Släkten

Idag har vi varit på släktträff i Frödinge. Massa folk jag aldrig sett, folk från USA och så flera av mina vänner som jag har känt hela livet.

Barnen hade leksällis och jag och Johan turades om att springa efter Pontus. Han klarade sig nästan helskinnad, fast när det nästan var fikadags, då drog han på en vurpa och slog upp läppen. Så då fick vi med oss en kladdkaka och åkte hem istället.

Imorgon är det sista dagen på barnens sommarlov. Tisdag är det inskolningsdags. Jag har ångestklump light i magen. Det är ett kanondagis, som barnen ska borja på. Sibell pratar om att hon minsann ska gå på Vitsippan istället(sitt Tallkrogsdagis) och Pontus kommer jag ha så sjukt svårt att släppa taget om.

Jag kan säga så här: Tack och lov för småstadsdagis. Här får man skola in hur länge man vill. Ingen intensivvariant här inte. Citat dagisföreståndaren: Ni får ta precis så lång tid på er, som ni känner att det behövs.

Vad hon nog inte anar, är att jag kommer sitta bredvid mina barn på dagis, fram tills dess att skolan börjar. Då kommer skolfröken få köra ut mig från klassrummet.

Fattar inte hur jag kunde släppa iväg lillBello, 13 månader gammal, in i käftarna på Tallkrogsdagiset. Hua. Men det var betydligt lättare än nu. Och Pontus är 17 månader. Och en tuffing, men mammahjärtat är så löjligt blödigt.

(räknade om lite; P är ju hela 19 månader!)