kommer det hem matkassar till oss. De innehåller mat och recept. Bara bra grejer. Så nu ska vi skippa halvfabrikaten ett tag och käka riktig mat. Hua, undrar vad vår köttbulle (Sibell) kommer att säga...

Ny hobby

Nu gillar Pontus att stå. Och korta stunder släpper han taget och bara står helt själv. Bara några sekunder, men ändå. Det är skönt att han börjar få upp sin horisont en halvmeter. Från golvhöjd, till fullvuxen- människa- knähöjd.

Nu har det julrustats i huset. Det blir som en kapplöpning mellan grannarna. Någon vilsen typ hängde upp julstjärnan förra helgen; på tok för tidigt. Men i torsdags, då pyntade duktiga grannen rakt över, så vi hakade på dem.

På den här bilden ser det ut som att Pontus har två jättestora framtänder, med en kolosal glipa, men det är bara hans gom...

Uschliga bilder

Skansens julmarknad igår: dyrt fika, väldigt dimmigt, mycket folk, hantverk, djur i ide. Men även: väldigt goda lussebullar, fin stämning, peppade sälar, grisstatyer och glada barn.
Sibell fick träffa sina favoritstenar, som hon älskade första gången vi var på Skansen, strax före hon fyllde 2. Då stod hon och balanserade och hoppade mellan dessa i en evighet.

Sibell tyckte att den sovande suggan i sten var det överlägset mest spännande djuret.

Jag sa: Ät pepparkakan med andakt, den kostade 15 kr.

fredag fast torsdag

På fredagar brukar jag och Pontus åka in till stan och träffa Mackan, Sonja och Robin och Sam. Men den här veckan ses vi idag, på en torsdag istället. Tänk va spontant!
Det blir min och Pontus första stadssväng på väääldigt länge. Så jag ska försöka hinna alldeles för mycket saker, innan det är dags att skynda till dagis.

Sonja kör sin "Pop-Eye"-min. Pontus är lite småsur för att jag håller Sam.
Här är vi på fiket i Skrapan, som nog är mitt favvoställe. Hur mycket plats som helst för barnvagnar och så har de en fantastisk andalusisk linssoppa. To die for!

Mackan och Sonja.
Jag och Pontus

Minicop

Sibell är värre än den värsta ordningspolis man kan tänka sig just nu.
-Mamma, han kommer och tar mina skor!
-Mamma, Pontus vill ta på datorn!
-Mamma, det är min snodd, inte Pontus!
-Mamma, Pontus tar sopborsten!

Osv. Hon är supersnabb på att informera alla som kan höra om att saker tillhör henne. Om vad man får och inte får göra.

Det känns lite synd att hon tror att hon måste ta ansvar för detta. Att hon tror att hon är den enda med koll. Men hon känner nog att om inte hon är på vakt, så kommer någon och tar allt som är något att ha. Och kvar står hon med ett par manchesterbyxor och en tröja som säkert killar och sticks. B-saker liksom.

Lunk

Nu börjar det finnas tillstymmelse till energi i mig igen efter sjukveckorna. Fast mitt öra är fortfarande ett mysterium. Ibland hör jag Stålmannen-bra och måste nästan hålla för örat när det smäller omkring mig. Och ibland hör jag ingenting, utan har som ett tjockt lock för örat. Men det är några dagar kvar på penicillinet.

Sibell hade en fantastisk dag på dagis igår. När jag hämtade sa fröken; Sibell har varit glad precis hela dagen.

Idag ska jag försöka hinna jobba lite. Håller på med ett jättespännande projekt tillsammans med en kompis.

Vi var på pannkakslunch hos familjen Öhlén i Bromma i söndags. Sibell fick ha sin Askungenklänning på sig och kände sig som den vackraste människan i världen.Vilket hon också är...

just nu

Leker Pontus med sin nya kompis; dammsugaren. Jag fikar på hembakat; peppisar och bullar. Sibell är i sjunde himlen; på dagis. Vi är äntligen friska. Fast jag och Johan käkar penicillin fortfarande, men det räknas ju knappt.

storstadsdjungel

Idag gick vi med kusinfamiljen bort till en 4hgård i Hökarängen. Det blev ponnyridning, bullar, titta på hippiehöns, gunga och lek. Sibell har inte träffat ett annat barn på över 2 veckor, så hon var väldigt glad. Sen bjöd (tvingade) jag och Johan in oss på lunch hos Calle och Malin. Jag har inte sett några andra miljöer förutom vårt hus och vårdcentralen de senaste 2 veckorna.

Det här var Sibell första organiserade ponnyridning, annars har hon ridit på landet, men jag måste säga att det var bra valuta för de 20 kronorna. En rejäl sväng på något slags russ och hon behövde inte ha med mig eller Johan, utan red runt med en liten stalltjej som ledde hästen. Så det kanske blir en liten hästtjej av henne och en peppad stallmorsa av mig.


Calle, Viktor och Malin. Notera Calles talib*nskägg. Han ska spara till jul och Malin sörjer redan den dagen han ska raka av det.

Johan tyckte att Pontus skulle ha två mössor på sig idag. För att den ena bara åkte upp hela tiden.

Lägg märke till den modemedvetna pappan i bakgrunden. En mexicoponcho är inte illa stylat för en lördag i förortsparken...

Ibland är det bara för enkelt

Jag tycker att det är så bra när Rusta gör livet enkelt för mig. Tänk om vi skulle ha firat fars dag i år. Då skulle jag bara kunnat svängt förbi närmaste Rusta, fixa sjysst present, lite fakeDelicato, lite Mr Musclesprej och 58-pack med AA-batterier. Sen hem och husfrua lite. Spreja och feja. Duka fika. Ge Johan skjorta+slips och batterier som han sen kunde sitta och mecka med och känna sig faderligt manlig på sin egna dag.

Post-sjukdoms-fas

För att inte hamna in något nytt sjukläge, har Sibell varit hemma från dagis den här veckan. Men måndag, tisdag och onsdag har vi inte stuckit näsan utanför dörren. Mest pga lathet, men regnet har även spelat in.

Idag drog jag och Sibell till Farsta för att spana in lite julpynt. Pontus var hemma med Johan.
Sen åkte vi hem och hämtade ut Pontus och gick till parken för att gunga lite. Det var spöklikt tomt där.

Sorry att bilderna är sneda, men vi säger att det är mer arty med snett.
Sibell är bara nöjd om man gungar henne hööööögt

Ibland tycker Pontus att det är lite läskigt att gunga

Ibland tycker han att det är sweetness

Modifikation

Att säga att Pontus går, är helt klart en överdrift. Johan sa att jag nog måste berätta det. Om man håller honom i händerna och går med honom, så knatar han. Så det dröjer nog ett par månader innan han går själv.

Svinisstatus
Johan frisk
Sibell hade sin första feberfria dag igår och om hon inte har feber idag, så är hon frisk. Hostig, men smittar inte.
Jag är inne på min tredje dag med feber, hosta och snuva.
Pontus hade inte någon feber imorse, så jag hoppas att han har klarat sig förbaskat lindrigt.

Efter det här, kommer jag att bli en sån där riktigt bacillrädd morsa. Stackars mina barn. De kommer få ha plasthandskar och munskydd jämt.

HAN GÅR!

Nej alltså inte själv, men när man håller i honom. Och han kan stå 3 sekunder alldeles själv. Och han kan ta sig fram i ett rasande tempo. Och han kan peka på lampan när man frågar var den är. Och han säger mamma till mig. Han är så jäkla bra den här killen.

Annars har vi sjukstuga på Kulstötarvägen. Hög feber. Hosta. Snuva. Än så länge är det bara Johan och Sibell som är sjuka. Svinis?