he's a new man

Inte ens ett dygn och ändå en människa. Det är så vackert att få träffa en nyfödd. Han låg på en kudde i mitt knä och tittade med de mörkt blå ögonen rakt in i mina och det kändes som att han visste allt redan.

Sibell och Astrid röjde runt på BB.

Det blev en pöjk!

Imorse vid tjugo i sex fick Calle och Malin en gosse. Vet inga detaljer kring vikt och andra mått, men de mår jättebra. Så jag har sovit hos dem inatt och passat Astrid. Eller jag passade mer än jag sov. Astrid tyckte att vi skulle gå upp kl 4, vilket inte var vad jag hade tänkt mig... Nu är jag hemma på Kulstötarvägen och väntar på att Sibell ska sova sin förmiddagslur, så jag kan göra detsamma.

Sibell gillar att flytta möbler

Kusinfest

New stuff

Idag har det varit invigningsdax på Kulstötarvägen. Sibell har premiäranvänt myggnätet till vagnen, när hon tog en tupplur på tomten i eftermiddags och jag har för första gången i år, använt flipflops.
En annan inte lika rolig ny företeelse är, att Sibell vaknar vid 4 på morgonen och vill gå upp. Imorse lyckades jag dock få henne att somna om efter mycket om och men. Fast hon vaknade igen vid 6. Så vi måste dra till IKEA och köpa en rullgardin till hennes rum. Pronto!
När jag väl har vaknat till liv, så får jag umgås med en väldigt glad tjej. Hon snackar, smackar, vill stå, gå, riva ut alla leksakerna och vara ute på verandan. Och ibland vill hon gosa, så håller jag mig framme, får jag en liten kram och en blöt puss.

Babysitter overnighter

Nu har jag och Johan haft barnvakt och sovit borta för första gången. Mormor och lillmoster kom till Kulstötarvägen och passade Sibell från lördag till söndag lunch. Jag och Johan var på vuxenmiddag hos Jake och Robin. Det var fantastiskt! Inga barn, bara vin, dans, stark mat och Unospel. Sen taxi till Högalidsgatan där vi sov och det var min första natt utan Sibell, sedan hon föddes. Också fantastiskt. På söndagsmorgonen åt vi en helt underbar frukost på Hotel Anglais, vilket nästan var det bästa på dygnet.
Som tur är, hade Sibell det lika bra hemma med mormor och moster, som vi hade det borta. Jag är så glad över att veta att Sibell kan vara helt trygg med andra människor.
Idag har jag och Sibell varit hos Malin och kusinen Astrid. Malin är beräknad att föda IMORGON!! Jag börjar bli otålig och vill veta vilken liten filur det är som ska komma ut. Sibell har varit på ett strålande humör och fast hon vaknade 04:30 imorse, så känner jag mig fylld av pepp. Kanske var det promenaden bland kolonilotterna i Tanto, med en sovande Sibell. Eller att det snart är sommar och vi ska bygga nytt kök.

Hej hopp

Bilderna är från förra veckan när det var dags för familjen Svensson och Björnson (+ diverse Bjurlingar) att göra det årliga raiden på Gröna lund. Det var helt packat med folk och jättelånga köer till alla karusellerna, så det blev bara en vända på bergochdalbanan för mig och Johan. Sibell fick vänta på marken med mormor Marianne. När vi käkade lunch visade Sibell upp nya talanger; hålla en pizzabit i vardera hand och fånga upp pommes frites från bordet med munnen. Fast-food-baby!

Machinius genius

Nu är det dags för Sibell att upptäcka stereo, fjärrkontroller, dator, skivor och trådlösa hörlurar. Vi trodde faktiskt inte att hon skulle bli särskilt intresserad, men nu vill hon pilla och trycka på allt. Idag lyckades hon få igång stereon med hjälp av fjärren...
För andra besöket på BVC i rad, hade jag lyckats ta fel på dag. Vi skulle ha varit där igår, men som tur är, fick vi träffa tanten ändå. Tanten är nog inte över 30, men jobbar man på BVC, då får man tåla att bli kallad tant. Sibell väger 8.255 gram och är 73 cm lång.
Idag somnade Sibell vid halv 7, utan något skrikande, så det känns bra i föräldrahjärtat. Innan hon somnade dansade vi framför spegeln till "Kärleken är evig" med Lena Ph. Vi måste ju lära henne lite kulturhistoria.
Pratade med Ann-Sofie kring fenomenet, lära nytt, snabbt och mycket. Förut har inte Sibell varit så sugen på att stå, men som att vrida på en ratt, är det, det enda hon vill. Stå och gå. Eftersom dagisstarten närmar sig, stöttar vi henne till 100%.

Ett skratt

Läste i senaste ELLE några skönhetstips som jag tänkte dela med mig av.
*När håret är tvättat, skölj det en sista gång med mineralvatten, gärna Evian, för extra glans och liv.
*Använd sidenörngott, så slipper du vakna med tovor i håret.
*Dagen-efter-hår är matt och stripigt. Lös upp en halv alka-seltzertablett i vatten och spraya ditt hår med lösningen.
*Håll kvar doften av din parfym, genom att spraya en näsduk som du lägger i din garderob.

Alltså, de här tipsen, hela 49 st,måste rikta sig till människor med absurbt mycket tid och pengar. Men önskar att jag hade vetat det där med dagen-efter-håret i söndags. För då kändes mitt hår, väldigt torrt och stripigt...
Jag är glad om jag hinner borsta tänderna före kl 12, peta bort jorden under naglarna och hinna smörja in mig med brun-utan-sollotion, någon gång då och då. Förresten så är Apotekets brus grym och kostar bara 58:-

Sibell sover, om någon undrar vad hon gör, när jag sitter här och struntbloggar...

Back on track

Igår hälsade fina Louise på och åt kiwi och drack jasminté med mig. Sibell och Louise hängde på en filt på "gräsmattan", medan jag försökte rensa upp efter trädfällningen. Det blev väldigt mycket små, små pinnar, fint utspritt över hela trädgården när lastbilen varit och hämtat ris och stammar.
Sen tog vi en promenad bort till Grimsgårds "gräsmatta", (de har också dränerat grunden) och käkade Fingermarie, bullar och drack läsk.
Jag och Sibell hade en fantastisk dag och allt gammalt groll är glömt. Vi lekte med lära-gåvagnen, sprang supersnabbt genom huset, busade i storsängen och röjde med min stora garnpåse.
Sen hade vi ju peppat ordentligt inför läggningen, men vi badade henne redan halv 6, sen fick hon lite gröt, lekte, tittade på Bolibompa (mer jag än Sibell dock) och mös under en filt i soffan och käkade välling.
Den kritiska punkten i att få Sibell att sova, har alltid varit själva läggandet i hennes säng, men igår var jag hård. Efter att vi lagt henne, tog vi inte upp henne, fast hon blev ganska förbannad. Det tog kanske en halvtimme, men sen somnade hon 19.20 och sov till 07.30. Visserligen var jag upp vid 2-rycket, bytte blöja och gav lite välling, men jag är ändå mycket nöjd.
Idag ska vi till BVC och göra 10-månaderskontrollen och så kommer Ann-Sofie och Astrid och hälsar på.

Gladare miner

Inget monster längre, bara Sibell

Puh! Det verkar som att den värsta tandfasen är över. Idag har Sibell ätit både gröt och pasta penne. Men hon har inte kommit tillbaka till sina vanor riktigt än. Ikväll somnade hon inte förrän halv tio. Så nu blir det att surfa reda på läggningstips på familjeliv.se.
Man blir verkligen knäckt av att inte veta hur en dag kommer att se ut. Det får mig att minnas hur det var när Sibell var riktigt liten och jag kunde längta ihjäl mig efter att rutinerna skulle falla på plats. Det är till och med så, att jag räknar minuterna till Johan ska komma hem på eftermiddagarna. Från kl fyra, till halv sex, är jag galet peppad på att V70:n ska rulla uppför Kulstötarvägen. Avlastning, jiihaaa!

Inte riktigt kryp

utbytt och förbytt

Någon har kommit och tagit vår Sibell och ersatt henne med ett monster. Jag är övertygad om att så är fallet. Hur kan man annars förklara den totala personlighetsförändring som har skett?
Vi lyckades i alla fall få henne att somna i hennes egna säng. Det tog bara två timmar och jag är livrädd för att hon ska vakna snart igen. Johan har stupat i säng med orden; värsta helgen i mannaminne...
Ser framemot torsdag när min mamma och syster kommer hit för att ta hand om Sibell. För idag, har jag seriöst funderat på om man kan lämna in sitt barn på någon slags all-around-service. Ibland är det faktiskt inte kul att vara förälder.
Det är väl lika bra att gå och lägga sig, klockan är ju ändå nio...

bakis+barn=bad buisness

Nu har Sibell haft feber för första gången. 39,5 som värst. Fredag natt sov hon ingenting, lördag var Johan ensam med henne hela dagen, eftersom jag var iväg på Ann-Sofies möhippa och som jag har förstått, hade de det riktigt tufft. Nu har Johan tagit bilen på en liten tur, för att få en break och lämnat mig och Sibell ensamma. Det blev massa champagne igår och jag har inte riktigt alla indianer i tipin, om ni förstår vad jag menar.
Alla våra rutiner är helt spårlöst försvunna, ingen förmiddagslur, eller förresten, ingen lur alls. Sibell äter bara välling, igen. Och allt detta, på grund av en massa tänder som håller på att tränga fram.
Men jag hade en fantastisk dag igår. Turkiskt bad på Sturebadet, Laserdome och middag på Grill. Idag undrar jag dock; var det värt det? Det turkiska badet hade jag inte bytt bort i och för sig. Det var makalöst. Värsta spat!

Svårförstådd

What's up med Gnällsibell? I två dagar i rad har miss Bjurling gnällt i tid och otid. Jag har ju vant mig vid att hon är en glad tjej, som går med på de flesta äventyr. Men what the häck, jag måste väl acceptera att hon inte är glad jämt. Som tur är kom Johan hem tidigt igår och idag har mina kära vänner Lindha och Fia varit här. Tanken på att bo i kollektiv verkar bara mer och mer lockande.

sandlådan

Vi hängde med Lena och Disa i onsdags. Först en långpromenad ut till Pampas marina och sedan till Vasaparken. Massa kids och massa sand!
Sibell tyckte att det var oerhört fascinerande att försöka hålla i sanden, men den rann bara ur hennes hand hela tiden. Disa kom på att man kan stoppa sanden i munnen, vilket hon gjorde upprepade gånger.
Jag måste jobba lite på min toleransnivå, gentemot sand känner jag. Sibell fick ju gärna sitta i sanden och leka och gräva, men när vi var klara, var jag tvungen att ta av henne skorna, strumporna och borsta bort allt, torka hennes händer med våtservetter och så vidare. Inte helt avspänt eller oneurotiskt. Kidsen måste ju få vara skitiga.
Igår var Sibell hos tant Doktorn för första gången. Vi trodde nämligen att hon hade åkt på sin första öroninflammation. Som tur var, friskförklarades hon snabbt. Jag tycker dock att doktorn var lite snål, för Sibell fick inget klistermärke. Trots att hon höll sitt huvud alldeles stilla när doktorn tittade i hennes öron. Men och andra sidan, var ju besöket gratis. Makes me love landstinget.

Pojke?

För andra gången på väldigt kort tid, har en person misstagit Sibell för en pojke. De frågade, båda två: "Hur gammal är han?" Jag svarade: "Hon är tio månader." Reaktionen jag då har fått är: "Nej men gud, förlåt. Jag ber om ursäkt, men det är ju svårt att se skillnad på flickor och pojkar i den där åldern. Nu ser jag ju att det är en flicka." Och de har verkligen skämts. Grejen är, att jag som Sibellls mamma, tar det som en komplimang. För det visar ju på att jag lyckats lite med att undvika, att stöpa in Sibell i flickformen.
Könsneutrala barn är nog lite lyckligare barn. För mig spelar det ingen roll, om någon tror att Sibell är en pojke och jag önskar att kön spelade mindre roll. Men jag kan ju inte gärna kalla Sibell för den. Det skulle kännas väldigt avpersonifierat.
En annan sak som har hänt ute på stan vid flera tillfällen är att, vilt främmande människor nästan kastar sig över Sibell när hon sitter i vagnen. De klappar på henne och petar på hennes fötter. Som tur är, gillar ju Sibell människor och även främmande sådana, men hallå!! Integritet någon?? Och jag vill ju inte vara en surmorsa, som fräser ifrån, men jag är inte alltid på humör för att chittchatta med strangers.
Lite Sibellkuriosa, det är ju trots allt hennes blogg.
Vi har börjat med mindre portioner mat och oftare, och nu äter hon upp allt på tallriken. Visserligen serveras bara gröt, frukt och pasta penne, men jag orkar inte tjafsa längre.
I natt sov hon 18:30-06:30, utan att väcka mig.
Och nu sover hon sin förmiddagslur, så jag ska gå och lägga mig och vila lite. Skönt!

Barnvakt

I helgen har Johan varit på svensexa och jag har jobbat, så Sibell har varit med farmor Lena och farfar Lars både lördag och söndag. Det har gått jättebra och när farmor och farfar åkte härifrån på lördagskvällen, då grät Sibell.
Annars kämpar vi fortfarande på med maten. Jag kan säga att mitt tålamod har satts på prov mer än en gång. Fredagens middag slutade med, se bilderna förresten, de säger allt. Jag börjar få lite panik inför dagisstarten i augusti, då kan hon ju inte få pasta penne varje dag.
Nu har Sibell äntligen börjat förstå hur man flyttar fötterna när man ska gå. Långsamt, långsamt flyttar hon på dem.
Var inne på familjeliv (en hemsida) och läste en länk för vad 10-månaders bebisar kan göra. Fick grym prestationsångest. Jämfört med en del av de andra kidsen ute i landet, är Sibell extremt underlägsen. Någon unge kunde gå, säga mamma, pappa, titta, katten, pippi. Den kunde äta själv och hämta saker, som man bad om. Men som tur är jämför vi inte Sibell med andra barn:)

dumma, dumma gaddar

Det är synd om Sibell. Hon har jätteont på grund av de två tänderna som är på väg ut i överkäken. Ajajajaj säger hon och tuggar på sina fingrar. Hon, som alltid brukar gå att få glad med lite bus, vill ingenting. Jag får så ont i hjärtat av att se henne må dåligt. Igår natt var ingen höjdare. Efter två timmar av att gå upp och trösta henne en gång i kvarten, la vi henne mellan oss i vår säng. Då somnade hon bums och sov gott till kvart över sju. Hon har inte sovit i vår säng sen hon var 3 månader då jag slutade amma. Det var jättemysigt att ha henne så nära och jag tror att hon tyckte likadant. Så jag kan tänka mig att det blir fler nätter för henne i vår säng.

lower east side

Has has...

Sibells nya är att hasa sig fram. I torsdags kom hon plötsligt på hur man drar sig fram. Först gjorde hon det liggandes på mage och nu även när hon sitter. Så nu hör man hennes små händer smacka mot golvet och sen ett hasljud.
Efter ett par kvällar i förra veckan och nu i helgen, har Sibell inte velat gå och lägga sig förrän efter klockan nio. Inte OK! Så vi har ransonerat bort eftermiddagsluren och vips, så går hon och lägger sig vid klockan sju igen. Sen har vi börjat ge henne kvällsgröt innan vällingen, och peppar peppar, så vaknar hon inte hungrig, kl 1 på natten.
Hennes två framtänder i överkäken är på väg fram och hon gnuggar sitt stackars tandkött frenetiskt.
Sen verkar det som om att hon och kompisen Alvin delar intresset för skor. Så fort Sibell sitter på golvet i hallen, får hon på något sätt tag i skor. Johans skinnskor eller mina ballerina, alla är lika roliga och grymma att tugga på. Kanske inte så hälsosamt, men säkert skönt för tandkliandet.