Pojke?

För andra gången på väldigt kort tid, har en person misstagit Sibell för en pojke. De frågade, båda två: "Hur gammal är han?" Jag svarade: "Hon är tio månader." Reaktionen jag då har fått är: "Nej men gud, förlåt. Jag ber om ursäkt, men det är ju svårt att se skillnad på flickor och pojkar i den där åldern. Nu ser jag ju att det är en flicka." Och de har verkligen skämts. Grejen är, att jag som Sibellls mamma, tar det som en komplimang. För det visar ju på att jag lyckats lite med att undvika, att stöpa in Sibell i flickformen.
Könsneutrala barn är nog lite lyckligare barn. För mig spelar det ingen roll, om någon tror att Sibell är en pojke och jag önskar att kön spelade mindre roll. Men jag kan ju inte gärna kalla Sibell för den. Det skulle kännas väldigt avpersonifierat.
En annan sak som har hänt ute på stan vid flera tillfällen är att, vilt främmande människor nästan kastar sig över Sibell när hon sitter i vagnen. De klappar på henne och petar på hennes fötter. Som tur är, gillar ju Sibell människor och även främmande sådana, men hallå!! Integritet någon?? Och jag vill ju inte vara en surmorsa, som fräser ifrån, men jag är inte alltid på humör för att chittchatta med strangers.
Lite Sibellkuriosa, det är ju trots allt hennes blogg.
Vi har börjat med mindre portioner mat och oftare, och nu äter hon upp allt på tallriken. Visserligen serveras bara gröt, frukt och pasta penne, men jag orkar inte tjafsa längre.
I natt sov hon 18:30-06:30, utan att väcka mig.
Och nu sover hon sin förmiddagslur, så jag ska gå och lägga mig och vila lite. Skönt!