Jobbar

Sitter och syr. Det är ju en grym känsla att få jobba helt efter egna premisser. Sen gäller det ju att sköta sig. Måste bli ungefär 70% bättre på att utnyttja tiden när barnen är på dagis. Blir väldigt lätt att jag börjar städa, eller laga mat, istället för att faktiskt jobba. Men jag tror, att bara jag inser, att hemmet är min arbetsplats, så kommer det att gå bra.

Kuddfodralen blev bra. Så nu är det lite 70-tals vibbar i soffan.

Oväntat

När jag lämnade imorse, fick jag syn på denna på parkeringen utanför dagis. Jag har ju trott att läget var lugnt här i småstaden.

När jag kom hem efter lämningen, kan jag inte se något spår av det påklädningskrig som pågått en halvtimme tdigare. Bara några skor och en ensam reflexväst.

Jag kan inte förstå hur mina barn, trots att de måste klä på sig varje morgon, måste protestera mot detta varje morgon. Fasiken va det gnälls. skriks, slängs grejer och är jobbigt. Jag är inte en särskilt charmig mamma kvart i nio. Då säger jag saker som får mig att skämmas. Barnsliga och riktigt omogna grejer. Kanske ska prova med munkavle på mig själv ett par dagar. Fast imorgon är det Johan som lämnar, för jag ska på tidigt morgonmöte.

Tajt schema

Nu ska jag fixa middagen, så den är klar när barnen kommer hem. För Johan jobbar i Västervik idag, så han är inte hemma förrän halv sex. Så jag och barnen får äta vid halv fem, för att sedan åka in till Sibells dans, som börjar kvart över fem . Möta mamma där och sen åka hem hit allihop. Sen ska jag och Johan dra in till dagis på föräldramöte som börjar halv sju.

Så idag kommer jag åka fyra gånger fram och tillbaka till stan. Jag kysser mitt körkort och tackar min lyckliga stjärna över att jag tog det för två år sedan. Annars hade det nog varit ganska tufft att bo här.

Idag skulle barnen fotograferas på dagis. Och på Sibells gamla dagis, gjorde de aldrig sånt, så det känns lite spännande att se hur det har gått. Har en liten känsla av att Pontus kommer att ha vägrat fotominen och velat ha napp istället. Hur gör fotografen då?

Chuckie vs Belle

Den här BarbieBelledockan, har en funktion som gör att hon sjunger en liten trudilutt. Det räcker med att man råkar toucha henne, så börjar hon skråla. Och därför brukar vi se till att hon inte ligger i sängen, när Sibell ska sova, för då skulle dockan låta hela natten.

Men igår kväll, två timmar efter att Sibell somnat, började Belle sjunga. Jag sprang upp för att plocka undan den, så att inte barnen skulle vakna av oljudet. Men ingenting fanns i närheten av dockan, som hade kunnat sätta igång den. Den låg bara helt stilla och ensam. Och katten var inte i närheten, för annars hade ju det kunnat va hon som tryckt igång det.

Hade ju kunnat uppfattas som att det vilar en förbannelse över den...


Kraftigt inspirerad av Björks i Bromma; så plockade jag fram alla matleksaker och satte dem i köket. Så nu är det kafélek och glasservering som gäller. Ska ta ner spisen också.


Nu är hemmakontoret installerat vid köksbordet, så det ska göras massa datajobb. Sen ska jag lägga upp en plan för närmaste veckorna. Så fort jag fått allt godkänt via Bolagsverket, ska jag köra igång på riktigt.

Olika nöjen

Jag: ett glas vin och favoritglassen framför tv:n.

Johan: ute och springer, i tokmörkret.

Jag tänker dock att jag har sprungit runt som en dåre idag. Upp och ner för trappan ett gäng gånger, så jag har nog fått lite motion i alla fall.

Har köpt vinterskor till Sibell på en site, som känns ganska osäker. Har förskottsbetalt via banken, inte med kortet. Så nu hoppas jag innerligt på att det dimper ner en smsavisering om ett par dagar. Annars kan jag nog kyssa pengarna farväl och skorna likaså...

Så jag borde ta och skaffa ett sånt där paypal-konton. Tobbe berättade om det och med facit i hand, hade det inte skadat om jag haft det idag.

Hemma igen

Det har varit en fantastisk helg på alla sätt. Det har varit högt tempo och vi har nästan hunnit allt vi tänkt göra. Hann tyvärr inte träffa alla, som jag hade tänkt.

På fredagen åkte vi ut till farmor och farfar, som bjöd på middag. Sen åkte jag och Pontus in till stan och sov i lägenheten, medan Johan och Sibell stannade kvar i Rotebro. Lördag förmiddag åkte vi till Calle och Malin, vars barn hade blivit tillräckligt friska för att leka.

Sen åkte vi till familjen Björk ute i Bromma, på Sonjas tvåårskalas. På eftermiddagen körde vi över till Fredrik och Ann-Sofie, som bor en bit därifrån. Med dem åt vi middag och fick en marängsviss, kanske den godaste jag ätit, till efterrätt. Vi sov över och barnen sov som stockar efter allt flängande.

Igår åkte vi till Täby, till familjen Bard, där det var fyraårskalas för Nore. Sen åkte vi via Ikea i Linköping, hem till Tomtebo.

När vi kom hem, hade mamma lagat en sagolik fiskgryta till middag, som väntade klar. Så vi satte oss vid dukat bord. Hur lyxigt som helst.

Så vi har fått en maxad dos av vänner och jag är så tacksam för alla som öppnar sina hem för oss. Tack alla!

Som tur är, får vi ju chansen att bjuda igen, bara folk pallar att åka de trettio milen hit. Snart kommer Bards och Öhlén hit och hittar jag bara en helg till, ska vi nog tjata ner Björkarna igen. Vi hoppas.

Idag är barnen på dagis och det gick smärtfritt att lämna Pontus, för det stod en gigantisk grävskopa på gården. Det ska nämligen bli bullerskydd och större gård. Pontus var helt hänförd och lycklig. Lillpajsarn...

Jag ska ta tag i tvätt, renbäddning, tvätt, vedhämtning, tvätt, uppackning, tvätt och handlingslistaskrivning. Och tvätt om jag glömde säga det.

Lite rörigare än vanligt

I vanliga fall när vi ska komma iväg hela familjen, brukar det bli något kaotiskt och vi brukar aldrig komma iväg när vi tänkt oss. Men imorse var vi tvungna att åka från Tomtebo senaste kl åtta, för att Johan skulle hinna lämna av mig och barnen inne i stan och sedan va i Solna på möte klockan 12. Och banne mig; tio i åtta rullade bilen ut på vägen.

Tyvärr fick vi ändra våra sovplaner lite, eftersom kusinerna fått öroninflammation och var ganska krassliga. Så nu är jag, Johan och Pontus inkvarterade på Högalidsgatan. Sibel är, turligt nog, hos farmor och farfar. Den här lägenheten är nämnligen på 25 kvm.

Men det har varit en jättefin dag. Jag och barnen har hängt i Högalidsparken, köpt latte på Dello Sport, handlat på Vi-affären nere i tunnelbanan. Träffat min syster, hälsat på hos min bror, ätit sushi och sett ambulanser och flygplan.

Säkert tecken på att det är kallt ute: Min näsa är röd. Från oktober till april, ser jag ut som Rudolf.


Johan åkte iväg på jobbmöte i Solna med Pontus mössa och eftersom det blåste kuling, fick han låna min.


Jag har fått värsta romantiserade bilden av att bo inne i stan. Fast när jag såg barnfamiljen, som stod dubbelparkerad i rusningstrafiken på Hornsgatan, så vaknade jag ur min dagdröm. De skulle bära upp två små barn. De hade storhandlat och en av papperskassarna gick sönder. Mat på gatan och småpaniken när bilarna svischade förbi deras äpplen. Då tänkte jag; skönt med egen bilplats. Skönt med egen väg till bilplatsen. Skönt med noll tillstymmelse till rusningstrafik.

Men ändå... Stockholm är så himla fin...

Kallt hemma

Vet inte om Pontus tycker att vi har kallt här på Tomtebo, men han gillar i alla fall att gå omkring med jackor på sig. Länge har Sibells röda täckjacka varit en favvo. Men idag hittade han den här gamla klassikern. Min pappa köpte den till min mamma, när hon, 1976 var preggo med min bror. Det är fascinerande att den har lyckats klara sig igenom alla rensningar av garderober.



Vår lilla gangstabrud, som gillar att gå och tugga på en tandpetare.

stan- landet= 1-0

Idag när jag satt och käkade lunch slocknade allt eldrivet. Alltså allt, förutom kakelugnen. Förut, när mamma och pappa bodde här, då gick strömmen titt som tätt och det var ingenting konstigt med det. Men nu har de, tack och lov, grävt ner elledningen, så att även om det stormar ute och träden faller, gör det inte så mycket, för det finns inga elledningar att falla på. Därför blev jag lite konfunderad och började tänka på hur det skulle bli ifall strömmen var borta länge. Då är jag ju glad att mamma bor i stan och att vi kan invadera henne när som helst. För jag är inte jättesugen på att laga mat på järnspisen, eller behöva koka upp vatten till allt som kräver lite varmvatten. Men framföralllt är jag inte sugen på att handdiska. Hatar handdisk.

I Tallkrogen, då var det typ exotisk när strömmen gick. Här är det mer skräckinjagande.

Imorgon åker vi till Stockholm igen, för ett par dagar. Johan ska jobba, så jag och barnen hänger med. Och ännu en gång, utnyttjar vi Calle och Malins gästfrihet. Sen vi ska gå på några barnkalas, äta trevliga middagar, träffa massa fina vänner och delar av våra familjer.

Men nu ska jag hasta iväg till dagis och hämta mina barn. Som förhoppningsvis är något gladare än vid gårdagens hämtning. För då skrek båda, mer eller mindre från att jag klev innanför dagisgrindarna tills att Sibell åkte in till sin dans. Sen kom hon visserligen hem, från sin veckoliga hårtvätt hos mormor och var på ett strålande humör. Skönt att det kan vända.

Tyger och loppisfynd

Sitter och syr för fullt på Sibells nya lapptäcke. Har tagit ett tag att komma igång, för jag har inte allt jag behöver för att sy klart det. Men nu är alla lappar ihopsydda i alla fall.



Köpte ett gammalt Almedahlstyg på loppis i förra veckan. Det är helt nytt från 70-talet. Låg fortfarande inplastad med gamla prislappen kvar. Jag betalade 52 kronor. Nu ska det bli kuddar i vår soffa.



Hittade denna lilla sockerburk från Gustavsberg. 47 kronor.



Dessa fulsnygga ljusstakar var det dyraste; kostade 80 kronor.

Nya leken

Just nu leker Sibell mest med den så kallade; Kalaspåsen. En liten platspåse, som hon har packat med ditt och datt. Det är sällan jag ser att hon packar upp grejerna, utan mest går hon runt med den och "är på kalas". Hon har även börjat peppa inför att få bjuda sina nya dagiskompisar på sitt femårskalas. Jag försöker få henne att förstå, att det låååång tid kvar.

Glasögon, ett gäng miniprinsessor, smycken, infohäfte från ALV och en liten adidasdoja. Och annat man kan behöva på ett party.

hemska tanke

Såg precis på nyheterna om den 2-åriga pojken, som blev hållen gisslan nere i Malmö. Mamman stod utanför och fick se sin son, fasthållen av en vilt främmande man, som knivhotade hennes barn. Hon kunde ha ögonkontakt med pojken och hörde hur han ropade efter henne.

Efter två timmars förhandlande, kastade till slut polisen in två chockgranater och kunde sen springa in och frita pojken.

Jag kände ren panik, när jag såg inslaget. Fy fan för hemskheterna.

saknar

Fick ett vykort i brevlådan idag. Blev ju tokglad. Och tokfull med längtan efter mina gamla arbetskompisar. Fatta hur gulliga människor jag brukade jobba med



Å så en bild på gamla Tallkrogen.

mer bilder

från helgen finns på här på Marias blogg. Jag ligger i lä, när det det kommer till fotografering. Tänker att jag ska gå en kurs hos henne, så hon får lära mig lite tricks.

Finbesök

Vi har haft Per, Maria och lilla Ingrid här i helgen. De kom ner igår, så vi mötte upp dem inne i stan. Käkade lunch tillsammans på Vimmerbys kinarestaurang. Våra barn var hos mamma, så jag och Johan hade en väldigt skön och lugn stund. Sen gick vi en sväng ute på stan bland alla marknadsstånd, det ar nämnligen Vimmerby marknad. Jag köpte en korg att plocka svamp i, men inget mer. Hade plan på att köpa raggsockor till mig och Sibell också, men hittade inga som dög.

Sen for vi ut till Tomtebo, gjorde tacomiddag, nattade barn, satt och pratade och hade en jättebra kväll.

Så nu har vi stillat vänbehovet för en stund. Känns onekligen bra.

Inför helgen

Inatt vaknade Pontus med nästan 39 graders feber. Så idag har barnen varit hemma och gått varandra på nerverna. Jag har självklart varit tålamodet själv och inte höjt rösten en enda gång. Inte när Pontus försökte köra över Sibell med sin Bobby car. Inte när Pontus utan att blinka totalförstörde Sibell tågbanebygge, som hon lagt ner en halvtimme på att konstruera. Och inte heller när Pontus väldigt målmedvetet försökte trampa sönder Sibells Barbiebil.

De har inte bara bråkat idag, utan även varit sams. Korta stunder i alla fall.

Jag vill att Pontus feber, bara ska ha varit ett 24-timmars virus. Annars måste vi nog ställa in familjen Öhléns besök. Det är tänkt att de ska komma ner i morgon.

Nytt namn

Tack vare mitt underbara bollplank; Hanna O, har jag kommit fram till ett nytt namn på firman. Men det håller jag tyst med, tills det har fått godkänt från Bolagsverket. Det nya namnet är till och med bättre än det gamla.

Sen ska jag regga hemsida, beställa etiketter och grejer. Wiiii! Det är så pirrigt och jag hoppas att det kommer gå vägen med min plan.

Så på två dagar, har jag lyckats fixa det som jag trott va näst intill omöjligt. Jobb och firma. Tror faktiskt att vi får skåla i skumpa för mig också.

Fix och don

Idag kör jag hårt med eldningen. Både kakelugnen nere och järnspisen brinner för fullt. Jag kan inte annat än älska att gå runt här hemma, lyssna på radio, baka bullar och lyssna på spraket. Men jag hade nog inte varit fullt lika harmonisk, om jag inte hade jobb att se fram emot.

För idag har jag varit och skrivit på anställningsavtal på bokhandeln här i Vimmerby. Bara till och med december, sen får vi se hur det blir. Det är extrajobb, så långt ifrån heltid, men det är ett jobb som jag verkligen vill ha och jag känner mig grymt stolt över att jag har fått jobb i den här stan. Så jag kommer att jobba järnet i december, visa hur fantastisk jag är och sen kan de inte klara sig utan mig.



Ganska lyxigt att få låna böcker från jobbet.

Vet att bullens dag var i måndags, men då festade jag och barnen loss på kondisbullar.

Tiden rusar

Johan hade en bra första dag på jobbet. Han kommer att jobba både i Västervik och Vimmerby, så han var runt och träffade sina nya kollegor. Idag är han i Tranås och träffar dem som jobbar där.

Barnen är på dagis och jag har precis kommit hem från att ha blivit bjuden på frukost hos Kinna. Det kändes konstigt att va där utan barnen. Ovant att få sitta ner och äta en måltid från början till slut.

Jag gjorde något igår, som jag aldrig trodde skulle bli av. Nämligen startat egen firma. Så jag var hos min revisor,(tänk att jag till och med har skaffat mig en sån) och fixade med alla papper. Det bittra är att det firmanamn, som jag spenderat massor av timmar med att komma på, var redan upptaget. Och jag hade ingen backup idé, så nu måste jag snabbt som attan, komma på ett nytt. Å det är så svååååårt! Allt låter lite nördigt, hemvävt, platt och tråkigt. Men jag har gett mig en tridsfrist: 1 timme. Sen ska det vara klart.

Hjärnknölarna ska nu få jobba hårt, vilket de är väldigt ovana vid efter två års föräldraledighet. Kan nästan inte konversera och kunde för allt i världen inte fatta ett ord av revisorn snackade om igår, när han pratade moms och skatt och registrering.

Sista dagen

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Johan har röjt ur gästhuset, min mamma var här och käkade lunch. Sen träffade vi halva grannfamiljen, tog en fika här och gick sen ner till dammen och kastade sten i vattnet. Ett lagom nöje en söndagseftermiddag och förvånansvärt hur länge barnen tyckte att det var kul.

Sen har vi konstaterat att det har varit helt underbart att få ha haft så här lång ledighet tillsammans. Nästan 4 månader. Det är en trejdedels år för guss skull. Så vi förevigade sista dagen, end of era-dagen liksom.

Självutlösare och motljus, är de hemliga komponenterna i detta under av fotografi.




Dammen, som det tydligen har badats i i år.