sandlådan

Vi hängde med Lena och Disa i onsdags. Först en långpromenad ut till Pampas marina och sedan till Vasaparken. Massa kids och massa sand!
Sibell tyckte att det var oerhört fascinerande att försöka hålla i sanden, men den rann bara ur hennes hand hela tiden. Disa kom på att man kan stoppa sanden i munnen, vilket hon gjorde upprepade gånger.
Jag måste jobba lite på min toleransnivå, gentemot sand känner jag. Sibell fick ju gärna sitta i sanden och leka och gräva, men när vi var klara, var jag tvungen att ta av henne skorna, strumporna och borsta bort allt, torka hennes händer med våtservetter och så vidare. Inte helt avspänt eller oneurotiskt. Kidsen måste ju få vara skitiga.
Igår var Sibell hos tant Doktorn för första gången. Vi trodde nämligen att hon hade åkt på sin första öroninflammation. Som tur var, friskförklarades hon snabbt. Jag tycker dock att doktorn var lite snål, för Sibell fick inget klistermärke. Trots att hon höll sitt huvud alldeles stilla när doktorn tittade i hennes öron. Men och andra sidan, var ju besöket gratis. Makes me love landstinget.

Pojke?

För andra gången på väldigt kort tid, har en person misstagit Sibell för en pojke. De frågade, båda två: "Hur gammal är han?" Jag svarade: "Hon är tio månader." Reaktionen jag då har fått är: "Nej men gud, förlåt. Jag ber om ursäkt, men det är ju svårt att se skillnad på flickor och pojkar i den där åldern. Nu ser jag ju att det är en flicka." Och de har verkligen skämts. Grejen är, att jag som Sibellls mamma, tar det som en komplimang. För det visar ju på att jag lyckats lite med att undvika, att stöpa in Sibell i flickformen.
Könsneutrala barn är nog lite lyckligare barn. För mig spelar det ingen roll, om någon tror att Sibell är en pojke och jag önskar att kön spelade mindre roll. Men jag kan ju inte gärna kalla Sibell för den. Det skulle kännas väldigt avpersonifierat.
En annan sak som har hänt ute på stan vid flera tillfällen är att, vilt främmande människor nästan kastar sig över Sibell när hon sitter i vagnen. De klappar på henne och petar på hennes fötter. Som tur är, gillar ju Sibell människor och även främmande sådana, men hallå!! Integritet någon?? Och jag vill ju inte vara en surmorsa, som fräser ifrån, men jag är inte alltid på humör för att chittchatta med strangers.
Lite Sibellkuriosa, det är ju trots allt hennes blogg.
Vi har börjat med mindre portioner mat och oftare, och nu äter hon upp allt på tallriken. Visserligen serveras bara gröt, frukt och pasta penne, men jag orkar inte tjafsa längre.
I natt sov hon 18:30-06:30, utan att väcka mig.
Och nu sover hon sin förmiddagslur, så jag ska gå och lägga mig och vila lite. Skönt!

Barnvakt

I helgen har Johan varit på svensexa och jag har jobbat, så Sibell har varit med farmor Lena och farfar Lars både lördag och söndag. Det har gått jättebra och när farmor och farfar åkte härifrån på lördagskvällen, då grät Sibell.
Annars kämpar vi fortfarande på med maten. Jag kan säga att mitt tålamod har satts på prov mer än en gång. Fredagens middag slutade med, se bilderna förresten, de säger allt. Jag börjar få lite panik inför dagisstarten i augusti, då kan hon ju inte få pasta penne varje dag.
Nu har Sibell äntligen börjat förstå hur man flyttar fötterna när man ska gå. Långsamt, långsamt flyttar hon på dem.
Var inne på familjeliv (en hemsida) och läste en länk för vad 10-månaders bebisar kan göra. Fick grym prestationsångest. Jämfört med en del av de andra kidsen ute i landet, är Sibell extremt underlägsen. Någon unge kunde gå, säga mamma, pappa, titta, katten, pippi. Den kunde äta själv och hämta saker, som man bad om. Men som tur är jämför vi inte Sibell med andra barn:)

dumma, dumma gaddar

Det är synd om Sibell. Hon har jätteont på grund av de två tänderna som är på väg ut i överkäken. Ajajajaj säger hon och tuggar på sina fingrar. Hon, som alltid brukar gå att få glad med lite bus, vill ingenting. Jag får så ont i hjärtat av att se henne må dåligt. Igår natt var ingen höjdare. Efter två timmar av att gå upp och trösta henne en gång i kvarten, la vi henne mellan oss i vår säng. Då somnade hon bums och sov gott till kvart över sju. Hon har inte sovit i vår säng sen hon var 3 månader då jag slutade amma. Det var jättemysigt att ha henne så nära och jag tror att hon tyckte likadant. Så jag kan tänka mig att det blir fler nätter för henne i vår säng.

lower east side

Has has...

Sibells nya är att hasa sig fram. I torsdags kom hon plötsligt på hur man drar sig fram. Först gjorde hon det liggandes på mage och nu även när hon sitter. Så nu hör man hennes små händer smacka mot golvet och sen ett hasljud.
Efter ett par kvällar i förra veckan och nu i helgen, har Sibell inte velat gå och lägga sig förrän efter klockan nio. Inte OK! Så vi har ransonerat bort eftermiddagsluren och vips, så går hon och lägger sig vid klockan sju igen. Sen har vi börjat ge henne kvällsgröt innan vällingen, och peppar peppar, så vaknar hon inte hungrig, kl 1 på natten.
Hennes två framtänder i överkäken är på väg fram och hon gnuggar sitt stackars tandkött frenetiskt.
Sen verkar det som om att hon och kompisen Alvin delar intresset för skor. Så fort Sibell sitter på golvet i hallen, får hon på något sätt tag i skor. Johans skinnskor eller mina ballerina, alla är lika roliga och grymma att tugga på. Kanske inte så hälsosamt, men säkert skönt för tandkliandet.

Glassdax på Sandsborgs kyrkogård, efter att vi träffat Wilma på öppna förskolan i tisdags.

Sibell fick en ballong när vi var och hälsade på Hanna O, på Målarmästarns färgbutik, som sen hängde på vagnen och lektes våldsamt med. Som tur var höll den, trots att Sibell bet i den med sina sylvassa gaddar.

Sibells bästa, just nu

* skaka på huvudet fram och tillbaka, som om hon menar nej-nej-nej

* säga doi-doi-doi-doi i långa ramsor

* vakna någon gång mellan 23 och 01 och vilja äta 150 ml välling (inte mitt bästa)

* knipa ihop läpparna när tandborsten närmar sig

* äta kanelbulle och top hat

* göra väldigt höga iiii-ljud

*längta till den 17 maj, när mormor och moster kommer till sthlm nästa gång

* hänga ute på altanen, som snart är helt färdig (även mitt bästa)

* äta russin

Vi hälsade på i Jenny Grimsgårds fotostudio igår och hon tog några bilder på Sibell.

toys

Det gäller att hitta nya och stimulerande saker att leka med. Att öppna ett nytt köksskåp, kan vara som att öppna en helt ny värld, i alla fall när man är 9 månader. Det grymma är ju, att jag som mamma får tid att diska i lugn och ro, eller göra någon annan spännande hushållsyssla.

I natt ville Sibell vara vaken i lite över en timme, få torr blöja, käka lite välling och leka en stund. Det händer då och då, att hon får sådana konstiga och oönskade infall. Inatt kom jag på den icke så brilianta idén att ta fram en ny leksak; mina gamla monchichis. Detta var ju hur spännande som helst för Sibell och hon blev om möjligt ännu mer vaken. Men hon satt i alla fall här på golvet, mitt i natten och verkligen lekte med dem. Hon hade en i vardera hand och höll dem mot varandra och pratade hej vilt. Hon tyckte att de var lika roliga dagtid också.

Idag har Sibell käkat 8-månaders mat; Hipps pasta bolognese och hon spottade inte ut spagettibitarna. Jippi!

Jätteläskiga blomman II

Jätteläskiga blomman I

Lilla blomman skrämmer livet ur stora Sibell

Happenings

Igår var vi på Öppna förskolan för första "skolfotot". Det var massa barn och ännu fler föräldrar, uppklädda och snedkammade, som stojade runt. Om 3 veckor är bilderna klara för hämtning och jag undrar om det fortfarande är obligatoriskt att byta kort med varandra...
Sibell åt 5 mål mat igår, vilket tydligen är det "normala" matintaget för en 10 månaders. Sen tog vi en trevlig liten promenad till Gubbängen med delar av familjen Ahlénius; Malin, kusinen Astrid, samt Malins farmor och farfar.
När man är på Konsum i Gubbängen runt kl 4, är även halva Gubbängsskolans högstadium där. Alla ska köpa glass och läsk. Inte så kul, med tanke på att även alla pensionärer samlas där vid samma tid. Så köerna är låååånga, ljudnivån hög och personalen stressad (tänker väl på allt snatteri som antagligen pågår). Men Sibell älskar det, hon sitter tyst i vagnen och tittar med stora ögon på alla.
Igår var det en äldre dam där, samtidigt som vi och hon hade så bråttom bråttom. Ni vet när man själv byter kö, för att man tror att man kan tjäna några sekunder på det och sen inser man att det hade gått fortare i den kö man stod i först och byter då tillbaka. Den här damen bytte kö 6 gånger! Hon var väl i alla fall 75 år. Förstår inte att det ska stressas så otroligt.

Atjooo...prosit

Ljudet ligger tyvärr en nysning före filmen.

Sibell har börjat äta nu. Det går bättre och bättre, även om hon kanske inte gapar stort för varje sked. Igår provade hon Hipps nudlar med grönsaker och skinka och hon åt mer än en halv burk och så dessert så klart. Gröten är fortfarande det säkraste kortet, så det får hon en eller två gånger om dagen.
Annars tar Sibell det lite lugnt med nya förmågor. Hon koncentrerar sig på att vinka och titta på blomman och lampan. Jag tror hon väntar på att nya kusinen ska födas, (beräknad 23 maj) så att den inte ska känna sig så nyfödd liksom. Det blir ju jobbigt för lillkussen om alla kan gå, stå och krypa.
Nu har vi börjat bygga den nya altanen och den beräknas vara färdig om cirka 2 veckor. Då blir det grillad ryggbiff till middag för Sibell och Johan varje dag.

Leksakslek

Minibissingarna

Kusinens tandborste kittlar dödsskönt i käften

Nya solhatten, som inte får sitta kvar så länge

TÄNDER!!!

Fina leksaken som säger "tut-tut" när man trycker på den röda skorstenen.

Suss och Mackan


En liiiten liiiten gadd sticker upp i underkäken. Men Sibell kniper ihop läpparna, så vi får inte titta efter ordentligt, fast vi är så nyfikna.
Igår var för övrigt en mindre bra matdag. Knappt någon gröt, ingen pasta penne, men lite av farmors potatisgratäng, det var det enda Sibell åt på hela gårdagen. Vi hade iochförsig nästan hela släkten Bjurling hemma på påskmiddag, så hon hade väl lite svårt att hitta matro.
Idag har det varit bättre, gröt till lunch, banan till mellis och en halv burk ris med grönsakspuré och kyckling till middag.
Idag har Johan och Sibell varit hemma när jag har jobbat och han har lärt henne att vinka. Så, säger man "vinkevink" viftar hon med ena handen.

Prisad vare Sibell

OK:
Fyra nätter i rad utan att bli väckt! Två dagar i rad av bra ätande! Kan detta vara det NYA?? We hope and pray...
Jag tycker att Nobels priskommité ska instifta ett nytt pris; föräldraknepspriset. Och då är min kandidat Johan. Han kom på att sätta fast nappen i Sibells pyjamas med nappsnöre. Så när hon vaknar på natten, hittar hon alltid nappen och kan proppa in den själv.
Sibells nya favvosysselsättning är att stå och sedan sätta sig. Hon står ju inte själv, utan vi håller i henne, men själva sättandet sköter hon själv. Hon dimper ner och ska sedan stå igen och dimpa igen.
Och kan ni tänka er att hon äter? Både tisdag och onsdag har hon ätit gröt utan att klaga och Hipps pasta penne med tomat till middag. Jag tror att hemligheten ligger i att till pastan serveras Hipps tropiska mangodessert, men så länge hon äter, spelar det ingen roll.
Det man dock har lärt sig vid det här laget är ju att allt förändras hela tiden, men jag tänker passa på att njuta av sömnrika nätter, glada dagar och öppna munnar, för snart är det säkert tvärtom igen.

tisdag

Idag har Eva och hunden Vanessa varit på besök. Sibell tokgillar hundar och tyckte att Vanessa var mycket spännande. Med skräckblandad förtjusning skrattade hon när Vanessa viftade sin svans i Sibells ansikte. Vi har även varit på Öppna förskolan och hängt lite med Wilma. Passade på att väga Sibell; 8200 gram.
Idag har varit en bra dag på alla sätt, även matsättet.
Vaknade 06:45
Frukost: välling 220 ml
Förmiddagslur: 2 timmar
Lunch: 1 portion gröt och djungeldessert
Mellis: Banan
Eftermiddagslur: 1 1/2 timme
Middag: 1/2 burk pasta penne och 1/2 burk mangodessert
Kvällsmål: 250 ml välling
Somnade sött kl 19:45

Spratteldockan

Idag har vi varit och storhandlat på ICA Maxi i Nacka. Sibell hängde i Babybjörnen och var helt sjuuuukt peppad. Hon viftade med sina armar och ben och såg ut som en liten väderkvarn.
Det går relativt bra med maten nu också. Gröt och frukt äter hon ganska bra och riktig mat går väl an. Vi har kommit på små trix och knix, som underlättar matningen.
Under eftermiddagen var vi ute i trädgården, Sibell satt på en filt och vi krattade. Men helt plötsligt hade hon fått tag på jord och mossa som hon självklart skulle smaka på. Så då insåg vi att hon inte är stor nog för att sitta på en filt utan konstant uppsyn.
Igår var halva släkten Svensson, farmor och farfar Bjurling på kafferep på Kulstötarvägen. Sibell gillar ju att vara i centrum, så hon njöt av allt stoj.
Hon lägger mestadelen av sitt fokus på snacket just nu. Det är nya ljud och kombinationer hela tider. Det låter som om att hon har ett helt eget språk och att hon verkligen pratar.