Jag har börjat jobba på bokhandeln och kvällarna har bara rusat förbi. Jobbet är jättejätteroligt och jag har verkligen saknat att jobba med människor.
Barnen mår bara bra och idag var det maskerad på dagis. Så Sibell var ju världens lyckligaste, som fick gå klädd i prinsesstassen hela dagen. Men det är skönt att hon kan visa en något tuffare sida också, för när jag hämtade henne, låg hon underst i en hög på tre barn i leran och skrattade högt.
Pontus har haft några harmoniska dagar och varit hur gosig som helst. Och inte farligt ledsen vid lämningarna. Så nu samlar jag energi och tålamod, för snart ska det väl börja trotsas igen. Undrar om vi kommer att uppleva Pontus trots annorlunda än Sibells? Antagligen, eftersom hon alltid har pratat och diskuterat sig fram. Pontus har ju ett ganska begränsat ordförråd, utan kör mer på gnällkommunikation.
Nu ska jag längta efter choklad och titta på Mad Men.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar