Idag när jag satt och käkade lunch slocknade allt eldrivet. Alltså allt, förutom kakelugnen. Förut, när mamma och pappa bodde här, då gick strömmen titt som tätt och det var ingenting konstigt med det. Men nu har de, tack och lov, grävt ner elledningen, så att även om det stormar ute och träden faller, gör det inte så mycket, för det finns inga elledningar att falla på. Därför blev jag lite konfunderad och började tänka på hur det skulle bli ifall strömmen var borta länge. Då är jag ju glad att mamma bor i stan och att vi kan invadera henne när som helst. För jag är inte jättesugen på att laga mat på järnspisen, eller behöva koka upp vatten till allt som kräver lite varmvatten. Men framföralllt är jag inte sugen på att handdiska. Hatar handdisk.
I Tallkrogen, då var det typ exotisk när strömmen gick. Här är det mer skräckinjagande.
Imorgon åker vi till Stockholm igen, för ett par dagar. Johan ska jobba, så jag och barnen hänger med. Och ännu en gång, utnyttjar vi Calle och Malins gästfrihet. Sen vi ska gå på några barnkalas, äta trevliga middagar, träffa massa fina vänner och delar av våra familjer.
Men nu ska jag hasta iväg till dagis och hämta mina barn. Som förhoppningsvis är något gladare än vid gårdagens hämtning. För då skrek båda, mer eller mindre från att jag klev innanför dagisgrindarna tills att Sibell åkte in till sin dans. Sen kom hon visserligen hem, från sin veckoliga hårtvätt hos mormor och var på ett strålande humör. Skönt att det kan vända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar