dumma, dumma gaddar

Det är synd om Sibell. Hon har jätteont på grund av de två tänderna som är på väg ut i överkäken. Ajajajaj säger hon och tuggar på sina fingrar. Hon, som alltid brukar gå att få glad med lite bus, vill ingenting. Jag får så ont i hjärtat av att se henne må dåligt. Igår natt var ingen höjdare. Efter två timmar av att gå upp och trösta henne en gång i kvarten, la vi henne mellan oss i vår säng. Då somnade hon bums och sov gott till kvart över sju. Hon har inte sovit i vår säng sen hon var 3 månader då jag slutade amma. Det var jättemysigt att ha henne så nära och jag tror att hon tyckte likadant. Så jag kan tänka mig att det blir fler nätter för henne i vår säng.