Tillfälligt friska

Efter att båda barnen har haft några dagars diarré, så verkar de vara på bättringsvägen. Så nu får vi väl vara friska ett par dagar innan det är dags för nästa åkomma. Alla sjukdomar verkar vilja va med oss. Men nu tycker jag att det räcker för ett tag.

Idag vågade vi oss ut till pulkabacken i alla fall. Är ju lite riskabelt, eftersom Sibell helt plötsligt hade kunnat bli toanödig, men vi klarade oss. Pontus gjorde sitt första åk och såg halvt förskräckt ut när vi kom ner, men glad ändå.

Min nya favorit

Nu är det så himla mycket snö. Vilket är underbart. Mindre underbart är att dra vagn och pulka till dagis innan det har plogats. Imorse tog det en halvtimme att ta sig ner till dagis, i vanliga fall, om Sibell står på brädan, tar det 6-7 minuter. Sen känner man sig lagom i vägen när man går mitt ute på gatan, eftersom det är så mycket lättare att ta sig fram där, än på trottoaren.

Därför har jag under förmiddagen spejat och hoppats på att en viss person ska komma. Sen satt jag och pratade i telefon med en granne, om just denna person, när hon ropar: Nu kommer han! Varpå jag kastar mig mot fönstret och ser de högst välkomna orangea saftblandarna på taket; Plogbilsföraren!


Jag stod i köksfönstret och kastade slängpussar till honom.

Världens godaste mat...

...lagade jag igår. En helt fantastisk veggolasagne. Jag var ganska tveksam under tillagningen, för det var persiljerötter och rotselleri i och det är ju konstiga saker att ha i lasagne, tycker jag. Men maten var så sagolikt god. Skulle nog kunna säga att det var den godaste lasagne jag har ätit. Och Johan tyckte samma. Och Sibell sa; Det här är min favoritmat!

Senare på kvällen var jag över hos Calle och Malin och de hade också lagat den. Till och med Calle, som är något av en köttbehovsmänniska av rang, tyckte den var jättegod. Inte illa pinkat Middagsfrid.

Johan tycker att vi ska starta något som heter Körvfrid. Olika korv varje dag. Är inte så sugen på det konceptet. Alls.

Poopydaipers

När Pontus får tänder, så får han även en hel del problem med magen. Han bajsar heeeeela tiden. Alltså vi snackar 10-15 bajsblöjor på en dag. . Imorse när klockan var 05.30 hade jag redan bytt 3 blöjor. Vi har därför satt Pontus på en strikt diet; majsvälling. Så jag är ganska glad att vi bara har ett blöjbarn just nu.

Det är ganska bra när barna vill leka i spjälsängen. De håller sig på plats liksom.

Hemma igen

Lunchen var trevlig, sånär som på ett par småsaker. Pontus var extremt mammig och kunde bara sitta nära, nära, mig. Helst på och helt utan att jag ägnade någon uppmärksamhet till att prata med vuxna, utan bara klappade och pussade på honom. Sen bestämde sig Pontus för att han ville gå hem och sova. Så det var bara att packa ihop honom gallskrikandes och mig själv störtsvettandes och knata 200 meter hem till vagnen. Nu sover han som en stock och jag har hunnit förbereda vegetarisk lasange á la Middagsfrid.

Det andra som störde lunchen var en av mammorna. Vilken messersmith(? på stavningen). Jag vet att jag kan vara en ypperlig veta-bäst-om-allt-människa också, men hon var proffs på allt, hade gjort allt, hade haft alla typ av förlossningar (2 barn) och kunde allt allt allt.

Liten kris

I morse vaknade Pontus halv 6 och det var min tur att gå upp med honom. Han bajsade två fruktansvärt illastinkande tandsprickningsblöjor och ville helst av allt peta mig i ögonen. När han bajsade för tredje gången på en timme, då väckte jag Johan. Som med glada och utvilade steg gick till skötbordet. När Johan har Pontus på morgnarna, klagar han aldrig, oavsett antal blöjbyten eller tidigt uppvaknande. Jag däremot, blir snabbt sur.

Mitt morgonhumör är inte särskilt familjeanpassat.

Nu sover Pontus sin förmiddagslur och när han vaknat ska vi gå över till en granne på morsalunch. Vi är 6 mammor i de närmaste två kvarteren, som har barn födda -09. Pontus är äldst och med all säkerhet sötast.

Grandpa rules

Idag har mannen närmast i bild utfört, i mina ögon, ett mindre mirakel. Jag har varit iväg på kurs med Målarmästarn hela dagen och Johan har jobbat. Så han har tagit hand om Pontus, hämtat Sibell på dagis, varit med våra barn tills Johan kom hem vid fem.

Jag är så himla glad för att barna har sån fantastisk mormor, farfar och farmor.

Lyckliga stjärna

Igår hade jag något av en helkväll med min söta vän Louise. För några månader sedan, lottade hon ut en biljett till Regina Spector på Cirkus via Facebook. Jag hade den bästa motiveringen till att få följa med.

Så igår bjöd jag henne på finmiddag på Ljunggrens på Götgatsbacken. Sen åkte vi till våra gamla skolhoods på Djurgården och gick på en sagolikt bra konsert. Sen kom jag hem sent och kände mig så där ungdomligt trött. Så som man bara kan bli när man har tillfredställt ovana sinnen.

Tack Louise för en underbar kväll!

Ovanligheter

Detta; mina vänner, är ett par händer som tillhör min 17-åriga lillasyster. Inget ovanligt med det, men ser ni vad de gör? De arbetar! Jag älskar min syster högt och dyrt, men arbetsvillig är inget, jag skulle kalla henne. Så när hon i helgen, frivilligt hjälpte till i köket, inte bara en gång, utan under flera timmar. Då stod jag som ett frågetecken och undrade vem som har besatt hennes kropp med denna hjälpsamma person.

Den enda julskiva som räknas

Den här skivan har spelats i mitt barndomshem, så länge jag kan minnas. Jag älskar den här skivan och så fort det är tillåtet att spela julskivor, så går den på repeat. Och idag, lyckades jag få hela familjen att älska den. Sibell satt helt stilla och lyssnade och sjöng med i de sånger hon kan. Pontus skakade nöjt på huvet. Jag och Johan tog oss en svängom på köksgolvet. Love

Taikon-get-together

Idag har min släkt firat "lilla julafton" enligt tradition. Vi ses allihop i Hornstull hos min mormor i hennes tvåa. Idag var vi 19 personer mellan 11 månader och 90 år, och en hund. Lite trångt, men det är underbart att träffa alla kusiner och mostrar.

Så vi käkade julmat, åt godis, drack champagne (chapel hill, men min mormor kallar allt som bubblar sampanj, för hon är finska), Sibell fick träffa sin älskade morbror Sibbe och Pontus fick äta pepparkakor, så alla var helnöjda.

Jag drack dock ingen skumpa, för jag skulle köra hem. Undrar när min fascination över att jag kan köra bil upphör? När kommer jag sluta skryta och förvånas över att jag har använt mitt körkort? Men det känns bara så coolt att jag kan köra Hornsgatan utan att krocka och att alla tutar argt på mig.

Svartsjuka

Igår tog min mamma igen lite av den barnbarnstid hon missar till vardags. Så hon körde ett heldagspass med Pontus. Hon matade, fick honom att sova, bytte två bajsblöjor och gick och gick och gick med honom. Och hela tiden svansade lilla Pixie efter och gnällde. Hon är väldigt mammig den där lilla hunden, så hon var inte förtjust i konkurrensen. Alls.

Pontus har nu lärt sig att sätta sig ner, istället för att bara handlöst kasta sig åt något håll. Så förhoppningsvis slipper han ha huvet fullt med bulor framöver.

jävligt stolt

Jag har kört bilen till Odenplan, fickparkerat, inte fått p-bot, kört hem och allt detta utan att vara hysterisk. Så en dag, kanske snart, kommer jag att våga köra Essingeleden.

Var på gravöl för Room på Tranan. Sorgligt konstigt, att vissa av alla dessa fina människor, kommer jag aldrig träffa igen.

Men nu är min mamma här och imorgon är det pepparkaksbak och lussebullsrullning hela dagen.

Mer sömn tack

I natt hade vi inget krupp. Men ändå var jag vaken mellan 02-04 och Johan mellan 02-04.30. Så fort Johan kom in i något rum vaknade det barnet, sen kunde endast jag få det att somna om. Så det var ett fasligt spring fram och tillbaka i natt.

Så efter två nätter med otillräcklig sömn, går man omkring som en vålnad. Tycker lite synd om min mamma, som kommer hit idag och ska bo här några nätter. Hon kommer att få ta minst ett barn i natt.

Inte så bra

Kl 00 i natt vaknade jag och Johan av att ett rådjur står och skäller i Sibells rum. Fast det var i själva verket Sibell, som hade falsk krupp. Fy farao va det är otäckt. Hon hade feber, svårt att andas och så den värsta hosta jag hört, förutom från någon som har rökt 40 år.

Så Johan lindade in henne i täcket och gick ut på altanen. Andnöden släppte ganska snart och hostan lindrades efter någon timme, tillräckligt för att vi skulle våga låta henne somna om. Idag har hon varit ganska spak och mest velat kolla på film och äta pepparkakor och köttbullar och dricka mjölk.

Woki

Idag lagade vi kalkonwok med ris och grönsaker. Jag var oortodox och petade bort kalkonen och käkade det andra. Sibell åt jättebra, fast vi slängde på majs på hennes tallrik för att garantera att hon skulle äta. Johan tyckte det var kanongott och Pontus petade i sin några bitar kalkon. Maten man lagar är tänkt att räcka till 4 personer, så i vår familj, blir det väldigt mycket mat över. Men det blir ju massa matlådor, vilket är bra.

Bilder från igår
Pontus, ganska peppad, lite skelögd.

Den här minen hade vår son på 90% av bilderna vi tog. Hans intelligenta min.

Sibell adopterade Sonja och bestämde att hon skulle vara Sonjas storasyster. Skönt tycker jag; så slipper hon tjata på mig och Johan om fler bebisar till familjen. Nu har hon ju ett småsyskon av varje sort.

Middagen då

Idag skulle vi laga viltfärspanna med ostronskivling, potatis, lingonsylt och kokt vitkål. MIddagsfrid säger att det ska ta cirka 30 minuter att laga middagen, Calle och Malin, som också har detta, säger snarare 40 minuter. Men då har det inte räknats med bajsblöjsbyte och diverse avbrott för att se till att inte 3-åringar hackar sönder sina händer tillsammans med ostronskivlingen. Så för mig tog det närmare en timme att laga maten.

Men Johan tyckte maten var god. Sibell åt upp, mest tack vare lingonsylten. Pontus tog några tuggor och verkade tycka att det var ok.

Så här såg maten ut:

Nej, just det. Det här var det vegetariska alternativet. Fil med frukt och frön. Nu kanske några av er tänker; stackarn. Men jag ska säga, att jag blev inte det minsta sugen på malen älg, utan känner mig väldigt nöjd med frukostmiddag.

Morgonmys

Imorse åkte Johan hemifrån vid 7. I vanliga fall har vi inte ens gått upp då. Det är väldigt ovanligt att det ringer några väckarklockor i det här huset. Men idag ringde Johans kl 6. Pontus vaknade och därför även jag. Sibell fick vi däremot väcka vid halv 8. Sen låg barna och mös i sängen en stund. Så jäkla fint!

Nu har jag kommit hem från dagislämning. Mackan och Sonja kommer hit och käkar lunch idag, så jag tänkte bjuda på tomatsoppa med grönsaker.

Vår nya vän

Det här är Kicki. Kicki har startat något som heter Middagsfrid. En gång i veckan kommer det hem matkassar till oss. De innehåller mat och recept. Bara bra grejer. Så nu ska vi skippa halvfabrikaten ett tag och käka riktig mat. Hua, undrar vad vår köttbulle (Sibell) kommer att säga...

Ny hobby

Nu gillar Pontus att stå. Och korta stunder släpper han taget och bara står helt själv. Bara några sekunder, men ändå. Det är skönt att han börjar få upp sin horisont en halvmeter. Från golvhöjd, till fullvuxen- människa- knähöjd.

Nu har det julrustats i huset. Det blir som en kapplöpning mellan grannarna. Någon vilsen typ hängde upp julstjärnan förra helgen; på tok för tidigt. Men i torsdags, då pyntade duktiga grannen rakt över, så vi hakade på dem.

På den här bilden ser det ut som att Pontus har två jättestora framtänder, med en kolosal glipa, men det är bara hans gom...