Det var en helt magisk dag igår. Calle och Malin var så fina och kära och så sa de: Ja till varandra och solen sken på dem. En stråkkvartett spelade och sjöng Så skimrande var aldrig havet. Jag kan nästan inte förstå hur världen kan vara så vacker och fylld med fint.
Sen åt vi, pratade och dansade. Precis som jag hade hoppats på. Kl två på natten gick det en buss in till stan. Så då var festen slut och vi sov på Högalidsgatan, i Johan föräldrars övernattningslägga, vaknade imorse vid nio. Gick till ett mysigt café, köpte var sitt frukostpaket, hade var sin tidning och satt ute och åt tillsammans under tystnad. Sen åkte vi tre timmar tillbaka till våra superfina barn.
De hade haft det toppen med mormor, enda molnen på himlen var väl mormors nattsömn. Den hade väl blivit avbruten ett par gånger, men för att citera min mamma: "Sömn är överskattat".
Så jag är så tacksam för allt den här helgen har innehållit. Tack Calle och Malin för att vi fick vara med på ert underbara bröllop. Tack mamma, för att du tog hand om barnen, så vi kunde åka iväg och bara tänka på att ha kul.
2 kommentarer:
Vilka fina ord du skriver:) Blir varm!
Bröllop är ju det bästa som finns. Så nu har jag och Johan oerhörda krav på oss om vi någonsin gifter oss. Måste bli sjukt bra fest ju...
Skicka en kommentar