7 veckor

För exakt sju veckor sedan skrevs vi in på BB och för exakt 7 veckor och en timme sedan föddes Pontus. Det känns både som en evighet sedan och som att det har gått en sekund. Han är en helt underbar bebis och snäll för det mesta. Det enda man kan klaga på är att han är den enda nattugglan i familjen. Han gillar att vara vaken till midnatt ungefär. Men vi ska börja köra med någon slags nattningsrutin, för att försöka få honom i säng lite tidigare. Och så skulle jag vilja att han bara käkade 2 gånger per natt, istället för dagens flaskor kl 00, kl 03 och kl 06. Annars är allt prima, peppar peppar.
Sibell har fått ett oönskat återfall av trots. Fast jag har en känsla av att den är relativt lindrig. Lite spottande på golvet och skrikande får man väl helt enkelt stå ut med. Vi kör på ignorerande taktiken. Struntar blankt i det. Känns lättast så. Jag orkar inte gå i diskussion med henne varje gång. Då skulle vi bara tjafsa dagarna i ända.

Håller tummarna

Idag lämnade jag Sibell på dagis igen, hon var hemma igår, och hon verkade vara i 7:de himlen. Hon sa inte ens hej då, när hon sprang iväg till kompisarna. Så nu hoppas jag innerligt att hon inte åker på något. Det skulle vara så skönt att ha henne helt frisk över helgen, så vi kan träffa kompisar och sticka iväg på någon utflykt.
Pontus och jag har haft det mysigt här hemma och kollat Entourage och surfat. Igår var vi på tidig 2-månaders kontroll på BVC. Han väger nu 5270 gram och blev godkänd på alla punkter av doktorn. Sibell var med och inventerade BVC-Maries rum, allt skulle klämmas på och undersökas. Jag tog tunnelbanan till Enskededalen med barnen och Sibell gillar det så mycket. Hon trycker på hissknapparna, håller upp spärren, sitter och kollar folk och tycker att det är värsta äventyret.
Pontus sover, så jag ska passa på att vika tvätt. Jippi!

300:de inlägget

Idag har Sibell varit på dagis för första gången på snart 2 veckor. Det är sjukt va lyxigt det är att bara vara hemma med Pontus. Jag har sovit, druckit te, surfat, pratat i telefonen och gosat med lillkillen. Men det är faktiskt lite väl tyst och lugnt här hemma, så om Sibell inte är tokpepp på dagis, får hon stanna hemma resten av veckan.
Igår var vi på lek- och sångstund i kyrkan. Det var ju bara massa bebisar och Sibell, så hon härjade fritt bland alla leksaker och tyckte det var fantastiskt roligt.
Snart ska jag åka in till Söder och gå till frisören för färgning och klippning. Ska bli obeskrivligt skönt att få vara helt själv i ett par timmar. Eller själv med frisören...

Bästa helgen

I fredags kom som sagt Ann-Sofie hit med Astrid och lille Oskar. Sibell och Astrid lekte som galningar hela eftermiddagen och kvällen. Sibell fick en pruttkudde i present och jag har aldrig varit med om en present som haft så stor utdelning. Sibell skrattar varje gång hon hör "pruuuutt". Så det är en gå-bort-present jag varmt kan rekommendera. Tjejerna passade även på att bada och tvätta håret.
I lördags åkte vi pulka och sen hade vi Per och Maria, samt familjen Björk på fika. Så himla himla roligt att träffa alla kompisar igen, efter vår isoleringsperiod.
I förmiddags var jag och Sibell ute i snön och byggde snöhäst och snölykta. Eller Sibell satt mest på hästen och jag byggde. På eftermiddagen har farmor och farfar varit här och farbror Calle och kusin Astrid.
Sibell och Astrid Ö, som i vanliga fall aldrig äter välling. Men hon ville ha som Sibell, så lägg märke till hennes inte så peppade min...

Övertolkning?

Jag har väntat och väntat på Pontus första leende och jag tror att han klämde till imorse. Fast han kan ju ha gjort ännu ett omedvetet kissleende. Och sen lyckades jag fånga ett leendeliknande ansiktsuttryck med kameran. Idag får Sibell leksällskap i form av Astrid Öhlén. Pontus och Astrids lillebror får vänta innan de har utbyte av varandra.

syskonbilder

Underbart, verkligen...

Ja då har Pontus fått sin första förkylning. Snor i den lilla näsan och rossel rossel. Tack för Renässans och NäsFrida. Han sover inget och äter inte som han brukar. Stackars, stackars liten. Sibell är sannolikt smittbäraren. Hon kom hem med snuva från dagis i torsdags, men hon är nästan frisk nu i alla fall.
Så det ska bli spännande imorgon. En Sibell som vill ha konstant underhållning och en Pontus som bara vill bli buren. Som sagt; spännande...

Alltså, jag längtar så mycket tills det är sommar. Och Sibell säger det dagligen: "Mamma, jag längtar till sommaren." Hon pratar om att hon ska ha solhatt och sandaler. Och bada i stora vattnet (sjön). Jag blir nästan lite småtokig när jag tänker på att det bara är en och en halv månad tills det är april. Och då börjar det. Vissa dagar är så där varma, så man kan sitta mot husväggen i t-shirt. Och andra dagar är det snöstorm. Men i vilket fall som helst, så är det vår då.
Vi har ju gjort i ordning i källaren och har flyttat ner tv:n. Tyvärr sitter vi nästan aldrig där nere, men vi ska mysa till det, så att det inte känns så vitt och nytt. Så idag köpte vi en palm. Inte en matta, eller lite sjysst belysning. Utan en liten palm. Så, banne mig, om vi inte tycker att mysfaktorn skjuter i höjden...

Sibell hänger i mormors kök

Sibell hejar på när Pontus kör rygg och nackträning

Idag var vi på BVC och Pontus väger nu 4735 gram och är 55,5 cm lång. Man blir så där fånigt stolt när ens lille går upp så bra i vikt.
Med mjölkstockningen och såriga bröstvårtor och allt annat som gjorde ont, så la jag och Pontus ner amningen. Så nu kör vi flaska på heltid och jag känner hur lugnet har sänkt sig över familjen. Det är bara synd att man ska ha ett litet gnagande samvete, en liten taskig amningsfascist, som sitter på axeln och säger: "Bröstmjölk är det bästa för ditt barn." Men om ett par dagar har jag nog lyckats sparka den rösten sjukt långt bort.

Ja ha...

Då var vi tillbaka då. Det är både skönt att vara hemma igen, samtidigt så saknar jag Småland och min familj så mycket. Men som min mamma säger: Vi bor ju på samma kontinent i alla fall.
Nu är det bara 4 veckor innan mamma kommer upp till Stockholm nästa gång och då ska hon och min moster passa båda barnen, om allt går som vi har tänkt. Så ska jag och Johan fira min 30-års dag. Spännande.
Sen vi kom hem, har vi badat barnen och packat upp. Pontus tycker att det är så skönt att bada. Han bara ligger helt stilla på min arm och njuter. Det är en bra fin liten kille vi har fått. Johan håller på att införa smeknamnet: Lille P. Vet inte riktigt om jag gillar det...

4 veckor

Korvgrillning

Pontus

Sibell matchar napp och nagellack


Nu har vi varit här i Småland en vecka och tiden har gått så fort. Sibell har varit med mormor, morbror Sibbe och moster Hanna och fått galet mycket uppmärksamhet. Pontus har sovit mest, men även klappat katten och fått många pussar av hunden. Jag har fått mjölkstockning och varit inomhus i 6 dagar. Men nu har febern i alla fall gett med sig.
Imorgon kommer Johan ner och det ska bli så skönt. Fast jag kommer längta tillbaka till Småland, från och med att vi åker härifrån.

Dag 19

Vi har haft några väldigt amningsintensiva dagar på Kulstötarvägen och mina bröst har fått stå till konstant förfogande. Jag har verkligen glömt att man ammar HELA tiden i början och att det känns lite enformigt. När Sibell var liten och det var högsommarvarmt, kunde man ju amma utomhus. Nu är jag ganska begränsad till hemmet. Men förhoppningsvis lugnar grabben snart ner sig och äter med ett par timmars mellanrum. Igår fick jag nog efter att ha haft honom vid bröstet i 12 timmar och Johan gav Pontus en flaska ersättning. Som han, tack och lov, åt utan betänkligheter. 80 ml rakt ner i kistan. Sen sov han i 3 timmar.
Idag var min moster Tina här och hon har tidigare jobbat med små pyttebebisar på sjukhus. Så det var med glädje och största lättnad jag överlämnade Pontus bad åt henne. Så han spa-ade i baljan med mandelolja och blev ompysslad av vana händer.
Vi har även hunnit med ett BVC-besök. Så nu stannar vågen på 3905 gram. Han växer och frodas, den lille mannen.
På lördag drar vi ner till Småland för en veckas lanthäng. Johan åker tillbaka på söndag för att jobba stenhårt på möbelmässan och jag och barnen ska andas lantluft och njuta av mormors omvårdnad. Lovely!

Jag och brösten tog med barnen på en vardagsrumspicknick

Babysitterinvigning

Pontus i trygga barnmorskemosters händer

puh

Första morgonen med två barn, påklädning, promenad till dagis och lämning är avklarad. Och jag är så glad, för det har gått jättebra. Pontus sov, Sibell klädde på sig utan strul och hon sprang lycklig in på avdelningen. Så nu har jag ett par timmar innan jag ska upprepa processen fast åt andra hållet. Men jag är hoppfull.

Dag 12

Sibell tycker verkligen om att hålla sin lillebror, i ungefär 7 sekunder. Sen är hon nöjd och färdig. Tänk om man kunde få sina pepp tillgodosedda på så kort tid.
Idag har också varit en riktigt bra dag. Hela familjen var på Sös för att kolla så Pontus hör bra. Båda öronen blev godkända. Så nu vet vi att han inte har några problem med att höra Sibells skrik och vrål. Men han får ju även njuta av hennes sånger och mysprat.

Det blir bättre, bättre dag för dag

Idag har varit en jättebra dag. Pontus har sovit flera långpass och då har jag kunnat hänga med Sibell, som självklart har tyckt att det har varit fantastiskt att träffa sin mamma igen. Så vi har haft det lugnt och skönt. Nästan inget trotsande alls. Ska försöka fixa lite nya bilder under morgondagen.

Dag 10

Ja, vad ska man säga... Jag vill ju säga att allt är toppenfinemang och vi bara njuter av våra två små älsklingar. Och det gör vi ju visserligen. Men den ena har slutat att sova sig igenom dagarna och börjat äta OFTA och den andra skriker sina två favoritfraser: "NEJ" och " JAG KAN SJÄLV" hela tiden. Ni får själva gissa vem som gör vad.
Så jag och Johan ser varandra som varsin livboj som man kan kasta sig om halsen på, för att få lite ny kraft under dagen. Det kommer (väl) att bli bättre.
Vi hade hembesök av världens bästa BVC-Marie igår och Pontus har gått upp från 3115 gram till 3620 på 4 dagar. Och så har han gjort nappdebut. Sibell fick bli 11 dagar innan hon fick smaka plast första gången, den här gången höll vi ut 10 dagar.

Dag 8

Dagarna går så fort och ändå gör vi inte direkt någonting. Men det är väl så det är, tills vi börjar få rutin på allt det nya. Än så länge sover Pontus väldigt mycket och äter typ var 3-4 timme, så det känns skönt.
I lördags kom mormor Marianne upp från Småland och stannade över natten. Sibell har varit så glad över att ha henne här och jag och Johan har fått välbehövlig avlastning.
Samtidigt som jag vill vrida fram klockan till april, då man slipper klä på Sibell 17 lager fleece och vindtäta material, så vill jag frysa tiden så att Pontus inte blir större. För hans kinder är så mjuka och han luktar så himla gott. Snart kommer han ju bara ha moppemusche och lukta tonårssvett.
Just nu får jag en viss stresskänsla när jag tänker på måndagen 26/1. Då ska Sibell, om hon är frisk, till dagis. Så då börjar min nya vardag, med att pälsa på två barn och släpa iväg oss. Gulp.

Dag 5

Idag har vi varit på återbesök nr 2 på Sös.Lillkillen var lite gul,så de ville kolla på honom igen. Nu har även vikten börjat gå uppåt, vilket är skönt. Sibell är med farfar, Johan städar källaren, som lämpligt nog precis blivit färdig och jag; jag är så lycklig för jag har precis sovit 1 1/2 timmes vila och fick vakna av mig själv.
Igår gick hela familjen ut på en promenad och Sibell fick äntligen inviga sin ståbräda, hon har peppat länge för detta.
Annars så går allt fortfarande bra. Sibell bryr sig inte nämnvärt om lillebror. Hon har fullt upp med sitt trotsande.