En bra dag

Som sagt var, idag har allt varit frid och fröjd. Sibell på dagis. Pontus och jag gick på morgonpromenad till skogen och hittade lite kantareller, vilket är som att vinna på lotto för mig.

Sen har vi bara hängt ute i trädgården och kollat på när Johan och snickarna har jobbat på gästhuset. Som nu har nya fina vindskivor och snart ett tjusigt plåttak. Härligt att det inte kommer att regna in något mer.

Och så hade vi grannfamiljen Exner på middag. Bjöd på kantarellpaj, parmesangratinerad lax på spenatbädd med grädd- och vitvinssås. Fast barnen fick pannkakor. Tänk vilken tur, att Exners bor här och att de är så himla trevliga. Och att våra barn tycker om varandra. För annars hade vi nog varit lite ensamma...


Johan uppe på taket och hamrar och spikar.

Skogen. Så himla fridfull.

Svampar som ska plockas om en dag eller två. Hoppas att jag hinner först.

Dessa var stora nog, för att följa med hem.

Min lilla vagnriddare. Han ville helst inte gå i skogen, utan föredrog att bli körd. Då och då ville han att jag skulle plocka en liten blomma åt honom, som han kunde lukta på.

Djurkontakt

På min och Pontus morgonpromenad hann jag prata med telefonsamtal till Malin och få klartecken att vi kan bo där nästa helg, när vi ska upp till Stockholm. Konstigt att inte ha ett eget hus att bo i, men desto mysigare att få hänga med Ahlénius-Bjurlingfamiljen en hel helg.

Sen gick vi förbi hästhagen, där det stod en väldigt social häst. Den vill gärna bli klappad och den var väldigt snäll, som lätt Pontus peta den i näsan och dra den i morrhåren. Om nu hästar har morrhår...





Den här lilla kattrackarn är ju nu väldigt lycklig, för hon ska få börja sova inne på nätterna. Några kvällar har hon fått komma in och sova i fåtöljen ett par timmar, för att sen schasas ut framåt 23-tiden när vi går och lägger oss. Men nu är tvättstugan fixad, så där ska hon få sova. Än så länge funkar det bra med Johans allergi. Peppar peppar.

Ursäkta min skräckslagna min, men det är svårt att hålla kameraskygg katt och samtidigt ta kort själv. Höll här precis på att tappa telefonen. Inte bra.

Hej gnissel

Idag har vi haft en sån där ohärlig dag. Pontus har haft en omättningsbart närhetsbehov. Sibell har haft en utsökt förmåga att sätta sig på tvären. Johan har jobbat med hantverkarna ute på gästhuset. Jag har varit "en tråkig mamma", enligt Sibell. Och jag klandrar henne inte, för jag har tjatat och gnatat och gnällt och surat. Som tur är inte hela dagen, men kanske en större del.

Fast nu känns det bättre. Barnen sover, jag har fått dammsuga, vilket inte har varit möjligt sen i fredags (hör och häpna), för dammsugarpåsen var knökfull och vi hann inte köpa, innan den enda affären som saluför Mielepåsar i den här stan, stängde i lördags och sen har vi ju även söndagsstängt. Men idag, fick min svarta lilla hjälte, svepa fram över de vitlackade plankorna igen. Frid och fröjd.

Imorgon ska Sibell till dagis, Pontus får en dag till att bli av med sitt hostande och snorande. Jag undrar om han någonsin kommer att bli helt inskolad. Svårt när de bara får gå tre dagar i veckan, för det blir inte någon kontinentuerlighet, eller vad det nu heter...
(Vi måste börja prenumerera på dagstidning, så man får någon slags intellektuell stimulans.)

Annars glädjs jag åt att Mia Skäringer har börjat blogga igen.

2 månaders check

Nu har vi snart bott två månader i Småland och kort kan man sammanfatta det så här.

Fas 1
-semester, första 5 veckorna.
-många trevliga besök från vänner

Fas 2
-gå in med mössan i hand till arbetsförmedlingen.
-fåtal besök från vänner.
-frekventa hemnetbesök för att kolla utbudet av hus i Stockholm.

Fas 3?
-en plöstligt infunnen känsla av att vi har gjort något väldigt bra.

Det finns vissa kvalitéer med livet på landet, som skulle vara oerhört svåra att vänja sig av med, vid en eventuell tillbakaflytt. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Men just nu kan jag känna mig så harmonisk med att bo här. Kanske är det att vi precis haft fina vänner här, eller att nästa besök till Stockholm är planerat, eller att solen har skinit flera dagar. Jag vet inte, men nu är det bra.

Att bo så här billigt, att inte behöva tänka på att köpa massa kläder för att passa in i en trendig massa, att kunna vara ute på sin egen tomt en hel dag, utan att det blir trångt eller tråkigt, det gör livet väldigt mycket enklare.

Sen finns det några stora nackdelar, som är svåra att kompromissa med; våra vänner bor långt härifrån. Sen om det är så att man behöver köpa något, förutom mat, byggvaror eller blommor, kan det blir svårt i den här lilla staden. Men då är det ju tur att allt man kan behöva, finns på internet.

20-årigt fuktproblem

Vad som först verkade vara ett par taskiga takpannor, blev en utriven vägg. Så våra planer på att ha gästhuset klart snart, har blivit lite fördröjda. Det har runnit vatten i väggen, väldigt mycket och väldigt länge. Så det blir inget bed and breakfast nu i höst i alla fall. Vilket kanske aldrig var tanken, men vi kan ju låtsas att vår ambitionsnivå var så hög.


ps. har inte tapetserat än.

Fantastisk helg

Sent i fredags kom familjen Björk ner. Beundransvärt att de drog med två små barn, halv åtta från Bromma, för att komma ner strax efter elva på kvällen.

På lördagen åkte vi till Astrid Lindgrens värld och hade en jättefin dag där. Det är ju väldigt skönt att gå dit på lågsäsong. Slippa trängsel och kopiösa mängder turister.

Resten av helgen innehöll god mat, brädspel, bondgårdsbesök, och mycket prat.

Sibell


Pontus


Markus och Sonja

Inredningsrace

Nu sitter hyllplanen i köket uppe och nästa moment är tapetseringen, alltså mitt moment. Och jag bara drar lite på det. Lite grann bara. Tänker att det blir nog ett bättre tillfälle sen. Men frågan är om jag ska slänga upp ett par våder nu. Eller ska jag vänta lite. Vi får väl se om det blir några före och efter bilder senare...

Leker själv

Sibell är nu inne i en helt fantastisk fas när det gäller det mesta. Men framförallt: lekmässigt. Hon kör en miljon olika lekar och använder allt från ett sugrör och lite tejp, till sin gamla Pippi-docka och handduk. Och så håller hon på. Man märker knappt av henne långa stunder. Det känns skönt att hon har kommit igång med leken här på Tomtebo, för fram tills nu, har hon stundtals, varit väldigt missnöjd med att bo här. Hon har längtat till Tallkrogen, velat flytta till mormor, vägrat gå hem från grannflickan på kvällarna osv. Men nu, peppar peppar, känns det som att hon verkligen trivs.

Här är hon kock.

Skrindtur

Vi tog en promenad bort till Kinna och fick fika. Barnen älskar att vara där och de älskar att fika. Så det kunde inte ha passat bättre. Vi fick även med oss en bukett blommor från trädgården och hemodlade tomater.

Vad har vi annars gjort idag?
Älskat golvvärme, vilket måste vara det bästa vi någonsin har investerat i. Varmt golv i badrum, hall och tvättstuga; det är helt underbart.

Hemmahäng

Det blev inget dagis idag. Jag bedömde att Pontus var för snorig och Sibell ville då, av ren syskonkärlek, också stanna hemma. Johan är iväg idag, så jag och barnen kör ett tremannarace här på Tomtebo. Men solen skiner och det är helt underbart ute, så det finns bara saker att vara glad för.

När Pontus sov sin lur, satte jag Sibell framför en film och gjorde klart soppan till middag. Så är det bara pannkakorna som behöver fixas sen. För av någon anledning, blir soppa och pannkaksmiddagarna, helt sjukt stressiga.

Baka

Det går ju väldigt mycket snabbare att baka utan barn och med en fantastiskt bakmaskin. Hoppas nu inte att jag blev för entusiastisk med mjölet bara. Men det går att kompensera torr deg, med mycket smör.

Smälta in

Idag var barnen på dagis i fem timmar. Så jag och Johan har målat klart köksväggen över diskbänken och hyllplanen. Förhoppningsvis kommer tapeterna upp snart också.

Men även om det går framåt, är det så sjukt mycket kvar. Fast jag måste ändå medge, att jag är mycket bättre nu på att låta renoveringen ta tid. På Kulstötarvägen, då fick jag panik varenda dag, för att vi aldrig blev klara. Men det var ju på grund av att alla hus, hade exakt samma förutsättningar och det var omöjligt att inte jämföra. Nu finns det ju bara ett Tomtebo och inte tusen grannar, vars hus ser exakt likadant ut som vårt.




Idag började Sibell på Rytmisk lek. Eller riktningslek, som hon själv säger. 16 barn, som rusade runt och var sprudlande glada.

En liten jämförelse: "Dans" för 3-4åringar på Kulturama, 11 gånger: ca 1500:-. Kommer inte ihåg exakt vad vi betalade. Dans var ju en lätt överdrift, för det var med rörelser till musik.

Rytmisk lek i gamla Bowlinghallen i Vimarskolan, 13 gånger: 350:-.

Ett bröllop senare

Det var en helt magisk dag igår. Calle och Malin var så fina och kära och så sa de: Ja till varandra och solen sken på dem. En stråkkvartett spelade och sjöng Så skimrande var aldrig havet. Jag kan nästan inte förstå hur världen kan vara så vacker och fylld med fint.

Sen åt vi, pratade och dansade. Precis som jag hade hoppats på. Kl två på natten gick det en buss in till stan. Så då var festen slut och vi sov på Högalidsgatan, i Johan föräldrars övernattningslägga, vaknade imorse vid nio. Gick till ett mysigt café, köpte var sitt frukostpaket, hade var sin tidning och satt ute och åt tillsammans under tystnad. Sen åkte vi tre timmar tillbaka till våra superfina barn.

De hade haft det toppen med mormor, enda molnen på himlen var väl mormors nattsömn. Den hade väl blivit avbruten ett par gånger, men för att citera min mamma: "Sömn är överskattat".

Så jag är så tacksam för allt den här helgen har innehållit. Tack Calle och Malin för att vi fick vara med på ert underbara bröllop. Tack mamma, för att du tog hand om barnen, så vi kunde åka iväg och bara tänka på att ha kul.

På väg

Trodde nästan inte på att vi skulle komma iväg. Det är nästan för bra för att vara sant. Men nu sitter vi här. Jag och Johan, själva i bilen, på väg mot Stockholm. Finkläderna är upphängda i baksätet, sminket ligger och väntar på att sminkas. Det ska bli så roligt. Jag älskar att få gå på bröllop och idag ska några av de finaste jag känner gifta sig. Jag är en av tärnorna och Johan best man. Tårar och skratt. Dans och tårta. Wiiii!!

Barnen är i tryggt förvar med mormor och skafferiet är fyllt med bullar och kakor.

Så nu kör vi på. Dagen började sex och slutar antagligen ungefär tre i natt.

Bitarna faller på plats

Igår kväll satte vi upp våra lampor över köksbänken. Modellen heter Berliner och kommer från Byggfabriken. Den går väl under kategorin industrilampa och jag är så himla nöjd. Bredvid dessa lampor ska det upp några hyllplan, som Johan precis har grundmålat. Var även och köpte färg till väggen idag. En stadig 10-liters Alcro Milltex 7.


Sen har vi den här lilla tösen, som vaknade i natt och skrek att hon hade ont i handen. Såg inget inatt, men imorse när man tittade på ena ringfingret, var det svullet till dubbel storlek och alldeles varmt. Lite senare såg vi även att hon var jättesvullen över ena ankeln och det har knappt varit någon fart på henne alls idag. Har inte en blekaste om det är insektsbett eller något annat skumt. Får se om det lägger sig.

Billigt och bra

Vi var ju i Västervik för några veckor sedan och där hade de en jättestor loppis på ett torg. Jag fick syn på en Bobby car, så jag gick och kollade priset: 125 kr. Vilket var helt överkomligt, men jag prutade ner det till 100, klippte till och fick sen två nöjda barn. Det ena lite gladare än det andra...

Fix och don

Johan lämnade barnen imorse. Sibell skulle till skogen och lite nervös, men nöjd. Pontus hade varit ledsen vid lämning, men när Johan ringde efter en stund, hade han repat sig. Sen ringde fröknarna efter en stund och sa att han somnat sittandes i en vagn. Så det ska bli spännande att höra hur det gått. Men jag resonerar som så, att somnar han sittandes bredvid sandlådan, är han ganska lugn.

Jag har målat fönsterfoder, Skatten har legat på fönsterblecket utanför och hållit mig sällskap.



Nu ska jag fixa en stroganoff till barnen i helgen, så det ska gå enkelt för mamma att fixa med käk.

Sen är det uppenbart att jag måste göra någon form av manikyr. För det här, är inte förenligt med cocktaildress...

Lite renoveringsstatus

I vår ganska trånga hall, har vi gjort en garderob med elfasystem från golv till tak och spegelskjutdörrar. Så nu kan man mata den full med barnens vantar, skor, våra reflexvästar och bouleklot.

Före, trångt och värdelös förvaring


& efter, trångt och förvaringsorgie


Annars har vi spacklat köket och grundmålat fönsterfoder och dörrkarmar. Så om vi hinner, kommer väggarna vara målade och tapetserade till familjen Björk kommer nästa helg. Men eftersom vi drar till Stockholm för bröllop i helgen, skulle jag bli lite förvånad...

Regnet bara öser ner

Det är sånt oväder ute. Blåsigt, mörkt och ösregnigt. Men förhoppningsvis har vi inga alltför sneda takpannor, utan att de håller tätt.

Idag har jag varit med Pontus på dagis hela dagen. Eftersom de var hemma fredag och måndag, så hamnade Pontus lite ur sin goda dagisfas och igår när Johan var där, så var det en hel del separationsångest. Idag gick det ganska bra, men det berodde ju på att jag var där hela tiden. För så fort något annat barn grät, så grät Pontus.

Men imorgon är det hårda tag som gäller, för då ska Pontus lämnas mellan 10-14 om allt går bra. Jag kan inte komma ifrån känslan, att om han är ledsen, så sviker vi honom, om vi inte hämtar och tröstar på en gång. Eller så måste jag bara skola in honom i livets brutala skola. Jag tycker det är riktigt svårt.

Barnens dagis fyller 2 år nu i augusti och det firades i spöregnet med sommarfest. Men alla satt mest och tryckte, fikade och pratade under en platstak och drog en lättnadens suck, när fröknarna sa: "Nu är det ok att vilja gå hem, för det tänker vi göra." Varpå alla flydde till sina bilar. Men det var kul att socialisera med byfolket och inse att folk är som folk är mest. Jag har fått en riktigt bra känsla när det kommer till dagis. Mycket tack vare att det är jätterara fröknar och att de har skyhöga ambitioner för barnens bästa.

När den här killen gråter, då blöder mitt hjärta.

En helt vanlig måndag

Idag har solen skinit och vi har varit ute nästan hela dagen. Bara inne för mat egentligen. Saker och ting blir ju nästan löjligt lätta, när det är fint väder. Inga galonisar eller regnkalla händer, som det gör extra ont att få skrapsår på. Vår tomt är över 4000 kvm stor och största delen är ogräs/gräsmatta, men en del är skog och sen fortsätter skogen, men det är en bonde som äger den marken.

Idag gick jag, barnen och katten på tur till vår lilla skog och hittade massa lingon och konstiga svampar. Lingonen var inte helt mogna, men om jag orkar ska jag gå och plocka dem och göra sylt. Så kan man ju leka självförsörjande i alla fall.

Sibell brukar vara lite svår att få med sig ut. Hon gillar verkligen att leka på sitt rum och hålla på med sina små grejer. Fast när hon väl kommit ut, är hon nästan alltid i full fart med sång och trädklättring.



Titta noga, för det är lingon bland mossan.