48 timmar

Det finns ju en benhård regel vid kräk och den lyder: 48 timmars karantän efter sista kräkning. Så det blir ju inget dagis idag heller. Jag ska köra in barnen till mormor vid lunch och sen är hon hemma med dem i eftermiddag. Vet inte hur vi hade fixat den här veckan utan mamma.

Så snart ska jag ge mig ut i snöstormen och köra in mot stan. Är väldigt glad för stor bil, med fyrhjulsdrift och nya dubbdäck idag.

Kräksjukan

I morse när jag skulle plocka upp Pontus, var det en otrevlig överraskning att inse att han hade kräkts. Ett riktigt ojippi gick genom min kropp. Tack och lov att han är min son, för jag är inte helt opåverkbar, när det kommer till just kräk. Såg framför mig, hur dagen skulle se ut. Men peppar, peppar, så har ingen mer spytt. Håller tummarna för att det håller i sig.

Men det finns ju ingen åkomma, som kan framkalla så mycket psykosomatik. Jag har ju känt efter hela dagen: mår jag illa? När Sibell har hostat, har jag nästan kastat mig efter kräkhinken, för att fånga det inbillade kräket.

Morgon i soffan, utan välling idag, men med blåbärssoppa.

Vill du ha den inslagen?

Från 9:30-18:00, med undantag för en timmes rast, har jag slagit in julklappar och tagit betalt. Vilket är fullkomligt normalt om man jobbar i butik strax innan jul. Vet inte vilken jul i ordningen jag jobbar inom handeln, men skulle tippa på 8, varav fem i smyckesbutik och 3 på ROOM. Men jag är helt ringrostig. Fast efter en dag som denna, är jag grymt snabb på att slå in paket och knorra snören. Något stel i händerna dock...

Trots att barnen gått sin längsta dag någonsin på dagis idag, mamma hämtade dem strax före fem, så skrek Sibell att hon absolut inte ville gå hem och Pontus hade haft en kanondag. Så det får jag väl tolka som att det inte gå någon nöd på dem.

Johan är ute om hämtar in ved, vilket är skönt, för just nu är min fantasi helt vild om jag är ute i vedbon på kvällen. Är helt övertygad om att det ska komma vampyrer eller ondsinta psykon och låsa in mig, eller klubba ihjäl mig med ett vedträ. För inte särskilt länge sen, var jag noll procent rädd. Vet inte riktigt vad som har hänt. Plus att jag är ju ganska övertygad om att vampyrer är ganska snälla varelser, som Edward i Twilight till exempel.

Nä, nu ska jag bada mig varm och sen dricka glögg framför Mad men.

Undrar om jag kommer drömma om paket och snören inatt?

Trött

Dagis har varit stängt idag, men mamma tog ledigt och har varit med barnen hela dagen. Så imorse, tog jag sovmorgon, käkade frukost i lugn och ro och sa sen hej då. Inget tjat om påklädning och tandborstning. Inget oro för stressig dagislämning osv. Fick en känsla för hur det är för Johan varje morgon. Men samtidigt är det ju en självklarhet att jag lämnar, eftersom jag börjar 9:30 och Johan kl 8. Det var bara skönt att få avbrott i rutinerna.

Jag märker att det var ett bra tag sen jag jobbade, för när jag kommer hem på kvällarna nu, är jag så trött så trött. Det är säkert en vanesak, förhoppningsvis orkar jag göra grejer på kvällarna snart.

När jag åker bil, har jag alltid P3 på och nu har de Radiohjälpen. En veckas direktsänd värlgörenhetsradio. De samlar in pengar under temat Barn är inte till salu. Så alla som tycker att det är fel med barnarbete, barnprostitution och annat utnyttjande av minderåriga, kan med ett enkelt sms skänka pengar. Så slå på P3 och lyssna på man gör för att ge 50, 100 eller 200 kr. På väg hem ikväll, hörde jag ett reportage om en nioårig flicka som jobbade som hushållsslav i Senegal. Hon såldes av sina föräldrar och då hon är äldst av sina syskon, har hon "försörjningsplikt". Nio år.

Så himla svårt

Att få ihop ett pepparkakshus, är bland det svåraste som finns. Eller att få ihop det, med alla medel tillåtna är väl inte omöjligt, men det ser ju för taskigt ut. Brunt stelnat socker, gavlar som har spruckit och inte sitter ihop, tak som inte sitter ihop över nocken.

Innan jag och Sibell började med huset, hade jag en bild i huvudet på ett vackert litet hus, dekorerat med kristyr och nonstop. Små tomtar skulle titta ut och vinka välkomnade från fönstret. Men nu, efteråt, hånskrattar jag åt min bild. Sen underlättar det inte direkt att båda takbitarna var spruckna på mitten, redan i kartongen. Tack för det Annas Pepparkakshus.

Men allt är ju en bagatell om jag tänker på vad som hände i Stockholm igår eftermiddag. Finns inga ord för hur otäckt jag tycker att det är.

Nu ska jag slänga i mig lunch, byta om och åka in och jobba ett par timmar. Julruschen i Vimmerby påverkas nog inte av det som hände uppe i storstan igår. Eller så lägger det sordin på julhandeln, vilket jag nästan kan hoppas, för det är ju nästan hysteriskt vad vi handlar julklappar.

Fler fina mössor

En gammal kollega till mig från Room, syr också mössor och för ett tag sen, skickade hon varsin mössa till Sibell och Pontus. Fleecefodrade och varma. Så henne kan ni också kika in till om ni är på jakt efter mössor. Finns att beställa här.

Tålamodsbrist

Idag har jag och och barnen varit lediga. Allt har varit frid och fröjd. Nästan allt.

I förmiddags kom Kinna, som vi brukar hämta ägg hos, hit med sitt barnbarn; Ludvig, som är två och ett halvt. Barnen pysslade, käkade smotothiesmellis, hoppade i sängen. körde runt på småbilarna och jagade varandra.

Sen käkade vi soppa och plättar till lunch. Allt var fortfarande lugnt, inga sura miner. Pontus sov middag. Jag och Sibell pysslade. Frid och fröjd. Pontus vaknade och vi käkade mellis. Torktumlarreparationskillen kom och imponerade på barnen med sin verktygslåda.

Vi gick ut och skottade, åkte lite stjärtlapp och någonstans då, började gnället. Pontus tyckte att det var jävulskt jobbigt att inte kunna röra sig i snön. Han bara ramlade och orkade inte ta sig upp. Samtidigt som han verkligen ville gå i den halvmeterhöga snön.

Sen gick vi in och det var bara fel på allt. Så till slut, var jag en sur disktrasa. Jag avskyr när det blir så. Det är svårt att vända och lägga bort irritationen. Tror att barnen tycker att jag har varit hin håle under eftermiddagen. Nu måste jag skaka av mig den taskiga attityden tills imorgon. Då är det jobb igen.

Jobb jobb

Nu är en lång dag snart slut. Jag har jobbat till stängning på bokhandeln. Hämtade sedan barnen hos mamma, som tur är hade de fått middag och stod påklädda i hallen när jag kom. Så det var bara att köra hem till Tomtebo, möta Johan som kom hem samtidigt från Tranås. Johan nattade Pontus och lagade mat. Jag pysslade med SIbell och nattade sedan henne.

Sen har jag gjort något så gammeldags som att skriva brev. Och pratat med Malin. Saknar hela familjen Bjurling-Ahlénius. Men vi ska fira nyår tillsammans, så då får jag en rejäl dos av dem.

En iakttagelse jag har gjort idag på jobbet: det är minst lika vanligt att folk presenterar sig med var de bor, som att säga vad de heter, när de ringer till bokhandeln.

Exempel:
-Välkommen till Bokia, det är Rebecca.
-Hej, jag bor i Mariannelund och undrar om ni har följande bok...

Tycker det är ganska rart.

Nu: dusch. Sen: sömn.

Fullproppad dag

Efter frukost åkte jag och Sibell in till stallet Frödinge, där Ninna och hennes dotter Maja, som är jämnårig med Sibell, har sin häst, en shetlandsponny. Och idag hade de fixat så Sibell kunde få låna en annan shettis. Så småtjejerna red ut på en långtur. Vi var ute i 45 minuter och Sibell har travat för första gången. Hon var jätteduktig och pysslade med hästen i stallet. Fast hon ville inte kratsa hovarna, utan lämnade det till mig. Nu får jag användning för alla timmar jag harvade i stallet som tonåring.

Sen åkte vi hem, käkade lunch och sen drog vi in till Vimmerby. I högstadieskolans gympasal är det, två gånger varje år, dansuppvisning för alla grupper som dansar inom Aktiv ungdom. Så SIbells grupp körde sin rutin och sen var det massa andra grupper. Och det var inte 100 personer som tittade, utan snarare 500. Jag är grymt imponerad av alla kids som dansade.

Mamma bjöd oss på middag i lägenheten efter. Vi körde fredagsmysmiddag; tacos.

Nu sover barnen som vanligt, jag och Johan har flyttat några bokhyllor. Jag tänkte att det rum, vi hade tänkt använda som matsal, får bli pyssel- och syrum istället. För vi har inte en enda gång, sen vi flyttade ner, suttit där och käkat. Så jag har fixat så alla kritor, saxar och allt papper ligger så barnen kan plocka med det själva. Och lagt vaxduk på bordet, så kan de kladda bäst de vill.






Pontus plockade, helt på eget initiativ, fram ett par högklackisar, satte på sig dem och började mecka med dammsugaren. Tycker det är bra att han varvar könstypiska attribut.

Utmärkelse

Tackar ödmjukast till min tidigare kollega;iFiffi, som har gett mig ett bloggpris. Och för att göra sig förtjänt av detta måste jag göra följande.

1. Tacka Fiffi
2.Kopiera muffinsbilden.
3. Skriva mina tre favvobökcer, vilka är Donna Tartts Den hemliga historien, allt av Joyce Carol Oates, omöjligt att välja en titel och Beate Grimsruds Jag smyger förbi en yxa.

Sen är det meningen att jag ska skicka vidare utmärkelsen till vänner som bloggar. Men tyvärr är fleratalet av dessa ganska sparsamma med att uppdatera. Men om ni är nyfikna på att läsa om mina vänner, klicka bara bland bloggarna jag länkar till. Turan, Hugo Åslund och Fifi.

Men en som uppdaterar frekvent är Maria på Lillingrid. Och Maria, som är riktigt företagsam, har startat en webshop, där hon säljer fina barnmössor.

En riktigt bra dag

Barnen sov jättebra inatt och vaknade inte förrär tio i åtta imorse. Så jag sov nio timmar, vilket gjorde underverk med mig. Morgonens stora utmaning utgjordes av att lyckas ge hunden någon form av promenad, samtidigt som barnen satt i soffan med vällingflaskor, filtar och bolibompa. Gick väl sisådär, så efter en stund, var det bara att pälsa på barn och mig, dra fram dubbelpulkan och gå ut igen.

Sibell hade genrep till grand finale imorgon. För då är det dansuppvisning i stora gympasalen, med massa åskådare. Jag är så nyfiken på att se hur hon reagerar på att uppträda inför en hel läktare med föräldrar.

Idag har vi haft dubbelt upp med besök. Först kom min kompis Lindha, med sina tre pojkar på lussefika. Pappan; Steve, som är elektriker och engelsman var på fjärrvärmeinstallation en bit bort. Sen efter middagen, kom vår grannfamilj över på glögg.

Det är småkonstigt faktiskt, för när jag bodde här som tonåring hängde jag och Lindha jääääämt. Och även om vi haft de bästa intentioner, har vi inte sett förrän nu, sen vår flytt hit. Fastän vi har jämngamla barn och inte bor mer än 8 mil ifrån varandra. Men förhoppnigsvis dröjer det inte fem månader innan vi ses igen.

När jag tänker efter; en annan kompis som jag mer eller mindre bodde hos under gymnasiet, hon bor bara en och en halv mil ifrån oss och henne, har jag bara träffat två gånger sen vi flyttade ner. Kan det vara så; att när närheten och möjligheten till att ses finns, då tar man det nästan för givet. För nu under sommaren och hösten, då träffade vi till exempel både familjen Björk och familjen Öhlén oftare, än när vi bodde i Stockholm.

Äntligen helg

Jag och Pixie sitter i soffan. Pontus somnade klockan sju som vanligt och Sibell fick jag i säng kl åtta, lämpligt nog lagom till att På spåret började. Johan är på julfest i Tranås och kommer hem imorgon och mormor är i Stockholm. Snart ska jag pälsa på mig, knäppa på pannlampan och gå en kort kvällspromenad med hunden. Bara runt huset ett par varv, för det känns inte helt ok att lämna barnen någon längre stund.

Idag har barnen haft en lugn och skön dag på dagis. Till skillnad från i Stockholm, där alla föräldralediga får ha storsyskonen på dagis 30 timmar i veckan, så gäller i Vimmerby 15 timmars. Och dessa ligger 8:45-13:45 tisdag till torsdag. Så måndagar och fredagar är det jättelugnt på dagis. På Pontus avdelning idag, var det bara fem barn och tre fröknar. En stor fördel med att dagiset är privat, är att kommunen kan inte tvinga dem att ta in fler barn än vad de måste. Så på småbarnsavdelningen är de 15 barn på fyra pedagoger.

Sen är det skönt att temperaturen har stigit, för nu är det bara tio grader kallt. Vilket känns som tropisk värme jämfört med hur kallt det har varit. Jag har gått omkring och svurit åt vårt kalla hus och jagat barnen med tofflor och fleecetröjor, men nu är det varmt och skönt inne.

God natt

Det är 23 grader kallt ute. Vi kollar på lokalnyheter och är fast i vår besatthet av vädret.

Mamma hämtade barnen på dagis och gav dem middag. Sen hämtade jag dem hos henne efter jobbet. Så himla lyxigt att få hem mätta och glada barn.

Nu sitter jag och gäspar ögonen alldeles tåriga, så det är bara att kapitulera och gå och lägga sig. Plus att Johan verkligen behöver datorn. Han ska kolla elavtal. Man blir nog aldrig mer vuxen än kvällar som denna.

God morgon

Sitter vid köksbordet. Termometern visar -17.6. Ska snart väcka barnen och bädda ner dem i soffan framför Bolibompa. På Pontus avdelning sover ju barnen ute på vilan, men jag undrar om de har någon gräns för hur kallt det får vara. Annars måste jag trolla fram något slags eskimåunderställ, förlåt inuitunderställ menar jag.

Älskar när dimensionerna blir fel på kort. Hej jättehanden och jättekoppen och det yttepytte huvet.

Eftermiddagen

Vi fick så himla god fika hos grannarna; smoothies, lussebullar, kakor och kaffe. Barnen lekte och badade. Och till skillnad från nästan varje gång när vi ska gå hem därifrån, så följde Sibell med utan protester. Annars brukar hon gråta och säga att hon ska bo där för evigt. För hon äääälskar "Noras" hus. Det är så vitt och vackert och inte kråkslottsfalurött som Tomtebo.

Idag gjorde jag Eons årsvinst säkrad genom att dra igång våra direktverkandeeluppvärmda element i vardagsrummet. Fram tills nu har vi klarat oss på att elda och bara har igång två element på nedervåningen. Fast det har ju grundat sig lite på att jag har varit hemma och kunnat elda. Men nu ska jag jobba en hel del och ingen eld=jävligt kallt.

Nu är det långa dagisdagar som gäller för barnen onsdag och torsdag. Stålsättning pågår inombords.

Vitt, vitt, vitt

Det har snöat såna kopiösa mängder de senaste dygnen. Vi har säkert en halvmeter snö. När jag går på tomten, går snön upp till mina knän. Pontus kan inte röra sig förutom om det är skottat.

Vi tackar vår lyckliga stjärna; Tomas som kommer med sin traktor och plogar vår uppfart. Vi tittar ut på vårt fågelmatsträd och ser överlyckliga småpippis som käkar jordnötter, talgbollar och solrosfrön. Vi bakar lussebullar och lyssnar på julmusik. Det är så himla vackert ute nu, för solen skiner, skogen ser ut som ett sagolandskap. Just nu vill jag inte bo någon annanstans än här på Tomtebo. Hellre snökaos i Småland än i storstan. Här blir inte snön svart av avgaser, bara en sån sak.

Ska knata över med barnen till grannarna snart. Tänkte låna deras badkar och tvätta Sibells här. För även om snön är vackert vit, blir Sibells hår fortfarande grönt av vårt vatten.

Lugn lördag

Pepparkaksbak, mormorsbesök, magknip av överdoserat intag av pepparkaksdeg, kurragömma, kojbygge och väggmålning. Och ett fasligt eldande i kakelugnarna och vespisen.



Kolla va mörkhårig Pontus är.

Åsså va det fredag

Jag jobbade tisdag och onsdag, igår var det fixardag med handling, städning och julpyntning. Idag har barnen varit hemma med mig och vi har åkt pulka med Caroline och My på förmiddagen. Sen efter lunch kom Maria och Natalie, som går på dagis med Sibell och Pontus ut med sin mamma Amanda och lillbebisen Julia. Sibell och Maria körde disko på övervåningen med dans, fläkt och högsång av Manboy. De hade så himla roligt och skrattade hela tiden.
Pontus och Natalie, körde mer på tjafsa- om- leksaker- leken. Fast de kramades lite också.

Maria är fem, Natalie fyller två i mars och lilla Julia är snart fyra månader och det är nog en hel del att stå i. För det är ju som att jag skulle ha en halvårs-baby också, vilket jag ser som i det närmaste omöjligt. Men som Amanda säger; man grejar det. Imponerande tycker jag i alla fall.

Köksrenoveringen går framåt, nu är väggen kring järnspisen målad två vändor och det måste till en tredje strykning, som jag tänkte göra imorgon. Sen hoppas jag att sista tapetvåderna sitter uppe innan helgen är slut.

Annars har jag varit laddad inför säsongsstarten av På spåret. Om jag säger så här; jag rös när Kristian Luuk sa: Vart är vi på väg, inför första resan, så kan ni förstå hur peppad jag är på detta program.

Det går framåt

Ikväll satte jag upp coverup-tapeten, vilket inte var gjort på den här bilden. Det var inte alls svårt och gick ganska fort, sen är det alltid lika spännande att se morgonen efter, om det sitter kvar. Jag använde bisarra mängder tapetklister, så det borde fästa.



Fyndade ett på brickband på loppisen i lördags. För massa år sen, vävde jag ett tyg, som jag sen sydde hårspännesrosetter av, men det funkade lika bra att dölja spiken med.

Småsegt

Igår var Johan lite trött. Fram till klockan var halv tre låg han mer eller mindre och sov. Men jag och barnen hade det bra. Det var gråregnigt ute hela dagen, så Sibell var inne hela dagen, förutom efter middagen, då hon gick över till grannarna och käkade efterrätt. Pontus sov i alla fall ute, så han fick ju två timmars frisk luft.

Jag hann med en hel del. Har velat flytta runt lite möber på övervåningen, så det fixade jag med igår. Barnen lekte och bråkade nog inte en enda gång. Vilket var oerhört skönt, för vissa dagar, kan de inte ens vara i samma rum utan att bråka. Det känns som att Pontus håller på att växa till sig lite, plus att jag tror att han lär sig jättemycket på dagis. För på dagis är nog inte alla barn lika snälla och tålmodiga som Sibell. Där får han nog tillbakapuckling om han drar någon i håret till exempel.

Pontus säger ju inte så många ord än, så när han lär sig några nya, blir det väldigt tydligt. Hans nyaste tillskott till ordförrådet är.
-Glass
-Oj då

Ni hajar ju vilka givande konversationer vi har. Men han förstår allt vi säger och svara a-a när han menar ja och skakar på huvudet när han säger nej. Så pratar gör han ju.