sandlådan

Vi hängde med Lena och Disa i onsdags. Först en långpromenad ut till Pampas marina och sedan till Vasaparken. Massa kids och massa sand!
Sibell tyckte att det var oerhört fascinerande att försöka hålla i sanden, men den rann bara ur hennes hand hela tiden. Disa kom på att man kan stoppa sanden i munnen, vilket hon gjorde upprepade gånger.
Jag måste jobba lite på min toleransnivå, gentemot sand känner jag. Sibell fick ju gärna sitta i sanden och leka och gräva, men när vi var klara, var jag tvungen att ta av henne skorna, strumporna och borsta bort allt, torka hennes händer med våtservetter och så vidare. Inte helt avspänt eller oneurotiskt. Kidsen måste ju få vara skitiga.
Igår var Sibell hos tant Doktorn för första gången. Vi trodde nämligen att hon hade åkt på sin första öroninflammation. Som tur var, friskförklarades hon snabbt. Jag tycker dock att doktorn var lite snål, för Sibell fick inget klistermärke. Trots att hon höll sitt huvud alldeles stilla när doktorn tittade i hennes öron. Men och andra sidan, var ju besöket gratis. Makes me love landstinget.