Läste ett blogginlägg om en förstföderska som fått värsta komplikationerna efter sin förlossning. Det slutade efter 28 timmar i akut snitt, nu kan hon inte röra sig, riskerar blodpropp och måste ta massa sprutor. Då inser jag, hur lycklig lottad, jag har varit båda mina förlossningar.
Allt har gått fort, inte spruckit, kunnat va på benen på en gång. Visserligen hade jag eftervärkarna från helvetet med Pontus, men det är ju ingenting i sammanhanget.
Puh, som tur är, känner jag och Johan oss till 99% säkra, på att vi inte ska ha fler barn. Så då behöver jag ju inte oroa mig för att få en mardrömsförlossning nästa gång. För det blir, med största sannolikhet, ingen mer gång.
Nej nu är det dags för städrace, sen ska jag till Målarmästarn och köpa färg och tapet. Nästa helg drar vi ner till Tomtebo och då ska jag tapetsera köket. Det ska bli så spännande att se hur långt de har kommit. Förhoppningsvis är det på väg mot klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar