baka

Pepparkaksbak är ju som tur är inte särskilt ansträngande, så lite julstämning kommer vi få i alla fall. Jag försökte fylla huset med maximal mycket jul genom att sätta på en hackig jul-cd, men efter att ha hört Mariah Carey sjunga "All I want for christ- All I want for christ- All I want for christ" 45 gånger, stängde jag av.
I alla fall, pepparkakorna blev goda, Sibell åt inte alltför mycket deg och bara en av plåtarna blev så har smulig.
Något annat: När Sibell frågar efter sin svarta drake, då menar hon egentligen sin svarta (hals)krage. Det tog ett litet tag innan jag fattade det...

7 långa veckor kvar

Det är sju veckor kvar till den 17 januari. Någon gång i de datumkrokarna kommer Sibell att få ett syskon. Jag har fram tills, ungefär nu, tyckt att det känns bra att det är ett par månader kvar, innan vi blir tvåbarnsföräldrar. Lite tid att njuta av lugnet och att bara få sova på nätterna och inte behöva tänka på såriga brötvårtor, konstiga hormonplitor och annat spädbarnsrelaterat.
Men det är som om att bebisen i magen, inte riktigt håller med. Eller jag kanske inte ska skylla på bebisen, utan det är väl snarare min illasinnade livmoder, som tycker att jag ska göra aboslut ingenting. Inte ens sova på nätterna. För den håller på med sammandragningar och med att göra ont, ont, ont. Och ingenting verkar göra så den lugnar ner sig.
Så min favoritmånad på året, som snart börjar, verkar inte alls bli fylld med mysiga julmarknader och trevligt julpyssel och pulkaåkning, utan stillasittande, icke-städande, icke-promenerande och icke-icke. Så nu ska jag genomgå någon slags personlighetsförändring, så jag kan njuta av detta. För jag kan ju liksom inte göra så mycket annat. PÄCK!

Varmt och sen kallt

Sibells potträning går ibland jättebra och imorse gick det mindre bra. Jag och Sibell satt och morgonbusade i sängen. Precis när hon ska ge mig en kram, så känner jag hur det blir väldigt varmt mellan oss. Sibell kissade sin morgonkiss över mig och det rinner över bebismagen och ner på täcket. Så himla omysigt! Men som tur är, så av alla människor på jorden, är det Sibells kiss som jag helst får över mig.

Viva la Diva

Sibell har fått för sig att hon inte kan äta själv utan måste bli matad, för då kan hon läsa tidningen samtidigt. Och så länge vi har ett barn så finns ju det tid, tuffare blir det i januari. Men imorse så tyckte Johan att Sibell faktiskt kunde äta sin filmjölk själv och sa det till henne. Då puttar hon bort tallriken mot Johan, spänner ögonen i Johan och säger med en mycket bestämd röst: Nej, säger jag. Mata mig.
Vi frågade fröken på dagis vid vårt senaste utvecklingssamtal, om det är några problem med detta på dagis, men där äter hon själv och det är aldrig några protester. Hon vet ju att hon kommer undan med det, för på Kulstötarvägen är matfrågan=maktfrågan.

Vår egen lilla kantor

Nya favoritsången är "Tryggare kan ingen vara". Sibell var för någon månad sedan på kusin Viktors dop och då hörde hon den för första gången. Sen är den med i en sångbok som vi har och efter att vi har sjungit den några gånger för henne, går hon nu runt och drar tre verser på egen hand.

1000 frågor och inte lika många svar

Sibell kör just nu en evighetsfrågesport med oss. Frågan är densamma varje gång: "Vad är det nånting?" Hon frågar om allt, allt och allt. Och hon frågar tills hon får ett tillfredsställande svar. Igår var Bolibompa en enda lång frågestund om vad saker var för något. Men det är ju bra att hon är nyfiken av sig.
Idag var Sibell tillbaka på dagis, för första gången på nästan 1 vecka, och när vi kom hem på eftermiddagen, var det som om att dagisfröknarna hade satt i nya high-power-batterier i Sibell. Hon var som ett riktigt högljutt och uppkäftigt godståg. Som tur är lugnade hon ner sig efter att Johan hade busat ur henne massa skratt och annat vilt.

Kiss och kullerbyttor

Tjihu!! Äntligen har Sibell förstått att man ska kissa och bajsa på pottan. Så nu är det hårdpotträning här. Idag har vi i och för sig haft 5 klädbyten, men jag har i alla fall fått upp hoppet för att hon någon gång i framtiden inte kommer att använda blöja.
Och idag lyckades hon göra en kullerbytta på egen hand. Så hon kanske inte har ärvt min rädsla för allt som kan resultera i kroppsskador. Känns bra. Jag vågade aldrig hoppa bock i skolan till exempel. Var säker på att jag skulle slå ihjäl mig.
I början på veckan var vi hundvakt till mormors hund Pixie. Det gick jättebra, men jag kom att fundera över hur alla hundägande småbarnsföräldrar gör. För säg att man är ensam hemma med hund och barn och så går barnet och lägger sig, vem passar då barnet när hunden får sin kvällspromenad?

örk

Utan en digital örontermometer, skulle vi ha det tufft just nu. Sibell har feber som pendlar mellan 38.5 och 39.9. Och om vi bara skulle ha haft den klassiska rövtermometern, så skulle vi kanske ta tempen två gånger om dagen och detta under fasthållning, men med den här, fantastiska uppfinningen, så kan man kolla tempen lite oftare. Väldigt skönt för hela familjen.
Men Sibells feber har hållt i sig sen i lördags nu och det kommer inga andra symptom. Bara feber. Så vi får väl se hur länge den håller i sig, men jag hoppas så mycket på att den har lagt sig till imorgon. För när ungen har feber, ska man ju hålla henne inomhus och det är inte alls så lätt att få dagarna att gå. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag längtar till parken. Frisk luft.

Underbara barnvakt

Helgen som gick, åkte vi ner till mormor i Småland. På lördagen var min 10-åriga lillsyssling Pernilla och hennes familj över på middag. Sibell och Pernilla lekte i flera timmar. Jag märkte knappt att Sibell var i samma hus som vi andra. De byggde koja och lekte med småprylar.
Annars kan jag ju rapportera att vår dotter, åt spenatsoppa till middag idag. I vanliga fall, när vi frågar vad hon vill ha till middag, svarar hon: korv, spagetti och majs, eller blodpuding, eller storfavoriten: pannkakor.

Packa gå-bort-väskor

När vi ska åka iväg någonstans, så brukar jag be Sibell packa ihop lite leksaker som hon vill ta med sig. Ibland blir det en matlåda, en boll och en plasthäst, ibland delar av hennes teservis, ett vykort och en bok. Jag skulle så gärna vilja veta hur hon tänker när hon väljer ut sina prylar. Det är aldrig samma saker som följer med.

Gillar det inte

Imorse så kom stunden jag har fasat lite för. Sibell sitter och käkar sin frukostmacka. Så säger hon: "Mamma, jag vill ha kaivar." Och den söta felsägningen väger inte upp att kaviar är bland det äckligaste jag vet. Jag klarar verkligen inte av lukten. Men samtidigt skulle jag ju aldrig neka henne något i matväg, vi har liksom inte utrymmet att chansa, när det kommer till Sibells mat. Så det var bara att plocka fram tuben och kleta på lite på mackan. Sen luktade hon så då fiskigt. Hoppas det har gått bort tills jag hämtar henne på dagis...

Egna tolkningar

Jag kan ju komma ihåg hur det var innan man lärde sig engelska, men ändå sjöng engelska låtar. Man hittade ju på orden och tyckte att det lät precis likadant som originalet.
Sibell gör precis likadant, fast med svenska sånger. Bästa just nu är när hon sjunger "Fattig bonddräng" från Emil i Lönneberga. Sibells text är: jag är fattig bängen, men jag lever ändå. Herregud i himlen.. mummelmummel.. å slåss!! Om ni vill höra originalet, finns det på youtube.

Finbesök

I söndags hade vi en faslig tur som fick kusinfamiljen på besök. Det värmer liksom lite extra i hjärtat när barnen leker och busar med varandra.

Vad är det frågan om?

Ja ha, då har man sett till att ens barn kommer att få hjärnskador och beteendestörningar och inlärningsproblem och gud vet vad. För att man har varit så urbota korkad och trott att nappflaskor varit ofarliga. Det är ju helt sjukt att allt ska vara farligt och giftigt. Jag ska börja värma vattnet till vällingen i en skål av bark och tälja nappar i trä. Och Sibell kan glömma att hon får leka med något som kan tänkas innehålla några konstgjorda ämnen. Och fleecebyxorna och galonstället åker i soporna. Bara yllebyxor från och med nu.
Tacka vet jag killen som intervjuades i DN angående "larmet". Han sa: Äh, för några år sen, var det chipsen, som var boven och superfarligt. Nu är det nappflaskorna.
Det går ju inte att leva om man ska hålla på och undvika allt. För det är nästan så det känns. Allt är farligt. Och det lilla som är ofarligt är 1. äckligt 2. tråkigt 3. dyrt

Så nu kan bloggen fortsätta som "vanligt"

Det här är ju Sibells blogg, och jag vill att den ska vara en glad blogg. Därför deppar den inte ner sig, utan fortsätter i sin glättiga ton.
Sibell har börjat förstå att det är en bebis i min mage och att den ska komma ut. Eller hon har nog egentligen ingen aning om vilka konsekvenserna blir, men hon gillar att pussa på magen och önska sig presenter som bebisen ska köpa till henne när den kommer. Just nu står en tröja högst upp på önskelistan.
Om allt går som det ska, kommer det en bebis någon gång runt den 17 januari.

I söndags var det Tallkrogens Trädgårdsförenings 75 års dag och värsta galejet i Olympiaparken. Sibell satt på en häst, tiggde gratisballonger och hoppade i hoppborgen med de snälla granntjejerna.

Det här är det tråkigaste inlägget jag har behövt skriva. Tråkigt i betydelsen tragiskt/hemskt/sorgligt. Sibells fina morfar lever inte längre. För 3 veckor sedan fick min pappa Uffe en hjärtinfarkt och han klarade sig inte. Svårt att skriva om, så jag skriver inget mera.

Yes asså

Jag har tagit körkort. Känns overkligt.

eh, snor?

Sibell hade inte ens hunnit börja om på dagis innan hon blev snorig. Så första dagen tillbaka, blev till en vabdag. Tråkigt. Men det var ju kul att plocka fram Renässanssprayen och snorsugen. De har ju legat helt orörda under sommaren. Opepp!

Ekorrhjulet drar igång igen

Jag har redan börjat jobbet efter semestern, men Johan och Sibell är lediga den här veckan också. Fast på måndag, då är det stora allvaret här igen. Dagis. Hämta-lämna-hämta-lämna-hämta-lämna. Stress...... Usch, det känns ju inte det minsta lockande. Vi har med hjälp av en snäll farfar, deltidsarbetande mamma och flexibelt jobbande pappa, lyckats få ner hennes timmar till 8.30-15.15. Vilket känns någorlunda ok.
Det var ju ingen som sa på profylaxkursen, att det svåra är inte förlossningen, det är dagis+jobb. Varför finns det ingen andning, som underlättar det här?
Ja, ja. Idag har vi inventerat höst och vinterkläderna för förra året och insett att antingen så hade Sibell gigantiska kläder i vintras eller så har hon inte vuxit något, för hon kan fortfarande ha allt. Även om just den här mössan kanske ser lite liten ut.

Trädgård och grannar

Sibell har varit till stor hjälp med vattning. Sen har vi tur, för det bor tre tjejer i grannhusen, som tycker att det är väldigt kul att ta med sig Sibell till vår lilla lekpark och vips, så har man fått en halvtimme till att rensa ogräs.Jag hoppas att de aldrig tröttnar på detta.