Tallkrogsligan

Astrid, Sibell och Henny hänger framför teletubbies. Henny bor också i Tallkrogen med sina föräldrar. Och från och med imorgon måndag, så är vi grannar med världens bästa familj; Bjurling-Ahlenius.

Sibell och vår fjärrkontrollsarsenal.


Nu går Sibell riktigt bra. Fast hon hoppar ju fortfarande omkring på rumpan. Hon har ju lärt sig att gå genom att hålla sin högra hand runt ett tillgängligt finger, så när hon går själv håller hon sin högerarm rakt upp i luften. Det verkar ge henne bättre balans.

Tjommo

Imorgon är det dags att hänga ut med mormor igen. Äntligen tycker jag. Sibell får lite för lite småländskt mös i sig. Vi vill ju inte riskera att hon blir för mycket Stockholm. Som tur är kan moster Hanna komma och prate lite redit prat mä'na.

öroninflammerat

Sibell äter sin första kur kåvepenin. Det går förvånansvärt bra att få i henne den sjukt äckliga medicinen. Vet inte om öroninflammation påverkar balanssinnet, men den har i alla fall medfört att hon inte vill gå.
Jag har varit hemma med Sibell i två dagar och har passat på att sova middag med henne. 2 timmars underbar tupplur mitt på dagen.
Nya favoritleken är att packa ur korgar och lådor och sedan packa dem igen. Jag tycker Sibell visar ett bra sinne för organisation och ordning.

the world is not enough

Nu har jag upptäckt vad otillräcklighet är på riktigt. Eftersom jag och Johan inte vill att Sibell ska gå längre än till kl 3 på dagis, betyder det att vi måste sticka från jobbet vid halv 3 för att hinna hämta henne. Även fast vi båda har bra arbetsgivare, så känns det nästan som om att man begår ett brott när man stänger av datorn 14:20 och säger hej då till kollegorna. Fan för att vara vuxen!
Jag är så avundsjuk på alla människor som frilansar. Jag tycker det verkar vara himmelriket, rent arbetstidsmässigt i alla fall. Men förhoppningsvis tuffar jag till mig och går ut från redaktionen klockan 14:20 imorgon och håller huvudet högt. Sen drar jag raka vägen till dagis och kramas med bästa, finaste och sötaste Sibell.

Bolibompa

TVtaim i nya fåtöljen. Sibell älskar bolibompaintrot och sen tycker hon det är kul i några minuter. Sen är det inte så mycket mer med det.
Sibell har nu fått sin första riktiga förkylning, med gul tvåfilig motorväg under näsan. Som tur är, får vi torka bort snoret utan större protester. Jag tänkte att Sibell skulle få sin första hutt av Quilla simplex (världens godaste hostmedicin), men ungen hade inte vett att tycka om det. Men hey, more for mummy...
Idag åt Sibell glass till middag. Inget annat ville hon ha.

overallhets

Jag har ingen aning om vilket märke som är bäst, vilken storlek vi ska köpa och hur mycket pengar det är värt att lägga på en overall. Men det lutar åt att det blir en från Didriksons, eftersom vi får bra pris genom jobbet. Jag har upptäckt att det finns barnoveraller som kostar 1500 kronor. Det är helt sanslöst mycket pengar, för ett plagg som används en säsong. Hujedamig!

Men nu så

Vi trodde att Sibell skulle ha lärt sig gå för länge sen, men hon har varit lite skrajsen och velat hålla sig I, helst I mitt högra pekfinger. Men idag, helt plötsligt, så började hon släppa taget och stappla några steg. Från gå-vagnen till mig och från mig till gå-vagnen. Sen när Johan kom hem, då gick hon fram och tillbaka mellan oss. Och sen, släppte hon taget om en pall i badrummet och gick, som på måfå. Det känns helt mirakulöst.
Hoppas nu bara att det fortsätter. Hon har ju visat tydliga tendenser tidigare, på att vara lite av en varannan-dag unge. Varannan dag äter hon, varannan dag inte. Varannan natt sover hon 12 timmar i sträck, eller varannan natt är väl att ta i, men ändå.
Dagis fungerar bra, vissa dagar mycket bra, andra dagar inte fullt så bra. Idag hade hon varit gnällig och varit ganska misspeppad på allt. Men sen efter att jag hämtade henne vid halv 2, var hon som en liten solstråle.

Maaat...

Sibell åt idag en hel portion gröt, 1/4 burk pasta carbonara och 3/4 fruktkompott. På en och samma gång. Jag var inte hemma, men Johan såg allt.
Idag somnade även Sibell på dagisvilan för första gången. Hon har somnat alla dagar, men i sin vagn. Fast idag somnade hon på madrass bredvid alla andra barn. Grym tjej.
Anywho... Jag tycker att dagis känns bra. Klart att det är jobbigt att jag inte vet exakt hur hon har det på dagarna. Men jag trodde att det skulle vara sjukt mycket jobbigare. Jag har visserligen bara hämtat henne en gång. På fredag ska jag lämna för första gången. Så jag kanske byter åsikt efter det. Då kanske jag blir hemmamamma på heltid. No more jobbmamma... Skulle vara tråkigt, eftersom jag tycker att det är superkul att jobba.

Imorgon ska Sibell vara själv på dagis i 4 timmar. Helt wicked. Jag känner en sån oerhörd stolthet över henne. Hon är så himla duktig. Johan är fantastisk som har fixat det här. Ujuj va jag kommer tänka på Sibell imorgon.
Mat:
Vi har slutat helt med burkmat nu. Hon får bara riktig mat och även om hon bara äter 1 fiskbulle, 10 ärtor och 1/20dels potatis, så äter hon bättre och hon äter själv.
Nattsömn:
Somnar i sin säng efter bad och välling runt halv 7. Sover fint med lite nattvälling fram till 7 på morgonen.

Konstigt, men det känns som om att jag skryter nu. Känns bra...

Johan och Sibell har gått på dagis två dagar. Sibell sover inte på vilan ännu. Men det är det visst inte så många andra barn som gör heller. Hon äter mycket smörgåsar, lite korv och frukt.
Sibell är den enda av alla barn som inte går än. Det känns faktiskt jobbigt i mammahjärtat. Hon är minst och yngst. Johan sa att de andra barnen bara springer runt Sibell.
Samtidigt så vet jag att det kommer inte dröja, förrän hon är tillräckligt arg över att inte kunna hänga med. Och då kommer hon gå av envishet.
Idag har Sibell fått sin första ryggsäck. En svart mini-kånken.

Imorgon börjar Sibell och Johan på dagis. Det känns faktiskt bra. Även om Sibell är yngst av alla barnen och är den enda som inte går. Jag tror hon kommer att gilla sin nya vardag. Det största plusset är att Sibell och Astrid får hänga varje dag.
Idag åt Sibell en hel köttbulle. Johan skickade ett sms till mig om den nyheten. Då kanske ni förstår på vilken nivå hennes matvägran har legat på.

par i hjärter

gissa vad?

Det känns som om den här bloggen börjar bli en dålig kopia på sig själv. För ännu en gång har Sibell massa feber och idiottänder som bråkar. Nu är det två i vardera käke som håller på och krånglar sig fram. Så Sibell sover apdåligt och äter i stort sett bara lite fruktyogurt, torkade aprikoser och pizza. Börjar bli så less på de här perioderna. Jag får i och för sig sova gott på nätterna eftersom Johan är föräldraledig nu.
Men on the good side: Sibell kan gå massa steg nu och är jätteduktig på att resa sig och gå iväg med sin gåvagn. Kanske, kanske tar det bara några veckor till nu så kan hon gå helt själv.
Sen får ni hålla koll efter nr 11 av mama, för Sibell har gjort sitt första modelljobb som publiceras då.

mixalot

Uthäng med Astrid Öhlén. Sibell visar sin finaste fotomin.

Katten Bengt var inte lika peppad på Sibell som hon var på honom.

Flottig pizza och flottigt hår.

weekendglory

Första tre dagarna som arbetande mamma är slut. Det har gått jättebra, även om det känns som att hjärtat genomborras av tusen knivar varje morgon när jag kliver utanför dörren.
Men så fort jag har kommit på tunnelbanan blir allt bättre. Och som tur är, är det så mycket att göra på nya jobbet, att tiden bara rusar iväg och vips så är klockan fyra och jag får åka hem igen. På mamaredaktionen går vi på sommartid till och med september. 8.15-16 och 1 timmes lunch. Men det bästa är att alla börjar ändå kl 9. Me love new job!
På tisdag ska Sibell vara fotomodell, så då får jag ju träffa henne på jobbet också.
Johan har börjat gå-bootcamp med Sibell. Så nu knatar hon med sin gåvagn och längs med alla möbler. Han är bättre på att inte falla för hennes knep, som hon tar till, för att få hålla sig i ett pekfinger.

No more mama

Vi har haft jättebra dagar. Eller igår, var Sibell ur fas. Hon sov lite dåligt, åt lite dåligt och gnällde lite mycket. Men förutom det, så har det varit toppen.
Idag har Johan gipsat väggarna på lilla toaletten, så jag och Sibell har hängt runt i Tallkrogen. Vi har lärt känna nya grannar; familjen på Kulstötarvägen 87. De har två döttrar i lekvänlig ålder. Och den äldsta går på samma dagis som Sibell, den yngsta är bara 1/2 år
Sen har jag kört hård gåträning hela dagen. Faktiskt, så tar Sibell flera steg nu och står jättestadigt. Fast hon tycker att det är så läskigt och blir rädd.
Men dagens bästa nyhet: Sibell kramas! Hårt och länge och bara mamma.
Vi funderar på att byta namn på lilltjejen. Vi återkommer när beslut är taget.

Vardagsdag

Få saker är så spännande som kollektivtrafik

Häng hemma hos kusinerna

Vemod och annat mod

Snart är jag inte föräldraledig längre. Snart ska jag jobba heltid. Då kommer jag att träffa Sibell max 3 timmar varje dag. Jag förstår inte hur föräldrar klarar att lämna sina barn och gå till jobbet. Varje dag. En förskolepedagog kommer att spendera betydligt mer tid med min dotter, än jag själv kommer att göra. Tänk om mammigheten ersätts av förskolepdagogighet?
Alla som har småbarn måste ju vara stålmänniskor. För hur ska man annars klara detta?
Jag kommer sakna det här året. Jag blir arg på mig själv. När Sibell var runt 5 veckor, då längtade jag efter att börja jobba. Idiotiskt. Nu är det 4 1/2 dag kvar. Sen blir det mamajobb på heltid.

Sommar, men ingen sol

Vi har varit i Järbo en vecka med Calle, Malin, Astrid och Viktor. Sibell och Astrid har busat och lekt. Viktor har ätit och kräkts. Vi "vuxna" har lagat mat, tävlat i allmänbildning, idkat ölhävning och handdiskat en hel del.
Johan fyllde 31 på tisdagen och fick tårta och presenter.
Vi gjorde en utflykt till Furuviks djurpark. Där klappade vi getter, hästar och såg tokmånga påfågelhannar.
Jag måste ha varit lite yr av min dåvarande förkylning, eftersom jag på allvar misstog en åsna för en enhörning. De kan vara väldigt lika i profil... eller så ville jag väldigt gärna vara den första människan, som såg en livs levande enhörning.
Då och då tar Sibell några steg på egen hand och hon kan nu resa sig. Men helst av allt vill hon hålla någon i pekfingret och gå runt. När vi har varit ute på gräsmattan i Järbo, har hon haft en faiblesse för att plocka klöverblommor. Så hon har hela tiden haft en nyplockad liten blomma i vänster hand. Sånt kommer bli så roligt att berätta för henne när hon är runt 15 år.
Jag orkar inte ens berätta vilka bakslag vi har haft med maten. Men förutom det, så har det varit great!

Jag behöver en slangbella...

... så jag kan skjuta en kork på grannarnas hundar som står och skäller på deras veranda. I två timmar har hundskrällena levt om. Johan är borta och jag vill inte lämna sovandes Sibell ensam och gå över och säga till. I alla andra fall är jag en stor djurvän, men när folk inte håller koll på sina husdjur, blir jag lätt arg.
Imorgon ska jag gå över och ta mig ett snack med dem. Ägarna alltså.