Fredag

Idag har jag jobbat min första hela dag, alltså 9:30-18, på bokhandeln. Mamma hämtade barnen på dagis och sen åt de middag där. Johan hämtade sen upp Sibell och Pontus, åkte ut till Tomtebo, gick över till grannarna, där jag mötte upp familjen och så käkade vi brakmiddag där.

Nu sover barnen, Johan är över hos grannarna, jag läser internet och väntar på att familjen Bard- Edström ska komma ner från Stockholm.

Dagen har gått så himla fort och när jag är på jobbet, kan jag förundras över att jag får betalt för att vara där. För det är så himla kul. Tiden går så fort och jag får prata med massa roliga människor och att det sen ger en lön, är nästan för bra för att vara sant.

Jag har börjat inse, att mina barn börjar bli stora. Pontus är inte en bebis längre. Han kan nattsudda ett bra tag, utan att bryta ihop. Sibell kan klara sig alldeles själv med nästan allt. Och jag börjar bli nostalgisk, för nu är bebistiden förbi. Gulp, tårkanalerna svider till lite...

Fotominen

Hade en fotosession med Pontus när han badade ikväll. På 8/10 bilder såg han ut så här.

Det här är hans "sad face". Underläppen åker ut och gnället kommer.

Han gillar Sibells badskärm.

Bilder från maskeraden

Här är Sibell på väg till dagis igår.


Hon såg så butter ut på alla bilder, så jag frågade om hon tyckte att det skulle bli tråkigt med maskeraden. Då gav hon mig sitt mest avslappnade leende.
Jag ser framför mig om ett år eller två, när vi bor i USA och hon är "Little miss foreigner"

Vaktpumpa

Så här ser årets pumpa ut

Nej, skoja bara, men när Sibell fick syn på bilden, så sa hon att vi skulle göra en sån. Mm, sa jag och gjorde den här istället. Kände inte för att karva pumpa en halv dag...

Fikabesök

Idag har jag gjort något som jag har saknat. Nämligen fikat med en dagismorsa. En av Sibells kompisars mamma, hängde med ut till Tomtebo efter lämning och fikade. Hon har också bott i Stockholm och sedan flyttat hem till Vimmerby, när de fick barn. Så nu har vi pratat konstant i över två timmar och om det inte var så att jag har en miljon grejer att fixa idag, har jag gärna pratat i två timmar till.

Eftersom jag jobbar hela dagen imorgon, så tänkte jag hinna göra allt jag har skjutit upp den här veckan. Returnera skor till Barnskospecialisten, ordna bankgiro till firman, bestiga tvättberget, handla mat och plocka undan alla leksaker, som har förflyttat sig från barnens rum till vardagsrummet.

Sen hoppas jag att mina vinterskor som jag beställt på nätet, ska komma idag. Visserligen har det blivit varmt igen, men jag vill inte gå omkring i gympadojor mer. Vet inte om man ska tro på alla varsel om att det ska bli den värsta vintern i mannaminne, men nu kommer i alla fall jag vara varm om fötterna oavsett hur kallt det blir.

Jobbar nu

Jag har börjat jobba på bokhandeln och kvällarna har bara rusat förbi. Jobbet är jättejätteroligt och jag har verkligen saknat att jobba med människor.

Barnen mår bara bra och idag var det maskerad på dagis. Så Sibell var ju världens lyckligaste, som fick gå klädd i prinsesstassen hela dagen. Men det är skönt att hon kan visa en något tuffare sida också, för när jag hämtade henne, låg hon underst i en hög på tre barn i leran och skrattade högt.

Pontus har haft några harmoniska dagar och varit hur gosig som helst. Och inte farligt ledsen vid lämningarna. Så nu samlar jag energi och tålamod, för snart ska det väl börja trotsas igen. Undrar om vi kommer att uppleva Pontus trots annorlunda än Sibells? Antagligen, eftersom hon alltid har pratat och diskuterat sig fram. Pontus har ju ett ganska begränsat ordförråd, utan kör mer på gnällkommunikation.

Nu ska jag längta efter choklad och titta på Mad Men.

Mirakelkatten

Hur är det möjligt att Johan, från att ha varit tokallergisk mot katter, nu kan klappa Skatten utan att få besvär? Hon är inne nästan hela dagarna, men Johan känner ingenting.

Vad svaret än är, är jag så glad över att det fungerar. För hon är en helt fantastisk katt. För snäll för sitt eget bästa och dricker helst vatten direkt från kran. Även när Pontus lägger sig på henne, eller nästan bryter av hennes svans, bara mjauar hon tyst och lägger sig ner. Hon har aldrig rivit någon. Fast jag önskar tyst, att hon skulle markera mot Pontus, att man inte ska trakassera katter. Det spelar ingen roll, hur mycket vi skäller på honom, kör tysta tillrättavisningar eller helt enkelt lyfter undan honom. Lik förbannat är han där efter en stund och drar i henne.

Blödig

Några minuter efter att vi tog korten, satt jag och bölade järnet. Ge mig en film, som berör föräldraskapet och jag ger dig mina öppna tårkanaler. Buhu longtime...

Sibell är ganska rolig när hon får va uppe länge på kvällen. När filmen var slut, nästan stupar hon ut i badrummet för tandborstning. När vi är klara med det, gråtgnäller hon: Jag är inte trött mamma. Jag vill inte sova. Efter viss argumentation, får jag upp henne i sängen. Hon är fortfarande övertygad om att hon inte ska sova. Men två sekunder efter sagan, sover hon som en gris.

Fredagskväll

Nu är det popcorn och Mama Mia på datorn för mig och Sibell. Pontus sover och Johan har kökstjänst. Girls only i vardagsrummet.
Det är ju ganska trevligt när Sibell vill titta på riktig film och inte barnkanalen eller någon keckig Barbiefilm. Fast vi kollade nya TIngeling för någon vecka sen och den var asbra. Så barnfilm kan verkligen leverera.

Sen funderar jag, ska man karva pumpa nu i helgen? Eller gör man inte det förrän själva Allhelgonahelgen? Julen är mycket mera lättolkad tycker jag. Pynt första advent. Gran dan före julafton. Julklappar efter maten, som serveras efter Kalle. Men Halloween, har jag inte koll på reglerna kring.

Överraskningarnas morgon

Sibell hojtade imorse från vardagsrummet: Det är en älg i kohagen!

Vilket jag tyckte lät högst osannolikt, så jag sa: mmmm. Hon sa: Nej, på riktigt mamma, det är en älg där.

Och hon hade inte misstagit en av kossorna för att vara älg, utan det stod en kolossal älgtjur, bara några meter bort från vår tomt. Först stod den helt stilla, så vi fick titta ordentligt, sen blev den skraj för något och började springa. Och jag kan säga så här; jämfört med en älgs springstil, är min lika graciös som en geopards. Shit, så klumpigt det ser ut.

Andra saken som överraskade mig, väldigt positivt, var att Pontus inte grät vid lämning. Han knatade in till sina kompisar, som satt och lyssnade på Emilsånger, satte sig med en bilbok och vinkade hej då. Inte en endaste tår, som rann ner för kinden. Inte ett endaste utgråtet mamma.

Säger bara halleluja. För det har inte varit så kul, att morgon efter morgon lämna sin lille son gråtandes.

Nu: snabb uppröjning efter morgonen, ringa några jobbsamtal och sen sy för brinnande livet.

Ångerrätt

Hade lite otur med skoköpet. Storleken var slut. Så jag hann bli lite nervös över att de skulle vägra betala tillbaka, men nemas problem. Jag får igen pengarna.

Ibland när man har stått och lagat mat. Kanske något nytt recept, lite annorlunda mot den man man brukar laga. Så känns det alltid ganska motigt, när barnen knappt smakar. Men de senaste dagarna, har jag kört recept från DN:s receptbank. Och barnen har ätit. Idag åt de kyckling i gröncurry/kokosmjölk. Då blir jag genuint glad. Över att de kan äta annat än köttbullar och falukorv. Jag kan varmt rekommendera recepten, de kör en slags veckomeny och det finns för hur många veckor som helst. Båda maträtterna jag har provat, har tagit tjugo minuter och varit utan halvfabrikat.

Nu ska vi kolla Mad Men och inte oroa oss för att vi har direktverkande el som uppvärmning här. Det kommer att bli ganska saftiga räkningar från eon i vinter. Får kanske tvätta nere i dammen. Och köpa djurfett från något slakteri och göra ljus av. Och spela spel på kvällarna, istället för att kolla på tv.

Ganska trevligt

Idag klagar jag inte på att bo här på landet. Det är så vackert ute att ögonen nästan tåras. Och alldeles tyst. Katten kan inte bestämma sig om hon ska ligga ute i solen, eller inne framför brasan.

Ovant

Imorse va det morgonmöte på bokhandeln. Mackor och tända ljus. Känns riktigt kul att jobba i butik igen. Jag har ju haft sån tur att alltid få sälja produkter, som jag tror på och själv vill köpa. Så efter mötet imorse, gick jag runt i butiken och fick bärga mig för att inte handla upp första lönen, som jag ens börjat jobba ihop.

Nu hemma efter en strumphandlarsväng. Är lätt besatt av sockor just nu.

Ska hinna sy ett par timmar innan det är dags för hämtning. Hoppas på att kunna skicka upp lite grejer till Målarmästarn inom kort. Undrar hur lång tid Bolagsverket behöver på sig, för att handlägga ett ärende. Det har gått över två veckor nu. Kanske ska ta och ringa dem.

Little hombre

Pontus gillar skor. Stora skor. Så allt som oftast går han ut i hallen och ekiperar sig. Ibland kommer han fram till mig eller Johan, om vi har tofllor på oss, och kräver att vi ska ta av dem, så han kan få dem.


Har idag varit på mitt första Tupperwareparty i vuxen ålder. Köpte en salladsslunga och några små burkar till barnens framtida matsäckar. Kan konstatera följande: tupperware är snuskigt dyrt. Samt att jag antagligen inte kommer att bli besatt av att köpa burkar till leda. För jag blev inte direkt köpsugen, när visningstanten demonstrerade en kanna, den har inget handtag, utan bara en skåra att hålla i. Jag brukar kalla stilen "Orrefors goes Tupperware".

Jobbar

Sitter och syr. Det är ju en grym känsla att få jobba helt efter egna premisser. Sen gäller det ju att sköta sig. Måste bli ungefär 70% bättre på att utnyttja tiden när barnen är på dagis. Blir väldigt lätt att jag börjar städa, eller laga mat, istället för att faktiskt jobba. Men jag tror, att bara jag inser, att hemmet är min arbetsplats, så kommer det att gå bra.

Kuddfodralen blev bra. Så nu är det lite 70-tals vibbar i soffan.

Oväntat

När jag lämnade imorse, fick jag syn på denna på parkeringen utanför dagis. Jag har ju trott att läget var lugnt här i småstaden.

När jag kom hem efter lämningen, kan jag inte se något spår av det påklädningskrig som pågått en halvtimme tdigare. Bara några skor och en ensam reflexväst.

Jag kan inte förstå hur mina barn, trots att de måste klä på sig varje morgon, måste protestera mot detta varje morgon. Fasiken va det gnälls. skriks, slängs grejer och är jobbigt. Jag är inte en särskilt charmig mamma kvart i nio. Då säger jag saker som får mig att skämmas. Barnsliga och riktigt omogna grejer. Kanske ska prova med munkavle på mig själv ett par dagar. Fast imorgon är det Johan som lämnar, för jag ska på tidigt morgonmöte.

Tajt schema

Nu ska jag fixa middagen, så den är klar när barnen kommer hem. För Johan jobbar i Västervik idag, så han är inte hemma förrän halv sex. Så jag och barnen får äta vid halv fem, för att sedan åka in till Sibells dans, som börjar kvart över fem . Möta mamma där och sen åka hem hit allihop. Sen ska jag och Johan dra in till dagis på föräldramöte som börjar halv sju.

Så idag kommer jag åka fyra gånger fram och tillbaka till stan. Jag kysser mitt körkort och tackar min lyckliga stjärna över att jag tog det för två år sedan. Annars hade det nog varit ganska tufft att bo här.

Idag skulle barnen fotograferas på dagis. Och på Sibells gamla dagis, gjorde de aldrig sånt, så det känns lite spännande att se hur det har gått. Har en liten känsla av att Pontus kommer att ha vägrat fotominen och velat ha napp istället. Hur gör fotografen då?

Chuckie vs Belle

Den här BarbieBelledockan, har en funktion som gör att hon sjunger en liten trudilutt. Det räcker med att man råkar toucha henne, så börjar hon skråla. Och därför brukar vi se till att hon inte ligger i sängen, när Sibell ska sova, för då skulle dockan låta hela natten.

Men igår kväll, två timmar efter att Sibell somnat, började Belle sjunga. Jag sprang upp för att plocka undan den, så att inte barnen skulle vakna av oljudet. Men ingenting fanns i närheten av dockan, som hade kunnat sätta igång den. Den låg bara helt stilla och ensam. Och katten var inte i närheten, för annars hade ju det kunnat va hon som tryckt igång det.

Hade ju kunnat uppfattas som att det vilar en förbannelse över den...


Kraftigt inspirerad av Björks i Bromma; så plockade jag fram alla matleksaker och satte dem i köket. Så nu är det kafélek och glasservering som gäller. Ska ta ner spisen också.


Nu är hemmakontoret installerat vid köksbordet, så det ska göras massa datajobb. Sen ska jag lägga upp en plan för närmaste veckorna. Så fort jag fått allt godkänt via Bolagsverket, ska jag köra igång på riktigt.

Olika nöjen

Jag: ett glas vin och favoritglassen framför tv:n.

Johan: ute och springer, i tokmörkret.

Jag tänker dock att jag har sprungit runt som en dåre idag. Upp och ner för trappan ett gäng gånger, så jag har nog fått lite motion i alla fall.

Har köpt vinterskor till Sibell på en site, som känns ganska osäker. Har förskottsbetalt via banken, inte med kortet. Så nu hoppas jag innerligt på att det dimper ner en smsavisering om ett par dagar. Annars kan jag nog kyssa pengarna farväl och skorna likaså...

Så jag borde ta och skaffa ett sånt där paypal-konton. Tobbe berättade om det och med facit i hand, hade det inte skadat om jag haft det idag.

Hemma igen

Det har varit en fantastisk helg på alla sätt. Det har varit högt tempo och vi har nästan hunnit allt vi tänkt göra. Hann tyvärr inte träffa alla, som jag hade tänkt.

På fredagen åkte vi ut till farmor och farfar, som bjöd på middag. Sen åkte jag och Pontus in till stan och sov i lägenheten, medan Johan och Sibell stannade kvar i Rotebro. Lördag förmiddag åkte vi till Calle och Malin, vars barn hade blivit tillräckligt friska för att leka.

Sen åkte vi till familjen Björk ute i Bromma, på Sonjas tvåårskalas. På eftermiddagen körde vi över till Fredrik och Ann-Sofie, som bor en bit därifrån. Med dem åt vi middag och fick en marängsviss, kanske den godaste jag ätit, till efterrätt. Vi sov över och barnen sov som stockar efter allt flängande.

Igår åkte vi till Täby, till familjen Bard, där det var fyraårskalas för Nore. Sen åkte vi via Ikea i Linköping, hem till Tomtebo.

När vi kom hem, hade mamma lagat en sagolik fiskgryta till middag, som väntade klar. Så vi satte oss vid dukat bord. Hur lyxigt som helst.

Så vi har fått en maxad dos av vänner och jag är så tacksam för alla som öppnar sina hem för oss. Tack alla!

Som tur är, får vi ju chansen att bjuda igen, bara folk pallar att åka de trettio milen hit. Snart kommer Bards och Öhlén hit och hittar jag bara en helg till, ska vi nog tjata ner Björkarna igen. Vi hoppas.

Idag är barnen på dagis och det gick smärtfritt att lämna Pontus, för det stod en gigantisk grävskopa på gården. Det ska nämligen bli bullerskydd och större gård. Pontus var helt hänförd och lycklig. Lillpajsarn...

Jag ska ta tag i tvätt, renbäddning, tvätt, vedhämtning, tvätt, uppackning, tvätt och handlingslistaskrivning. Och tvätt om jag glömde säga det.