Närproducerat

Idag har vi plockat kantareller och blåbär skogen. När det kommer till kantareller, blir jag ha-galen, så det var inte tanken på att dela med mig. Utan när Johan var och handlade, då rensade och stekte jag svampen, la den andaktningsfultl på en knäckemacka och åt upp allt själv. Det är gott. Gott. Gott.

Efter Pontus lur, drog jag barnen i skrindan bort till bondgården och köpte ägg.

Nu ikväll har vi haft våra fina grannar på middag, då fick barnen närproducerat och närslaktad gris i form av grillkorv. Till efterrätt blev det glass, tillverkad på bygden. Så även, om vi bor långt från någon metropol, så finns det finfin mat att hämta. Gjord alldeles runt knuten. Låter helhylle, men det är sånt som får mig att känna att vi gjort helt rätt med flytten.

Att vi sen har en fluginvasion, det är bara att förtränga.

Tidig morgon

Idag var det min tur att gå upp med barnen. Det innebar 06:45. Igår morse tyckte Pontus att morgonen började 05:43, men då var det Johans problem.

Natten i övrigt, var väl av den halvröviga sorten. Pontus vaknade vid 22 och kunde inte somna om förrän han fick välling. Det var ju inget jätteproblem, för vi hade ju inte gått och lagt oss. Men sen vaknade han igen vid tre-tiden och då skulle det vara välling, vara vaken i 45 minuter och larva runt. Han verkar tro att han är 7 månader och har en utvecklingsfas. Den enda fasen, jag vill att Pontus ska ha, nattetid, är sova-hela-natten-fasen. Sibell sov dock, men vaknade med ett och ett halvt igenkletat öga. Ögoninflammation. Igen.

Nu ska jag trolla fram en frukost och eftersom det är helt länsat i kylskåpet, kanske det inte blir den mest nyttiga. Typ rostmackor och marmelad.

Då kör vi

Med ny dator, nytt bredband, nytt hus osv så ska jag försöka få igång bloggen igen. Det har strulat med det mesta datorrelaterade här, sen flytten. Det värsta var, när jag kommer ner en morgon och Johan säger: Jag har goda och dåliga nyheter. De goda är; bredbandet har kommit igång. De dåliga; laptopen har kraschat. Det som jag tidigare bara har hört drabbat andra. Men alla bilder, Sibells filmer och allt annat schmack, lyckades Johan, med hjälp av datagenivänner, rädda. Halleluja!!

Det har varit hektiska veckor på Tomtebo. Besöken har avlöst varandra och det var nog lite räddningen för mig och Johan. För jag kan inte säga att flyttidén har känts 100% varje sekund. Men nu börjar det faktiskt bli lite lugnare och jag uppskattar lugnet, den galet rena luften, skogen och faktiskt mörkret.

Sen kanske vissa gamla Vimmerbybekanta, tycker att jag är psyko, eftersom jag nästan överfaller dem och pratar sönder dem. Har ett uppdämt pratbehov.

Här är lite bilder från det nästan färdiga köket. Saknar lite färg på väggar och lister. Tapet på två väggar och några hyllplan, men nästan färdigt.


Bästa Tomtebobarnen

Nytt hem

Det är inte helt lätt att byta boende. Det är helt nya bekymmer och glädjeämnen. I Tallkrogen: avgaser från Nynäsvägen, massvis med underbara grannar, liten tomt med full insyn och närhet till fina fina Stockholm och alla kompisar.

På Tomtebo: svårt att sammanfatta de första dagarna, men ungefär så här här det varit.

Oro för att den egna brunnen ska sina, då vi fyllt barnens pool. Sen började vattnet grumla och se alldeles gult ut. Men det ordnade sig och nu är det kristallklart och helt fantastisk gott.

Stått och väntat på att en huggorm skulle kräla fram från sitt bo nedanför vår altan och precis när jag skulle hugga huvet av den visade det sig vara en söt liten ödla. Som självklart fick leva.

Haft noll mottagning på min älskade telefon pga åska. Men lyckan när 3Gteckningen kom tillbaka för en stund sen var total.

Kartonger står mig upp i halsen, men vi har stuckit iväg och badat för att få pauser och Vimmerbytrakten har ju helt suveräna badplatser.

Så delvis saknad av Tallis, men känslan är ändå att detta kommer bli bra. Nu ska vi få besök från några av våra bästa bästa vänner. Längt!!

Vimmerby

Nerresan gick bra och vi drog direkt ut till Tomtebo för att visa barnen, mest Sibell kanske, allt som blivit anorlunda i och med renoveringen. Sen drog vi ut till vårt favoritbad och badade innan vi åkte in till mammas lägenhet. Pontus var då sekunder från att gå in i övertrötthetens förbannade land, så han fick gå och lägga sig utan middag, dock med välling, i magen.

Det känns lite småkonstigt att vi faktiskt har flyttat nu. Lite läskigt och definitivt. Fram tills sekunden vi körde in på uppfarten till Tomtebo har det varit en abstrakt känsla av förändring. Nu är det väldigt, väldigt konkret.

Is i magen, andas djupt och inte göra för stor grej av detta.

Sibell och hennes favvogrej just nu; en liten fläkt.

På väg

Sitter i bilen med hela familjen, äntligen på väg. Natten hos C och M gick helt ok. Sibell hade svårt att somna, men sov sedan hela natten. Pontus däremot somnade som en stock, men tyckte istället att det lämpade sig att ligga och öva på att prata mellan tolv och kvart över två. Men jag är så oerhört tacksam gentemot Calle och Malin som låtit oss invadera deras hem och kylskåp.

Flyttfirman skötte sig exemplariskt och tömde huset på tre timmar ungefär. Känns skönt att hela det momentet är förbi och nu vill jag aldrig flytta igen.

Det kändes vemodigt att krama Annika och Jennie hej då, men förhoppningsvis kommer de ner och hälsar på med alla barnen.

Så nu är det livet på landet som gäller för oss. Pepp!

Linslus

Pontus kollar Teletubbies. Han älskar Teletubbies

Sen påkallar jag hans upmärksamhet och när han ser en Iphone, så blir han så här glad. Pontus älskar Iphones.


Nu ska jag på ett viktigt och livsfarligt uppdrag. Uppe på vinden står det kvar tre tunga jävla kartonger. Dessa måste packas om, annars orkar vi inte lyfta ner dem. Uppe på vinden finns även ett getingbo, vilket jag upptäckte igår. Så nu ska jag upp och röra mig väldigt långsamt.

Sibell fick ett litet solsting, och däckade med feber i sovrummet. Så jag hoppas hon piggar på sig under luren.

Alla mina små får är hemma igen

Johan och Sibell är hemma igen. Tack och lov. Tur är att Pontus har varit med mig dessa två Sibell-lösa dagar. Båda barnen behövs för att hemmet ska kännas komplett. Och en Johan såklart.

Grannkompisen Dina har varit över och lekt, med de enda leksakerna, som jag inte har packat: två Barbies.


Så nu kör vi ett sista packrace. Inatt: sista natten i huset. Imorgon kväll invaderar vi Calle och Malin en natt, sen min mamma en natt och från fredag: Tomtebo!!

Börjar ana ett slut

Nu börjar det bli dags att packa det sista. Det där krimskramset som bara ligger på ett ställe och inte har någon riktig plats. Det som kommer packas upp på Tomtebo och inte hitta sin riktiga plats där heller. Det som gör att vi inte har Feng Shoi, som min granne Jennie säger, här hemma.

Vårt hem nu.


Den här familjen har redan packat klart.


Tog antagligen den sista Tallkrogspromenaden imorse. Jag är mycket för att bada i nostalgi just nu. Sista gången jag handlar på Apoteket i Gubbängen. Sista gången jag andas in avgaserna från Nynäsvägen. Som boendes i eget hus alltså. Calle och Malins gillestuga ligger ju pyrt till. Vi kommer få bita oss i knogarna för att inte våldgästa dem för ofta.

Lite mycket nu

På torsdag går flytten från Tallkrogen. Så nu är Sibell ute i Rotebro hos farmor och farfar. Johan är nere på Tomtebo för att röja i ordning huset efter renoveringen. Jag och Pontus, vi är kvar i stan och packar för allt va vi hinner.

Så bloggandet hamnar jättejätte långt ner på priolistan. Därför tänkte jag bara skriva och berätta följande:
När bredbandet är installerat och vi har fått upp datorn på Tomtebo, då kör vi igen. Fast mindre förorsthäng, mycket mycket mer renovering och kohage.

Hörs snart då.

En liten grej bara.

Sibell fyllde fyra igår. Fyra! Hon är så stor nu. Inte alls någon lite treåring längre. Hon älskade sin födelsedag. Gav den två tummar upp. Bästa bästa Bello.

Något sjåpig

Idag har Johan varit i Göteborg hela dagen. Imorse gick jag, Annika och alla barnen till Flygplansparken. Allt var frid och fröjd, tills Sibell sprang och ramlade. Hon skrapade upp handflatorna lite grann. Och efter det har hon, utan överdrift, inte rört sina händer.

Hon har hållt dem framför sig, lätt stängda och inte kunnat göra någonting. Alltså visst, jag kan förstå att det gör ont och svider, för det är lite uppfläkt på två ställen, men inte något allvarligt alls. Problemet är, att jag blir så provocerad av att hon är så himla sjåpig. Så jag försöker förklara att det är ganska larvigt att sitta med stelopererade händer, bara för ett skrapsårs skull.

För att ni ska förstå vidden av hennes icke-rörelse:
Vi gick över till kusinerna efter middagen. Malin serverade glass till barnen, men eftersom Sibell inte kunde hålla i skeden, åt hon inte. Min dotter som är en sweettooth av rang.

Ja ja.

Flyttkaoset har börjat

Nu har vi slitit i sex dagar. Med att städa, slänga byggsopor, rensa ut 30 sopsäckar, klippa vår äng till gräsmatta och köra 6 fulla släp till Vimmerbys skräpstation.

Vi har förvandlat detta:

Till detta:

Det var lite jobbigt att upptäcka, när vi kom ut dagen därpå, att de inte hade kapat klart, utan det var en ny hög med spill och fullt med spån.

Haft lite panik över hur våra möbler och saker ska få plats i detta redan så möblerade och fyllda hus. Så här såg det ut innan vi hade röjt:


Och jag kan säga att det ser ungefär likadant ut efter att vi röjt. Så det ska bli väldigt spännande att se hur katten vår inflytt ska gå till.

Men nu längtar jag så galet mycket tills vi bor på Tomtebo. Det känns i hela kroppen att jag vill bo där.

Lite på låtsas

Idag delade jag och Johan på oss. Johan tog med sig Pontus in till stan och käkade lunch med Mackan B. Jag, Sibell, Jennie, Dina och Leonidas gick till Tallkrogsparken. Hade picknick, solade, pratade och lekte.

Sibell och Dina skötte sig helt själva. Så jag och Jennie kunde sitta på varsin filt, äta melon, dricka kaffe och prata. Det kan vara skönt att få små stunder med bara Sibell.Jag menar inte att ge bilden av Pontus som någon slags skräckunge. Han är bara så himla benägen att göra farliga saker och att slå sig hela tiden.

När vi kom hem, körde vi på vattenspridaren och hängde ute i trädgården. Pontus fick feber igen, fast antagligen är det på grund av vaccinationen för en vecka sen. Han däckade halv sju, Sibell halv nio och jag kommer väl göra detsamma halv elva.

Johan är iväg och kör Porsche. Lycklig som ett barn antagligen. Kunde inte låta bli, att vara som en morsa när han åkte iväg. Kör försiktigt nu. Men jag måste självklart måla upp mardrömscenariot i huvet. Ja ja...

Imorgon drar vi ner till Vimmerby för att slänga byggsopor, fira midsommar, gå på Alv, peppa för flytt och förhoppningsvis få fantastiska känslor för att Tomtebo är vårt nya hem.

Ny trotsperiod?

Idag var Sibell och lekte hos grannflickan Dina en sväng. När jag kom för att hämta hem henne till middagen, så ville hon självklart inte följa med. Men jag var så less på att höra min röst hota om indraget lördagsgodis och bortslängda födelsedagspresenter, så jag tog av henne tyllklänningen hon hade lånat och bar hem henne skrikandes i trosorna. Sen skrek hon på sitt rum och levde rövare i en kvart.

Jag är inte stolt, men jag har förståelse för mig själv. En fyraårig Sibells trots, är fasiken tre resor värre än treåringens, för nu kan hon snacka tillbaka och argumentera på ett sätt hon inte gjort förr. Hua.

Renoveringsstatus

Här är lite bilder från Tomtebo, som det ser ut just nu. Jag längtar tills på onsdag när jag får se det på riktigt. Och då har de antagligen hunnit ytterligare lite längre.

Diskbänken. Vi kommer inte att ha några överskåp. Trodde aldrig att jag skulle få med praktikern Johan på detta, men det känns som det bästa beslutet vi tagit i hela renoveringskarusellen.


Järnspisen och vedugnen, där jag kommer att baka så mycket surdegsbröd. inte. Men den är ju så fin att se på. Får bjuda ner Wolfers, så kanske Jeroen kan baka lite åt oss...

Vårt minimala badrum. 1,37x3,03 m. Men det kommer finnas golvvärme, så jag kommer att älska det.


Dörröppningen som vi har låtit ta upp mellan köket och matsalen. Till höger i dörrhålet skymtar man en täcksida med den kulör som kommer att va på köksluckorna. Den ser väldigt grön ut tycker jag, men förhoppningsvis är den gråblå på riktigt.

Lugn lördag

Idag har vi inte gjort särskilt mycket. Jag och Sibell var till Farsta en sväng och handlade lite. Johan och Pontus har varit nere på Gubbängsfältet och kollat handboll, det är en jättestor turnering där varje år. Pontus gillar verkligen att kolla på bollsporter och applåderar varje gång någon annan gör det. Så han hejar alltid både på borta- och hemmalaget. Solidarisk liten kille.

Johan är ute med alla sina kompisar ikväll. På en slags "hej-då-fest".

Så jag och Sibell har lyxat och ätit jordgubbar och glass till kvällsmat. Sibell har gått klädd i sin prinsessklänning hela dagen och hon ville gärna titta på alla prinsessor på tv. Jag fastnade också, konstigt nog, eftersom jag inte har brytt mig ett skvatt om bröllopet framtills idag.

Eftersom Johan med största sannolikhet, kommer att vara utslagen av bakfylla imorgon, laddar jag inför en natt och dag med mina barn. Fast till klockan 14 måste Johan ha piggnat till, för då ska jag följa med Sibell på 6-års kalas hos granntjejen och Pontus är inte bjuden.

Så lätt att göra henne överlycklig. Lite glass, så fnittrar hon i en kvart.


Bra fluffig stass.

Blev så glad, för när jag rensade uppe på vinden, hittade jag Sibells gamla Katvigjacka. Som Pontus turligt nog inte har vuxit ur. Får otroliga flashbacks till när Sibell var runt 1 1/2 och sprang runt i denna.

Slitna barn

Det blev ingen rolig lekstund för kusinerna idag. Sibell var helt förbi av trötthet och surhet, så Johan gick hem med Astrid och Viktor och inväntade Malin. Lika bra var nog det, för sen upptäckte jag att Pontus hade nästan 39 graders feber. Är i och för sig ganska säker på att det är tandrelaterat, men han var rätt hängig.

Sen för att toppa det hela, stod han på en köksstol, som välte, och han fick en rejäl känga över näsan. Så febrig och med näsblod som rann, var det bara att sätta sig framför datorn, sätta på Babblarna och hålla honom i famnen tills det var läggdags.

Nu sover barnen. Jag och Johan ska kolla säsongsstarten på True Blood. Spänning.

Dagis i alla fall

Sibell var så pass pigg och leksugen imorse, så jag gick och lämnade henne ändå. Hon var pigg hela dagen igår, hade ingen feber och jag torkade hennes näsa kanske två gånger under hela dagen. Sen är det ju hennes sista dag, på dagis här och det hade varit tråkigt för henne att missa den.

Så nu sover Pontus och jag funderar på att ta tag i en av de 69 flyttkartongerna, som ska rymma hela vårt liv. Vissa av kartongerna kommer inte packas upp i första taget, så det gäller att sortera. Och rensa.

Det är nu flyttkaoset börjar. Och jag har ingen aning om när det är "över". Fast det känns inte särskilt jobbigt, utan jag längtar mest tills vi har fått ner flyttlasset till Tomtebo och vi kan göra huset till vårt. Än så länge är det fortfarande i snickarnas händer.

Åt fanders med rutinerna

Eftersom Sibell inte kommer att gå något mer på dagis innan sommarlovet, så släppte vi alla rutiner idag. Nu är det sommarlov!

Så Pontus har sovit två gånger idag och Sibell en. Sen somnade hon för kvällen 21:42, så vi kanske inte kommer rucka på den rutinen så jätteofta. Men hon är å andra sidan inte så värst svår att tass med, fast hon somnar sent.

Idag var vi till Hågelby park. Ett stort ställe söder om Stockholm, med 4h-gård, restaurangen, scen, lekpark, hästhagar, trafikpark( tänk radiobilar), gammeldags handelsbod, olika slags trädgårdar och hantverkscentrum.

Sibell ratade teater med folk från Bolibompa för att titta på gräsänder. Men det är ju lika bra att hon vänjer sig vid djur istället för kändisar. Vimmerbys mest kända person; Astrid Lindgren, sitter ju numera staty tyvärr. Inte mycket till kändisspaning.

Inte för att jag är någon slags mästerfotograf, men inser nu, att jag har haft en jättejättekonstig inställning på kameran hela dagen. Strunt samma. Det jag vill visa med den här bilden är familjen i bakgrunden. För i trafikparken, kunde man köra radiobilar. Man stoppade i 10 kr, så fick man köra cirka fem minuter. Jag och Johan hade bara två tiokronor, så det fick våra barn nöja sig med. Men deras stora tös, var helt galen, trotsig och väldigt skrikig, så jag lover er, de stoppade i tiokrona, efter tiokrona i de där bilarna. De spenderade säkert 150 kr.

Tre bjurlingar får plats på en sån här bil.

Pontus brydde sig inte nämnvärt om ifall bilen rullade eller ej. Den här traktorn, satt han i, i säkert tio minuter och bara smårattade på stället.

Sparsam

Sibell är betydligt bättre idag. Hon sov hela natten och har ingen feber nu. Så vi funderar på att dra på någon slags utflykt. Johan tyckte att vi skulle göra korvstroganoff och ta med till picknick. Känns inte smarrigt, tycker jag. Så jag röstade nej till det förslaget och sa: köpelunch. Basta.